Plogen

I ett inlägg tidigare idag påstod jag att plogen är det ädlaste redskapet i jordbearbetningen och utlovade också en motivering. I ärlighetens namn måste jag nog medge att mitt upphöjande av plogen är rent subjektivt och känslomässigt.

Plogen är något av en symbol för själva jordbruket. Den är det redskap som gör den mest omfattande luckringen av jorden och det är antagligen därför som arbetet känns på nåt sätt kraftfullt och genomgripande. Plogen skär loss och vänder hela matjordlagret, i grund och botten på samma sätt som när man i hemträdgården vänder jorden med spade. Man plöjer vanligen c. 20-25 cm djupt (allt mellan 15 och 30 cm förekommer), vilket känns rejält jämfört med t.ex. en S-pinnharv som man ofta inte går lägre än 5-6 cm med.

Plöjningen markerar att man slutgiltligen vänder blad i odlingen, lämnar förra säsongen bakom sig och går in i nästa. Plogen renar jorden genom att mylla in ogräsrötter och gamla växtrester och förebygger därigenom faktiskt i viss mån både ogräs, växtsjukdomar och t.o.m. vissa skadeinsekter.

Fast i ärlighetens namn finns det nackdelar med plöjningen också. Det är ett av de långsammaste arbetsmoment vi gör och kräver mycket tid och bränsle. Trots att plogen i princip luckrar jorden bra finns det också risk att man packar till den etter värre om man plöjer när marken är för blöt.

En väl utförd plöjningen är lite av en hederssak för många jordbrukare eftersom det kräver en del kunnande och erfarenhet för att bli riktigt bra. Man skall plöja rakt, ha plogen rakt inställd både i längd- och sidled, plöjningen skall göras till lagom djup o.s.v. Plöjningen är faktiskt det enda arbetsmoment som blivit en tävlingsform och man kan tävla i plöjning t.o.m. upp till VM-nivå. Distriktsmästerskap ordnas runt om i landet på höstkanten, jag gissar att vi får anledning att återkomma till dem när det drar ihop sig.

Faktum är att jag arrenderar en del av de åkrar jag odlar av en flerfaldig österbottnisk mästare i plöjning och på just de åkrarna känns det extra viktigt att få till ett någorlunda anständigt resultat. Ibland går det bättre, ibland sämre. Hur gick det idag då? Låt oss säga att det inte gör nåt om han skulle ha inlett villasäsongen.  

(Andra ryggen blev riktigt, riktigt dålig.)

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats