Media är nu fullt med reportage och bilder från översvämningarna här i Österbotten och katastrofen är ett faktum för många som fått åkrar, hus och hem under vattenmassorna. Själv har jag klarat mig ganska bra även om det inte var långt ifrån att också våra grönsaksfält översvämmats, en 10-20 cm:s marginal var allt som fattades. Däremot har min bästa vän och kollega råkat illa ut då hälften av morotsarealen nu ligger under vatten, utsikterna för att morötterna skall gå att skörda är nog tyvärr små även om vattnet nu snabbt skulle dra sig tillbaka. Det tar tid för åkrarna att torka så att de kan skördas med maskiner och nu torkar jorden väldigt långsamt då det är så pass sent. Jag är nog illa rädd att vintern hinner före 🙁
Kollegan meddelade att i lager finns skörd för några veckors försäljning så fås inte mera skördat blir det att spänna till svångremmen tills nästa säsong. Detsamma blir det antagligen för hans packeripersonal också då han omöjligen kan hålla dem i arbete om inget finns att tvätta och paketera.
Fem före i den egna odlingen.
Som jag nämnde så klarade jag mig bättre, inga direkta skador men åkrarna är nu för mjuka för att det skall gå att skörda maskinellt så det blir nog att inleda veckan i samma anda som vi avslutade förra veckan, med handarbete………
Inga exceptionella regnmängder.
Några rekordstora regnmängder är det ändå inte som fallit, här rör det sig om 70-80 mm under de senaste 4 dagarna. Jag har nog upplevt flera regn på över 100 mm under en veckas tid tidigare. Så varför blev det nu så här denhär gången? Största orsaken är nog årstiden och det faktum att marken var ganska vattenmättad från tidigare efter en lång period med låg avdunstning. Jag gjorde en hastig granskning av de lokala vattendragen på lördagen och kunde konstatera att en hel del vägtrummor nog är underdimensionerade trots att de inte är alltför gamla. Undrar om det är en beräkningsmiss bland planerarna eller en medveten kalkylerad risk för att hålla kostnaderna nere vid förnyandet av vägtrummorna?
En annan sak som också bromsar upp vattenmassorna är de buskar och träd som tillåts växa på slänterna. Erkänner att jag nog själv också är medskyldig därvidlag men har beslutat att det skall bli ändring på den saken framöver. Vissa slänter som jag haft möjlighet att åtgärda i sommar har jag redan fixat till efter att jag skaffade slyröjaren.
Buskagen på slänterna har nog blivit betydligt vanligare sen skyddsremsorna infördes i samband med EG-anslutningen. Minns att jag vid ett besök till Holland i slutet av 90-talet förundrades över att dylika skyddsremsor inte fanns längs de holländska kanalerna utan allt plöjdes som gick att plöja. På förfrågan fick jag till svar att odlarna bötfälls vid kanalsyn om inte växtligheten tuktas. En australiensisk jordbrukare som besökte oss i augusti förundrades över den frodiga växtligheten på dikesrenarna härstädes. Då jag förklarade att vi har si och så många meter breda skyddszoner beroende på vilka bekämpningsmedel vi använder började han räkna upp vilka medel som dom kunde använda för bekämpning av ogräs på dikesslänterna. Så olika vi kan se på miljöfrågorna här i världen………
Jo, EU är en stor förbannelse, där okunniga byråkrater tillåts bestämma i saker som de inte har en aning om i verkligheten. Dessutom sk-ter greker och italienare blankt i alla direktiv som inte passar dem medan finländarna skall ta alla paragrafer till punkt och pricka! Världen är sannerligen inte likadan över hela jordklotet och nu syns ju redan tecken på att Stora Fantastiska Sovjeteuropa håller på att spricka innan det kommit igång på allvar…
Synd om dem som kommer mest i kläm, nämligen vår arbetande och flitiga befolkning.
Att dessutom vädret straffar oss är än värre, jag har ingen lust att köpa mat och grödor från något sk-tigt Holland eller Belgien, som dessutom lär ha världens smutsigaste vatten. Belgien lär ju importera allt sitt dricksvatten idag, för själva har de bara sådant som gått genom kloakerna någonstans först!
skogsdikningar är en stor bov, mossarna bruka fungera som svampar tidigare, före alla dessa utdikningar, men nu kommer allt ur skogen på en gång, och då hinner inte allt vatten undan
Jo, det märktes minsann här hos oss. Genast efter skogsdikningen började vattnet stiga över åkrarna bara efter ett 35 mm regn mitt på sommaren fastän vi tidigare bara haft översvämningar på våren i snösmältningen. Till all tur börjar skogsdikena växa igen så småningom. Dika för allt i världen inte upp dem om ni har problem med översvämningar.
..ni betalt också av YLE då ni bloggar och då för den tid ni sätter ned?
nää, betalt får vi inte annat än ära och berömmelse 😀 De här gör nog jag / (vi) för vårt och läsarnas höga nöjes skull, samt som information om livet på landet. Och som motvikt till champagnepicknickarna i bonderealityserierna 🙂
All dikning liksom skogsdikningarna har sin medverkan, det är helt klart. Mossarnas “svampeffekt” är dock ganska liten nu då det varit fuktigt en längre tid. Har själv funderat om det inte vid skogsdikningarna vore klokt med små fördämningar med klena trumrör för reglering av flödet då skogen nog bättre tål kortvariga “översvämningar” än hus och grödorna på åkrarna.
Menade inte “kasta skit” på andra med mitt inlägg bara poängtera hur olika vi ser på god miljö. Vissa vill ha ett välskött kulturlandskap och andra lite mer vildvuxet och förvildat, själv föredrar jag nog det förstnämnda.
Att miljöstödet kräver skyddsremsa mot vattendrag förbjuder ingen att bekämpa sly på dikeskanten. Däremot är en välskött skyddsremsa eller en skyddszon alldeles utmärkta för att minska på urlakningen av ar näringsämnen.
Antar att du menar mekanisk bekämpning, Antte? Här i plattlandet har skyddszoner inte riktigt samma effekt som där det är mer kuperat, många åkrar är nämligen högre längs utfall och bäckar och lutar inåt åkern i och med att dikesvallarna ofta bretts ut längs dikena. Men skyddsremsor är helt ok där de behövs, det är helt klart.