Golf?

Någon som golfar? Helt tydligt att någon golfat nära mina åkrar…

Jag gjorde ett fynd här om dagen när jag rensade och städade ut skit från fårhuset. Jag använde Jonte och “krabben”. I ett skede skulle jag gå ut och söka handgrepen för att få bort de sista lilla som blivit lämnat lite här och där, när jag kom på returen mot traktorn fick jag i ögonvrån syn på någonting gult, jag såg lite närmare och kunde konstatera att det var en gul golfboll.

Golfboll i fårskiten

Av allt man kan hitta hos fåren, så, en golfboll! Vilken resa den haft, bli slagen, landat i gräset, klarat slåtterkrossen… eller, egentligen kanske det är så att jag har klarat att den klarat slåtterkrossen, för tänk om en golfboll skulle få svung av slåttern? Skulle den gå sönder eller komma som en projektil? Sedan har den blivit balad och utfodrad åt fåren, men blivit ratad och sedan ramlat ner och blivit påtrampad ner i halmen och så legat där X antal månader tills jag kommer med stora krabben och råkar köra in spjuten och lyfta bort skiten, just så att bollen syns.

Att jag inte har sett den tidigare… Nåja, glad är jag att inget får försökt äta den så att de skulle ha fått den i halsen, eller att den skulle ha blivit i magen.

Golfbollar i fodret har jag inte hört om förut, däremot aluminiumburkar! Dessa otyg! Eller ja, det är ju inte burkens fel att den hamnar ute på en åker och att den blir sönderslagen av slåttermaskin, balad och sen utfodrad. Men, den ko eller får som äter krossad aluminiumburk, kan säga tack och gonatt till det som varit. De vassa kanterna river sönder både ett och annat när det kommer på insidan, och det enda som finns att göra i sådana fall är att försöka förkorta djurets lidande så mycket som möjligt.

Sådana historier är inget jättevanligt, men det händer! Och att det händer en gång är redan det en gång för mycket.

Det finns en poäng här, om det är någon som inte har insett den så kommer den här: Ge blanka 19 i att kasta och hiva omkring saker som inte hör naturen till!!!

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.