Vad ska flickan med så stor lastare till i förhållande till traktor? Det finns ju en mindre modell som skulle passa bättre…
Först va de gubben som tog emot beställningen som undrade, sen var det gubbarna som monterade lastaren som funderade. När pappa sa: “- ja, hon ska lyfta upp ensilagebalar med den på hövinden och behöver lyfthöjd”, till lika pekade han på mej, där stod jag med min lilla ficklampa i handen och stirrade på alltihopa, lite likadant som ett barn gör första gången på ett tivoli. Jag beskådade lastbilen som montörerna kom med. De lyfte upp och vecklade ihop hela taket som en jätte, lättare persienn, de hade allt med sej tryckluft, kopplingar av ALLA storlekar och modeller, skruvstäd, maskiner och manickar och mojänger. Lantlolla-lotta hade ju aldrig sett något liknande, sådär “live”. Frös gjorde jag, sent va det, och jag såg antagligen inte mycket ut för världen. De va en liten känsla om att : “jajja, skyll int på oss sen när de brakar omkull” eller “jajja, spelar roll, bara vi får de här gjort så vi kommer vidare”. Men, bra jobb gjorde dom för det! 2,5 timmar tog monteringen, sen var det bara att börja köra och lyfta 🙂
Och det har jag gjort. Jonte står parkerad och valle lyfter balar 🙂 Valle startar som en ängel! Annat det, än krångelbyx som för sej själv lite på sidan av under tak, och väntar på vår och jobb.
Men jo, det kommer man inte ifrån, lite raj raj blir det med en boll upp över öronen. Man skall absolut inte köra i några större, sneda, lutningar eller vinda på så rysligt när man har en boll högt i skyn. Att jag skulle välta med en traktor är väl inte omöjligt, men osannolikt. Jag avskyr när det lutar det minsta och är så rädd att allt ska stjälpa om jag har lastaren mer än 20cm ovan jord, så jag lyfter aldrig mer än jag måste, och kör aldrig med hög lastare. Men lyfta balar går bra. Vikt i bakändan, en boll i kilpi-klyven, så hålls baken ner och så står man stadigt på rak, plan, gjuten mark och lyfter rakt, fram och så upp på kanten. Sen puttar man in balarna lite så de inte kommer nerdruttande. På bilden ser det kanske ut som om balarna skulle kunna drutta ner rakt på fåren, så är inte fallet, alla fåren befinner sej under vindtaket. Det här går hur bra som helst, men när sommaren kommer och man inte kan ha en boll hängandes i kilpin vart än man ska och lyfta bör jag hitta på någon smidig tyngd att sätta på bakänden så den hålls där den är tänkt, det vill säga med två bakdäck, med markkontakt.
Jag minns mycket väl den tid då det inte fanns någon frontlastare på gården. Det var en taggig och stenig vandring. Jag håller frontlastaren att vara ett allroundredskap som används nästan lika ofta som traktorn används. Att vara utan lastare skulle vara som att lyssna på radio med ljudet nerskruvat.
Hej Kalle
Jo, nog är det bara så att en lastare förgyller tillvaron. Lite som med en radio jo, man kan också likna det med en radio utan antenn, den fungerar, du kan ju kanske spela kassett eller cd, men har den ingen antenn känns den nästan värdelös ändå. 🙂
En lastare har väl aldrig blivit för stor, däremot för liten. Vid all balhantering är stor lyfthöjd ett plus, vid stapling av balarna tar inte frontvikts-stället eller grillen i så fort.
Att investera i det minsta och billigaste som går kan visa sig vara en dyr investering efter en tid när kapaciteten inte räcker till, eller ännu värre, man börjar använda utrustningen på ett vådligt sätt för att alls få arbetet utfört.
Hej Daniel
Stämmer det du säger. Jag tar ibland i lite drygt, men “så har man nu sen”. Det är lite så med det mesta jag köper, jag tar i lite i överkant. När jag köpte pallgafflar tog jag de längre, större, tyngre och starkare. “-De va ena rysligheter ti gafflar du köpt” fick jag höra, men längden på gafflarna ha varit bra många gånger redan. Hellre den vägen. Har lessnat på att stå och klura hur man ska bära sej åt för att få gjort någonting för att grejjerna man har är lite för små och inte riktigt räcker till.