Häromdagen körde jag hem ett par lass rundbalar inför påsken. Rundbalar är överlag ganska hårda och formstabila, men om de är gjorda av väldigt vått eller kortstråigt foder kan de bli lite mjuka (som stora mozzarellaostar). Det här gör att de blir en aning opålitliga i transporten, det finns en viss risk att man kan hamna att stanna längs vägen för att möblera om i lasset. Just det parti foder jag använder för tillfället hör till den mer opålitliga kategorin.
Hemvägen från åkern går längs riksväg åtta och det kändes inte helt lockande att riskera att få stanna upp längs den för att korrigera lutande balar. Därför valde jag att ta en liten omväg längs gamla riksvägen som löper parallellt med riksåttan. Den vägen är lite längre, betydligt krokigare men också mindre trafikerad vilket kändes som en fördel i sammanhanget.
Sedan jag senast körde den vägen med traktor och lass för några år sedan har vägen förändrats en hel del, bl.a. har en järnnvägsövergång ersatts med en underfart. Den där underfarten är väl inte direkt den högsta i kommunen, men det borde inte vara några problem att få ballasset att rymmas. Borde inte.
Transporten gick hur bra som helst, de befarade formsvagheterna i balarna lyste glädjande nog helt med sin frånvaro. När underfarten dök upp inom synhåll noterade jag varningsskylten med texten “3,5 m”. Inga problem, traktorn är c. 2,7 och lasset är bara lite högre än den. Fast vänta nu, exakt hur mycket högre är det?? Ungefär samtidigt som traktorn rullade in i tunneln insåg jag att det åtminstone är en halvmeter som skiljer. Det här kan bli trångt..
Som tur är hände inget och eftersom nån annan trafik inte syntes till beslöt jag mej för att stanna och kolla hur mycket marginal jag hade. Den var betryggande, måste ju röra sig om minst 3-4 frimärken.
Och tur var väl det. Det hade varit måttligt roande att gå till byahistorien som “han som kilade fast ett ballass i järnvägsunderfarten”. Stället hade förmodligen fått heta “Björklunds undergång” i åratal…
Notera annars märkena i taket på tunneln. Nån har kommit från andra hållet och inte haft fullt så tur som jag hade.
Påminns om ett annat viaduktsäventyr. En karosseriarbetare i Närpes skulle leverera ett nytt långtradarsläp till en kund i Sverige. Kort före han anlände till destinationen skulle han köra genom en järnv.viadukt. Men tankarna var kanske på annat håll just då, varvid släpet demolerades helt. Och inte nog med den fadäsen. Killen åkte till kunden för att visa upp hans nya släp. Ridå!!
Har haft exakt samma upplevelse på precis samma ställe. Då tog det nog i en aning mera, men det var torrhöbalar som kunde pressas ihop så pass mycket att det gick och allt hölls på lasset. Spännande känsla när man närmar sig tunneln i en hal nedförsbacke och plötsligt inser att det här kanske inte kommer att lyckas….
Jo, underfarter har alltid varit svåra för vissa… i Vanda finns en bro (som numera fått mer höjd pga sänkt vägbana) som brukade fånga upp bussar och två andra som satsar på lastbilar! Man kan åtminstone beundra en regnbåge av färger i brokanten, och det är inte en och två gånger räddningsverket fått rycka ut och “öppna portgången”. Ändå har mig veterligen de flesta högre fordon ett klistermärke framför föraren där höjden anges. Visserligen kan förstås ett öppet flak lastas högre än avsett men överbyggda fordon skall väl inte vara högre än angivet? Desutom skall man inte glömma att i undergångar samlas vintertid ofta snö och is på vägbanan som kan bli 10 cm högre än i verkligheten så det är inte att helt lita på höjden. Här har man inte säkerhetsmarginal som då man anger fri seglingshöjd vid farleder där det i regel räknas minst 60 cm mer än vad skylten anger pga varierande vattenstånd. Borde man införa en “drullemarginal” också på landsvägsbroarna?
Det har uppenbarligen inträffat både ett och annat i underfarterna. Drullemarginal låter som en god ide, men risken är förstås att förarna börjar räkna in den. “Det står 3,5 m, alltså är det på riktigt 3,7. Jag kör!”.
Det blir lite som Murphys lag om idioter; “ingenting kan göras idiotsäkert, emedan idioter är förvånansvärt kreativa.” Riktigheten i det påståendet bekräftas om inte annat av min körning häromdagen. 🙂
I en del städer har de varningssystem som mäter höjden på fordon som närmar sig en underfart med begränsad höjd.
Det låter ju rätt smart! Antagligen har man alltså nån sorts trafikljus som då hejdar dem som har för högt fordon?