Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Och så blev det för varmt igen …

Det var perfekt skogsväder men på lördag blev det för varmt. Temperaturen hoppade 15 grader uppåt och sedan har det varit ett par plusgrader hela tiden. De torra granarna är fällda. kvistade och uppradade och vi började fälla de stora friska granarna. Det är förstås bra om det är varmt för då slår de inte sönder så mycket ungskog.

Men det blev problem med måttbanden. Jag använder specialbeställda 20 meters måttband – de vanliga är bara 15 meter. Men i alla fall räcker de inte till då stocklängden kan vara 24 meter. Det är inga små granar som växer i Tallmosan utan de större är närmare 70 cm i diameter vid roten. Till all tur har de tillsvidare varit friska. Dessa träd är alldeles för gamla och för stora och måste tas bort kvickt. Speciellt som det kommer ungskog under dem. Tallmosan har väldigt bördig mark men det kan bli problem med gräset just av den anledningen. Jag beställde nyss en Terracut – en markbehandlingsskiva för röjsågen. Vi får se hur den fungerar.

På söndagen var det rena folkvandringen till Tallmosan. Man kom knappt fram för alla bilar och traktorer som kom emot på den smala vägen. Sjön börjar snart ta form även om grävmaskinen rasade ned i gropen ett tag. Torvjorden är mycket mjuk där den inte är frusen.

Tallarna till vänster på bilden kommer att stå kvar på ena de två små öarna i sjön.

Måndag blev verkstadsdag. Jag spände kedjan till flismataren och körde ned 50 kubikmeter flis från torken till flislagret som nästan var tomt. Den här flisen torde räcka till sommaren och bli över. Speciellt om det fortsätter att vara så varmt. Tiodygnsprognosen ger temperaturer på noll grader eller litet över det. Till all tur blir det minusgrader på nätterna så skogsvägarna inte smälter.

I går morse hade jag tänkt fara till skogs men en blick ut genom verandafönstret fick mej att betala räkningar och hitta på annat. Det är inte roligt att få blid snö i nacken från trädens kvistar. Värmen gör i alla fall att snön rasar ned på eftermiddagen.

Det skall komma litet snö varje dag och litet mer på lördag men det hjälps inte. I dag måste jag till skogs för sommaren är inte långt borta. En tur runt hemskogen förra veckan visade att där finns omkring trettio vindfällen som borde köras bort. Det tar en massa tid eftersom de är utspridda över hela skogen men det är ofta stora träd som blåst omkull så de måste bort. Ganska många är avbrutna – inte rotvältor. Inte bra för sprickorna i stammen kan gå långt upp.

Språåk så täär ti kvardas

(Det här är skrivet på vårt vardagliga språk)

Ja las i Östra Nyland (tiinindjin) åmm Helena Palmén som dåktåreerar opa dialektär å hon meina att fålk troor att vi ha glöömd ti praat våårt te vaanli språåtji bara för att vi praatar höugsvenskå me stassbooana – för att tåm int förstaar te vaanli språåtji. Å så tenkt ja att tåm sääkärt troor att vi praatar såm vi skriivär i Bondblåddjin. Men he djär vi int. Så nu tenkt ja skriiv ein gangå opa te vaanli språåtji såm vi praatar så täär ti kvardas me kvaraadär.

Nu ee e ju så att fålk såm praatar te vaanli språåẗji haar svåårt ti les tetta fast he e täras eijji språåk. Men he biroor opa att tå man lesär så staveerar man int uutan siir kvar oord såm ein bild å tå siir til å me te eijji språåtji oovaanlitt uut för tåm ha läärd se ti les höugsvenskå. Men he jelpär åm man lesär me höugär röst så höör man kva he e fråågan åmm. Ja skriivär me NUS (Nisses Uuttaalsrikti Staveerand) å he e skrivi just så såm man praatar. Så ein vokaal e alti kårtär å tvåå vokaalär e alti lang. Å o e o å int å.

Int praatar vi någan svenskå jäär int ti kvardas. Vi praatar te gamal språåtji såm våår förfeedär praata tå näär dåm kåm hii å oodla opp tess ååkrana för tuusn åår sidan (pluss miinus triihundra för he va dåålitt me skriivandi opa te tiinn). Å tå findist he int någan svenskå enn – svenskån e bara sjuuhundra åår gamal. All praata “dansk tungå” opa set eijji sett. Te täär me räättskriivning å slika he kåm först mang hundra åår seinari opa 1800-tali. Ennu opa 1700-tali så praata pråfessooren sett eijji språåk såm va liiti ooliika i ooliika deilar åå laandi. Ja haar ein book såm e skrivi åå Pehr Kalm 1753 såm va ein “läärjunge” ti Linné å he e skrivi opa eitt språåk såm liiknar våårt te vaanli språåtji. Kalm va annårs heim ifråån Vasa men flytta ti Sverige undi Stoor oofridn.

Tå näär vi treffas å praatar jäär i byyin så e he noo te vaanli språåtji såm vi praatar. He passar liiksåm best så täär ti kvardas. Å så e he mang oord såm man int riktitt veit hur man ska sej opa svenskå. Nu näär vi e i Tallmosan å huggär så bliir he tal åmm vid å åm man ska sej att “Bjärtjin bliir mootjigär åm han liggär yvi somarn” så hur gaar he opa svenskå ? Int bliir han rutigär (rutten) uutan bara så täär … mootjigär. Å så lammnar he leidri bara he liggär leng å opa vååren så måst man vent tills he sjtjinas innan man far uut opa ååkärn å börjar såå.

Ja ha sååga tårr grenar (å he e stoor träädär – int någa kvistar) å låmmana e yvi sexti sent. Tåm e så haard att man fåår kvess såågtjedn heila tiinn uutåm åm dåm ha liga opa backan för tå e dåm ruti. Skatana e nestan alti ruti så tåm bliir int ti ana en ratvid. Tii uut opa mosan så finns he bara småå tallar såm e så kviståga att dåm int dågär ti ana en vid. Men he e gooär vid för tåm e teetvext – tåm ha ju staandi dii i sjutti åår fast dåm e så småå.

Ja söökär ett kvastskaft för tåm såm man fåår tjööp e bara skrääp. Tåm e sleet å raak men tåm bristär djinast tå näär man taar ii liiti. Nää, he ska va teetvext grenar såm ha staandi i treti åår undi tåm aadär träädren å int just haar någa kvistar. Tåm haaldär. Fast ja fundeera just att ja sku proo me tallan fråån mosan. Tåm e sääkärt stark men tåm e å tung så elenditt. Grenana e mytji leetari.

Börstana e å eitt probleem. Tåm åå plast e bara skrääp men jag ha iblaand hitta rikti börstar såm e laga åå roottråådar. Ja soopar snöö me dåm å he kan blii ganska tungt. Men he e mytji betäri ti soop te snöönn för tå bliir he reinari en me sjyfflå såm alti lemmar liiti kvaar så att he vexär til heila vintärn. Så leng såm snöön e tårrär å leetär så gaar han best ti soop. Men he ska va årdentli börstar å skaft tå.

I daa ha ja sååga ypi meira ruum vidär veein. Just täär såm vånn skoog börjar taar te fylld biilveein sluut i ein kårsning så he e klaart att fålk lemmar siin biilar täär. Täför måst ja lag meira ruum så att virtji å ryyms. He e annårs hemst kva he finns mang träädär i skooin. Man såågar å såågar å int bliir he stoorär ypning. He e ju ungskoog täär – int finns he så mang träädär i gamal skoog täär såm dåm e stööri.

I mårån ska ja vääl fåå te laagre fäärditt å kan fell meir tårr grenar. Vi haar te stoor bitan fäärdi men ja såå att runt åmm finns he ganska mang tårr å fast man int siir dåm liika braa i teetär skoog. Täär opa steinbackan hadd dåm all tårka opa eitt stell. Men ti all tuura så ha he kåmi ungskoog undi så nu djellär he ti fåå bort tåm gaambel så foort såm he bara gaar. Annårs slåår dåm bara söndär ungskooin åm han hinnär vext opp meir innan man fellär tåm stoor.

Nu kansji man kan byyt tjed opa sååin. Ja ha havi eitt gamalt ettsåm rootveltåna opp i steinbackan ha kasta opp steinar å saand å he bara gniistrar tå man såågar. Men nu e tåm sååga så man kan vååg byyt ti eitt nyytt tjed. Å så ha ja tjööft nyyär sååg men meir åmm he ein anan gangå ..

Tallmosan som badort

Det sågas och körs och grävs i Tallmosan för brinnkära livet. Jag stiger upp sex och skyfflar flis och sätter på motorvärmaren till traktorn. Sedan dricker jag morgonkaffe och läser posten (serierna i tidningarna och eposten). Tyvärr så har det gått mången förmiddag till att sköta om flispannan. Ett järn hamnade under skruven eller fläkten tappade ställskruven och mycket annat. Var tredje dag måste jag också köra flis. I princip kunde jag fylla på för en hel vecka men ifall det händer något med skruven så är det inte så litet arbete att skyffla bort all flis så man kommer åt den.

Innan man kommer iväg så skall alla skogskläderna på och det tar sin tid. Mobiltelefon, Android (för att övervaka pannan) och GPS skall tas med. Och så måste man kolla att de är ordentligt uppladdade. Sågarna skall fyllas på och keden filas innan man åker iväg.Rätt ofta måste man också blanda bränsle. Jag köper 98 oktans bensin och blandar fyra liter i en gammal syltburk. Den passar bra för en deciliter tvåtaktsolja. Men innan man åker iväg måste man se till att allting är med. Det harmar om man måste åka tillbaka efter nånting man glömt.

Tillsvidare har jag sågat upp lagringsplats och kvistat och kapat omkullfallna torra träd. En hel stenbacke torkade plötsligt och det var inte granbarkborrar för då hade man sett gångarna de brukar gräva. Troligen var det en storre avverkning som tog bort den skyddande skogen så stenbacken torkade upp fullständigt efter det. Det är stora granar men inte dåligt virke. De storr granarna är stenhårda och man får ofta fila keden. Litet färska vindfällen finns det också.

Vi har bilväg ända fram till vår skog så jag kommer vanligen hem på kaffe mitt på dagen. På eftermiddagen tar jag med traktorn med lastare för att lyfta undan det jag kapat. Det mesta börjat vara uppstädat nu så snart blir det att fälla mer. Tyvärr hotar vädret att bli sämre med blåst och snö. Men det har varit ovanligt fint i flera veckar nu så man kan inte klaga.

För ett par dagar sedan kom beslutet att vi får finansiering till vår sjö. På själva mossen finns det bara förkrympta och kvistiga tallar och ännu värre är att “Atomlinjen” från kraftverket i Lovisa går snett över en av våra skogsbitar så det bara blir två smala trianglar kvar. Därför kan det gärna bli en sjö där. Det är officiellt en “viltsjö” men vi tänkte grunda en badort i Tallmosan så folk kan komma och ta sej ett torvbad där.

Just nu håller Bengt på att klippa av de små tallarna och sedan börjar han gräva sjön. Det är ju ett väldigt bra år för det eftersom det inte finns snö som isolerar och hindrar mossen från att frysa. Till sommaren har vi väl en ordentlig grop i mossen som hoppeligen liknar en sjö. Jag misstänker svagt att den kommer att vara full av torvsmörja.

Här skall det bli en sjö.

Sjön ligger alldeles intill en stenbacke så där kan vi bygga ett hotell för badorten. Soffliggarna kan sitta på hotellets balkong och titta på när de mera sportiga badar i torvsörjan. Den här backen är inte den kända Ratuöyn som ligger litet längre bort. Den var faktiskt en ö för inte alltför länge sedan (1800-talet) då Tallmosan var en våtmosse som bara kunde beträdas vintertid då den var frusen. Intressant nog finns det massor av vintervägar över de här mossarna på ryska kartor från 1800-talet. Eftersom det då inte fanns någon skog så var mossarna utmärkta vägar där man kunde transportera tunga lass med släde. Då de frusit ordentligt …

Ratu- betyder något som är ratat och i det här fallet avsågs troligen den dåliga skogen på ön. Ordet “öy” är det urnordiska ordet för “ö” och innehåller den gamla diftongen “öy” (den ursprungliga var “ey”).

Ratuöyn med atomlinjen.

30 år bakåt

Förra veckan i värsta kölden stannade min flistraktor (stora Zetorn med frontlastare). Gamla MF65 med lilla frontlastaren kunde jag inte starta för motorvärmaren har kortslutning. Så flispåfyllningen gick enligt model 1983 då vi första året hade flisvärme: Att bära säckar med flis till flismataren. Men då behövdes bara 6-8 säckar per dygn men med det nya 60 kW systemet och verkstaden och stallet inkopplade så går det en säck i timmen. Så jag bar säckar hela dygnet runt – senast klockan ett på natten och sedan klockan sex på morgonen.

Orsaken var att det blivit sommarbränsle i stora Zetorn. Jag trodde jag fyllt på med vinterbränsle men antingen kom jag fel ihåg eller så fanns det för mycket kvar av sommarbränslet. Den har två tankar på sammanlagt 120 liter. Jag är SUR på Teboil som byter till vinterbränsle mycket sent på året. Då har man fem traktorer som står med sommarbränsle i tankarna och måste pumpa bort allt och fylla med vinterbränsle. Om man kommer ihåg alltså …

Förr hade jag inga problem eftersom jag bara hade vinterbränsle i farmartankarna. Det lärde jag mej då Belarusen stannade vid -25 grader och jag måste skruva loss den långa bränsleledningen och hetta upp den riktigt ordentligt innan paraffinet smälte. Men nu håller jag på att flytta farmartankarna till det nya bränslehuset som ännu inte är färdigt och därför står tankarna tomma och jag hämtar bränsle från Teboil i kyrkobyn i 200 liters oljetunnor. Men de skurkarna byter som sagt för sent. Efter höstarbetena kör man väldigt litet med traktorerna så sommarbränslet blir man inte av med på naturlig väg.

Så här såg bränsleglaset ut:

Inte underligt att traktorn stannade. Bränslefilterna såg likadana ut de också. Jag satte glaset på värmepannan och kollade hur lång tid det tog innan paraffinet löstes upp. Fastän det var ganska så varmt så tog det nästan ett dygn innan bränslet började se ut som bränsle skall, dvs. klart.

Inte en droppe sommarbränsle kommer det till det här stället mera … Och farmartankarna skall göras klara i sommar för det är enda sättet att få vinterbränsle året runt.

På lördagen blev det betydligt varmare så jag satte en presenning över motorn och en värmefläkt att värma bränslesidan. Sedan hällde jag i vinterbränsle som stått ett par dygn i pannrummet i tanken och luftade motorn (jag luktar diesel ännu). Till all tur är Zetorns motor lätt att lufta och den startade direkt.

Men problemen var inte slut ännu. Jag var tvungen att koppla bort reservtanken och koppla bränslesystemet direkt till huvudtanken eftersom reservtanken var full av sommarbränsle. Det gick fint att köra flis men då jag fyllde på huvudtanken med vinterbränsle så hade jag glömt att plugga den lilla slang som bakvägen för bränsle mellan huvudtank och reservtank. Bränslet rann bakvägen ner i reservtanken och upp men huvudslangen och ner på marken. Det blev bråttom att plugga alla slangarna. Så värst många liter hann det inte rinna ut men det är harmen som räknas …

Det är betydligt trevligare (och snabbare) att fylla på flis med stora frontlastaren som tar en kubik i skopan. Sedan stannade ju pannan förrförra natten eftersom ett järn lossnade från omröraren och kilade sej fast under flisskruven. Jag fick slå allt jag orkade för att få bort det. Men det är en annan historia …

Dra åt skogen …

Just nu drar vi alla åt skogen så mycket vi hinner. Ingen snö och riktigt kallt. Solen skiner och det är en fröjd med skogsarbetet. Jag sågar och radar och lyfter bort träd som ligger huller om buller i skogen. Det är en stor fördel att ha skogslastaren monterad på traktorn just nu för det är så lätt att backa och lyfta bort stockarna utan att vagnen krånglar.

I bästa fall kan jag till och med köra med stocken släpande bakom traktorn eftersom lastaren är fäst vid ramen ganska stabilt. Det är bara att dra upp stödfötterna. Men det går ju inte med stora stockar långt bakom för då stiger framhjulen upp i vädret. Då jag har vagnen tillkopplad så är det lika besvärligt att lyfta undan stockar både framför och bakom. Körvägen blev klar i dag och så småningom skall jag koppla till vagnen och köra ut virket. Men först skall jag plocka bort träd från de besvärligaste ställena.

Med barmark är det inte så lätt att köra upp körvägar därför att man inte har snö som packas i groparna. Så nu måste jag rada virke i groparna och köra försiktigt. Det är inte alls roligt att fastna på en sten eller en stubbe så bakhjulen blir hängande fritt i luften. Det kan bli en hel del jobb innan man får traktorn bort därifrån.

Det var litet trångt i hytten på Zetorn fastän den är stor. Mest berodde det på att jag hade motorsågen på hyttgolvet och det var besvärligt att vrida stolen bakåt då man skall lasta. Jag tänkte först bygga låda för sågen utanför hytten liksom på Belarusen men så kom jag på en lysande idé. Zetorn har nämligen ett stort tomt utrymme framför kylaren och då jag råkade ha en skiva filmfanér som passade precis utan att jag ens behövde såga till den så fick jag på nolltid en riktigt bra förvaring.

Sågen passade precis på millimetern och dessutom får jag kaggarna med bränsle och olja att rymmas. Man kan ännu täcka in hela utrymmet eftersom motorn inte vill bli tillräckligt varm i den här kylan.

Jag hugger på en stenbacke och märkte att kedjan måste filas ofta. Dels är torkade träd hårda som tusan och dels har rotvältorna spridit sand över stammarna. Den fina ked jag började såga med är ganska sorgligt nedfilad redan. Och det är stora granar som torkat. Det blir att sälja flisved för det här orkar vi inte bränna upp själva ens med hela släktens hjälp.

Ludimysså, filttåssår å fåårsjinnspels

Vilda svängar i vädret. Från +6 grader till -20 på ett par dagar. Jag klagar inte för nu har skogsvägarna frusit riktigt fint – speciellt som vi inte har någon snö. Det är bara litet pudersnö på marken. I all synnerhet då Bengt körde sin grävmaskin längs en väg så blev det fina breda spår som är frusna. Och autostradan längs kanalen har frusit. Vi har sågat upp vägar och upplagsplats och nu kan vi börja städa upp och ta bort de torra träden, Tyvärr är det en hel del stora träd som torkat och stormen har tagit omkull en del också.

Det blir en hel del energived – vi har inte en chans att bränna allting själva. Till all tur har priset på energived stigit litet de senaste åren eftersom det byggts en mängd värmeverk för flis.Det blir annars fin ved av de torra granarna. Brorsan sågade ned en och testade. Det gick bra att bränna den direkt (efter den han kluvit förstås).

Det är väldigt bördig mark i Tallmosan men det har också en baksida: Gräset växer alldeles förhärdat. Efter avverkningen fanns det en matta med fina granplantor här men gräset tog överhand och bara en del granar överlevde.

Det blir fin granskog här fastän det ser dåligt ut just nu. Gräset är långt över en meter högt men då granarna växer upp så skuggar de ihjäl gräset ganska fort. I en tidigare avverkning (1973) har gräset helt försvunnit för länge sedan och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarna. En litet senare avverkning har massor av björk som konkurrerar effektivt med gräset och där kommer granplantor upp under björkarna som får stå kvar tills björkarna börjar fila på granarna.

I skogen behöver man inte så tjocka kläder så länge man arbetar även om stickastråmpår (yllestrumpor) är absolut nödvändiga. Jag har också gått över till underställ helt i ylle som jag tycker håller värmen bäst då man blir svettig – och det blir man även om det inte finns djup snö. Men annars så är det väder för ludimysså (skinnmössa), filttåssår (filtstövlar) och fåårsjinnpels (fårskinnspäls). Fast pälsen kan man inte arbeta i – den är alldeles för varm. Däremot är den utmärkt då man på morgonen går ut för att sätta på motorvärmaren, se till flismataren och ta in ved och tidningen. Filttåssåna är så varma att man kan gå i dem med bara fötter.

Nu verkar det fortsätta med kyla nästa vecka och det är ju bra men sedan blir det varmare och så kommer det snö. Så nu är det bråttom nästa vecka för bättre skogsväder kan man knappast få. Man borde få så mycket som möjligt gjort före snön kommer. Det är i alla fall så kallt att jag har maskinerna inomhus. Kallstarter sliter på dem ganska ordentligt. Med ner emot -20 grader blir oljan så styv att lastaren knappt rör sej i början.

Då jag körde hem i Ducaton från Tallmosan så mindes jag hur jag som liten (före skolåldern) åkte på stocklasset som vår häst Lyra drog. På 50-talet använde man ännu inte traktorn i skogen. Nu satt jag i en varm bil men då vi körde med häst över åkrarna vid Petjärmosan så blåste det så kallt att jag minns det som det kallaste jag varit med om i mitt liv. Och det tog en evig tid innan vi var hemma och kunde gå in och värma oss. Då behövdes verkligen fårskinnspälsen. Den användes förstås inte då vi arbetade i skogen för det var svettigt göra. Tiderna förändras men fårskinnspälsen ger jag nog inte bort.