Glada vi till skogen gå

Det blev litet kallare och torrare så nu kan man fortsätta med skogsarbetet. Men fastän man glatt far till skogs så kommer man inte lika glad därifrån för det finns alldeles för mycket rötskadade granar.

Åter en solnedgång …

Så är då frågan hur man gallrar. De gallringsmallar som rådgivningen kör med är värdelösa för mej. De leder till alltför gles skog där en storm tar bort de kvarlämnade träden. Jag har försökt att hugga smala remsor på norra sidan så det kommer ljus in för föryngringen. Men inte så mycket ljus att gräset blir ett problem. Om man lyckas få föryngring upp över en meter så är gräset inte ett problem mera.

Då man gallrar så tar jag bort de undertryckta men också yviga stora granar. Däremot rör jag inte laggarna mot söder och sydväst (den vanligaste vindriktningen) därför att där finns det träd med stabila rötter som klarar av stormar och skyddar klena träd längre in i skogen. Först senare kan man ta bort träden i laggarna. De är ofta korta med grymma kvistar som måste kvistas för hand. Den lilla traktorprocessorn klarar inte klena träd med tjocka kvistar. Dragrullarna bara svarvar sönder stammen.

Men just nu har jag problemet med många rötskadade. Eftersom det sällan syns utanpå om det finns röta så är det frågan om ifall man skall ta bort alla granar och försöka få tallskog i stället. Men där har vi stora problem med älgarna som äter upp alla tallplantor på nolltid. Dom borde skjutas !

Rötan verkar finnas i klungor av träd så jag försöker gissa mej till var de rötskadade finns och så hugger jag bort dem. Det finns till all tur en hel del tallar men man ser dem inte förrän man tagit bort granarna. Marken är stenbacke så den borde passa bra för tall.

Jag gallrar inte så kvarblivna granar är jämnt utspridda. Enligt en undersökning hos SLU (Sverige lantbruksuniversitet) så är det bara fråga om antalet träd per hektar som bestämmer tillväxten. Rotsystemet är nämligen mycket utspritt så om två träd står alldeles bredvid varandra så har de i alla fall gott om utrymme eftersom rötterna kan gå åt två olika håll.

Problemet med blåst och snöbrott är större då träden står glest så jag lämnar gärna klungor av träd (2-4) som stöder varandra. Helst bör de vara ungefär lika höga och ha tillräckligt med kvistar i kronan. Undertryckta ger inte mycket stöd och har inte heller tillväxt.

I den skog vi nu hugger så håller träden på att växa in i stock men det tar ännu 20-30 år. I alla fall så borde det komma förnyelse i norra kanten där det finns ganska stora granar. Inne i skogen hugger vi också upp breda vägar så det kommer in ljus. Där vi haft körvägar ser man riktigt gott om granplantor. Frågan är om de blir rötskadade men jag vill inte ta bort dem än för de skyddar mot gräs även om de får röta. Och så måste vi se om det kommer tallplantor.

Maskinerna har fungerat ganska bra även om det naturligtvis kommer reparationer hela tiden för de råkar ut för hård påfrestning i skogen. I processorn så kilar kvistar sej in i alla möjliga springor så att man ibland måste skruva sönder den för att få bort dem. Men efter det jag satt plåt utanpå returfiltret har det inte varit större problem.

Nu då maskinerna är i skick så är det bara gubben som borde få en översyn. Kanske man borde byta cylinderfoder på honom och ställa in ventilerna. Men jag har sjukhusskräck så taktiken är att inte klaga utan skjuta upp alla läkarbesök så länge det går på något sätt. Man känner sej förresten mycket bättre efter att ha varit i skogen någon dag. Tandläkaren måste jag gå till i förrgår men det är inte så farligt. Jag har inga problem med borrar.

Ifråga om sjukhus och doktorer kan man ju alltid hoppas att man kan skjuta upp allt tills man dör …

Flytta nyåret !

Jag stönar och deklarerar och stönar igen. Det är den värsta veckan på året men snart börjar solen lysa. Egentligen har den redan börjat lysa men den lyser mycket klarare då man har deklarationen inskickad.

Den så kallade vintern i slutet på februari 2020

Då man sitter och svettas med kvitton och moms och invecklade regler så börjar man fundera på allt möjligt. Nu kom jag på den smarta tanken att nyåret borde flyttas. Medan man deklarerar så tänker man ju bara på det gångna året så det naturliga nya året börjar först då deklarationen är klar.

I början på mars kan man börja tänka framåt och fundera på vårsådden och planera för sommarens arbeten. Solen skiner och snart börjar snödropparna sticka upp. Fast någon snö har vi inte sett mycket av. Möjligen börjar vintern den här veckan eftersom prognosen lovar minusgrader både dag och natt.

Förra veckan var det så uselt skogsväder att jag började deklarera i stället och det var ju bra för i morgon skall det blir skogsarbete. Skogsvägarna håller inte ännu för traktorerna men det är åtminstone torrare och mindre lerigt.

Jag är bara rädd för vädret i april och maj – det kan bli mycket kallt och regnigt. En så här varm vinter slår troligen tillbaka och det är inte så roligt. Under svältåren 1867-68 så sådde man redan tidigt på våren men sedan kom det kyla som förstörde alla grödorna. Det är ganska dumt att tro att vi hädanefter bara har varma vintrar. Vädret är så oberäkneligt att det kan slå om fullständigt när som helst.

Snart börjar i alla fall det nya året (enligt min tideräkning) och vi får sjunga Den blomstertid och hoppas på en ny och bättre växtperiod …

Jag blev intresserad av Den blomstertid som ju sjungits i skolorna i långa tider. Texten tillskrevs Israel Kolmodin 1694 (verksam på Gotland) men en del hymnologer (som forskar i ursprunget till psalmer) menar att den kommer från en gammal folkvisa.

Jag har mycket svårt för “moderniseringar” – också av sångtexter. Det är som att smeta modern plastfärg på en gammal antik byrå eller “förbättra” en tavla av Rembrandt. Fruktansvärt. Så jag använder de “riktiga” orden från “Sjung !” 1950:

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida sol uppväcker
allt vad som varit dött.
Hon allt med grönska täcker,
och allt är återfött.

Det är inte stor skillnad men de sista fyra raderna är “fel” i den nya versionen:
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

Förstås måste jag förstås erkänna att “min” version inte är den ursprungliga från 1694:

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019

Bondbloggen 10 år i dag

Den 8 februari 2010 publicerades de första inläggen i Bondbloggen. Det var Mats som skrev om Rymlingar och Nisse som skrev För varmt för skogsarbete och inläggen finns ännu kvar i Bondbloggen. Den 9 februari 2010 skrev Sonja om Ordentlig vinter, men inte tillräcklig där hon funderar på isproblem (de bor ju på en holme). Den 14 februari 2010 tyckte Kalle att det var Ett händelselöst liv utan djur.

Och sedan har det fortsatt i 10 år med mer än 3000 inlägg, 4800 foton och nästan 12 000 kommentarer … Vem hade trott det ? Nu finns det en fotobok om historien men på grund av den stora mängden så rymdes bara första året med:

Fotobok från första året

I dag träffades vi på lunch tillsammans med redaktionen från Rundradion som hade satt igång alltihop. Litet felaktigt var det att luncha i TFiF:ens sjätte våning (Tekniska Föreningen i Finland) för en bunt bönder men eftersom vi bor så långt från varandra så var det enklast att ta tåg, buss och bil till Helsingfors.

Bloggande bönder på lunch

Allt började med att Mårten föreslog att ordna en blogg för bönder på Rundradions möte och sedan satte Unni, Ingela och Mårten igång projektet. Det blev raketstart och resten är historia som man säjer.

Konceptet blev rätt från början och redaktionen under Unnis entusiastiska ledning gjorde ett fint jobb med att köra igång bloggandet som inte var så enkelt på den tiden. Mårten fick sätta in en del bilder för hand och vi diskuterade fram hur man egentligen skriver en blogg. Men det blev lättare och lättare med allt bättre bloggprogram (det berömda gratisprogrammet WordPress).

Sedan fick vi Rundradions webbpris och träffades alla för första gången i verkligheten i Helsingfors den 2 juni 2010.

Från vänster Mårten, Unni, Mats, Kalle, Nisse, Sonja och Ingela på huk.

Redaktionen var mycket aktiv och organiserade kalendrar och mössor och en resa till Kristinestad och Närpes den 21 september 2010 där Kalle fick sätta sej i Bettinas soffa.

Unni och Ingela på väg till Kritinestad 21 september 2010
Kalle i Bettinas soffa i Kristinestad 21 september 2010

Från april 2011 kom sedan nya bloggare med och Charlotta och Christer är fortfarande mycket aktiva – som ni ju har märkt.

Rundradions Peter Sjöholm, Mårten Seiplax och Ingela West.

Unni kunde inte komma i dag vilket vi djupt beklagar men vi skickar varma hälsningar till henne.

Bondbloggarna Mats Björklund, Sonja Ek-Johansson, Kalle Svedjebäck och Charlotta
Michaela Röman från LF och Christer Finne

Det var ett glatt gäng som åt lunch och pratade. Vi hade fyra timmar på oss men personalen på Tekniska fick försynt påminna oss om att vi gått en kvart över den reserverade tiden och de ville så småningom gå hem. Så man kan verkligen säja att det var en lyckad lunchträff. Vi mindes gamla tider och Kalle drog roliga historier men vi diskuterade också tekniska frågor och hur vi skulle gå vidare.

På grund av de stora avstånden så träffas vi mest över nätet men visst var det roligt att ses i verkligheten igen. Vi kommer att se både bakåt och framåt och försöka utveckla Bondbloggen enligt tid, krafter och möjligheter. Om inte annat så har vi haft väldigt roligt tillsammans (trots avstånden).

Sveriges TV var som helst

För 16 år sedan försökte jag få Sveriges TV tillgänglig i Finland. Det försökte också andra men det blev ingenting av det utan tvärtom så tog politikerna bort det som fanns. Satellit-TV var enda möjligheten ifall man fick tag på ett svenskt kort. Nu kollade jag upp en annan möjlighet dvs. över Internet och det fungerar förvånansvärt bra.

Man behöver en VPN-tunnel (Virtuellt Privat Nätverk) till Sverige och sedan kan man se på TV därifrån precis som om man var där. Det har funnits den möjligheten länge men det har varit besvärligt att skapa en tunne. Nu finns det en mängd VPN-tjänster som är lätta att använda. De kostar litet men 3-6 euro per månad kan man nog betala för Sveriges TV (och en mängd annat som man kan få genom tunneln).

Jag har testat ett par tjänster: Mullvad.se som är svensk men bara har hjälptexter på engelska och OVPN.se som kan svenska. Det finns många fler och man kan läsa om dem till exempel på https://sv.vpnmentor.com/blog/hur-man-kan-se-svensk-tv-utanfor-sverige/. Men använd INTE Cyberghost som artikeln rekommenderar för de har kopplingar till skurkfirmor (se https://restoreprivacy.com/cyberghost/).

Helt kort så öppnar man ett konto i en VPN-server och laddar ned ett VPN-program. De flesta erbjuder OpenVPN med färdiga inställningar – man behöver bara skriva in sitt kontonummer och lösenord. VPN fungera vanligen på alla plattformer (Linux, Windows, Mac) också i mobiler (Android, Apple). Sedan öppnar man tunneln och använder datorn precis som vanligt. Man kan se på SVTplay.se i en vanlig nätläsare (Firefox).

Bäst fungerar det (och billigast blir det) med fibernät. Mobil anslutning kan bli dyr eftersom TV och video använder en stor datamängd. Dessutom måste anslutningen vara snabb för att undvika att bilden fryser. Det finns en mängd inställningar för specialtjänster och dem kan man läsa om på VPN-tjänsternas nätsidor. Men Sveriges TV fungerar direkt.

Klicka och se på Sveriges TV …


Sveriges Radio i skogen

Som fortsättning på Blåtandslurarna så satte jag in en APP i mobiltelefonen så jag kan höra på Sveriges Radio i skogen. Jag har från förut ett par radiolurar men de är helt oanvändbara eftersom signalen är så dålig här hos oss att ljudet brister hela tiden och man orkar inte alls höra på eländet. Nu blev jag i alla fall positivt överraskad över ljudkvaliteten. Det är sällan som utsändningen bryts och det beror troligen på att det finns en buffert på 15 sekunder så anslutningen kan brytas för så lång tid utan att man märker det. Och med digital överföring så blir det inget brus heller.

Sätt en app (program) i mobiltelefonen

Om man är på en riktigt besvärlig plats där det inte finns täckning alls så kan man i förväg ladda ned sitt favoritprogram och lyssna på det i alla fall.

Förstås finns det en mängd andra appar för att lyssna på allt mellan ljudböcker och musik men jag är ytterst försiktig med att sätta in appar i min mobil. De flesta är nämligen skurkprogram som mest sysslar med att spionera på allt du gör med telefonen – och var du är. Jag hoppas att Sverige Radio ändå är mindre skurkaktig.

Läs nån gång villkoren då ni skaffar en “gratis” anslutning till nån tjänst. Det är hårresande läsning. Du ger bort alla dina rättigheter och säljer din gamla mormor till högstbjudande i och med att du klickar på “Godkänner”. Det borde finnas lagstiftning mot dessa villkor. Jag läste villkoren till en av dessa appar som erbjuder 45 000 radiostationer och sedan klickade jag på “Godkänner ej”.

Och varför lyssnar jag på Sveriges Radio ? Jo, jag orkar inte höra på Finlands radio. Musiken är urusel och så pratar de en massa smörja. Nåja, sanningen är att jag är för gammal för dagens “trender” och enbart orkar höra på Kaffekvarnen. Det är inte mycket bättre med Sveriges Radio. P1 är någorlunda så länge de håller sej till vetenskapsradion men då folk får ringa in och uttala sej så byter jag kanal. Ofta hör jag på P4 därför att man där har lokalradio och jag kan följa med Västmanland och Örebro (vårt hus är på gränsen mellan Örebro och Västmanlands län) och det är intressant att höra vad som händer i de trakterna.

Men så kommer det modern musik och då måste jag igen byta kanal. Det verkar som om den nutida svenska musiken är pipig och är den inte det så är den gnällig. Annat var det med Beatles och Rolling Stones :-). Det betyder också att man inte kan höra på P3 alls. Så det blir ofta P2 med klassisk musik. Den är för det mesta hörbar utom då de börjar spela nånting modernt.

Det finns ju Spotify och allt möjligt liknande men om jag skall höra på musik så väljer jag min egen. På Youtube finns ju Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm och en hel del gamla svenska låtar (samt Beatles) men jag har tekniska problem. Det finns appar som bara plockar ned ljudet men jag har inte fått dem att fungera så som jag vill. Utvecklingsarbetet fortsätter …

Sedan har jag också börjat installera VPN-tunnlar så man kommer åt olika länders interna program (också TV) men mera därom senare.