Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Tak – bara mera tak

Beklagar. men det blir bara mera tak. Jag har inte hunnit göra just nånting annat. Det har för det mesta varit uppehållsväder och då måste man laga tak. Det finns inga lediga tider för nånting annat. Och gör man nånting annat så vet man att det kan bli att laga tak i regnväder eller snö.

Nu har också Henrik “semester” så det är egentligen han som lagar tak. Jag är mest hantslangare. Och gör upp ritningar och räknar ut längder – för det mesta fel. Man skall inte anta att nånting är rakt eller regelbundet på ett gammalt hus. Avståndet mellan takstolarna är vad det råkat bli då det byggdes. Och i går kväll märkte jag att de två branta delarna av taket i gavlarna inte alls är lika breda – den ena är 112 cm och den andra 142 cm. Det har jag aldrig sett förut och det är en viss tröst för de fall vi råkar få lite olika mått på det nya taket. Ingen kommer att märka nånting.

Nu har vi börjat med den andra halvan på framsidan. Hoppeligen går det snabbare eftersom vi gjort alla misstagen på den första sidan. Redan från början byggde vi ställningarna runt hörnet så man inte behöver arbeta från en stege i gaveln. Det hade förresten varit svårt att få upp en stege för vi har vår oskötta granhäck där.

Vis av skadan så började jag också numrera plattorna ordentligt. Det gick en massa tid åt att hitta rätt platta på första delen. Och så fotograferar jag hela tiden allting. Minnet skall man inte lita på alls. Speciellt plattorna i vinkeln måste radas precis i rätt ordning för de ser alla olika ut.

Henrik plockade kvickt ned plattorna som jag nu radade precis i rätt ordning i skilda högar för specialplattor. Liksom på andra sidan så var det mycket få som hade gått sönder eller hade en spricka. Däremot var pärttaket skadat på ett ställe i vinkeln vilket Mia märkte då det en natt kom en liten skur. Då droppade det in vatten i hennes rum. Tydligen hade pärtorna inte torkat upp lika bra på skuggsidan av vinkeln som på solsidan där de var riktigt fina. Nå, nu märkte vi att det inte var i onödan som vi började med taklagandet.

Nu gäller det bara att få upp de nya fanérskivorna på taket förrän det regnar mer. Till all tur visar väderprognoserna på uppehållsväder i tio dagar. Visst kan det komma regn i alla fall men redan ett par dagars uppehåll torde ge oss möjlighet att få upp de flesta skivorna. Och bråttom är det för Henrik skall åka på riktig semester med familjen. Om vi får upp fanérskivorna så skall väl jag få upp de små plattorna även om det tar tid.

Vår Grållekatt gör oss sällskap på taket ganska ofta och nu hittade Juliakatten (Lillskuttan) ett prima sovställe mitt inne i Henriks verktygsbälte.

På lördagen måste vi göra en paus i takarbetet för att flisa inför nästa vinter. Vedhopen var inte stor men det var grovt virke så Christer körde hundra kubik på nån timme. Nu är det verkligen fint torkväder med luftfuktighet under 50 % och solen som basar på torktaket (och tyvärr och på hustaket). Mickos skall få sin tredje stora flistugg från Österrike ganska snart så verksamheten har växt ganska bra sedan 1983 då vi var enda kunden. Den yngre generationen tar nu över men den här veckan var Jonas på bröllopsresa.

På lördagen var här också kusinträff med en massa småbarn. Så går livet vidare och släkten följa släktens gång. Just nu hinner jag i alla fall inte sitta och filosofera så mycket för taket skall lagas medan det är uppehållsväder …

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

Över 50 mm regn i går

Visst utlovades det 25 mm regn men jag tömde mätaren i går då det gick ordentligt över skalan 40 mm och i dag var där igen 20 mm så vi har åtminstone fått över 50 mm regn – kanske närmare 60 mm (det fanns kring 5 mm i mätaren före regnet). Tur att vi jobbade tills det blev mörkt före regnet och fick upp halva taket. Det kommer att ta tid innan det här torkat upp.

Katt på hett plattak

Det har varit bråttom att få taket på huset lagat. Hettan gjorde att arbetsdagen blev ganska kort för man orkade bara arbeta en kort tid i solgasset innan man måste gå in och dricka stora mängder vatten. Först sent på kvällen började det gå an då solen inte mera lysta rakt ned på taket.

Nu har vi i alla fall plattorna upp tillbaka på en stor del av det nya taket (även om det bara är en fjärdedel av allting). Vinkeln tog en hel del tid. Jag hade märkt ut plattorna för dåligt så det gick en halv dag till att hitta rätt bitar till kanterna och vinkeln där plattorna var kapade snett så att de måste vara på exakt rätt plats.

Plåten i vinkeln förnyades också och jag beställde 10 meter galvaniserad rullplåt i stället för de vanliga två meters bitarna. Man kan ju inte mera köpa vanlig galvaniserad plåt utan allt är plastat vilket leder till att färgen flagar bort. Vi har redan ett tak med *modern* färg som flagar så in i norden och varje vecka plockar man färgflagor från gårdsplanen. Visst påstår de att de nya färgerna är bättre men det har de påstått i 60 år och de har bara blivit sämre i verkligheten.

Det gick bra att klyva en längd på 520 cm med en elektrisk plåtsax och likaså gick det bra att slå ned kanterna över en sex meters blankå bara man fick plåten att hållas på rätt plats. Jag använde taggade brickor som jag skruvade fast i blankån.

Sedan slår man bara ned plåten över kanten, svänger den och slår ned falsen. Men man måste lämna fogen öppen så att vinden inte kan pressa regnvatten över falsen. Jag använde ett L-järn under falsen så den blev en aning öppen.

Att vika plåten på mitten var inte så enkelt. Även om plåten är ganska tunn så är det tungt att vika fem meter. Så jag fästen en sex meters stock vid plåten så kanten hölls vid mitten och placerade plåten på två blankår. Sedan tog jag stora Zetorns frontlastare och tryckte ned stocken.

Den nya plåten är bredare än den gamla så det blev litet ändringar i plattorna – men inte mycket. Den gamla plåten från 1930 var galvaniserad med ett zinklager som var betydligt tjockare än de moderna plåtarna och den hade hållit bra men nu var galvaniseringen borta på ett par ställen så jag förnyade plåten. Gammal plåt har dubbelt tjockare galvanisering än den nuvarande så den håller dubbelt längre. Dessutom är själva plåten tjockare.

Då väderprognoserna hotar med regn så blir det fart på arbetet. I går kväll höll vi på till klockan elva och fick nästan hela fjärdedelen klar. Och det var bra för i dag regnar det. Det är ju ingen katastrof för både skivorna och pärtorna håller regn riktigt bra. Jag kollade på vinden efter förra regnet och det hade inte kommit in en enda droppe.

I går hade vi också hjälp av Grållekatten. Den klättrade upp på ställningarna först med en aluminiumstege och sedan upp med en stolpe … Sedan hoppade den upp på själva taket och gick omkring där en lång stund. Det är ju enklare för en katt att klättra uppåt men den klarade bra av att komma ned också.

Grålle är en förunderlig katt. Den är väldigt vänlig mot alla – till och med mot den bråkiga hunden som nafsar den i öronen. Och den skall vara med i allt arbete. Som jag skrev så är den också en mycket bra klättrare. Men bäst trivs den i alla fall i gungstolen.

Höarbetet undan

Inget är som förr. På ett par dagar så fick vi vallarna slagna. Det var Klinkas som snabbt slog och balade vår gröngödslingsvall (6 ha) och skyddsremsan (en åker på 3 ha). Fjolårets torrväder tycks ha inverkat negativt också på årets vallskörd. Skyddsremsan var dålig men vår gröngödslingsvall var ganska bra.

På åkern framför vallen finns vete som såddes i två repriser med regn emellan. De sex första varven runt åkern såddes mer än en vecka tidigare men skillnaden är inte så stor. Däremot gjorde regnet på 50 mm att brodden blev ojämn och den är betydligt sämre i svackorna där det stod vatten.

Hindersby Angels

Taklagandet förde med sej en del annat också. Då Simolins kusk hämtade de nya takfanérskivorna så frågade han i förbifarten om vi hade gamla maskiner kvar på gården. Och det hade vi minsann …

Så nu har de gamla mopederna och motorkärrorna fått ett nytt hem. Jag kunde inte förmå mej att föra dem till skrot så jag var glad att de kom till ett hem där de skall rustas upp och användas. För övrigt så var kusken småkusin till gummans kusin i Renum så de stannar nästan inom släkten :-).

Mopederna var av märket Viktoria och jag fick min till 15-årsdagen 1961. De två andra var reservdelsmopeder av samma märke som stått många år i ladan. Min dotter körde också med min Viktoria men då gick den ganska långsamt redan – 5 km/t – så den blev stående i ladan. Åt pojken dög den inte så han köpte en tuffare mc-liknande moped.

Motorkärrorna är från studietiden. Den vita är min från början på 70-talet och den orange är brorsans. Det är gamla tjeckiska MZ som är grymt tunga – inte Honda precis. Min kompis från Ingå hade en gammal sovjetisk IS som hade så lång slaglängd på motorn att den smällde en gång per telefonstolpe :-).

Det blev aldrig någon MC-klubb för sedan kom Lada-bilarna (allt som allt 7 stycken) och vi körde med dem i 20 år tills reservdelspriserna på 90-talet tiodubblades så det blev billigare att köra med gamla Volvo-bilar.