Vi firade Johanni uppe på taket så nu är de nya “pärtorna” uppsatta. Väderprognosen som hotade med regn hjälpte också till. Då man satt uppe på taket i den brännande solen så var varje litet moln en stor lättnad. Ett lätt regn hade annars varit välkommet men taket blir tyvärr ganska mycket halare då det är vått. Nu kunde vi gå ganska bra på skivorna (med sele och säkerhetsrep förstås).
Midsommarstången är åter uppställd i Hindersby på Lekstrand – den gamla Leikanlindån. Här kallas midsommar för Johanni (efter Johannes döparens dag 24 juni).
Med dessa bilder önskar jag alla Eitt Gått Johanni (En God Midsommar) från Hindersby. Nu är mitt johannifirande förbi och jag klättrar upp på taket och börjar skruva fast skivor.
Vad gör en bonde då sådden och sprutandet är förbi ? Den här bonden börjar vanligen bygga och bygger hela sommaren. Nu har jag börjat förbättra taket på huset enligt gammal god tradition: Jag bygger ett tak till utanpå.
Det är ett arbete som måste göras på försommaren som vanligen är en torr tid hos oss. Men det kom förstås ett åskregn mitt i allt. Det gjorde inte så mycket fastän jag plockat bort alla takplattorna från en fjärdedel av huset för vi har ett pärttak från 1930 som är i prima skick.
Orsaken till att taket måste förbättras är inte att det läcker vatten nedåt utan att det läcker värme uppåt. I övre våningen är innertaket spikat direkt i takstolarna så det blir bara omkring 12 cm sågspån som isolering. Det gör inte så mycket en vanlig vinter men om det är mycket lös snö på taket så isolerar den så bra att värmen nerifrån smälter den understa snön och vattnet rinner ned till takkanten där det fryser. Då får vi en vall med is och bakom den ligger det smältvatten under snön. Taket klara inte av stående vatten som söker sej in i alla springor – också uppåt.
Så nu sätter jag ett nytt tak utanpå som bryter av värmebryggan nedifrån. Värmen ventileras bort innan den hinner smälta snön som ligger på taket. Det fanns inget utrymme för ventilation i den gamla konstruktionen så enda möjligheten är att bygga på uppåt.
Det var intressant att plocka bort plattorna som enbart var spikade i pärtorna men hölls kvar mycket bra. Spikarna var galvaniserade så de var inte rostiga och gick bra att dra ur. Nästan ingen platta var sönder. Jag hade i alla fall redan tidigare bytt ut plattor som spruckit vid åsen där man gått på dem för att installera TV-antenn och för att sota. Nu vet jag inte med säkerhet när plattorna sattes på. Troligen var det före kriget för efter kriget fanns det inget byggnadsmaterial att få. Så jag tippar på slutet av 1930-talet. Det betyder att pärttaket var ganska nytt vilket förklarar dess goda skick nu. Åtminstone sattes plattorna inte på efter 1950 för då hade jag kommit ihåg det. i början på 50-talet satte vi betongpannor på uthuset. De är fruktansvärt tunga och spricker lätt. Vi hade sådana på ladugården (byggd 1945) också men de höll på att tynga ned hela taket som måste stöttas upp och 1975 bytte vi till plåt.
Det värsta är hettan på taket. Därför sitter jag mitt på blanka dagen och skriver i stället för det går bara inte att vara där upp förrän på kvällen. Annars kommer gubben att få värmeslag och ramla ned. I dag finns det inte ett enda moln på himlen heller – i går gick det bättre. Och närmare 30 grader i skuggan … Det går att arbeta på taket om man stiger upp klockan fyra eller fem på morgonen och håller på till klockan elva på kvällen – med siesta mitt på dagen.
Det går bra att komma upp på taket från balkongen och via ställningarna men vi måste sätta en massa skivor på balkonggolvet som var genomruttet. Hallen i övre våningen har blivit byggförråd med maskiner och material och en hel del damm. Vi måste också upp i vinden för att se om skruvarna tar i takstolarna eller inte. Man kan inte mäta nånting för allt är snett och med olika mellanrum. Men torrt och fint är det.
Ställningarna är ganska höga med sex meters stolpar. Takstegen kan inte placeras rakt på taket för man måste ta bort en rad plattor åt gången på snedden. Lägg märke till TV-antennen i husets gavel. Den har inte varit i bruk på 20 år. Vi använder tre satellitparabolantenner och så fibernätet förstås. Jag har inte orkat plocka ned TV-antennen – men nu skall den bort. Den var aldrig bra för vi är långt borta från alla sändare och bara med förstärkare fick man nån sorts bild. En era är slut och jag sörjer den inte.
Nu gäller det att få upp det nya taket och först skruvar jag fast blankår (5 cm okantade) vid takstolarna med 16-18 cm långa skruvar. Brorsan satt under taket på vinden och kollade att de tog i hårt virke – det lär ha varit hetare än ute i solen … Sedan skruvar jag fast blankår som underlag för skivorna. Jag köpte så kallad takfanér som är 15 mm tjock, impregnerad och spuntad på längden. Den håller vatten ganska bra men jag sätter tillbaka de gamla plattorna för utseendets skull. De har hållit i 90 år och håller säkert lika länge till.
Jag kollade upp olika takmaterial i vintras men de moderna materialen är bara skräp. Plåt är rent löjlig då de ger 20 års garanti fastän det borde vara minst 100 år. Vem tusan vill byta tak vart 20:e år ? Dessutom är målningen riktigt usel. Jag har två tak som jag följt med i 20 år och de flagar alldeles förfärligt. Vi bara väntar på att de flagat färdigt och sedan får galvaniseringen vara enda ytan. Men jag läste nyss att dagens plåt har hälften så tunn galvanisering som den gamla plåten och dessutom är själva plåten mycket tunnare. Går inte heller att måla som den gamla plåten. Allt blir bara sämre och sämre.
Takfilt är jag inte så förtjust i heller. Vi har korrugerade takfiltsplattor på uthusen och de är ganska bra men inte särdeles vackra. Hållbarheten är knappast 90 år heller så jag litar mera på de gamla plattorna. Jag går in för beprövat byggande och använder därför bara material som man har minst 60 års erfarenhet av. Byggandet började gå att fanders från 1960 framåt med mögelhus som måste rivas efter 30 år så det som kommit efter 1960 vill jag inte ha.
Det som jag däremot börjat använda är skruvar. De gamla spikarna rostar sönder om de inte är varmgalvaniserade och det är ett helsike att få ut dem. Men man får inte använda rostfria skruvar (A2 och A4) för de är alldeles för mjuka. Man kan möjligen dra i dem en gång men om man försöker få ut dem tillbaka så går huvudet sönder och då har man verkligen stora problem – mycket värre än med blanka spikar som är 100 år gamla. Det man bör använda är stålskruvar som har ett rostskyddande skikt i klass C4.
Ännu en bild med det gamla taket till vänster och pärttaket till höger. Det fanns inte så mycket mossa på solsidan men på norrsidan växer den bra. Om jag orkar släpa upp trycktvätten till takets ås så skall jag spola bort mossan som inte sitter fast så hårt.
Nu börjar det bli litet svalare så jag måste fortsätta med takarbetet medan det ännu är torr sommar. Prognosen lovar torrväder i 10 dagar men det gäller förstås inte åskregn. Och efter den här hettan kan det mycket väl bli åska. Förra åskan slog sönder två datamaskiner och två växlar och det tog två dagar att få igång nätet på nytt. Det skall i alla fall bli litet svalare.
Gubben sitter på taket men det tar på bakbenen som blir ganska styva. Mest för att man står i samma ställning hela tiden och bara spänner musklerna. Det går inte att jogga omkring på taket. Visst var det jäkligt att skruva takplåt i januari men frågan är om inte det är värre i den här hettan. Men annars är det ju roligt …
Efter sådden hade vi ett 50 mm regn som förorsakade sjöar på vissa åkrar (se Sprickanveetå och svandamm). Då jag sprutade på åkern med svansjön så kunde jag konstatera att där mycket riktigt inte fanns ett enda strå. Det var ändå inte så stor fläck att det skulle ha varit orsak att så om.
Lägg märke till hur skarp gränsen är mellan öknen och den ganska fina brodden där det inte stod vatten i maj. I år har det växt ganska bra överallt utom just i svackorna på leråkrarna. Till och med de torra duntana (kullarna) har en jämn och fin brodd.
Sprutväder är en besvärlig sak. Det får inte regna, inte vara för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Och i all synnerhet får det inte blåsa. Vanligen är det vindstilla mitt i natten – fast då ser man ju inte sprutspåren. Jag körde till halv tolv i natt och började på nytt klockan fyra men det kom allt emellanåt vindpustar och blev aldrig riktigt lugnt. I dag blåser det ordentligt.
Förstås borde man köra på GPS mitt i natten men den har blivit riktigt knäpp och visar fel upp till 24 meter … Jag köpte en ny platta för att ha litet större skärm men hela systemet är ju odugligt med så dålig noggrannhet. Möjligen ser man på vilken åker man kör. Lustigt nog så visar den fel mest då man kör i en viss riktning så jag undrar om jag borde skaffa en bättre antenn. Men nån tusen euros grunka ids jag inte köpa. Sprutspåren är alldeles tillräckligt bra för sprutandet.
På bilden ovan visar den för en gångs skull alldeles rätt men man kan inte lita på den. Skärmen är kring 7 tum och det räcker bra till. Själva GPS-mottagaren finns i en plastlåda på taket. Man borde kanske höja den så att metalltaket inte skulle påverka mottagningen.
I år sprutar jag med pyroxsulam och florasulam (Broadway). Pyroxsulam tar på gräsartade ogräs (bra mot flyghavre på 3-4-bladsstadiet) och florasulam fungerar mot örtartade ogräs. Jag började för två år sedan och effekten var god men man bör inte köra med samma medel varje år. I år har jag också fluroxypyr (Starane XL) som jag hoppas biter på baldersbrå. Det blandar jag med MCPA för att få bort tistlarna. Det är nytt för mej så vi får se hur det går.
Något större ogräsproblem har jag inte (än) men på den tidigare gröngödselvallen finns det starrgräs – mest där ett gammalt utfall gick. Men baldersbrån brukar komma ganska kvickt då den kommer igång och då kväver den allt vete. Kvickroten är långsammare och jag har ännu inte sett några stora fläckar.
Nästa natt blir det regn så det blir en paus i sprutandet och jag får fortsätta nästa vecka. Om det nu blir sprutväder. Allt är ganska tidigt i år så det är inte direkt nån brådska men det är ju bättre att spruta då ogräsen är små.
Det var ett ordentligt åskväder på lördag natt. Inte precis här utan runt omkring. Litet som på 60-talet då vi satt och såg på blixtarna som gick kors och tvärs och lyste upp precis hela tiden. Jag tycker det har varit relativt litet åska de senaste åren i jämförelse med det.
Men hettan förra veckan måste ju leda till en urladdning. Det var ganska frisk luft efter åskvädret och betydligt svalare. Men så började bekymren. Nätet var helt utslaget och jag arbetade i två dagar och en natt (sov nog ett par timmar också). Två datamaskiner på gamla folkskolan var sönder och två växlar är dåliga och måste bytas ut så småningom. En del portar har slutat fungera och växlarna har blivit otillförlitliga. Ännu i morse måste jag åka ned och koppla in en laddare.
Dessutom försvann inställningarna på en hel del burkar och det tar en massa tid att få dem tillbaka eftersom jag naturligtvis glömt bort hur de var. Jag har ännu kvar Hindersby.net som jag inte kommer åt och det blir en hel del felsökning.
Nu måste jag i alla fall börja med takbyggandet. Det är harm att två dagar gått förlorade i bästa tiden. Visst har jag satt in åskskydd men de är dels för långsamma för den nutida snabba elektroniken och dels är det mycket arbete att sätta in dem där de verkligen fungerar dvs. på likströmssidan. Det där skräpet som säljs för att sättas in i stickkontakten är ren och skär humbug.
Men det är inte lätt att löda in snabba Zorbar på rätt ställe i burkarna. Ledningarna måste vara kortare än 2 cm och jordningen måste vara rätt utförd för att de skall skydda i verkligheten. Så det blir mest ogjort. Och så får man byta burkarna då det smäller.
Man har också blivit slö eftersom det inte har varit så stark åska på länge. Det blev också betydligt bättre då de grävde ned elkablarna. Förr fungerade de som antenner som skickade ut högspänningsspikar på elnätet fastän åskan inte ens var nära. De gamla telefonledningarna var också rena katastrofen då det var åska. Fibern leder ju inte elektricitet så det går att använda datanätet fastän det är åska.
Utom då den är riktigt stark och slår sönder centralerna.
Det skrivs ofta om “den underbara värmen” som kommer men de som skriver har väl aldrig arbetat i solen. Förra veckan var det +30 grader här och jag orkar bara göra nånting utomhus tidigt på morgonen och sent på kvällen. Så därför sitter jag nu inomhus och skriver i Bondbloggen.
Det skulle vara en dag riktigt varmt men så blev det två och tre dagar och idag är vi inne på den fjärde dagen. Jag vägrar gå ut för jag får värmeslag och så verkar det blir kallt och skönt nästa vecka. Det går ännu an att arbeta i verkstaden och tegelladugården är riktigt skön där bredvid.
I början på juni rev jag bort brädfodringen på verandan som var alldeles rutten men förutom en del stolpar verkar den annars vara i skick. På sidorna har den nedersta stocken ruttnat men den är lätt att byta. Isoleringen verkar vara torr. Två stolpar måste bytas men invid husväggen klarar jag mej troligen med att förstärka med en batting (5×10 cm).
Och så märkte jag att jag 1980 hade slagit en balk av cement under framdelen av verandan samtidigt med att trappan förnyades. Det hade jag glömt bort. Fönsterkarmarnas nedre del är litet dålig men det borde gå att ordna med en ny list som skruvas fast.
Det är alldeles klart att jag måste lägga in plåtar som för ut regnvattnet från väggen både under och över fönsterkarmarna. Också under balkongen behövs plåtar som för ut vattnet.
Det har varit ett stort problem med balkongen där golvet ruttnar på fem år och den har varit förbjudet område nu i flera år. Man kan inte har virke att ligga ute i regnet. Solen spräcker det och vattnet blir att ligga i sprickorna varvid träet ruttnar. Trä som kan torka upp emellanåt håller däremot i hundratals år. Alltså skall trä under tak. Balkonger och altaner utan tak är rena vansinnet.
Så jag tänkte bygga ett tak över balkongen men det blir ganska stort för den är sex meter bred. Så jag tänkte om (lättjan är alla lasters moder …). Nu tänker jag sätta takfilt på balkonggolvet (med lutning 1:100). Det kan man inte gå på så jag tänkte försöka sätta en balkongmatta utanpå takfilten. Visserligen är det äcklig plast men den syns inte nedifrån och är så billig att man kan kasta bort den (hmm, miljöavfall ?). De har små knoppar undertill så att de torkar upp efter regn. Vi kan åtminstone försöka för sämre kan det inte bli.
Under takfilten sätter jag speciell takfanér liksom på hustaket. Den är 15 mm och borde stöda takfilten riktigt bra. Man måste bara ha ordentligt med underlag. Hur det fungerar i verkligheten får vi väl se. Jag tänker åtminstone inte bygga om balkongen mer i min livstid. Garantierna på byggmaterial som är 20 år (eller 10 …) är rent löjliga. För ett hus behövs garantier på 50 år minst. Men då är förstås firman satt i konkurs flera gånger om redan så också en sådan “garanti” är värdelös. Bara trä och sten direkt från skogen är material som man vet hur länge de håller.
Vi har sågat och sågat (men bara på morgonen och aftonen) så nu börjar det finnas virke. Också de långa stockarna har vi lyckats såga även om det behövs extra stöd för 6 och 7 meters stockar. Det går att dra stockarna om de är över 630 cm och inte alltför tunga men det tar tid. Tre och fyra meters stockar går bäst.
Bara det blir litet svalare så skall vi ställa upp byggställningarna och börja med taket. Jag har skruvat fast takplåt i januari men det är inget mot att bli stekt i solen då det är över trettio grader varmt. Så jag vet av erfarenhet varför djävulen ordnade med hetta i helvetet och inte med köld. Nu börjar jag bara längta efter regn för det är mindre eländigt än stekande sol på taket.
Här i veckan så bytte jag också ringar på bakhjulen till MF65 som ju är en viktig traktor i vårsådden. Det är bara den som klarar av att lyfta in gödselsäckarna i tröskhusets andra våning där vi har tratten. Åtminstone tills de förstorar säckarna ännu mer så den inte orkar lyfta dem.
Förra gången jag bytte bakringar på 65:an så gjorde jag ett misstag eftersom jag bytte till begagnade. De hade nu stora hål och sprickor. Man kan vara snål men helst inte dumsnål. Så nu blev det nya ringar – hoppas de håller längre.
Bakhjulen rymdes precis i Ducaton. Men de större traktorernas hjul kan jag knappast köra med den. Vår gamla Ducato från 90-talet var däremot så hög att vi kunde köra hem stora Zetorns dubbelhjul från Mariestad (vid Vänern).
Snart är det dags att spruta. De flesta grannar har sprutat färdigt men vi är ett par veckor efter redan med direktsådden. Då blir det ännu större väderproblem. Det får inte vara för vått, inte för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Dessutom får det inte blåsa. Så väderprognoserna läses ännu mer än vanligt både för taklagandet och sprutandet.
P.S. Då jag kollade i Bondbloggens gamla inlägg så verkar det ha varit hett också år 2010. I år gick dock vårsådden ganska bra i mulet väder.
