I torsdags gick vetepriserna upp närmare 7 % och under juli har de stigit med 27 % i London. Nå, det berör inte oss direkt men vid leverans till Lovisa får man nu 112 euro/ton mot ca. 92 för inte så länge sedan. Det är ju inte mycket men Handelsbankens råvaruavdelning tror på möjlig stigning till 180 euro. Men man måste komma ihåg att vi på 80-talet fick omkring 400 euro/ton ! Så det är låååång väg kvar …
Priserna på förnödenheterna har stigit medan produktpriserna gått ned. Jordbruksverket i Sverige har räknat ut att bonden får en femtedel av vetepriset nu i jämförelse med 1930 (inflationen beaktad).
Intressant är att man ännu i början på juni pratade om att vetepriserna kan sjunka ännu mer. Men det var före den svåra torkan. I alla fall så är priserna milt sagt instabila och det börjar vara rena rama rouletten att odla nuförtiden. Jag tycker inte om det här systemet alls. Jordbruk är en trög sak och man borde ha minst två år och helst tio år för förändringar. Det bara inte går att ändra på odlingen snabbare.
Vi kan inte göra nånting åt priserna – annat än varna för att det kan gå illa om det inte finns några lager. Vädret kan vara nyckfullt och alla maskiner till trots så är vi ytterst beroende av vädret. Bevattning kan lyckas men bara på en mycket liten del av hela arealen.
I dag körde jag igång den nya (gamla) motorn till dubbelfläkten och satte tryck i den nya torken. Det fungerade bra så snart kan vi sälja det vete som finns i lager. Före skörden måste åtminstone hälften bort. Det blir gastkramande: Skall man sälja eller vänta litet ? För två år sedan fördubblades priset på ett par veckor i augusti – men det finns inte många veckor kvar innan den nya skörden kommer.
Fläktmotorn är annars en gammal brandbilsmotor från en Daimler-Benz. Den går att köra på så gott som allt som är flytande och brinner. Kanske jag börjar pressa egen rybsolja ifall brännoljepriserna stiger mycket. Å andra sidan stiger rybsen ganska ordentligt just nu också. Man blir ju stressad över alla beslut som måste fattas. Det vore en STOR fördel att få koncentrera sej på själva arbetet i stället. Jag har nån gång undrat hur mycket tid som går till spillo för att bönderna måste följa med “marknaden”. Det är ju tid som inte används till att producera nånting alls (även om det kan vara lönsamt för den enskilde bonden).