Före…
Efter…
Rubriken för tankarna kanske till “Roy och Roger – Macken”, men det här blir nog “barkis” med bark i brödet. 😉 Enligt wikipedia är “barkis” göteborgska för en långfranska. För mej är en skock barkätande får “barkisar”
Ena dagen fällde jag granen, bara någon dag senare såg den ut så här. “Ni e ena riktiga barkisar”! Sa jag när jag mötte fåren som med runda ögon såg på mej och ville, tror jag, ha mer.
Fåren har inne i “fårhushagen” barkat fler mindre granar, så högt de räckts. De enda träden som får vara ifred, är de som är tillräckligt stora. Då är barken är för grov för dem att ge sej på, allt annat stryker med.
Författare: Charlotta
Hejsan!
Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren.
Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm.
Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.
Visa alla inlägg av Charlotta
Underlättar ju betydligt när man ska kvista trädet. 🙂
Jag läste häromdan på Maaseudun om något virus eller bakterie som drabbar får, det hade något tyskt namn men se de kommer jag inte ihåg. Ifrågavarande sjukdom påstods att den inte överförs till människor eller andra (krääk). Du känner säkert till den, sku va intressant med mera fakta.
Hej Janne B.
Jag antar att det du hört om är schmallenberg viruset. För tillfället måste jag säga att jag inte är så överdrivet påläst om det. Det är ett virus som sprider sej fort med “flygfän”- typ knott. Det påträffades i tyskland och länder där omkring 2011 och ifjol i sverige och nu har det också påträffats på Åland och i Finland. Det finns inget man kan göra för att stoppa det. Det finns inte heller vaccin eller medikamenter för att undvika det. Det som händer är att fåren får missbildade lamm som dör, eller döda lamm. Ett rejält bakslag, med andra ord om det drabbar besättningen hårt. Det har väl hittats hos alla möjliga idisslare, kor, getter osv, men smittar inte folk.
Eftersom man inget kan göra åt det, och det bara kommer om det kommer, är det att vänta och se vad som händer, och agera med förstånd om man blir drabbad. Någonting annat kan man inte göra…
Jo, läsa på!
Bark och löv brukar ju rekommenderas åt getter, bla för att det ger extra mineraler, det finns ju t o m aspbarkpellets att köpa åt djur.
Att fåren skulle vara så förtjust i barr hade jag inte tänkt mig. Löv däremot har jag egen erfarenhet av. Jag brukade, med morfars hjälp, skära 1-1½ meter långa aspskott efter midsommar som vi band till kärvar och satte på tork i en luftig lada. Gissa om dom var populära under vintern 🙂
Jag läste nånstans i en gammal bok att ett får utan löv i sin diet har en mager och bristfällig diet. För det tror jag inte att jag tänker börja hamla löv. De moderna slickstenarna får räcka, och så för endel av fåren, granar. Dom som här ha gett sej på granen har tillgång till både salt och mineralsten, men när granen är fälld är dom på den med en gång. Bark och barr lär också vara bra för inälvsparasiter. Fåren vet själva vad dom vill ha, om dom bara har möjlighet att få det åt sej.