Nä, det är inte julstädning – snarare 30-årsstädning. Sedan 1980 då vi började sätta gamla huset i skick har vi bara burit ut allt i den stora ladan. Det har aldrig varit tid att sortera och städa upp där. Men nu är den full. Jag har också mitt arbetsrum i stallet fullt av allsköns bråte. Det blev riktigt illa efter det att råttorna bitit hål på värmerören (av plast( så att jag måste byta golvets spånskivor. Två gånger ! Sedan satte jag in aluminiumplåt runt hela stallet och nu kommer inga gnagare in.
Visst borde man städa men det är alltid panik med något annat så det har bara blivit värre och värre. Nu går det inte mera. Problemet är att mycket kunde föras bort men då måste jag först röja upp i ladan och för att kunna göra det måste jag riva den gamla flistorken och bygga hyllor i bodvinden för att rada in allting. Det är nämligen inte bara skräp utan en hel del nya el- och rörgrejor i ladan.
Att städa är inget litet och inget oviktigt arbete. Det är absolut nödvändigt åtminstone så man hittar nånting. Annars köper man nytt fastän det finns samma nya pryl i lager – men man hittar den inte, Sedan har jag det problemet att då jag börjar städa så blir det alldeles för grundligt. Och då tar det en massa tid. För att inte nämna att man börjar läsa gamla intressanta papper och lappa ihop gamla prylar som är litet sönder. Så det är ett större företag. Men nu har jag alltså kommit igång.
Den gamla flistorken hade luftkanalerna alldeles fyllda med skräp som rasat ned genom plåtens hål. Och det var inget lätt damm utan tungt som bara den. Då vi skyfflade ut det som var det nästan lika tungt som sand. Det blev både en och nnan kubikmeter. Men snart kan vi börja arbeta med hyllorna.
Just nu städar jag i arbetsrummet i stallet – och det behövs.
Märk väl att jag redan burit bort en del. Det värsta är de mängder med papper som jag samlat ihop under årens lopp. Det tar litet emot att slänga artiklar som jag stått och kopierat timme efter timme, dag efter dag (och till stor del på nätterna då man fick ha kopieringsmaskinen för sej själv). Det var ett papperssamhälle för i praktiken måste man skaffa sej en egen kopia av allting. Man kan inte låna en bok för den måste lämnas tillbaka om en månad och på mitt område (abstrakt matematik) måste man studera böckerna länge – ibland i åratal. Det tog tre år för mej att fatta kategoriteorin. Först nu kan man ha litteraturen i datamaskinen vilket är mycket bättre för då kan man söka i den mycket snabbt.
Så kopiorna skall bort men det är svårt då man lagt ner så mycket tid och arbete på dem. Jag skall i alla fall försöka få bort ett par hundra kilo papper. Det blir kvar alldeles tillräckligt. Hyllan nedan är liksom bordet “städad”. Det skulle man inte tro …
Hälften av datamaskinerna skall också bort. Speciellt de som är sönder får vandra till återvinningen. Nu har jag bara fyra kvar i folatjettan (fölkättan). Fyra fungerande får maka på sej för de är så gamla att de inte just går att använda till nånting. Den allra äldsta får däremot vara kvar. Det var den dyraste maskin jag köpt och väldigt liten men den fungerar ännu. Så den får stå kvar av nostalgiska skäl.
Det här är gamla maskiner – min huvudmaskin har jag inne i huset i mitt arbetsrum. Men de fungerar bra för mindre uppgifter. En används för att lagra säkerhetskopior. Den är långsam men jag sätter igång kopiering på kvällen och den är klar på morgonen. En annan maskin används för CAD (ritningar). Vanligen gör jag upp ritningar på maskiner och byggnader förrän jag börjar bygga. Det lönar sej för man upptäcker en hel del misstag i planerna då man gör upp ritningarna.
Förutom att sortera bort det onödiga så torkar jag ren borden och golven. Det blir att byta vatten ganska ofta för i det här arbetsrummet går jag med leriga stövlar. Men nu då det har blivit kallt så lönar det sej att städa för man drar inte in så mycket lera mer. Men tyvärr så blev det varmt igen och det regnade nyss då jag kom in. Nåja, det är bättre än snö för det har man fått nog av de senaste åren. Nu hoppas jag bara att det blir kallt förrän det kommer snö.
