Så får den vila igen 363 dagar…
Planen är att den kanske skall få lite understödande hjälp en dag, någon gång före den dagen den åter skall igång. Den används alltså en gång, en dag, om året och startar den blir jag lika förvånad, glad och vettskrämd varje gång… år.
I år var det som vanligt lite lirkande med att få igång den. tryck tryck tryck, knarr knarr knarr… näj, den ville inte alls, men så mitt i allt började det ryka om den, fyhujedamej! Jag skuttade iväg efter valle och så drog vi ut den, inget hände, men det är ändå trevligare, om det lite vill ryka om den, att den står ute och inte inne i hallen… Det var lite kablar som inte trivdes med placeringen – det var därför som det lite rykte, pappa klättrade upp tillbaka och började försöka starta den igen. Tryck tryck tryck tryck… Startmotorn lever sin egen värld… Jag stod precis intill och hörde på det där knarkeklonkande och så mitt i allt vrålade den till!!! Jag hoppade lika högt som kalle anka brukar göra när någon smäller av en papperspåse bakom ryggen på han!
Men hurra hurra! Segern var vår! Än en gång hade den lilla rackaren vaknat till liv efter 364 dagar sedan den senast skenade runt hemåkern på Ytterholm 🙂 Fort drog jag löst draglinan som ännu satt fast i Valle. Och så bar det iväg!
Som ett litet skållat troll skenar den runt och samlar havre! Min egna lilla tröska 🙂 Säger som mössen i Askungen, “Söt, men inte ny”… Men den duger bra till den lilla ha havre jag skall ha åt fåren.
Egentligen skulle jag inte behövt odla någon havre i år, har kvar så mycket från ifjol… Men det kan vara bra att ha lite extra i reserv, och så är det tacksamt med lite ombyte i växtföljden. Och så halmen, i år var jag nästan mer ute efter halmen än själva havren! Halm är nog det bästa strömaterialet som finns åt får om man frågar mej 🙂 Och att ha egen halm är så mycket lättare än att köpa och transportera och allt vad det innebär…
Nu är havren på torkning, halmen är bärgad och de utlovas en skvätt regn tills imorgon… igen…