Mobiltelefonen är ingen yuppienalle i skogen. Den är livsviktig. Händer det nånting så måste man kunna ringa efter hjälp. Jag har avverkat en hel del mobiler som varit mer eller mindre hållbara. Den senaste Z710i var inte speciellt konstruerad för skogen men klarade sej ganska bra i alla fall. Men då den började stänga av sej fem gånger per dag så blev det att köpa ny.
Så i går fick jag den nya Samsung Xcover 271 som har täthetsklass IP67, dvs. den skall klara en halv timme en meter under vatten. Och det är inte omöjligt att det händer om den tappas i ett dike i skogen. Annars också blir den våt både utifrån och inifrån i fickan på skogsblusen. Skogsarbete betyder hårda bud för mobilen. Förut har det bara funnits en svindyr Sonim – de flesta tillverkare har inte haft några arbetstelefoner alls. Och en fjantig citytelefon är helt värdelös i skogen.
Eftersom telefonen kom i går så har jag inte hunnit testa den än. Bara så mycket att jag fått den att fungera. Viktigast var att få Blåtandsörpropparna igång, dvs. trådlös överföring till hörlurar under hörselskydden. Annars hör man inte då telefonen ringer. Det är knepigt att hitta bra hörlurar som fungerar i skogen. De dyra Blåtandshjälmarna tänker jag inte köpa eftersom jag inte vill ha dem i traktorn på sommaren. Mina öron är så konstruerade att inga öronproppar hålls i dem. En tid slaktade jag vanliga hörlurar och monterade dem i hörselskydden men då sitter sladden fast i hjälmen.
Sladden till hörlurarna är också ett elände. Den fastnar i allt fastän man sätter den under halsduken. Och svänger man på huvudet så ramlar öronpropparna ut. Hoppas någon snart hittar en lösning som fungerar. De nuvarande gör det inte.
Mobilen köpte jag från Tyskland eftersom den var mycket billigare där – frakten inberäknad. Nu har jag ingen bokstav å men det gör detsamma för jag skriver sällan SMS. En massa andra specialtecken finns där nog. Och så kan jag skriva på turkiska ifall det behövs (jag jobbade faktiskt en sommar i Turkiet på Ankaras radio och TV och kunde prata litet turkiska – men det börjar vara glömt).
Jag gillade skarpt den vikbara mobil jag haft förut. Den nya är inte vikbar och man måste slåss med knapplåset hela tiden vilket jag inte behövde göra förut. Små saker blir stora då man råkar ut för dem hela tiden. Den förra hade å andra sidan en eländig kameraknapp som man tryckte på varje gång man skulle öppna den. Så jag hade tusentals foton av mitt pekfinger som vanligen var framför objektivet. Kamera skall det inte alls finnas på en telefon. Inte heller en massa annan smörja.
MP3-spelare får det nog finnas. Jag laddade just in alla mina CD-skivor med 60-talspop (Beatles och Swinging Blue Jeans osv.). Jag har väl ett tusental popbitar så det är bra att minneskortet nu är 8 Giga. Det livar upp sågandet då man hör på Hippy, Hippy Shake och Twist and Shout.