Olja

Det går åt många Husisar att byta olja i traktorn – speciellt om man har för liten bytta så det rinner över. Så gick det för mej då jag bytte olja i stora Zetorn som snart skall dra såmaskinen. Den vanliga oljemängden på 6-10 liter går bra i våra vanliga byttor men den 6-cylindriga Zetorn har över 20 liter olja i motorn (och den 6-cylindriga Valmetmotorn på tröskan har hela 27 liter). En 200 liters tunna räcker inte långt för många traktorer och bilar.

Oljebyte

Det är harm då det kommer olja på verkstadsgolvet för det blir betydligt smutsigare att arbeta även om man suger upp det mesta av oljan med sågspån och tidningar. Det går inte att ligga direkt på golvet mera efter det. Nå, annars också brukar jag använda gamla papplådor som liggunderlag. Cellpappen är varm och betydligt bekvämare än alla montörsvagnar som är eländiga eftersom de vippar och hjulen aldrig fungerar som de borde.

Men vad gör vi den dag då det inte kommer papperstidningar mera ? Oljebytet blir besvärligare och såttågari (klottigare). Sågspån suger nog upp oljan men är otrevligt att arbeta i. Det blev redan sämre då tidningarna bytte till mindre format. Och tidningar i digital form är inte alls bra för oljebyte …

Oljebyte och annat underhåll är numera en stor del av bondens vardag. Även om man kan så på två dagar i bästa fall så tar det flera veckor att sätta maskinerna i skick. Det är alltid något som borde repareras också – i dag försökte jag byta röret mellan turbon och avgasröret där en fästvinkel brustit. Ingen dyr del men allt är så fastrostat att jag fick jobba länge att få bort röret och till sist måste jag ge upp och spruta en massa rostlösning som får verka över natten.

Allt fastrostat går att ta bort om man sprutar på rostlösare och knackar och väntar och sprutar på rostlösare och knackar och väntar – i ett par veckor. Men det är inte alltid man har tid att vänta så länge så det blir då att plocka fram gassvetsen och värma tills delarna glöder röda. Då lossnar den värsta rost. Men det gäller att vara försiktig med gjutjärn för ojämn uppvärmning kan få delen att spricka.

Underhåll är en besvärlig sak många gånger. På stora Zetorn skulle man komma åt oljefiltren riktigt bra – om inte frontlastarens fästen skulle vara mitt i vägen. Nu önskar man att man hade haft ett par leder till på armarna så man skulle komma åt. Det finns två oljefilter och de är placerade med mynningen nedåt. Det är omöjligt att få bort dem utan att en massa olja rinner ut. Bästa är att lyfta bort dem snabbt så det inte hinner rinna ut så mycket olja. Så snabbt det nu går eftersom de är bakom frontlastarfästet.

Dubbla oljefilter upp och nedvända …
… bakom frontlastarens fäste

Den här gången blåste jag ren traktorn med tryckluft innan jag började så det var lättare att komma åt allting. Och så ser man bättre om nånting är sönder. Läckor finns det alltid på en traktor men oljan hade inte minskat i motor, styrservo och hydraulik (som använder samma olja som växellådan). I fjol bytte jag en bromscylinder så nu behöver man inte ens fylla på bromsvätska.

Här har varit kallt med en nordan som blåser rakt genom märg och ben men det är inte många snöflingor som vi sett. Regn har det kommit men inte så många millimeter. Fjolårets vete verkar gro riktigt bra så vi kan troligen snart börja så.

Ny (begagnad) traktor

Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick.
Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.

Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.

Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …

Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.

Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.

Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).

Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.

Träsgårdsmästaren med sin traktor

Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.

Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.

Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.

En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan

Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.

Sista dagarna i skogsarbetet

Nu är vintern verkligen slut. Vi var tvungna att såga omkull några tallar ännu idag eftersom vi annars inte kom upp till minimimängden 15 kubikmeter. Det gick ganska bra i en backe i hemskogen som var stabil fastän vi inte kört väg där. Vägarna har också torkat upp ganska bra och det är bara på vissa ställen som de är mjuka. Och i skuggan i skogen finns det ännu tjock is på vägarna.

Problemet är vid virkesupplaget. Det ligger i en sydskogslagg och där blir det djupa spår ganska tidigt på våren. Nu måste jag lasta av stockarna från vägsidan och det är besvärligt med den lilla lastaren som har för kort räckvidd och är för svag. Man måste byta tag om stocken tre-fyra gånger för att få upp den på hopen. Virkesupplaget borde dräneras och fyllas upp med grovt grus så att det håller att köra på också på våren.

Det blev en alldeles för kort skogsvinter så vi fick inte ut så mycket virke. Mest blev det svarvstock.

Årets svarvstockar

En del granstock blev det också och de är verkligen fina – raka och nästan kvistfria. Tallstockarna där hemifrån Ribackan var inte så bra. Tallarna var tjocka men hade en mängd torra kvistar och det godkänns inte. De tallar som vi sågade ned idag inne från skogen var betydligt bättre. De hade mycket litet kvistar och var raka så det blev oftast fyra stockar från ett träd. 19 meter stock från en tall är inte illa.

Granstockarna
Tallstockarna

Jag brukar ta bilder av de färdiga hoparna så man har litet koll på mätningen. Den sker ju i fabriken och det är frågan hur mycket man kan lita på den … Frestelsen att dra hemåt kan vara ganska stor.

I morgon måste jag ringa reviret och meddela att stockarna är klara att köras bort. Priserna ändras nämligen från första maj och jag såg i Skogsbruket att de knappast går upp.

Nu börjar också sågandet av virke för det nya taket och verandan. Det går ganska bra med Logosolen då stockarna är korta och små men långa stockar är ett problem. Det är bara två meter mellan hållarna och ändan vill hänga ned då stockarna blir över 4 meter. Man kan använda stockhållare under ändarna men de är besvärliga eftersom de skall ställas in på nytt för varje gång man sågar bort en bräda.

Sågning av takvirke

Nu har vi mest små stockar för vi behöver stora mängder battingar 5×10 cm ungefär. Man får bra två battingar ur en 12 cm stock (som ju inte duger till salustock där minsta diametern är 16 cm). Som takunderlag behöver de inte heller vara kantade.

Mitt på dagen vill man inte stå där och såga för det är söderläge och solen är redan riktigt het. Men på morgonen och kvällen är där skugga. Det börjar igen vara dags att hålla siesta mitt på dagen eller åtminstone syssla med inomhusarbete. I traktorhytten blir det över +30 grader om traktorn står i solen.

Det var mulet nästan hela tiden i mars men nu har det varit en hel del solsken. Bäst är det i alla fall på morgonen då jag går ut och sätter värme på traktorn så man inte behöver pina igång den. Aftnarna har också varit fina men en aprilmorgon är nog det bästa.

Morgon i april

April – mellan vinter och vår

Aprilvädret är ombytligt som vi vet. Förra veckan var det så varmt att jag började fundera på att stänga av värmen men nu är det kallt och snö igen.

Vintern kom tillbaka.

Ifråga om arbetena så är det i april man går över från skogsarbetet till vårarbetena. Efter det jag körde ned traktorn i Tallmosan så har jag bara hämtat två lass ved från en åkerholme. Virket som jag körde ut i mars skall ännu sorteras för man ser inte alltid vilka som är ruttna då man kör ut. Eget sågvirke skall också väljas ut och sågas så fort som möjligt för i sommar skall verandan förnyas och nytt tak läggas på.

Men just nu har jag fullt upp med verkstadsarbete (verkstaden är huset bakom garaget på bilden ovan). Volvon har jag bytt olja i men sommarringar byter jag ännu inte. Nu skall Ducaton få nya framhjulslager för de gamla börjar föra oljud.

Ducatons arbeten ledde sedan till en större omändring av datamaskinerna. I fjol kraschade hårdskivan på min enda Windowsmaskin som jag enbart använder för verkstadshandböckerna. Man kan köpa fullständiga reparationshandböcker på nätet för en billig penning men de fungerar bara på Windows. Fast i går hittade jag en verkstadsbok i formatet PDF som man kan se på i vilken maskin som helst.

Det var enkelt att byta hårdskivan till en SSD (halvledarminne) som dessutom gör maskinen mycket snabbare. Priserna på SSD börjar också gå ned. Genom att byta den mekaniska hårdskivan till halvledarminne kan en gammal maskin få nytt liv. Problemet var förstås Windows.

Jag har licensetikett på maskinen men då jag skulle ladda ned ett nytt Windows och satte in licenskoden så meddelade Microsoft helt kallt att jag måste ta kontakt med maskinens tillverkare. Nå, det gick förstås inte för det är en äldre maskin och de struntar i dem. Så det blev att söka på nätet där det nog fanns hundratals goda råd för många har ju råkat ut för samma elände. Men de fungerade inte.

Vissa påstår att Linux är besvärligt att installera men de har inte sett de nya systemen. Man laddar bara ned Linux på en USB-sticka och så startar man upp maskinen varefter allt installeras automatiskt (man måste välja språk och en del andra saker). Och man kan komma åt allting i Linux – till och med skriva om programmen om man vill ändra nånting.

Så jag startade maskinen med Linux och började för hand plocka in delarna till Windows. Linux har nämligen fina verktyg som man kan göra vad som helst med. Windows har installationsprogram som antingen fungerar eller så inte. Mest inte och då sitter man där med skägget i brevluckan. Köpa ny maskin är ofta enda utvägen.

Alla maskiner går sönder förr eller senare. Jag måste också köpa ny hårdskiva till trädgårdsmästarens maskin där hon har sin äppelbok lagrad. Den gamla hårdskivan började nämligen tappa sektorer och det tyder på att den snart är slut. Jag sätter också ny SSD i den och dessutom skaffade jag (en blå) USB-skiva som man kan använda till säkerhetskopiering. Det är ganska käckt att bara stoppa in kabeln i en USB-port och sedan kopiera det man vill spara. USB-skivan kan man med fördel sätta i ett annat hus så man har sina kopior på flera olika platser.

Att använda nån sorts “molntjänster” rekommenderar jag inte. De är alldeles för osäkra fastän de naturligtvis pratar en massa goja om hur säkra system de har. En egen USB-skiva är enklare och säkrare. De gamla CD- och DVD-skivorna som användes för säkerhetskopiering var alldeles för små och dessutom vissa av usel kvalitet. En USB-skiva kan vara på 4 Terabyte (4000 Gigabyte) så där ryms allt jag producerat sedan år 1970.

Verkstadsarbete består numera av en hel del surfande på nätet och som jag skrev så är handböckerna numera också i datamaskinen. Men för att inte olja ned tangentbordet fullständigt så brukar jag skriva ut de sidor jag behöver på papper som jag kan ta till verkstaden och olja ned i lugn och ro. Nu var det också problem med skrivaren. De har lyckats göra varenda skrivarmodell olika och det är ett rent helvete att installera dem så att de fungerar. Efter flera års krångel hittade jag i alla fall ett bra installationssystem för min Canon färglaser. Och det fungerade ! Helt oväntat.

Nu skall jag dricka kaffe, mata ut verkstadspappren och sedan börja byta framhjulslagren på Ducaton. Då det är klart så lär det redan vara bättre väder. Snart blir det varmt igen och påsken lär bli riktigt varm och solig i år – om man får tro på prognoserna.

Vintern rasat …

Så är det då slut på skogsarbetet. Det blev jag tvungen att inse i går då jag körde ned traktorn i en grop i Tallmosan. Det gick ganska bra tills jag med fullt lass var tio meter från utfartsvägen. I en krök måste jag använda styrbromsen och då slog förstås ena hjulet genom den tunna skorpan och under fanns bara ofrusen lös mossmark.

Sista lasset år m2019.

Jag hade för bråttom på morgonen för jag kollade inte motorsågen som visade sej vara tom och bränslekanistern var också tom. Så det blev en promenad hem på tre kilometer för att dricka kaffe samt hämta motorsåg och spade. I en sådan situation är det viktigaste att dricka kaffe.

Därefter grävde vi med brorsan en ordentlig grop under foten till lastaren. Igen såg man nyttan med att ha lastaren fäst vid traktorn för annars hade den varit kvar där än. Nu radade vi virke under foten och efter att ha klämt ned en mängd bitar i mossen (mossjorden var lös – nästan som vatten) så lyckades vi lyfta upp bakhjulet så vi kunde rada virke under det.

Hur man lyfter upp bakhjulet.

Efter ett par lyftningar så fick vi så mycket under bakhjulet att man kunde köra bort. Lasset hade jag radat av men jag fick en pinne med mej hem. Nu är det i alla fall slutkört. Det blev i år aldrig ordentlig tjäle ens under skogsvägarna fastän de kördes upp flera gånger.

Så nu är det bara att sjunga “Vintern rasat” (som egentligen heter “Längtan till landet”).

Vintern rasat ut bland våra fjällar
drivans blommor smälta ned och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
solen kysser liv i skog och sjö
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar
ut till landet, ut till fåglarne
att jag älskar dem, till björk och lindar
sjö och berg, jag vill dem återse
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö
trastens sång i furuskogens lunder
vattenfågelns lek kring fjärd och ö

Man undrar om vi är den sista generationen som fått uppleva naturen utan störande TV och sociala medier. Dagens ungdom sitter med näsan i mobilen och ser knappast nånting annat av naturen än en bild i rutan. Jag hör till de första som började använda Internet men jag håller helt med Linus Torvalds som nyligen beskrev sociala medier som en “sjukdom”.

Det finns massor med inspelningar på Youtube men i stället för standarderna med Akademen sätter jag in en länk till Röstrum i Göteborg 2012. Kolla in dirigenten !

Nästa vecka slår vintern tillbaka men det är i alla fall slut på skogsarbetet för den här (sorgliga) vintern. Nu skall vårarbetena påbörjas …

Gå ut i skogen !

Det är ju en fråga som diskuteras ständigt: Gallra eller inte – och hur. Men det viktigaste är enligt min mening att inte bara sitta och diskutera tidig eller sen gallring, 10 år, 20 år eller något annat schema. Gå ut i skogen och se hur den ser ut ! Man märker genast om och var det behöver gallras och hur.

Man kan börja med de helt klara fallen. Om en massa björkar piskar topparna på granungskog så är det bara att gallra bort björkarna (eller granarna i det fall de är riktigt dåliga). Om ungskogen börjar se ut som långa pålar med en liten tofs i översta ändan så är det också tid att gallra. Men då är det känsligt med vad man gallrar bort. Tät ungskog blir ytterst känslig för stormar och snöbrott då den gallras. Så man måste fundera på hur man gallrar – eller så väntar man tills det är dags att ta bort stock.

Täta bestånd är ett stort problem om träden är likadana allihopa. Om vissa träd börjar breda ut sej på andras bekostnad så är det inget problem för dessa kan man lämna kvar eftersom de är livskraftiga. Då plockar man bara bort de svaga innan de dör av sej själva. Det har visat sej att starka träd klarar sej ungefär lika bra oberoende av gallring eller inte. Man gallrar bara för att en del av de svaga inte skall gå förlorade.

Jag brukar lämna kvar randträd enbart för att skydda de andra som har svagare rötter. Jag lämnar också kvar alla skräpträd där det blir öppningar som inte har småskog bara för att hindra att gräs kommer in för då tar det lång tid innan skogen förnyas. Vi har åtminstone sådana jordar att gräset lätt växer upp till ett par meters höjd. Men finns det granplantor så brukar de klara sej ganska bra över 50 cm höjd. Björk är också effektiv mot gräs för den växer snabbt och fungerar som pump som tar bort allt vatten runtomkring. Så röj nu inte bort sly förrän granarna blivit tillräckligt stora.

I storskog som är tät gäller det att hugga upp den så att det kommer in ljus för annars blir det ingen föryngring. Vi börjar ofta från norrsidan så att inte gräset kommer före granplantorna. Det brukar komma granplantor 20-30 meter in i storskogen om det kommer in ljus under de stora kronorna. Då kan man hugga vidare en lika bred remsa efter ett antal år.

Men allt är bara teorier och det viktigaste är att gå ut i skogen och se efter hur det ser ut i verkligheten. På sina ställen går det inte att köra ut på grund av stora stenbackar eller mossar så man får ställa huggandet efter möjligheterna och strunta i teorierna där de inte går att tillämpa.

De här granarna har växt i ogallrad skog – det blev två 58dm svarvstockar + 2 vanliga stockar !