Det är maskinerna som gör arbetet nuförtiden inom jordbruket. Men maskiner går sönder – alltför ofta tycks det. Speciellt då man använder dem. Men då kommer landsbygdens riddare på sin vita häst till hjälp. Fast vanligen är “hästen” en skåpbil full med verktyg och reservdelar. Jag tänker då på alla reparatörer som ibland jobbar dag och natt med att få våra maskiner igång på nytt.
I går var det en riddare med bärgningsbil som kom till hjälp då den bättre hälften kom hemkörande med bilen och alla varningslampor plötsligt började lysa. Hon försökte förgäves ringa mej men jag satt i traktorn och körde snö så jag hörde inte ringsignalen. Och öronpropparna med trådlöst Blåtand hade jag förstås inte med mej.
Men till all tur jobbade Östnylands riddare ännu i sin verkstad ganska sent på kvällen och kom med bärgningsbilen för att hämta Volvon. I Närpes har ni Moto-Check men här har vi Lappträsk servicepunkt som ägs av – det kan ni väl gissa – en hindersbygg och (nästan) granne. På landsbygden är pålitliga och hjälpsamma reparatörer guld värda för vi klarar oss inte utan våra maskiner och biler. De jobbar hårt och har sällan några vanliga arbetstider och ganska så litet lediga dagar. Och de håller bokstavligen landsbygden rullande.
Jag har bott tiotals år i Helsingfors och där är det minsann inte lönt att gå till en verkstad efter klockan tre på fredagen. Annars också tittar de på en som om man var nånting katten släpat in. Hyggligheten på landsbygden är rena lyxen i jämförelse med det. Det hjälper säkert också att farmors far och farfars far var bröder och egentligen alla förfäder levt och arbetat ihop i en sisådär tusen år.
Ja och så blev gumman ännu hemkörd och jag märkte ingenting förrän jag vid niotiden kom in efter snökörandet.