Från katastrof till normal panik

Pust. Det har varit en bråd tid. Efter branden blev det att städa och riva från sju på morgonen till ett på natten. Till all “tur” var det regnväder så vi kunde inte så ändå. Då det värsta var städat och utrivet så blev det solsken och vi kunde äntligen få vårsådden gjord – utom ett par små skogsskiften. Nu har jag sovit en hel natt och det värsta börjar vara över.  Det har varit en ganska händelserik vår i år. Först krånglade maskinerna just lämpligt till vårsådden och så kom det 60 mm regn just då vi kommit igång. Branden i köket spädde på med mera katastrofer så våren 2014 kommer att bli kvar i minnet en längre tid.

Det såg inte så farligt ut efter branden då den värsta röken blivit utvädrad. Men så kom reparationerna och allting slängdes ut och revs. I stuvun är det knappt golv och väggar kvar och synen som möter en är ganska sorglig. Det var förstås unga husbonden som ännu har energi som bar ut allting och rev upp golvet eftersom det farit vatten under plastmattan. Den gamle gubben hade nog dragit litet ny färg ovanpå sotet och låtit resten vara :-).

DSCN3685

Intressant är att förra gången som allt var upprivet var för 34 år sedan då unga husbonden föddes och då var jag 34 år gammal. Farsan stod och suckade och undrade om det någonsin skulle bli nånting av huset mera. Då tog vi bort de gamla mullbänkarna och isolerade golvet. Fast “mullbänkarna” bestod av kolstybb och kolet spreds i hela huset trots att dörrarna var fasttejpade. Det knastrade mellan tänderna då man åt.

Det är inte slutrivet ännu. Tapeterna är sotiga och skall tas bort förrän vi limmar upp nya tapeter och spånskivorna på golvet måste också bort. Fast vi tänkte måla taket först. Troligen sätter vi inte in nytt golv utan målar bara om det gamla trägolvet som verka vara i bra skick. Nedre delen av väggarna kommer att få bröstpanel av pärlspont som redan är sågad i lämpliga längder. Den skall bara målas och spikas upp. Så stuvun kommer att återfå myckat av sitt gamla utseende före ombyggnaderna som farsan började med på 50-talet då centralvärme installerades. Då var han 30-åring (plus litet till eftersom kriget tog fem år av hans aktiva tid). Det var inte första gången som det byggdes om. Huset flyttades från den täta bebyggelsen vid åbron hit år 1908 och 1930 byggdes det om med en andra våning.

Så nu äter vi på verandan och har flyttat ut allting till stora ladan. Det är otroligt så mycket saker som det har samlats på 34 år …En del åker iväg till lopptorget men mycket har känslovärde så det blir säkert en hel del kvar. Vi är inte direkt kända för slit-och-släng precis. Tvärtom så avskyr jag att kasta bort fungerande prylar. Jag är definitivt inte en “bra” medborgare som konsumerar vilt så hjulen hålls rullande. Det måste gå att bygga upp ett system som bygger på annat än förstörelse helt i onödan. Det finns mängder av arbete som inte kräver slit och släng. Här återanvänds allting tills det bara är rena råmaterialet kvar.

Resten av vårsådden gick bra då det torkat upp efter regnveckan. På måndagen hade vi +28 grader i skuggan och mot bakväggen på huset +37 grader på eftermiddagen. Litet panik blev det då stora Zetorn stannade mitt på åkern men det visade sej att filtret i bränsleglaset var helt fullsatt med brun smörja. Vi hade nämligen tankat från den tunna som jag i vintras satte all gammal sommarbrännolja i från alla traktorerna – och tydligen också all smörja som fanns i bottnen på tankarna.

I går skulle jag ha fått allting klart men så kom det åska och då jag inte såg grannhuset för spöregnet så körde jag hemåt följd av en vägg av regn. Sist och slutligen kom det inte så många millimetrar för det var ett mycket smalt regnväder men nu blir det att vänta på upptorkning igen. Jag måste i alla fall sätta in en vårsåddsbild från våren 2014.

DSCN3679

Så nu har katastroferna gått över i normal panik. Allt som absolut borde ha gjorts i maj är ogjort och vi har en hel del arbete med att få köket i skick på nytt. En Belarus där motorn borde skruvas i små bitar står ännu i verkstaden och en mängd byggarbeten står och väntar. Men det är ju ganska normalt för livet på landet.Fritidsproblemen har minskat och man har ett stort val av arbeten som man borde ta itu med. Fast det brukar vara så att de små katastroferna avlöser varandra i jämn takt så man inte hinner fundera på annat än det som just nu absolut måste fixas.

 

Regntunga skyar

Snart börjar svenska schlagers med regntema ta slut för mej men jag hade ännu kvar Alice Babs med “Regntunga skyar”.

Regntunga skyar

En mycket ung Alice från 1940. En av de mest fantastiska svenska artister som slutgiltigt slutade sjunga i februari i år. Lyssna med andakt.

Och regntunga skyar har vi verkligen här. På en vecka ungefär har det kommit 60 mm regn. Förutom att traktorn gick sönder och huset började brinna så står nu vårsådden stilla. Såmaskinen har litet gödsel kvar i väntan på fortsättningen som aldrig blev av och luftfukten har nu gjort att det blivit geggamoja som måste spolas bort med trycktvätten förrän vi kan fortsätta. Och det kan ta tid …

DSCN3640

Det tar tid innan åkrarna torkat upp igen och tiodygnsprognosen är inte så bra. Det skall visserligen bli sol men det tar en vecka innan det här torkat upp och i början på nästa vecka kommer det regn igen. En olycka kommer sällan ensam så nu undrar man vad nästa krångel blir.

Klimatet har blivit mera extremt. Då det snöar så slutar det aldrig och blir det torrt så ser man inte röken av något regn. April var torrt så nu blir maj jätteplaskigt. Men jag är ännu inte säker på att det hade varit så bra att så i april för brodden hade absolut inte gillat att leka ris i sjöarna på åkern. Fast ingen vet förrän sommaren är slut om det var bra att så tidigt eller inte.

Det är det spännande livet på bondlandet – man vet aldrig hur det ser ut på hösten. Inget år är ett annat likt. Möjligen kan något år vara mera olikt än andra.

På tal om sjöar så hade vi sådana inne i huset också. Då vi i går tog upp golvet bakom spiskåpan (där det rann ned vatten från det spruckna plaströret) så hittade vi sjöar där också. Det var på sätt och vis bra för då hade vi inte tagit upp golvet i onödan.

DSCN3625

Tre fulla ämbar med vatten fanns där. Underligt nog var plasten hel. Men längs väggen hade det runnit vatten under isoleringen som var blöt i alla fall. Nu är allting utslängt och torkmaskinerna igång. Inte för att det är så farligt vått mera. Golvbjälkarna var helt torra.

Om man vill se nånting positivt i eländet (och det vill man) så är det ju bra att det regnat så vi i lugn och ro kunde riva upp golvet utan att behöva vara stressade av vårsådden. Jag försökte faktiskt köra med harven på åkern men vände efter tio meter.  Sedan blir köket förnyat av nödtvång för allting måste ut och alla ytor måste målas om. Helst borde den gamla målningen skrapas bort för det luktar rök något obarmhärtigt. Vattnet vill man inte klaga över – det räddade huset. Nästa tisdag kommer torkgubbarna och mäter fukten och sedan kan vi troligen börja bygga upp allting igen. Tur är det också att vi är i början på sommaren för det här kommer att ta tid.

Sotiga och regniga hälsningar från Bos-Sestu i Hindersby …

Det brinner !

Här står man i godan ro i vårbruksbrådskan i verkstaden  för att försöka lappa ihop en traktor och så kommer dottern inrusande och ropar: “Pappa, det brinner i köket ! “. Och det brann ordentligt. Inte för att man kunde se nånting annat är tjock svart rök. Med kolfiltermask som jag använder vid  sprutandet kunde man i alla fall andas så mycket att man kunde se att köksfläkten hade tagit eld. Eller egentligen filtret i spiskåpan framstod det senare. Till all tur var unga husbonden utanför huset och kunde rusa in och slänga en brandfilt över kåpan.

Men det som räddade huset var ett plaströr med vatten som låg emot ventilationsröret från kåpan. Då aluminiumet i röret smalt i det heta elden så smalt plaströret och vatten sprutade med tryck ut över spiskåpan. Annars hade hela huset med säkerhet brunnit upp. Vi hade inte kunnat göra nånting.

DSCN3601

Så, bästa vänner:  Lyssna på Kalle och hans kolleger NU och organisera släckningsredskapen så ALLA hittar dem ! Då det händer så är det för sent. Brandfilten var tillräckligt stor och bra men den var instoppad ovanför kylskåpet och Henrik hade aldrig hittat den (inte jag heller) om inte Mor hade vetat var den fanns och varit närvarande. Vi hade två stora brandsläckare i huset men Henrik hittade inte dem heller utan sprang till tröskan efter den lilla brandsläckaren där.

Då det händer så fungerar nämligen inte alls någon eftertänksamhet. Då är det bara minnesbilder och direkta synintryck som gäller. Det fanns också tre stora pulversläckare vid pannrummet och i verkstaden men dem kom han inte ihåg. Inne i huset såg man ingenting i röken. Så placera brandfilt och släckare vid ingångarna mycket tydligt synliga för alla. Inte bakom en dörr som i vårt fall. Sätt inte heller för nära spisen eller annat potentiellt farligt ställe för då kommer man inte åt dem.

Brandkåren kom då allting var släckt och vi vädrade ut röken. De hade inte heller kunnat göra nånting om vattnet från röret till diskbordet inte släckt elden. De var riktigt professionella och skötte eftersläckningen och övervakningen mycket bra. Och de kom så fort de kunde med tanke på avståndet.

Men nödcentralen kan man inte säja nånting positivt om. De hittade inte Hopenbackvägen – antagligen för att de stavade den Hupenbackvägen. Det är en totalt värdelös organisation med helt värdelösa kartor och personal. Min navigator hittar ju en väg fastän jag stavar namnet fel. De politiker och tjänstemän som organiserat de nya nödcentralerna borde förflyttas till annat ställe – helst nära Antarktis. För mej får de gärna spara bort de sista sorgliga resterna av hela skräpet som inte har någon som helst lokalkännedom mera. Och inga språkkunskaper. Och usla kartor. Lika gärna kan vi ringa till SOS alarm i Sverige.

Vilket vi också gjorde. Ännu en lärdom. Våra IP-telefoner är alltså registrerade hos en svensk operatör så samtalet gick till Sverige automatiskt. Jovisst kan man programmera in rätt land men det hade jag alltså inte kommit ihåg att göra även om operatören uttryckligen varnat för att man bör sätta in riktiga uppgifter. De hittade helt riktigt vårt hus i Arboga men först då insåg vi vilken nödcentral vi talade med. Efteråt kan man ju säja att det var väl klart eftersom man här inte kan svenska på nödcentralerna.

Då det händer så är alla så skärrade att man absolut inte kan förvänta sej något som helst förnuftigt beteende. Inte heller att folk kan tala något annat språk än modersmålet. Även om man i vanliga fall kan tala finska hur bra som helst så är huvudet tomt och allting bortglömt i en sådan situation. Vi får bygga upp nya egna nödcentraler nedifrån med frivilliga krafter och lokalt för det här fungerar bara inte.

Huvudsaken är i alla fall att se till att det aldrig börjar brinna. Det var enbart en otrolig tur att huset inte är nedbrunnet. Därför är det förebyggande arbetet det viktigaste. Då man håller på att kvävas av tjock, svart rök så är det inte läge att riva upp mellantak för att släcka. Förrän det händer så inbillar man sej att man hinner göra det ena och det andra men det fungerar inte alls i verkligheten.

Det blir rökluktande firande i dag men vi firar att vi har vårt hus kvar.

 

Glad Mors Dag !

 

Åh, regniga natt …

I morse var stämningen ungefär som nedan

Anna-Lena Löfgren: Regniga natt

även om det kanske är litet överdrift som låten fortsätter ” … aldrig mera ska livet bli glatt”. Det är snyftarnas snyftare från 1961 och var Anna-Lenas genombrott samt största schlagern på Svensktoppen 1962 och 1963. Fast då gick jag på femman i Lovisa svenska samlyceum och hade nyss upptäckt Beatles med Love Me Do. Så på den tiden ansåg jag att svensk schlager kunde gå och gräva ned sej. Resten är historia som man säjer.

Därifrån började mitt intresse för rock och pop “Liverpool sound”. Varje vårsådd lyssnar jag på alla de gamla bitarna. Förr hade jag en liten kassettbandspelare men numera är hela samlingen på flera hundra CD-skivor överförda till ett litet minneskort som jag har i mobiltelefonen. Det har varit svårt att hitta lämpliga hörlurar som passar i hörselskydden och till mina brillor men det senaste försöket har fungerat tillsvidare med Bluetooth. Utom att öronen blir ganska hårt pressade efter många timmar i traktorn.

Jag har faktiskt fått igång vårsådden efter de sju sorgerna och åtta bedrövelserna. De  två största åkrarna är (nästan) klara och viktigast är att de eländiga svackorna för första gången på många år är sådda riktigt torra och fina. I hektarer är det nästan hälften men de små åkrarna tar mera tid. Men vädret – ja, det vädret … Tiodygnsprognoserna lovar inga större regn men litet varje dag. Just så mycket att ytan blir våt och det fastnar på hjulen. Men man kan alltid lita på att prognoserna har fel – även om man inte vet om det kommer mer eller mindre regn än vad de lovat.

Gubben var litet slö i går efter att ha kört nästan i ett sedan jag fick igång systemet. Man är inte lika vild som förr. Unge husbonden skulle ha kunnat ta ledigt i går – men då regnade det. Vädret väntar inte på att det passar för alla andra så det är svårt med arbetstider och andra tider.

Men systemet fungerar. Den stora Zetorn var inköpt för att dra Rapiden och det går bra. Med ganska liten marginal:

DSCN3586

Såmaskinen är till all tur 20 cm smalare. Om det är trångt på sidorna så är det bara en ynka centimeter på höjden. Nå, det går att lyfta mellantaket nu då det är löstaget. Problemet är bara att då minskar utrymmet ovanför där jag skall kippa vagnen vid skörden. Påfyllningen fungerar också lättare än förut då jag hade en stor silobotten för gödseln. Det var nödvändigt då man inte fick en hel storsäck i den lilla Simulta-såmaskinen. Ni har jag bara en liten tratt i mellantaket och släpper ned gödeln från storsäcken direkt i maskinen.

DSCN3588

Jag har i många år använt tygrör eftersom de går mycket bättre att styra än stela plåtrör. Tjockt markistyg syr man kvickt ihop till ett lämpligt rör och det behövs flera för längden är mycket viktig för funktionen. Jag måste anpassa nedtappningsrören då jag bytte såmaskin. Och så är det lätt att hänga undan dem då man skall köra in och ut.

DSCN3589

Sådden går bra utom på mulljorden där den torra och lätta halmen samlas framför maskinen så jag helt enkelt måste lyfta den och lämna en ruta osådd. Inte bra. Troligen var det ett misstag att alls harva på mulljorden. Harvandet bara drog loss halmen och förde upp den till ytan. Förut om åren har det inte varit något problem så det är den ovanligt torra våren som ställer till det. På lerjorden är det inga problem.

Nu ser man att det finns fukt i jorden ännu. Men också att höstbearbetningen måste bli jämnare. Den billiga Ransome tallriksharven bearbetar alldeles tillräckligt bra men lämnar ojämna spår. Det går inte att jämna ut på våren för då drar man bara ned torr ytjord i svackorna och det blir inte heller bra.

DSCN3591

På bilden ser man tydligt att fukten är mycket ojämnt fördelad. Två rader med tallrikar på såmaskinen bearbetar jorden ganska bra men kan inte jämna ut fukten. Förharven på såmaskinen kan jag inte använda alls i år för den samlar bara massor av torr halm som till slut drar upp en massa jord. Tidigare år har förharven jämnat ut riktigt bra på styvare lerjordar. Men den jämnar inte heller ut fukten så det är höstbearbetningen som det skall göras nånting åt.

Väder, harvning och sådd är allt man har i huvudet just nu. Allt annat får vänta till senare. Och så kommer Mors dag som vi traditionellt firar ute på åkern. Mor får vara glad om hon slipper harvandet och nu då barnen är stora så blir det de som är ute och kör medan gubben dricker kaffe. Söndagen verkar bli enda dagen utan regn så då är det sådden som gäller.

 

Långkalsongernas återkomst

Här började man bli rädd för värmeslag då det var +20 grader förra veckan men det behöver man inte vara nu mera. Det är svinkallt med nordlig blåst genom tröskhuset så man fryser värre än i vintras. Jag tänkte inte ta på langkaliisjen (långkalsongerna)  mera före nästa vinter men jag fick ge upp. Och plocka fram vintermössan och stickasjoortån (tröjan) på nytt.

Annars har det gått riktigt dåligt med vårsådden. Harvandet gick bra och den ordentligt frusna leran blev till en bra såbädd men såningstraktorn (Belarus) hade vatten i oljan då jag skulle byta. Sedan gjorde jag ett dumt beslut. Jag trodde det skulle gå fortare att byta topplockspackning på Belarus än att börja göra i ordning stora Zetorn för vårsådden. Det är ju inte så stor sak att plocka bort topplocket och sätta in en ny packning på en traktor. Speciellt som man får topplockspackning för 8 euro från Estland … Så jag beställde fullständig sats med packningar för Belarusmotorn D-240. Det kostade bara 23 euro (51 euro med transport). Packningarna kom också snabbt på Valborgsmässoaftonen.

Med en fattigmanslyftkran lyfte jag bort topplocket – och konstaterade att packningen var hel. Tillbaka till Internet och Machinery Lubrication ( www.machinerylubrication.com  rekommenderas varmt !). Topplockspackningen är det första man tittar på då det kommer vatten i oljan men sedan blir det att titta på cylinderfodrets nedre tätning eftersom Belarusmotorn har våta cylinderfoder och vattnet far rakt ned i oljetråget om dessa tätningar läcker. Men det är ett större arbete för då skall kolvarna bort från motorn och alltså måste allting skruvas bort både uppifrån och nedifrån.

DSCN3570

Så nu började vi fundera på att använda stora Zetorn i stället för sådden. Problemet var att dubbelhjulen inte varit fast i den och måste anpassas (de som jag köpte i Mariestad för 1000 kronor). Dessutom gick stora Zetorn inte under mellantaket i tröskhuset vilket är nödvändigt för påfyllningen.

Nu visade det sej att mellantaket redan var höjt en gång (1975 då jag byggde kippgropen i ladugårdsvinden) och att det kunde gå att lyfta hela alltihop med domkrafter. Det var bara två stolpar och två plankor som måste sågas av. Så vi satte domkraften under och det var lätt som en plätt att lyfta.

DSCN3581

Nå, litet tid tog det att kila upp tjugo stockändar men nu är det klart. Jag har i flera år funderat på att höja mellantaket för lastbilarnas släp ryms inte heller under det – utom ett enda. Då det blir absolut nödvändigt att fixa saker så är det ibland inte alls så svårt.

Sedan gällde det att få dubbelhjulen monterade och det behövdes förlängning på alla fästjärnen. Vi slog pinnhållarna från en gammal Kongskilde S-pinnharv (som inte mera har pinnar kvar) raka med gassvets och smideshammar och svetsade fast dem på fästjärnen. Det gick också relativt snabbt och nu har Zetorn dubbelhjul.

DSCN3580

Bredden är hela 320 cm så man får vara glad att vi har våra åkrar så man sällan behöver köra på landsvägen. Traktorn är också tung så det är inte roligt att köra på blöta åkrar med den men det är ju torrt i år.

Och väderprognoserna ändras hela tiden. Man kan inte lita på dem mer än ett par dagar på sin höjd. Ett par snöflingor såg jag i dag men kallt skall det vara i tre dagar till och därefter skall det komma regnigt väder. Om det nu stämmer …

Det är inte speciellt sent med vårsådden än men för oss blev det inte någon tidig sådd, Grannarna har sådden undan för länge sedan men jag har bara stått i verkstaden och skruvat på mina skrotmaskiner. Dyrt blir det inte. Packningarna till cylinderfodren kostar 20 cent stycket ! Och arbetet är ju rena nöjet – he,he. Kölden har gjort att brodden knappt vågar visa sej ovanför jorden. Fast då det blir varmt i slutet på veckan så borde man ha utsädet i jorden. Få se hur det går …

 

 

Kära Skatteförvaltning,

Jag vill inte störa er i ert viktiga arbete men jag sitter här och försöker hitta rätt blankett. Jag borde vara ute på åkern och harva för att odla mat åt er men jag fick ett brev där ni hotade med 1000 euro skatt ifall jag inte omedelbums skickar in blanketten. Jag måste erkänna att brevet mycket effektivt väckte min uppmärksamhet så harvandet får nu vänta.

Jag förstår inte det nya språket byråkratiska som används i alla anvisningar. Jag har kommit så långt att jag inser att jag  på byråkratiska alls inte är bonde eller ens jordbrukare utan “primärproducent”.  Och att moms inte alls är moms på byråkratiska utan “periodskatt”. Man borde ha en jurist som pappa och en skattebyråkrat som mamma för att få riktiga gener så man klarar av blankettifyllandet. Och från liten lär sej byråkratiska. Tänk bara hur mammas glada utrop: “Nisse, fyll i blankett 3567r.pdf så får du din tuttflaska” och pappas jovialiska “Nu tar vi blankett 7834-upp.pdf för att ta ut  hammaren från verkstaden” skulle vänja en vid ett liv i det moderna samhället.

Men just nu skulle jag behöva en blankett som avslutar alla periodskatteanmälningar för min pappas dödsbo. Där finns bara litet skog som mest består av små träd som skall röjas och gallras de närmaste 50 åren så där blir inga inkomster eller utgifter (vi gör jobbet själva). Men periodskatteanmälan måste göras ändå för annars smäller ni till med 1000 euro skatt. Var finns blanketten som avslutar allting ?

Jag talade med en riktigt vänlig tant på skatteförvaltningen och fick rådet att skriva ut en blankett från skatt.fi nätsida. Men jag hittar inte blanketten för jag vet inte vad den heter på byråkratiska. Och att söka fram den bland en massa blanketter som “Anmälan om omorganiseringar i en koncern” och “Ansökan om tonnageskattskyldighet” övergår mina krafter.

Jag är övertygad om att det bara är att fylla i blankett xyz2345r.pdf men hur hittar jag den ? Snälla, kunde ni inte skilja åt blanketterna för jättestora firmor med en hord av jurister och kontorspersonal som söker blanketter på heltid från blanketterna för oss enkla bondlurkar (som borde vara ute på åkern och så) ? Skriv gärna flera olika brevmodeller för olika grupper. Det brev jag fick var helt tydligt menat som universalpåminnelse för alla från småbrukare till koncernchefer och det var faktiskt svårt att hitta den information som var av betydelse för mej.

Tänk på att det är vi som betalar er lön. Så ni kan sitta och skriva brev åt oss som hindrar oss i vårt arbete och i värsta fall förorsakar blodstörtning, hjärtattacker och sjukhusvistelse på samhällets bekostnad – ifall personen inte avlider direkt. Ni kanske borde gå på kurs och lära er skriva på svenska (eller finska) så folk förstår vad ni menar.

Jag betalar gärna mina skatter med ett leende på läpparna (om än litet ansträngt ibland) ifall jag får brev och anvisningar som är läsliga. Det är förstås inte så lätt att vara skatteindrivare och visst är folk slarviga och slöa. Men det skulle kanske hjälpa ifall de förstod vad det är frågan om ?

Men snälla  ni, starta inte ett “projekt för att minska byråkratin” ! Då EU skulle minska byråkratin inom jordbruket så blev det etter värre …

Nisse

primärproducent

P.S. Jag skickade faktiskt in periodskatte… (vad-det-nu-heter) redan för två månader sedan men den tycks ha försvunnit nånstans. Där stod det att det inte fanns momspliktiga inkomster eller utgifter alls. Som förut i tio års tid redan.

P.P.S. Tala med dem som sköter on jordbrukets stödansökningar – den elektroniska ansökan är faktiskt enkel och bra.

(Nu måste jag gå och dricka kaffe och lugna ner mej 🙂