Det sägs att man helst inte skall jobba ensam i skogen men det har jag nog gjort för det mesta, speciellt nu sen Erik kom bort. Efter att han började köra processorn brukade han komma ut till skogen vid 15-tiden då han avslutat morgonskiftet för att titta till vad jag höll på med. Oftast lastade han på det jag huggit under dagen så att jag kunde åka hem direkt efter avslutat arbete, det uppskattade jag för att svettig sätta sig i en kall traktor är ju inget vidare.
En annan “partner” som jag alltid haft med mig är motorsågen av just märket Partner för att nu följa rekommendationerna om en partner i skogen 🙂 Egentligen hade jag till och med två men den ena (reservsågen eller egentligen Eriks såg) förlorade jag i branden, den andra som jag har kvar råkade jag ha i skogen vid brandtillfället. Den har nu något år på nacken och börjar få en och annan ålderskrämpa så jag har börjat fundera på att pensionera den. Det flesta ålderskrämporna är egentligen småsaker som relativt enkelt kan repareras. Men ett problem som jag haft på sistone och som gör skogsarbetet väldigt riskfyllt är att förgasarspjället fastnar i nästan fullgasläge vid gaspådrag i liggande (fällskärs-) ställning. Man vill ju helst att sågen går ner på tomgång så att kedjan stannar när man släpper gasen. Har försökt se över förgasaren men inte hittat nåt fel men på något vis kärvar spjället, kanske kunde returfjädern spännas på något vis eller så borde hela förgasaren bytas ut. Inte en helt oöverkomlig utgift det heller förstås, men sågen börjar som sagt bli gammal så vem vet hur länge den håller.
Dom gula Partnersågarna är som sagt dom jag hållit mig till och varit relativt nöjd med, sällan har dom krånglat i övrigt. Men så har dom ju också gjorts i Sverige, men där görs dom inte längre och dom är inte heller så allmänna i handeln numera. Så därför har jag funderat på att byta märke. Funderar om bloggläsarna har några egna erfarenheter av de olika märkena som säljs idag?
Här är omsättningen på motorsågar ganska stor. Vanligen använder vi Jonsered och Husqvarna med undantag för en olycka till McCulloch (som enligt en gubbe i byn aldrig borde ha hämtats över Atlanten) och en olycka till Stihl som är så tung och klumpig att den blivit evig reservsåg.
Jonsered och Husqvarna är egentligen samma såg. Men jag hade otur med två Husqvarna efter varandra som inte gick ordentligt så jag bytte till Jonsered. 2147:an är legendarisk men börjar bli utsliten. Nu har jag en liten Jonsered 2245 som är förvånansvärt bra men köp INTE med snabbspännare – den är bara skräp och keden lossnar allt emellanåt. Annars är den nya 22-serien bra. Nu siktar jag på en Jonsered 2253 för att ersätta 2147:an. Vi använder bara proffsmodeller som har högt varvtal och snabb kedja. Kastolyckor är vanligast vid kvistning och en långsam kedja fastnar snabbare än en snabb.
Jag gillar speciellt bränslepumpen på 22-serien. Med den så startar sågen garanterat vid tredje rycket. Husqvarnan började kräva upp till 30 ryck mot slutet förrän jag bytte bort den till Jonsered 2147.
Husqvarna har sin Trio-brake men jag har ingen erfarenhet av den. Och så gillar jag inte det sneda handtaget på Husqvarna vilket är den enda synliga skillnaden till Jonsered (förutom färgen). Bägge tillverkas numera av Elektrolux.
Tack för synpunkterna Nisse. Lättstartad är ju en viktig egenskap och just det har mina “Partners” varit. Sågen som jag nämnde om att låg i skogen under branden låg faktiskt i skogen ända från våren tills det första snöfallet i oktober, det blev ju ett och annat att fundera på just den sommaren. När snön började falla sade jag åt min amerikanska släkting som kom över för att röja upp efter branden att det är bästa att vi går och hämtar hem sågen från skogen. Minns att han var mäkta imponerad att jag hittade sågen som växt ner under sommaren, han tyckte att allt såg likadant ut……. att det var som att söka en nål i en höstack. Mest imponerad var han nog ändå över att jag endast behövde dra ett par drag i startsnöret innan sågen startade 🙂
…… och Nisse, jag gillar inte heller Husqvarnas sneda handtag. När jag deltog i skogsbrukarutbildningen testade vi en hel del olika märken och jag kom inte riktigt överens med det sneda handtaget. Men allt är antagligen en vanesak……
Köpte en Jonsered för 7 år sedan, används visserligen mycket sporadiskt för att fälla enstaka träd på stugtomten så den går inte många timmar per år, men har alltid funkat, startar i regel genast om den inte råkat stå och svalna ett visst antal minuter då det (som med de flesta tvåtaktare) kan vara choke/no choke -dilemmat då man får dra några gånger extra. Kostade förstås mångfalt China-modellerna, men där sparar man bara problem åt sig om man faller för frestelsen.
Hördu prov en Stihl. De nya modellerna är mycket mer ergonomiska. MS241:an är en bra allroundsåg i proffsklass. Lätt och med elektronisk bränslestyrning behöver man inte skruva på förgasarn.
Köp en Stihl. De gör bra sågar, lättstartade och servicevänliga.
Håller med Staffan! Kan nog hända att Partner och Husqvarna är bra sågar
men det är liksom ingen Stihl över dom. Har en Stihl 020, världens lättaste
proffssåg med liggande cylinder, lågbyggd och helt fenomenal när man
kvistar en ordentlig gran. Varvar också 2000 varv mera än andra sågar och skär därefter. Köp en sådan. Den kostar lite mer men är helt otrolig
att använda och krånglar aldrig. Nackdelen är att öronskydden ska vara
i skick för med det varvtalet far ljudet “rakt genom huvu” annars. Och
inte att förakta: det skulle ju bli lite Stihl över skogsbruket ditt!!
Tänkte berätta lite mina motorsågar genom åren. Börja med Stihl 041 den sprack i skalet gick som kall men när värman var uppe so for kompisionen och prutt sågen slockna. Så enJobu 50 såm gick ganska bra,Och så kom SÅGEN Jonsered 535 1987, senare en till dom går fortfarande,har bara 15h skog men massor med slyröjning,och till hjälp STIHL MS 2oo. Alla tre startar bra,men börjar vara svårt att få delar till gamlingar.Här har nog varit Echo,Huskvarna,men fy fan slika skit.Et litet tips när ni stänger sågen så dra startsnöre ut 5-10cm ,så blir där inte spänning i bandet håller mycke bättre. Cristers Partner boda vara samma såg som min 535. Lycka till med era huggningar ock röjningar, Hälsningar Årets Borgåbonde.
Du har hunnit testa en och annan såg Henry 🙂 Här i vår skog har det faktiskt bara varit Partner, börjandes på sent 70-tal (innan dess bågsåg och yxa) hade vi en 42-kubikare (om jag minns rätt) men den gick inget vidare sen har vi hållit oss till 52-kubikare ur 500/5000 serien, borde vara 3st vid det här laget. Den första körde jag länge och när den började bli orkeslös fick den bli reservdelsmaskin (500/5000 serien har sett mer eller mindre likadan ut lång tid så gamla delar har nog passat för det mesta). Den andra skar ihop då jag använde för gammal bensin vid kapning i “vedapenon” en het sommardag. Den reparerade Erik senare under tiden på skogsskolan men brann sen upp i branden liksom reservdelssågen, det gjorde ju det lite lättare att byta märke nu då reservdelslagret inte längre finns. Vädret framöver ser ut att hålla sig på kyligare sidan så månne int det skall ordna sig med årets huggningar.
Å grattis till Årets Borgåbonde utmärkelsen 🙂
Hej Micke, vi får väl se om det blir Stihl över skogsbruket nu då 🙂 Valet föll på en MS 261 till sist, tyckte att den kändes mest hemtam i händerna. Då jag också hugger en del stock funderade jag över om 201-an skulle vara i mindre laget? Den har jag annars hört mycket gott om. Vi får väl se nu hur sågen går, bränsleförbrukningen tycker jag verkar lite mindre än med Partnern men å andra sidan har jag ju kört lite försiktigare än vanligt nu under inkörningsperioden.
Hej Staffan, tack för tipset. Kollade faktiskt in MS241-an, den var ju något lättare än MS261-an som jag till sist valde. Lite större maskin till samma pris men utan elektronisk förgasare som jag faktiskt funderade över om det håller i längden, jag brukar ju använda sågarna i många år i ur och skur. MS241-an går visserligen att köra på högre etanolinblandning så kanske valde jag fel ifall det blir svårare att få tag i bensin i framtiden. Jag får väl försöka återkomma med synpunkter på sågen när jag får lite mera erfarenhet. Verkar ju intressera bloggläsarna det här med maskiner 🙂
Så här långt har den startat riktigt bra, Jocke 🙂
Joo Kimmen, det där med billigt och bra går sällan hand i hand 🙂
Jag tror du har gjort ett bra val Christer, 261:an är mycket populär bland yrkesfolk. Intressant detdär med att köra med etanolblandning. Själv har jag gått över till att tanka röjsågar och motorsågarna med färdigblandad alkylatbensin. det hålls längre färskt, luktar inte och sågarna går renare, inget oljestänk i luftfiltren. dessutom är prisskillnaden inte så stor med nuvarande bensinpriser.
Kolla in svärdet på 020. En tum längre och lägg till varvtalet och du har
en såg som du lyfter nästan med lillfingret och som duger i vilken stockskog som helst. Grövre skog är bara bättre. Kvista en gran med
1 tum längre svärd och lågbyggd såg (så du slipper under kvistarna) som varvar 2000 varv mera än andra sågar med 13 tums svärd. Har du dessutom den smalare kjedjan så skär den ngt fantastiskt. Verkar ju i alla fall som du har fått lite Sthil över ditt skogsbruk!
Jag skall försöka återkomma med lite uppdatering om Stihlen i skogen när jag fått lite mer erfarenheter…….