Författare: Nisse

Som vanligt så firades Mors dag ute i hytten på åkern. Den som satte Mors dag i början på maj var garanterat inte bonde. Men i år var det litet fest på åkern för nu började vi använda den nya (begagnade) Rapiden. Visst var det torrt men man bävade litet för alla dessa ton som rullade ut på åkern.

Det var litet större don än den 36 år gamla Simultan. Som sagt så rymdes den nya Zetorn inte in i tröskhuset där jag fyller på direkt från utsädessilon så det blev att testa gamla Zetorn. Och visst fungerade det men inte med fulla behållare. Dragkraften var egentligen hyfsad men hydrauliken alldeles för klen för att lyfta Rapiden. Möjligen beror det på att pumpen är gammal och sliten men det kan också vara att det hydraulbord som jag satt in för att få sex uttag är för klent. I alla fall behöver Rapiden mera tryck och oljemängd.

Men med en storsäck gödsel (650 kg) och full behållare vete (kanske 600 kg) så fungerade det. Tyvärr så var arealmätaren sönder så jag kunde inte kontrollera om vridprovet gav riktiga resultat. I alla fall så tömdes behållarna så nånting har den väl stoppat i jorden. Och det gick ungefär den mängd gödsel som det borde gå åt för de olika åkrarna.  Arealmätaren har troligen ett mekaniskt fel för den räknade utmärkt upp till 9 ar men där stannade den. Och det var ingen tid att börja byta den nu mitt i sådden.

Det blir intressant att se brodden komma upp. Då man är ovan vid maskinen så kan det bli en hel del “skraamår” (skråmor) på åkern. Och så måste man lära sej när man tar upp och sätter ned maskinen. Valsarna börjar inte genast mata så det hjälper inte att titta på när maskinen fysiskt gått ned i jorden.  Troligen har jag varit för sen både med att sätta ned och ta upp maskinen på grund av den dåliga hydrauliken.

Men nu kom minsann utsädet ned i jorden. Vikten på billarna gjorde att tallrikarna skar ned i fuktig jord utan problem. Djupet varierade lite beroende på om det var mull eller lera – tyvärr har vi bäggedera på samma åker. Den dubbla harvplankan före såbillarna ställer man hydrauliskt och det behövdes. Den fungerar bra på lerjord men samlar halm framför sej på mulljorden.

Nu harvade vi inte alls en del åkrar utan körde direkt som de var efter tallriksharvandet i höstas. Ganska bra gick det men tyvärr ger vår tallriksharv ett alltför ojämnt resultat och Rapiden kunde inte jämna ut fullständigt även om den nog gjorde ett bra jobb. De åkrar vi harvade var förstås också lättare att så.  Höstbearbetningen skall absolut göras jämnare.

Många har klagat över hård skorpa i år men vi hade mycket mör jord. Det blev såbädd bara med en harvning. Rapiden hade inte behövt nån harvning alls om höstbearbetningen hade varit jämnare. Kort sagt: Det fungerar !

Den nya Zetorn fick i år göra tjänst som lyftkran. Med en lyfthöjd på fyra meter var det inga problem att fylla på gödsel direkt i Rapiden från storsäckarna. Och det var lika så bra att den inte kom ut på åkern för jag har inga dubbelhjul till den än och den är fruktansvärt stor och tung. Det gäller att inte köra ut för tidigt på åkern med den stora Zetorn och Rapiden för då kommer den våta leran att bli asfalt. Tillsammans väger de över tio ton …

Det är helt normalt att nånting går sönder och annars bara krånglar i vårsådden men i år har jag litet extra komplikationer – jag byter system. Från frässådd går jag över till Rapidsådd och som vanligt då man byter system så blir det bekymmer.

Rapiden är ju 19 år gammal så litet får man tåla och jag visste att två däck var sönder. Men det visade sej vara svårt att få just den dimensionen (205 på 13″ fälg) men vår reparationsguru Micke lyckades ordna det. Det var bara det att dessutom var tre innerslangar sönder och så märkte jag att två hjullager också gett upp andan.

Det gick bra att få bort hjulen – man bara lyfter upp dem med hydrauliken – men att få dem tillbaka var först ganska krångligt. Men med den stora “jäärnstavurn” (järnspettet) gick det sedan lätt :-).  Två lager hittade jag i Borgå och så fick jag maskinen upp på hjulen igen.

Nästa bekymmer var den elektriska kontakten till styrlådan. Alla elektriska kontakter börjar krångla förr eller senare så jag klippte helt kallt bort hela skräpet och satte in en låda med två kopplingslister som jag skarvade ledningarna med. Elektriska kontakter i jordbruket bör man helst undvika ifall det bara är möjligt.

I går kom den nya (begagnade)  Zetorn också men den får nog vänta på nästa vårbruk för den ryms inte under mellantaket i tröskhuset där jag fyller på såmaskinen ! Det blir att fundera ut ett nytt system för vårbruket för nu kan jag fylla på med hela storsäckar direkt i såmaskinen. I den gamla rymdes det inte en hel storsäck.

Suck. Inte skall man tro att ett nytt system börjar fungera första året. Hoppeligen går det någorlunda nästa år. Och då börjar nästa svaga länk bli aktuell: tallriksharven. Den billiga Ransome som jag köpte för 20 år sedan för hela 5000 mark  (ca. 830 euro) arbetar nog tillräckligt bra men den ger inte ett tillräckligt jämnt fält. Möjligen börjar jag sikta in mej på en begagnad Väderstad Carrier eller något liknande så småningom.

Grannarna börjar ha sådden undan men det är bara i början på maj än så det är ingen panik. Jorden är ännu kall så brodden kommer knappast upp speciellt snabbt. Men nästa vecka skall det bli varmt och möjligen litet regn så jag hoppas få utsädet i jorden till dess. Det är också tradition att så på Mors dag här hos oss. De som stoppade Mors dag i början på maj var knappast bönder. Förr då vi hade en gammal hästsåmaskin efter traktorn så stod mor där på en planka och satte för hand ned och tog upp maskinen i slutet på tegen. Fram till 1975 då vi köpte den nya såmaskin som nu pensioneras.

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss.  Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.

Som vanligt så åkte vi till Medåker (nära Arboga) i slutet på april. De är alltid före oss så man blir så där lämpligt nervös då man ser att de sår de sista åkrarna. Vädret var torrt och varmt (+22 grader) så man tyckte sommaren hade kommit.

Åkern runt huset var sådd men Lars-Erik som odlar där körde med harv och såmaskin på de andra åkrarna. Vi aktade oss att störa för det torkade upp alldeles förskräckligt fort så han hade bråttom. De är ofta ett par veckor – ibland en månad före oss med vårsådden.

Den lilla björken vid vägen hade redan stora löv men hemma i Hindersby har “vårsåddsbjörken” inte ens mössöron. Vi har alltså en speciell björk på gårdsplanen som är litet senare än de andra och då den får löv så skall utsädet i jorden. Då vi kom hem i går så såg vi att det inte var någon brådska. Redan i Åbotrakten låg det snö på åkrarna. Våra lerjordar är också ganska kalla och värms långsamt upp.

Jag sitter och försöker betala traktorn men Aktias datasystem ger bara “Systemfel – 5301” och i värsta fall måste jag åka till bankens kontor i Lovisa i morgon bitti. Inte skulle man idas för så mycket bekvämare är nog nätbanken.

För övrigt så har jag fått den vanliga vårförkylningen men det är ju bra att den kommer före sådden och inte just då man har mest bråttom. Bilen gick inte genom besiktningen. Den är så gammal att det skall bytas litet kungsbultar och stag här och där. Nu gäller det bara att få in stödansökan. Jag har ännu inte bestämt mej hur jag skall göra med viltåkrarna. Jag måste antagligen så vete för det börjar bli nödvändigt att spruta mot kvickroten och det får man inte göra på viltåkrar. Jag har den erfarenheten att kvickrot på mullåkrar skall sprutas bums på fläcken – annars blir de helt omöjliga.

Två av ringarna på välterhjulen på Rapiden var helt sönder och det verkar vara svårt att hitta rätt dimensioner  men jag litar på byns reparationsexpert som dessutom importerar däck själv. Innan allting är ihopskruvat så börjar det säkert bli dags för vårsådd här också om det inte kommer mycket regn på helgen förstås.