Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Skrämselhicka II

I går kväll slutade flisvärmen att fungera. Till all tur följer jag temperaturen i pannan över nätet och fick epost med larm direkt. Fläkten hade lagt av och det blev litet panik med att skruva loss den gamla fläkten från den gamla flismataren innan jag upptäckte att det bara var en skruv som skakat loss vid anslutningen i dosan. Dosan är nu flyttad så den inte vibrerar och fläkten fungerar åter. Till all tur – det är -27 grader nu …

Flislagret har ytterhöjet klart så jag slipper åtminstone stå i blåsten vilket är en stor förbättring. Det blir isolerat med stenull (av brandsäkerhetsskäl) så temperaturen borde också vara litet högre innanför även om där inte finns någon värme. Men det är ännu en hel del arbete med att installera omröraren som sveper ned flisen i skruvbottnen.

Vi hade trott att det skulle bli en lugn jul på tu man hand eftersom barnen firar jul hos svärföräldrarna men det tycks i stället bli TRE julaftnar. Den första är redan avklarad då pojken med familj var här innan de åkte till Kristinestad. Jag gav nu julklappen för julen 2009 så jag är bara ett år efter. Våra stackars barn har länge fått lappar till julklapp som berättigar dem till att få än det ena än det andra då pappa inte haft tid att köpa nånting. Troligen har de ett stort lager med lappar som de finkänsligt inte har påmint mej om.

För övrigt så sitter jag inomhus och eldar i dag. Det var 15 grader i stugan i morse men vi har till all tur kvar den gamla spisen och kakelugnarna så det är bara att hugga ved och elda. Mats hade en bild av en fin vedklyvare så jag måste lägga in ett foto av vår hitechvedklyvare:

Bos-Sestu vidaklyyvarn

Hämta julgran

Hämta och hämta – det är fullt med snö överallt och man rör sej inte gärna långt från traktorspåren. Traktorn har också problem att komma fram i snön. Och alla träd är fulla av snö. Alla granar ser bra ut – tills man skakat snön av dem …

Grannen som har stor skog stannade på väg hem och sa att det väl blir att hämta julgran från Lovisa torg – det var så hopplöst att hitta någon i skogen. Det ser ut att bli de anskrämliga julgranarnas jul i år. Jag körde ett varv i skogen och sågade ned två granar (nära vägen) men det kan hända att jag får hämta en bättre gran i morgon.

Det är inte lätt att vara julgranstjuv i år. Antingen blir det att jobba hårt och pulsa flera kilometer i djup snö och få flera kubikmeter snö i nacken eller så blir det första bästa hemska krake till gran. I princip skall man inte ta gran i egen skog här i Hindersby utan hämta i “Sminns skooin” (Smedens skog). Och då smeden inte hade någon skog så …

I fjol följde vi traditionen till punkt och pricka och hämtade julgran från “Sminns skooin”. Men det gick inte bättre än att vi blev tagna på bar gärning av Nissas folket som också var ute för att hämta julgran. Det var i deras skog vi hittade granen. Och knappt en timme tidigare hade gumman varit på besök till Nissas och skämtsamt sagt till avsked att “Vi ses sedan i Sminns skooin”.

Det är inte bara att ta in julgranen. Först måste den stora kaffebusken bort som stått på julgranens plats i snart 30 år. Egentligen kunde man lika gärna placera julgransprydnaderna på kaffebusken i stället. Den har för länge sedan växt upp till taket och är avkortad ett flertal gånger.

Det vi fasar för i år är småkatterna. De brukar gilla att klättra i julgranen och slå ned bollarna med tassen. De är förresten inte så små mera så de kan nog få omkull hela granen. Det kan bli en mycket livad jul i år. TV-tittandet har nästan upphört helt här. Vi behöver ingen annan underhållning och spänning än den vi får att katternas vilda härjande.

Nåja, med ljus och glitter så kanske vi klarar julen trots den skraltiga granen …

Lysmaskar

Man skulle tycka att det inte skulle finnas lysmaskar mitt i vintern men här ökar de tvärtom under den mörka tiden. Det är alltså vi som går med pannlampor med lysdioder och det ser lustigt ut – ungefär som stora lysmaskar.

Lysdioden (som kallas LED=Light Emitting Diode på engelska) är en fin uppfinning. Helt i motsats till de eländiga lysrörslamporna som borde förbjudas långt före glödlamporna. Pannlamporna är fantastiska med lysdioder för att batterierna håller så länge. Jag köpte faktiskt en pannlampa för över 50 år sedan men den användes inte många gånger eftersom den åt batterier som en galning.

Men lysdioder kan också användas till annat än pannlampor. I förrgår köpte jag ett par automatlampor med lysdioder (för batteridrift) och de fungerar faktiskt fint. Det är alltså sådana som tänds automatiskt då man kommer nära. Jag har länge haft automatlampor för 230 Volt och jag gillar dem skarpt. Då man kommer bärande nånting tungt och inte får en hand fri så är det riktigt trevligt att ljuset tänds automatiskt. Men jag har inte hittat lågspänningslampor som varit automatiska förrän nu.

Fördelen med lågspänningslampor är den enkla installationen. Man kan använda vanlig tunn telefontråd och behöver inte bry sej om säkerheten eftersom 5 V eller 12 V inte kan förorsaka någon skada. Och med lysdiodlampor så behöver man inte ens trådar utan kan använda laddningsbara ackur. Finessen med automatlampor är att de lyser bara då man rör sej i närheten och slocknar av sej själva. Så de drar väldigt litet ström.

På en bondgård finns det massor med mörka utrymmen där man har goda chanser att falla över någon maskin och slå sej fördärvad. Så det är en bra olycksfallsförsäkring att köpa en bunt automatlampor för 10 euro styck och placera ut på lämpliga ställen. De jag köpte kommer från Motonet och Clas Ohlson men det finns säkert på annat håll också.

Julbak

I dag började julen på allvar närma sej här. En massa ved stoppades in i stora bakugnen och brödskivorna plockades fram. Degen hade jäst över natten och litet till så det började bli bråttom. Pepparkakor hade barnbarnen redan bakat tidigare men nu stod jullimpan i turen.

Men förrän bröden vacker gyllenbruna kom ut ur ugnen så skulle ugnen eldas och det är en konst att få den eldad till rätt värme. Det beror på veden, vädret och en massa olika faktorer. Man får inte elda för snabbt heller för då försvinner värmen för snabbt också. Medan elden brinner bakas degen till bröd och läggs på långa skivor.

Bilderna: 1) bakandet, 2) eldning, 3) ugnsluckan, 4) karand, 5) svipand, 6) brödet läggs in, 7) inne i ugnen.

Då elden brunnit ned skall kolen dras ned i kollådan framför ugnsluckan med “karun”. Man “karar neer” kolen i kollådan som är en del av ugnens rökgång. Där får de brinna färdigt och bli aska. Sedan skall ugnens botten rengöras med “svipun” som urprungligen skulle vara av tallris men vi har fuskat och använder en borste av naturmaterial – plast får man absolut inte använda i ugnen. Men visst har vi den ursprungliga svipun kvar.

Ugnen är flyttad och ommurad 1930 – före det stod den i stugans hörn som det brukades. Enda förändringen är att jag satte kakel i stället för den buckliga plåten år 1980 då vi flyttade tillbaka till Hindersby.

Som en språklig parentes kan jag påpeka att “karu” och “svipu” är gamla ord som bildats enligt fornsvenskans regler med den gamla substantivändelsen -u. Man tar helt enkelt en verbstam och sätter till ett -u. “Att kara” är ett fornnordiskt ord som betyder “skrapa” och “svipa” är numera “svepa”. Så det blir “karu” och “svipu”. Likaså är den potatis som man sätter på våren en “setu”. Vi använder fortfarande massor av ord på -u.

Då ugnsbottnen är ren och fin så gäller det att sätta in bröden med “brööspadan” och det kan vara en känslig procedur. Helst bör allt karlfolk försvinna utomhus i det skedet så de inte får spadaskafte i huvudet (jag tog bilen och for till Helsingfors). Det skall läggas in 20 bröd i ugnen och ganska så kvickt. Det är inte roligt om ett bröd faller av spaden.

För att få fin glasyr skall bröden tas ur ugnen och penslas – helst flera gånger. Sedan gäller det att vakta på när bröden är färdigt gräddade och då är en modern pannlampa med lysdioder ganska bra att ha.Den lämnar ju bägge händerna fria.

Jag var tvungen att köra till H:fors för att köpa reservdelar – annars hade jag kunnat ta en fin video av bakandet. Men jag fick ett brådskande telefonsamtal: “Var är pannlampan ?” Till all tur har vi ett helt lager med pannlampor för de behövs minsann i dessa mörka tider för alla arbeten. Då jag kom hem på kvällen så var allt lugnt och de färdiga bröden låg på skivorna för att svalna. Allt hade gått bra och det blir en mumsig jul …

Mot midvinter

Det blev alltså en tidig vinter. Jag bygger fortfarande på det nya värmesystemet som blev ganska provisoriskt uppställt för ett år sedan. Sommaren hade andra brådskor och det fanns ingen tid att pyssla med flisvärme då. Den långa hösten skulle jag nog hinna – trodde jag. Nu är dagarna väldigt korta och man hinner knappt tänka på att ta en bild förrän det är mörkt. Men jag hann ta en bild just innan solen gick ned – klockan tre på eftermiddagen.

vinter.14.dec.2010_2330 — En decemberdag

Snön är verkligen vit i år – troligen på grund av kylan. Det har inte varit plusgrader en enda gång sedan kölden kom. för en månad sedan. Och det tycks bara förbli kallt. Inte för att jag bryr mej om något lågtryck som kommer med mera snö – vi har redan en halv meter och det räcker tilll.

Byggandet går an eftersom jag nu är inomhus så blåsten stör inte. Besvärligt är det för att man måste planera noggrannt hur man skall bygga utan att driften av värmeanläggningen störs – det är inte så roligt i den här kölden. Det blir en hel del jobb vid datamaskinen med CAD-programmet för att få allt att passa ihop. Riktigt färdigt är inte ytterskalet heller. Jag måste ha en presenning eftersom luckan ännu är ofärdig. Men snart, snart …

Sällskap har jag haft av småkatterna som härjar omkring så snön yr. De är väldigt nyfikna – särskilt Pricken – och man måste vara försiktig för de skall leka med allting och en del verktyg kan vara farliga. Försöker man gräva en grop så är Pricken garanterat ned i groppen och skall leka med skyffeln. Hobbe (vår lapplandsvallhund) och Pricken kommer väldigt bra överens. På nätterna delar de filt och jag försökte ta en bild då Pricken låg med huvudet på Hobbes tass men den såg förstås upp genast då jag kom.

Alldeles för varmt väder …

I går grävde jag en grop vid det nya flis(mellan)lagret. Det var -15 grader men svetten bara rann – och blev till istappar på mösskärmen. Det är ingen sinekur att gräva i vår lerjord då den är frusen. Den är inte bara hård utan dessutom seg. Med en korp hackade jag först loss små bitar som jag sedan skyfflade upp.

Naturligtvis borde jag ha grävt gropen förrän det frös på. Och jag grävde faktiskt en djup servicegrop (så man kommer under flismataren och kan skruva loss motorn) just före kölden kom men jag blev tvungen att ändra planerna litet och flytta ingången så det behövs en grop till. Och så trodde man (och hoppades) att den här kölden bara var tillfällig – normal medeltemperatur är ju bara kring -3 grader.

Tji fick jag så nu hackar jag i den frusna leran. Det går dessutom inte att vila sej då man en gång blivit svettig utan det är bara att arbeta så länge man orkar lyfta korpen. Korpen är alltså en stor dubbelhacka som har en spetsig sida och en flat sida. Där det är riktigt hårt och finns stenar så måste man använda den spetsiga delen. Ett synnerligen effektivt verktyg och bra motion får man.

Sedan då man inte mera orkar svänga hackan så är det bara att snabbt gå in och byta den genomblöta skjortan till torr. Att stå ute i kölden med våta kläder är inte alls bra.

Men annars är det riktigt trevligt att få svänga hackan och syssla med kroppsarbete. Annars blir det mest skruvande i verkstaden på hösten och konditionen går nedåt vilket är illa då man skall börja med skogsarbetet. Men jag kommer inte att skämta om kommunalarbetare som står och hänger på spadskaftet. Skämtarna borde sättas på straffarbete med korp och spade så får de se hur många minuter det tar innan de flämtande hänger på spadskaftet själva …