Bondbloggen

Skogsvinterns sista suck

Förra veckans värme med +15 grader gjorde slut på skogsvintern – även om det nu kom en ordentlig kyla på nytt (-8 grader förra natten). Skogsvägarna skulle nog ännu hålla även om de tinat upp för det har varit så torrt att det inte blir särskilt djupa spår ännu. Men vårbruket börjar närma sej och måste förberedas.

Det har varit en mycket snöfattig vinter hos oss och ganska varmt. Men till all tur har kylan hållit skogsvägarna i skick i alla fall. Torkan har absolut hjälpt till för de få gånger det kommit nederbörd så har vägarna blivit dåliga – men torka och kyla har fått dem i skick igen.

Det kom litet snö i mitten på mars men den blev inte kvar mer än ett par dagar. Redan den 6 mars kom de första snödropparna upp genom löven och förra veckan var det ett vitt hav. Tidig vår men vintern har inte gett upp än.

I slutet på mars var det fullt med snödroppar

Skogsarbetet fick en liten paus då skruven på flismataren brast den 11 mars. Naturligtvis hade jag nyss fyllt på två skopor flis som jag måste skyffla bort igen. Nå, skruven blev svetsad och allt fungerade – i en vecka … Sedan brast den på nytt på samma ställe. Jag blev tvungen att plocka bort tallriken som matade skruven. Tidigare hade jag plockat bort den ena tallriken men nu är båda borta. Systemet fungerade nog då det var nytt men då skruven blev sliten så bröt tallrikarna av den. Tallrikarna drivs av skruven men då den blev sliten så kom en tagg mitt mot skruvslingan.

Nu köpte jag en ny skruv så jag det går snabbt att byta. Den ena får vara reserv medan jag svetsar den andra. Det är ju inte första gången. Det var en dyr reserv – nästan 1900 euro. Jag kan lappa ihop det mesta men det är krångligt att tillverka en skruv. I alla fall så är nu hela tallrikseländet borta. Matningen är betydligt sämre och jag måste skyffla flisen varje kväll.

Flis har en dålig rasvinkel som är närmare 60 grader och bildar lätt valv. Den är också svår att röra om för flisbitarna hakar fast i varandra. Det får gå den här vintern till slut men till nästa vinter skall en ny omrörare byggas med hydraulik. Jag tror det är den femte i ordningen så det är en besvärlig sak.

Skogsbruket blev inte riktigt som planerat den här vintern. Granbarkborrarna gjorde att vi fick lägga om planerna. En del platser var så angripna att den fina teorin att hugga remsor på norra sidan blev till ganska stora öppningar här och där. Det var sorgligt att hugga ned stora granar som var helt torra. En del var friska ännu förra vintern.

Det positiva var att de stora gröna granar som vi fällde för att hinna före barkborrarna var relativt friska. Vi har haft problem med röta men det var bara på ett par ställen som den var betydande i år.

Vi har en stenbacke med överstora granar som vi inte kommit åt för att de finns bakom ett stort dike (varför har man grävt ett dike i en stenbacke ?). De kan fällas för hand enbart då vi har östlig vind så att de faller över diket. Då kan jag dra in dem med stora lastaren. Men östlig vind är ganska sällsynt hos oss. Det var inga små granar för det blev vanligen tre 5,8 meters svarvstockar och en vanlig stock från varje stam. Det var inget under att de blivit kvar så länge för vi hade inte möjlighet att få bort dem från stenbacken innan jag fick den stora lastaren som är 8,5 meter lång.

Ett träd for åt fel håll eftersom jag inte väntade på tillräcklig blåst åt rätt håll. Det var ett elände att få ut det så nu ser jag till att ha ordentlig vind från öster då jag fortsätter. Det finns nämligen ännu ett tiotal stora granar kvar i stenbacken.

Där fanns en hel del träd som stod på “kryckor”. Flera tjocka rötter gick åt olika håll men under stammen fanns det ingen jord alls …

Visst kan jag förstå dem som sysslar med kalhyggen – det är inte alltid lätt att plockhugga. Jag vill helst ha lastaren som “fälljärn”.

I år ids jag inte försöka utnämna ett “bålaträä” (stort träd) för det var så många som var över 70 cm i roten. Om man ser på stockhoparna så är svarvstockshopen större än de “vanliga” stockarna. Men så har vi också försökt få bort de största träden undan granbarkborrarna. Energivedshopen till höger bakom traktorn är 33 meter lång och över två meter hög. Vi har sågat all ved till fyra meter. Svarvstockarna finns till vänster.

Nu är det dags att börja planera vårsådden. Litet bekymrad är jag över torkan. Om det inte kommer regn så kan vi få problem med att utsädet inte gror liksom förra sommaren. Förr var det inget problem utan man fick vänta på att det skulle torka upp. Ibland in i juni. Men vi får se …

Under tiden bygger vi risgårdar runt äppelträden för att skydda mot blåsten. Snart skall också fler äppelträd planteras och jag tänkte dra upp fåror med täckdikningsplogen så det är lättare att gräva groparna i vår styva lera. På våren går det ganska bra men i fjol hann det bli för torrt och det var lögn att få ned plogen i den hårda leran så vi försöker på nytt men tidigare.

Nu njuter vi av snödropparna som överlevde minus 8 grader förra natten och blåsipporna som börjar titta fram bland de vissna löven (som nog skyddade dem från kölden).

Projekt “heimane i skick” fortsätter.

“Pensioneringen” närmar sig så det börjar bli bråttom med att få hemmanet i överlåtelseskick. Vi, det vill säga jag och flickorna, köpte lite tilläggsmark för ett par år sen och efter att ha odlat korn på större delen i ett par års tid så är tanken att vi nu i år ska försöka odla våra grönsaker där. Vilket betyder att jag förutom att få näringsbalansen och pH i skick också försöker trygga tillgången på bevattningsvatten. Längs ena långsidan löper en kanal som jag tänker utnyttja för ändamålet men den var full med vass och ävja så flödet var inte det bästa. Så det var ingen annan råd än att rensa upp kanalen.

Fick börja med att hugga bort en del björkar och videbuskar som växte på slänterna, det gjorde jag redan i januari då det var lite snö och lätt att få korta stubbar. I vanliga fall brukar ju åkerkanter och diken fyllas med snö av vinden men i vinter har det ju varit sparsamt med vitvaran. I andra ändan av åkern var det låglänt så där ordnade jag med plats för jorddeponi åt grävmassorna.

Körde ihop okvistat för att slippa ris på åkern.

Det blev ett par flisvedshögar av det klenare och närapå 100 meter ved av det grövre virket.

Sen återstod bara själva grävningen och den passade vi på med nu under den gångna veckan. Det kom lite mera material än beräknat, uppskattar att vi har transporterat knappa 2000m3, så det tog lite längre tid än planerat. Men nu är jobbet gjort och jag är nöjd med resultatet. Dessutom var föret riktigt bra då tjälen bar och vädret var torrt.

Kom så mycket material att vi inte hann köra bort allt utan en del blev jag tvungen att lasta själv.

Grävmassorna kördes i svackor och legdar på åkern…….

Kanalen efter rensning, hoppas vattnet räcker till under sommaren.

Nu återstår kalkning och sen är det bara att invänta vårvärmen och tjällossningen innan sådd och plantering kan påbörjas. Det är ju lite extra spännande att ta en ny åker i bruk för det brukar kunna komma lite överraskningar. Ogräsfloran börjar jag ha koll på men eventuella jordburna sjukdomar är det lite svårare att få grepp om innan odlingen är i gång. Man har ju inte riktigt full koll på åkerns historia.

Att hinna före bankrånarna

Skogen är bondens bank, heter det. Men nu har det dykt upp en massa bankrånare – flera miljoner … Och det är frågan om vem som hinner före – vi eller bankrånarna. Vi hade bråttom hela februari med att fälla och köra ut alla stora granar som vi hittade. Nästa sommar kan det hända att bankrånarna angriper dem och så har vi igen fullt av stora, torra granar i skogen.

Jag läste nyss i senaste Land Skogsbruk att man försökt kapa vindfällen vid roten för att minska antalet granbarkborrar. Det lyckades ganska bra och antalet barkborrar minskade med två tredjedelar (Tomas Gullberg i Land 10, 25.2 2025). Helst bör de kapas tidigt på våren. Det går bra med en motorsåg – annars får nog enskilda vindfällen ligga kvar. Vi behöver mera enkla metoder att minska angreppen.

Här hann bankrånarna före oss – svärdet är 40 cm

Även om priset på energived är ganska bra så förlorar en stor torr gran kring hälften av sitt värde. Man blir litet sur på eländet. Vi har en hel del stora granar som kan säljas som svarvstock till ganska högt pris. I fjol fick vi nästan 100 euro per kubik och då var energiveden litet på 50 euro per kubik.

I många herrans år har vi mest bara gallrat bort de sämsta träden även om vi börjat fälla de överstora granarna. Men granbarkborrarna har förstört många fina träd och nu försöker vi ta bort de stora granarna innan barkborrarna tagit kål på dem. Om små granar torkar så blir det inte så stor förlust så de får stå kvar.

Man blir förvånad över hur mycket stora träd det finns för då skogen är gammal så ser ett normalt stockträd litet ut. Vi har haft ganska liten andel gallringsskog. Vi har förnyat mest smala remsor på nordsidan (för att inte få in så mycket gräs som kväver de små plantorna). Men i år blev det flera bitar där de stora granarna hade torkat. Till all tur fanns där en hel del små plantor.

Ganska bra föryngring under de stora träden

Torra granar och bakom dem litet färska stockar (11 februari 2025)

På bilden ovan ser man hur mycket torra granar det fanns och hoparna med färska stockar i bakgrunden är ganska små.

Hopen med energived – mest torra granar – är ungefär 2 meter hög. Den lilla lastaren på Zetorn som vi kör ut med är inte så stark och lyfter inte så högt. Den går bra med torra granar men med stora svarvstockar blir det att lyfta en ända i taget. Ibland måste jag lyfta upp de största svarvstockarna med stora lastaren.

Det har varit extra fint skogsväder utom en vecka som var litet för varm. Och vi har haft mycket litet snö i år. Det gör arbetet lättare på gammal åkermark där vi har huggit i år. I stenbackarna kan det vara bra med mycket snö som packar bra då den är blid.

Det som har varit mindre bra är att där finns djupa skogsdiken och ibland måste man fälla över diket. Det är ett elände att klättra ned i diket och sedan försöka komma upp igen. Mindre träd lyfter jag över diket med lastaren men de stora måste jag kvista först för att orka lyfta dem. Det går om man först kapar en svarvstock från roten (580cm). Utan den stora lastaren på traktorn skulle det inte bli till nånting.

En svarvstock bort och sedan dras resten av trädet närmare

Det var ganska lätt att kvista och kapa de stora torra granarna men de färska är betydligt besvärligare. Det går an där det varit tät skog så att man får två svarvstockar (1160 cm) förrän det börjar komma större kvistmängder. En stor gran stod ganska fritt och var otroligt yvig. Det blev mest bara kvistar av den och man hade problem att kliva över de stora kvisthoparna. Och krokig var den. Fördelen med svarvstock är inte bara priset utan stockarna får vara litet krokiga och litet ruttet i mitten stör inte eftersom den blir kvar efter svarvningen. De långa stockarna kapas ju i kortare bitar före svarvningen.

Jag fick också problem med de färska träden för det kom kåda på glasögonen (som ju annars skyddar bra). Jag måste beställa putsdukar från Zeiss för att få dem någorlunda rena efter dagens sågande.

På tal om problem så lyckades jag köra över lådan med motorsågen eftersom fästet brast. Sågen klarade sej och jag behövde bara byta handtaget till kedjebromsen. Så jag svetsade fästet till lådan – och så brast det på nytt ett par veckor senare. Nu har jag byggt om hela fästet så få se om det håller nu. Utan låda går det inte för det är mycket litet utrymme i hytten på Belarus.

Låda för två sågar och bränsle- och oljekaggar

Sedan märkte jag att kilen till höger bakhjul började komma ut. Det är allvarligt för i fjol tappade jag hela bakhjulet i skogen då kilen kom ut helt. Nu hände inget men vi måste ta in traktorn i verkstaden och spänna till bultarna på navet. Med en stor hylsa och ett meters rör som förlängning drog vi fast bultarna på nytt. I fjol vände vi på hjulen så att navet nu är mycket längre in på axeln . Då blir det mindre krafter som bryter på navet.

Och så är det ett evinnerligt ryckande för att starta motorsågarna. Jag har putsat luftfiltret och sett över tändstiftet men de startar inte bra. Och de nya sågarna har inga inställningsskruvar mera. Förr startade 2252 efter ungefär tre ryck men nu går det upp till tio – och värst är det då den är varm. Den är mycket känslig för supen så jag låter den gå hela tiden tills tanken är tom.

Man blir ju inte yngre så jag tappade tålamodet och köpte en batteridriven såg: Husqvarna 542i XPG. Vi har ju tre ackor och två laddare från förut (till röjsågen). Det kom ett erbjudande att man fick rabatt om man bytte bort en gammal motorsåg som inte ens behövde starta – och sådana har vi gott om. Jag har varit misstänksam mot batterisågarna men 542i har normal koppling till svärdet (annars likadan som 540i). Och den fungerar.

Nu har vi testat batterisågen i ett par veckor och den är ju svagare än bensinsågarna men inte alls illa för att kvista och kapa. Jag fäller och kapar svarvstockarna med bensinsågen men sedan klarar batterisågen resten. Ganska bra håller ackumulatorerna (9 Ah). Man klarar sej ofta med två innan vi åker hem på kaffe. Men jag har planerna klara för hur jag installerar laddarna i traktorerna med hjälp av invertrar (ger 240 V från 12 V). Jag stänger ju aldrig av traktorn då jag fäller eftersom jag hela tiden behöver lastaren för att hantera trädet och stockarna.

Bråttom har det varit och man ligger platt på soffan på kvällen efter maten men tills vidare har det varit en fin skogsvinter. Vi hoppas att det ännu blir litet köldgrader så vi kan hugga hela mars och kanske litet in i april.

Äntligen skogsarbete

Visst är det trevligt med verkstadsarbete men det drog ut på tiden litet för mycket. Det var fint att komma ut i skogen och vädret var nästan perfekt förra veckan – tills det i natt kom snö och blev varmt. De gamla vägarna håller ännu bra men nya spår fryser inte då det är plusgrader.

Stormarna har inte varit så starka hos oss men visst låg det träd över vägarna. Värre var det med blötsnön som bröt av en mängd toppar. Och allra värst har granbarkborrarna varit. Vi har hundratals torra granar i skogen nu – träd som var gröna och fina i fjol.

Barken har rasat bort på många fina granar

Vi behöver inte alls fundera på var vi skall hugga. Först skall alla torra granar bort och sedan alla stora granar som ännu duger till stock. Vi har att göra så mycket vi orkar och hinner. De som blir kvar är antagligen torra nästa vinter.

Det är sorgligt att se även om vedpriset är bra just nu. Litet tröst är att det finns en mängd granplantor där vi hugger och en del är redan ganska stora. Man undrar bara hur stora de hinner bli innan granbarkborrarna dödar dem …

Vi lämnar alla tallar och björkar kvar men det finns inte så mycket i granskogen som delvis har kommit upp på gammal åkermark. Och tallarna äter älgarna upp så fort de hinner.

Skogsarbetet har blivit helt annorlunda nu. Det är ingen idé alls att fundera på olika teorier om plantering, röjning och gallring. Granbarkborrarna gör alla teorier värdelösa – förutom att stormar och blötsnö gör illa. Så vi struntar i alla råd och plockar bort det vi hinner. Sedan är det bara att hoppas …

Isvägarna är ännu fina och vi kör ut så fort vi hinner från de låglänta markerna där det lätt blir blött. Från stenbackarna får vi nog ut virke även om vintern är dålig.

Det är fint att köra hem på kvällen för det har varit prima väder. Tyvärr blir det mörkt så tidigt och det går inte att fälla i mörker för man måste kunna se vilka träd som är torra. Å andra sidan så är konditionen ännu så usel att jag mest ligger på rygg efter maten på kvällen. Jag fäller träden med hjälp av lastarbommen så jag får dem riktade dit jag vill. Ibland har blåsten varit från fel håll och då går det inte alls att fälla utan hjälp av lastaren. Jag lämnar kvar ett stadigt gångjärn och bryter av det med lastaren. Då får man trädet att falla precis dit man vill. Vi försöker spara den ungskog som finns så att omloppstiden blir litet kortare.

Det gröna som syns på bilden ovan är stödfötterna på lastaren som speglas i vindrutan. Stjärnorna har varit väldigt klara för det har inte funnits moln trots att det varit ganska varmt.

Eftersom vi hugger i hemskogen så kan man lätt åka hem på kaffe mitt på dagen och det går fort för vägen över åkrarna är jämn och lika bra som landsvägen. Ovan syns en bit av höstvetet som har klarat sej bra tillsvidare. Men det är ännu långt till april.

Som sagt så tog det torra och fina vädret slut och i dag var det snö och senare regn. Inte så trevligt att arbeta med motorsåg men det finns inte lika mycket snö i torra träd som i gröna.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder och litet regn. Inget perfekt skogsväder men vi får se om vägarna håller. Där det finns is så smälter det inte så fort men allt beror på om det blir minusgrader på nätterna.

Tja, det är bara att hugga så mycket vi orkar och hinner. Man måste ut i skogen varje dag så att konditionen förbättras tillika som dagarna blir längre. Skogsarbete är en fin hobby och den kostar inte så mycket – ibland får man in litet mera än vad bränslet och maskinerna kostar (om man lappar ihop dem själv).

God fortsättning….

Dagarna går så rubriken börjar bli förlegad om man menar den som god fortsättning på nya året. Den får duga ändå eftersom den också passar som uppföljning av mitt senaste inlägg “midtime review”. Hösten som följde sommaren blev nämligen rätt bra.

7.8.2024. Avslutade planteringssäsongen med försenad plantering av sallat.

Egentligen svängde det redan dagen efter att jag skrev inlägget. Det torkade upp så att vi under de påföljande dagarna kunde plantera största delen av de plantor som stod på lager. Det var lite efter min deadline men en varm september och oktober gjorde att det mesta hann bli skördeklart trots försenad plantering.

17.10.2024. I år hann vi skörda alla palsternackor innan blasten frös.

18.10.2024. Vi hade problem med att få vikt på blomkålen under sommaren men nu på hösten blev den fin.

7.11.2024. Sista morötterna lyfts i vackert väder.

24.10.2024. Trots sen plantering hann all isbergssallat tack vare varm höst bli skördemogen.

Sallat skördade vi ännu nästsista veckan i oktober och kunderna var nöjda med att kunna skjuta på importen några veckor.

Även skörden av rotfrukter, purjo och kålväxter hann vi bra med i år. Vi hade inga hårdare froster så sista grönkålen togs in den 10:e december. Då kunde vi avsluta den 6 månader och 4 dagar långa skördeperioden.

10.12.2024. Tog in den sista grönkålen och kunde därmed förklara skördesäsong 2024 avslutad.

Nya årets inledning inte lika bra som förra årets avslutning…….

Nu just går man och oroar sig för höstvetet för åkrarna påminner om januari 2023. Marken frös till lite innan snön lade sig före jul vilket brukar vara ett bra utgångsläge för övervintringen då tjälen håller vetet i vila. Tövädret i mellandagarna orkade inte blotta åkrarna men blåst och regn denna vecka har gjort stor del till skrinnskobana. Egentligen skulle kanske fortsatt varmt väder vara bäst så att en del is smälter och vattnet dräneras bort men det blir väl minusgrader efter veckoslutet.

16.01.2025. Ovälkommet töväder förvandlade höstveteåkern till skrinnskobana.

….men all början kan ju vara svår.

Egentligen borde jag göra ett nytt försök med höstanmälan ikväll men krånglet med anmälningsförsöket igår tog udden av intresset. Får väl försöka återkomma till saken när motivation återkommer. Kanske blir det ett höstveteinlägg också då vi är flera med höstvete i lite olika tappningar här i byn i år. Om saken intresserar läsarna?

God fortsättning som sagt…………

Nytt år, glöm det gamla

Så är då helgdagarna äntligen slut och reservdelskatastrofens tid förbi. Visst gick det precis som förut – paketen låg stilla över helgerna. Man kunde ju beställa tidigare men det passar inte in i arbetet. Så länge det är utomhusväder med byggandet så vill man inte börja med verkstadsarbetet. Vi har otrevliga erfarenheter av att sätta upp takplåtar i januari. Så innan man skruvat sönder traktorerna och vet vilka reservdelar man behöver så närmar sej redan julen. Jag fick iväg beställningen den 25 december och fick paketet en hårsmån före trettondagen.

Större reparationer hade vi inte på skogstraktorerna. På Zetorn behövde topplocksbultarna dras åt och ventilerna ställas (efter bytet av topplockspackning). Men som vanligt så blev det flera små reparationer eftersom traktorn var inne i verkstaden och varm och torr.

Startmotorn hade länge krånglat tills jag fixade jordledningen ordentligt. Två nya startmotorer hann jag köpa före det men de passade inte riktigt bra även om de fungerade. Så nu satsade jag hela 130 euro på en gammaldags original startmotor och vi får hoppas att den håller i 50 år till – vi köpte Zetorn 1975.

Det var tur att vi började spänna skruvarna för lastaren för en brast direkt. En ny tillverkades kvickt av 8.8 gängstång men egentligen borde alla skruvarna bytas till grövre. Nya har jag hemma men själva fästet måste bort och större hål borras först så det blir knappast nu i vinter.

Sedan blir det att fundera på själva lastaren. Vi är bortskämda med den nya Farma 8,5 som är generation 2 och den lilla Farma 6,0 känns ganska futtig. Den är bara 18 år gammal men hade från början problem med att svänghuset läcker olja och tar in vatten. De nyare modellerna har inte sådana problem. Eller skall jag bygga om svänghuset på gamla Nokka 3010 – det var för svagt konstruerat och brast sönder. Den är från 1986 men har lika bra räckvidd som Farma 8,5. Allt är egentligen för svagt på Nokka 3010. De nyare modellerna är alla betydligt kraftigare byggda. Men det är mycket arbete att bygga om svänghuset – och håller den sedan ?

Sedan måste kablarna till lastarens LED-lampor bytas ut. Skogsarbete river lätt loss kablarna och nu hängde där tre avslitna kablar. Nu bytte jag dem mot en stadig gummisladd inne i en hydraulslang och satte nya gula slangskydd utanpå. De gamla slangskydden var ganska sköra för de är av plast och solen tär på dem. Samtidigt bytte jag ut tryckknapparna för stödfötterna och drog om en bunt ledningar. Det är inte svårt men tar tid. Det hade igen blivit regnväder så man kunde i alla fall inte fara till skogs. Brorsan hade kört upp skogsvägar men de var fulla med vattenpölar.

Lilla lastaren med slangar och kablar inne i de gula skydden

Julen var ännu vit men till nyåret fanns det inte mycket snö kvar. Men i januari blev det kallt och vi hade kring -20 grader men inte så många dagar och så blev det varmare och snö.

Den 30 december var nästan all snö borta

Den andra skogstraktorn (Belarus) måste också in i verkstaden för bränsle läckte ut. En plastslang hade murknat (efter 40 år) och brustit. Eftersom den gick från bottnen på tanken så blev det nödvändigt att förnya den och fästa med dubbla slangklämmor. Det var ganska besvärligt för lastaren bakom traktorn gjorde att man kom åt mycket dåligt. Vi måste vara två – en inifrån hytten och en bakifrån för man kom åt att arbeta bara med en hand.

Slangen mellan tankarna hade gått sönder och det berodde på att ena tanken inte hade något stöd undertill. Det måste jag ta bort då jag byggde det nya fästet för lastaren och det provisoriska stödet hade fallit bort. Nu måste jag sätta in ett nytt stöd och det var besvärligt. Till sist fick jag in en brädstump under tanken så att den var på samma höjd som den andra.

Bränslemätaren hade också slutat fungera så jag bytte ut ledningarna. Numera drar jag alltid en skild jordledare hela vägen. Skruvar som håller fast jordledare är alldeles för dåliga och ställer till en massa krångliga problem då det blir glapp. I det sammanhanget så blev jag slutgiltigt trött på instrumentbrädan som var en upp-och-ned-vänd gryta som gjorde att man absolut inte kom åt instrumenten underifrån (de nyare modellerna har instrumenten på en löstagbar platta). Så jag skar med vinkelslipen ett hål i grytan så att man åtminstone kunde se ledningarna. Få se om jag ännu måste bygga om hela eländet.

För varje gång jag gick ut till verkstaden hittade jag nya fel som måste lappas. Bland annat hade styrstängerna till lyftarmarnas hydraulik kommit loss. Det var förstås bra att jag skruvade bort hyttens golv för annars hade jag inte hittat felet.

För länge sedan hade jag byggt en vändskiva för stolen så att man kunde vrida den då man lastar. Det är mycket trångt i hytten och skogsstövlarna (nummer 46) ryms inte riktigt men det är i alla fall bättre än att sitta på knä på stolen med armarna över ryggstödet. Nu hade vändskivan blivit så sliten att stolen vinglade hit och dit. Så jag satte in en ny vändskiva. Det var problem för skruvhålen passade inte alls. Jag måste sätta in en ny bult genom golvet. Det måste också göras så länge golvet var borttaget. Stolen är annars en fin Boström som troligen är ditsatt då hytten byggdes i Yli-Härmä.

Förutom bränsletanken så var glödstiftet ett problem. Jag hade satt in ett nytt glödstift men det var redan sönder – troligen på grund av felaktig koppling. Så nu tog jag isär allting och följde varenda ledning för att se hur de var kopplade. Som vanligt så var elschemat felaktigt. Jag tror att vartenda fordon har felaktiga elscheman. Dessutom var de gamla kablarna så blekta att de hade en färg i ena ändan, en annan färg i andra ändan och en tredje färg i mitten. Så varenda ledning klipptes ur knippan och kontrollerades. Sedan ritade jag upp ett eget schema för alla ledningarna.

Fläkten på Belarus hade länge varit ett problem – mest för att det blåste in yrsnö i fläkten som sedan smalt i värmen från motorn och då den frös så fastnade fläkten och motorn brann. Sedan satte jag in en datamaskinsfläkt framför den gamla fläkten så att det skulle komma nån sorts varmluft mot vindrutan. Den ger inte mycket tryck men drar mycket litet ström i jämförelse med den gamla fläkten.

Ventilationen var gjord av någon med huvudet under armen för luften gick från en fördelare med en slang till munstyckena alldeles ovanför – och slangarna var omöjliga att komma åt under instrumentbrädan så de har mest legat lösa. Nu täppte jag till alla anslutningarna och skar upp plåten ovanför fördelaren och under munstyckena – de var bara två centimeter från varandra ! Nu går luften från fläkten direkt upp till munstyckena som blåser mot vindrutan. Det blir hoppeligen bättre för man kan bara inte köra om vindrutan är helt igenisad. Munstyckena ner mot fötterna tog jag bort för man kan klä på sej mera och köra i alla fall.

Fördelarlådan med slanganslutningar (nu igensatta)

Startnyckeln måste jag också byta för glödläget fungerade inte på den gamla. Dessutom byggde jag om startreläet med nya kopplingar och satte in ett par nya ledningar. De gamla hade – förutom att de tappat färgen – blivit stela av värmen och isoleringen hade börjat spricka. Nå, efter 40 år kan man nog byta en och annan kabel.

Nu har vi kättingarna på och är färdiga att fara till skogs. Vädret har varit ganska bra och vägarna bär. Tiodygnsprognosen lovar fortsatt kyla även om det kan gå litet över noll ibland. Nu får man hoppas att traktorerna håller ihop och att det i tre månader blir (måttlig) kyla. Tyvärr kom det förra natten massor med snö så nu måste spåren köras upp igen.

Man får hoppas på ett gott nytt år.