1.1. Ett magiskt datum. Alla nyårsdagar ser likadana ut. Pappret ligger blankt och oskrivet och det som skall skrivas där – det skall bli bra. Tror man. Det är i år allt detdär som inte blev gjort dom tidigare 22 åren skall göras, inbillar man sig. Och man inbillar sig så starkt att man t.o.m tror på det själv. Ändå vet man ju innerst inne att ingenting kommer att ändras. Det finns ingen möjlighet att jag om ett par dagar skall gå ut och åstadkomma ett underverk med hammare och spik. Det jag byggde ifjol föll antingen ihop eller blev snett och så blir det nog i år igen. Knappast kommer röran på skrivbordet heller att vara mindre i år och förmodligen skall precis lika mycket tid spillas på att leta saker som tidigare år. Så har det varit och så kommer det att vara. På den fronten ändras ingenting. Däremot kommer väl andra överraskningar som man inte kan påverka – både bra och dåliga.
2012 var ju ett överraskningarnas år. Först såg det dåligt ut – sedan sämre – sedan bättre – sedan illa och så småningom sämre. Till sist blev det riktigt bra.
Jag är lite ambivalent i frågan. För andras del hoppas jag att det tar 1000 år tills det blir ett lika eländigt år igen som detta har varit. För egen del kan detta år gärna få gå i repris för slutet på året blev gott. Jag som alltid brukar så sena sorter fick inte tag på dom sena sorterna jag ville i år, så det blev att mot min vilja så tidigare havre och korn än vad jag brukar ha. Ryps som jag alltid brukar odla var jag till min stora irritation tvungen att hoppa över i år och så den sabla tidiga havren istället. Lite vis från året innan besprutade jag mot möglet i havren och allt detta sammantaget gjorde att jag på ren tur stod väl rustad när naturen började jävlas.
På hösten hade jag prickat in semestern alldeles rätt – tur igen – och tack vare att jag hade tid och kapacitet att tröska för fullt den enda dag av tre som det inte regnade fick jag in allt under tak i vettig tid. Två sista tröskdagarna hade jag hjälp av en traktorchaufför, och utan hans hjälp hade nog vetet stått kvar än på åkern – tur igen. (tack Daniel H.)
Nog medveten om att det inte går att leva på tur så står jag nu med skälvan i kroppen och undrar vad som kommer att hända 2013. Förmodligen kommer jag att få tillbaks allt hängselsprättande med råge. Det blir väl misslyckad besprutning, liggsäd och förgiftade gräshoppor som tar över antar jag.
Detta skriver jag bara för att återigen en gång visa på hur utelämnade vi jordbrukare är just till turen. Det är klart att vi besitter en stor portion kunskap men ändå är det alltid turen som avgör hur året blir ekonomiskt. Råkar man stå i solen går det bra, har man sin plats under stupröret hela sommaren kan allt gå i stöpet. För mig är det bara att titta på grannens ryps eller ta en tur till Lappfjärd och titta på potatisåkrarna för att inse hur små marginaler vi spelar med. Marginalerna är små, men insatsen kan vara hela ens årslön.
Redan nu vid skrivbordet i den våta nyårskvällen borde jag veta vad det blir för väder i sommar. Utsädet är beställt och odlingsplaneringen i full gång. Även i år blir det vete, korn och havre, något som kan bli precis hur fel som helst om det vill sig.
Vad var då resultatet 2012. Havren gick bäst, 5800 kg/ha, kornet blev tungt men gav bara lite på 4000 kg/ha. Zebravetet stod inte vikten för brödsäd utan gick till foder, det var den största motgången för mig i år odlingsmässigt.
Så undrar vad man skriver om ett år då……
Ja, man får bara gratulera. Här gick det illa. Jag hoppas jag åtminstone får utsäde från Zebran – knappast blir det över att sälja …
Sånt är livet. Ibland går det dåligt och ibland går det riktigt illa. Som gammal bonnlurk så bygger man i alla fall upp reserver för flera år framåt – en olycka kommer sällan ensam. Det är så långt ifrån stillen att tömma lönekontot en vecka före månadsskiftet som nånting kan vara.
Men det var väl inget problem att vetet inte dög till brödsäd ? Skillnaden är ynka 10 euro och jag tänker sälja allting som foder. Troligen drar kvalitetsavdragen ned brödsädens pris UNDER fodervetets …