Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Det som göms i snö blir lervälling

Och så var det slut på skogsarbetet för den här vintern. Sista lasset stockar och tallprops körde jag ut i lervälling (men det var fruset under). Mera hade man fått ut om det inte hade blivit så mycket verkstadsarbete men ganska bra gick det ändå. Till all tur höll kölden i sej länge så skogsvägarna bar ända till slutet på förra veckan. Inne i skogen kan man ännu köra men ute i solen börjar det bli klassiska lerbad som vi är vana vid i Hindersby. Men det är inte speciellt varmt ännu och snön ligger kvar så vårsådden börjar inte i brådrasket.

Den här vintern hade jag också kontakt med Internet från traktorn mitt inne i skogen. Det hade jag i princip haft också tidigare men Androidtelefonen fungerade mycket bättre. Den Nokia N900 som jag köpte för stora pengar för ett par år sedan fungerade (och fungerar) nog bra men jag förlåter aldrig Nokia för att de slutade med N900-serien och på så sätt gjorde den värdelös.Det var en fin modell och om Nokia går i konkurs med sina nya äckliga Windowstelefoner så fröjdar det bara mitt svarta hjärta.

Men poängen är att jag mitt i Tallmosan kunde följa med vad som hände hemma. Jag har en nätkamera och ett mätsystem för torken och pannrummet. Ni ser att vägen är bar men trädgården och åkrarna bakom fulla med snö. Tidpunkten syns överst i bilden.

Dessutom har jag kameror vid gamla folkskolan och vid vårt hus i Medåker i Sverige. Det heter i försäkringsvillkoren att man skall “ha husen under uppsikt” och den kan man väl säja att jag har. Numera finns det kameror och program som automatiskt börjar spela in video då nånting rör sej i bilden, Och de fungerar bra. Förr var det problem med kvistar som blåsten fick att röra sej men nu kan man sätta rörelseindikatorn på en eller flera delar i bilden. Darra månde skurkarna …

Så nu blir det en period av mera inomhusarbete. Verkstadsarbete med vårbruksmaskinernas service och så skall jag sätta övervakningssystemet på mina nya Hallonpaj-maskiner. Det är alltså de Raspberrry Pi mikrodatorer som utvecklats vid universitetet i Cambridge för uländerna. Men är fullständiga datamaskiner. De kostar nästan inget (30 euro) och har blivit omåttligt populära – sålt i över miljonen redan. Se tidigare inlägg om mina nya datamaskiner,

Det är ju min hobby att pyssla med elektronik (sedan jag var 11 år) men övervakningssystemet vill jag verkligen inte vara utan. Närmast blir det att fixa elektroniken på Väderstad Rapid såmaskinen. I fjol skruvade jag sönder styrlådan och lödde ihop ett par banor som gått sönder på kretskortet – troligen på grund av kortslutning. I år tänkte jag laga lyftautomatiken. Så litet nytta har jag av elektronikpysslet. En ny styrlåda hade kostat många tusen euro.

För övrigt så kopplar elbolaget nu in den nya nedgrävda högspänningskabeln. Få se när de tar bort elstolparna från åkrarna …

Vädret fortsätter mulet och kallt (kring +4 grader hela tiodygnsprognosen) så sommaren får vi ännu vänta på.

Zetorn isär och ihop

Alltings förklaring uppenbaras förr eller senare. Det har varit en tuff vecka. Först gick det bra att köra ut virke med Belarusen men så gav de nysvetsade kuggarna efter och där stod man utan skogsmaskin och vägarna smälte. Så jag skruvade snabbt isär Zetorn för att se hur illa den skurit.

Och det var inte så farligt alls. Bara ett cylinderfoder var litet skrapat. Så jag skruvade ihop den igen. Då jag skulle fylla på kylarvätska så märkte jag orsaken till problemet. En kvist hade dragit av en slang i nedre delen av motorn men det såg man inte direkt eftersom den såg hel ut. Men visst hade kylarvätskan runnit bort nästan helt. Kvistarna har varit ett problem. Belarusen blev utan olja i styrningen också då en oljeslang hade dragit loss.

Samtidigt bytte jag temperaturmätare för kylarvätskan. Det är ganska viktigt att ha fungerande instrument för att undvika värre haverier. En hel del annat borde fixas men nu är det ingen tid för annat än det viktigaste (som att motron går runt). Men jag hann lasta av ett lass även om det blev litet mörkt. Och sommaren kommer inte riktigt än – bara mera snö. Den här veckan borde allt ut ur skogen för på fredag börjar det bli plusgrader också på nätterna.

Det har bara blivit verkstad och skog de senaste månaderna men så ser min vardag ut just nu. Både ett och annat nödvändigt har fått stryka på foten då virket skall ut. Påskfirandet blev också förlagt till verkstad och skog. Men det pågår inte så många dagar till. Nån gång blir det i alla fall varmt och vår även om torsdag morgon skall bli kall (hoppeligen).

Därefter blir det brått med att ställa i ordning för vårsådden.

Till skogs igen

Efter två veckor verkstadsarbete natt och dag (nåja, jag körde bara med två skift och sov litet också) är man i skogen igen. Den här gången med Belarus och gamla lastaren – med en massa nya svetsar. Det är fint – jag hade nästan glömt hur bra Belarusen är i skogen; Bra sikt, fungerande snurrstol och snabb hydraulik. Jag måste köra på tomgång för att lastarens rörelser inte skall bli för häftiga. Och räckvidden med utskjut är över åtta meter. Så lilla lastaren på Zetorn är mera nödhjälp. Jag har också saknat lådan för motorsågen (ovanför framhjulet) så man slipper ta in den i hytten.

Vägarna är ännu bra och starka på mossen så länge man hålls i de gamla spåren och ovanpå kvistarna. Två diken måste jag fylla med virke för att komma över men annars gick det bra att vända och köra. Och till all tur så lovar de kallt ännu i två veckor …

Det kan behövas för där finns ännu en hel del virke. På mossen finns det mest bara dåliga tallar men på dikesvallen fanns det också gran och björk som växt så det blev stock. Tallmosan är ganska långt från allmän väg så det blir en massa körande att få ut virket till tjälfri väg. Men det är mindre bekymmer att köra det till stora vägen så de kan hämta virket när som helst.

Det är ännu bästa tänkbara skogsväder. Vi har -10 grader nu och det har varit däromkring varje natt fastän dagarna har visat plusgrader. Och solen skiner som om den hade betalt för det. 10-dygnsprognosen visar minusgrader hela tiden men sedan misstänker jag att det slår om och blir varmt. Så nu är det bråttom. Som vanligt.

Det går framåt

Ingenting är så illa att det inte för nånting gott med sej. Nu var jag tvungen att svetsa ihop den gamla lastaren och det gick trots allt relativt fort. Hade inte Zetorn gått sönder så hade den väl legat sönderskruvad än. Det gick en vecka med svetsandet men nu är kuggarna klara och övre fästet för lyftbommen i skick igen. På söndagen satte vi upp vridbommen och huvudbommarna.

Här saknas ännu lyftcylindern där stången blev krökt i samband med haveriet så den måste jag ta till Liljendal och ha gossarna på Mecanil att räta ut. I går tog jag bort alla gamla rör och satte in nya slangar hela vägen från ventilbordet. På så sätt kan jag minska antalet kopplingar med mer än hälften. Rör är dessutom besvärliga att reparera – slangar är bättre. Man börjar bli van med slangreparationerna. Vinkelslipen på och så kapar man bort den felaktiga slangen (vanligen ena ändan) och drar man på en hylsa och en koppling. I bästa fall är det gjort på tjugo minuter och så kan man åka tillbaka till skogen. Fast vanligen blir det ett par koppar kaffe först :-).

Det finns inte mycket ursprungligt kvar på den gamla lastaren nu mera. Jag har bytt eller förstärkt det mesta. Eller byggt om alldeles. Den var för svagt konstruerad. Men räckvidden är fin och funktionerna hyfsade. Ventilbordet finns ännu kvar av det ursprungliga men det skall bytas snart. Man får nya ventilbord för riktigt bra pris. Jag vet inte om jag vill ha elstyrda funktioner som på den nya lastaren. De gamla spakarna är bättre att arbeta med än de nya strömbrytarna.

Så är det förstås frågan om när det inte mera lönar sej att lappa ihop en gammal maskin. För en bil är det enkelt – då plåtarna är slut så skall man byta. Men en jordbruksmaskin kan man i allmänhet svetsa på i all evighet. Och då man svetsar själv så kostar det bara några kilo elektroder och de vanliga OK 46:orna är inte så dyra som specialelektroderna jag använde för kuggarna. De nya lastarmodellerna är inte egentligen bättre till sin funktion. Och man kan lätt byta ut hydrauliken på en gammal. Så gamla 3010 får ännu hänga med så länge den håller ihop (med litet reparationer här och där). Och nu börjar jag vara skicklig på att ta isär och sätta ihop den så det är inget större problem att ta den i bitar och lappa den.

En betydande förbättring skall jag ännu sätta in och det är ordentliga slangskydd. Det blir grova U-järn som håller fastän man dänger bommen mot en stor tall. Det borde man inte göra men det händer allt möjligt i skogen med kvistar och i mörker. Där skall det vara starka saker …

Igen en katastrof

Det gick alldeles för bra med skogsarbetet så lagen om alltings jäklighet slog till och så skar motorn på Zetorn ihop. Ibland kallas den Murphys lag men han hittade på den långt efter att den användes här hos oss. Murphy var (förstås) ingenjör och insåg snabbt att “Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”.

Men nu var det Nisses korollarium (följdsats) som slog till: “Om det går bra så kommer nånting snart att gå sönder”. Och det gjorde det. Det var också en fortsättning på Hur dum får man vara ? för jag borde ha kollat kylarvätskan oftare. Men då den vanligen inte minskar så blir man slö. Och så visade temperaturmätaren fel. Det är tyvärr inte första gången som det händer. Då vi i slutet på 70-talet använde Zetorn att köra JF-tröskan (det var en tröska som inte hade egen motor utan skulle monteras runt en traktor) så kom det så mycket agnar mot kylaren att motorn blev överhettad. Också då visade temperaturmätaren fel.

Till all tur hade jag kört ut de stora stockarna och nästan allting från dikeslinjen. Men en lastartraktor behövs i alla fall så jag började svetsa den gamla lastarn som gav upp andan år 2011. Den har varit på verkstadslistan länge men det har alltid varit bråttom med något annat. Det vill inte bli gjort nånting förrän det är absolut nödvändigt.

Så jag fick åka efter reparationselektroder för att lappa ihop de kuggar i vridtornet som hade brustit. Det är ingen enkel reparation för belastningen är hård – speciellt som den gamla lastaren bara har en kuggstång. De nya har dubbla kuggstänger på bägge sidorna om kuggkransen så belastningen blir bara hälften så stor i dem. I alla fall så köpte jag ESABs specialelektroder 68.82 som är tillverkade just för sådana reparationer. De var oerhört dyra med ett kilopris över 200 euro men visst är de fina …

De bara fräser litet och svetsen ser alldeles proffs ut – till och med för en elektrodstekare som jag. Hoppas svetsen håller i praktiken också.

Tre avbrutna kuggar måste repareras och det gjorde jag genom att svetsa sträng på sträng med ESABs 68.82 som just är avsedd för reparation av kuggar och liknande. Den torde vara ganska seg.

Och här börjar det likna kuggar. Ett par strängar till och slipning så får vi se om lastarn börjar svänga.

Nu är det inte klart med det utan huvudbommens fäste i vridpelaren gav också efter och måste repareras. Så jag har verkstadsarbete för en tid ännu. Då lastaren en gång är sönderskruvad så tänkte jag också förnya alla slangar, dvs. ersätta de gamla krokiga och lappade rören med slangar. Samtidigt kan jag minska antalet kopplingar med hälften. På vissa linjer så fanns det åtta kopplingar mellan ventilbordet och hydraulcylindern …

Så det är verkstadsarbete ännu nån vecka misstänker jag. Zetorn har till all tur utbytbara cylinderfoder så det gäller att beställa nya och skruva isär och ihop. Och sedan står det en bil och väntar på sin tur. Visst är det roligt med verkstadspyssel men någon måtta kunde det vara …

Rusningstrafik i Tallmosan

Det börjar blir riktigt trafikproblem i Tallmosaskogen. Det är fullt med maskiner och bilar där. Förra veckan var Kamars Tage och tog upp dikeslinjen med sin processor och den här veckan har jag kört ut virket. Men det gäller att passa på med körandet. Vägen är smal och man kan inte mötas så ibland måste någon backa. Där rör sej traktorer, skogsmaskiner, bilar och ibland stora lastbilar med släp.

Det är riktigt träffpunkten i byn just nu och man träffas och pratar en stund. I går hade jag en skogstraktor framför mej

och flera fordon bakom mej

Det går bra att köra ut virket men det tar en hel del tid att få vägen i skick. Jag kör på den gamla dikesvallen som är ojämn och måste fyllas med kvistar i groparna. Att köra bredvid vallen är otänkbart för man fastnar i den djupa och hårda snön genast. Hjulen malar sönder snön till pulver som inte bär och marken under snön är inte heller frusen så traktorn kan gräva ned sej hur djupt som helst om man inte är försiktig. Men får man en gång spåren uppkörda så gör den hårda kölden på nätterna vägen riktigt fin. Vi hade -26 grader i går morse. Men så finns det en hel del stubbar också som måste sågas bort för att man skall komma fram.

Det är kallt ännu åtminstone en vecka men alla har bråttom för snart är det fina skogsvädret slut och då vägarna tinar så bär de inte alls på mossen. Så det är skogsarbete sju dagar i veckan som gäller.