Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Gamla och nya verktyg

Så plockade jag fram den gamla plogen efter många år av tallriksharvande och direktsådd. Gröngödslingsvallen måste nämligen brytas och då jag inte kunde hacka den på grund av att det regnat hela hösten så måste den plöjas. Jag har läst att man kan direktså efter vall om man hackar noggrant men jag tror nog att plöjning är bästa sättet att bryta vall.

Den gamla Överum tegplogen är en fin maskin men den börjar vara litet glapp både här och där. Den har varit med om nyodlingsstubbar och stenar så ristarna är litet vinda men visst går den bra än. Ganska många smörjpunkter har den fastän en plog inte har många rörliga delar. Men den går bra och fastän jag var litet rädd att den ohackade vallen skulle krångla så gick det som smort. Troligen hade den tidigare snön och regnen vräkt omkull vallen så grundligt att då jag plöjde så syntes inget alls av den.

Nu plöjde jag också för första gången med stora Zetorn (ZTS 14245). Det var bra med en fyrhjulsdriven traktor med många hästkrafter den här hösten men visst var det ganska mört och lättplöjt. I jämförelse med gamla Zetorn (8011 -75) som är bakhjulsdriven så var det i alla fall betydligt svårare att svänga. Den lilla Zetorn snurrade runt på fläcken då man hade plogen upplyft och stod på ena styrbromsen.

Det var ganska mörkt också mitt på dagen och jag så inte alls käppen som jag satt i andra ändan för att få ryggen rätt ställe så den blev inte riktigt rak. Men efter ett par varv gick det att räta upp fårorna. Jag hade egentligen tänkt använda den nya eFarmer appen och köra med GPS men den fungerade inte. Det var i alla fall smidigt att ta direktkontakt till Holland via appen och fråga om min licens (som jag hade betalt). och efter en stund så var mitt konto aktiverat och appen fungerade. Nåja, nästan. Jag har en GPS-dosa som via Blåtand håller kontakt med mobiltelefonen och den låg vid vindrutan. Ibland visade den rätt och ibland vandrade den över åkern litet hipp som happ. Jag skall sätta den i en plastdosa på taket i dag så får vi se om det blir bättre.

Tills GPS börjar fungera ordentligt är det den gamla famnkäppen (utanpå plogen) som gäller. Jag mäter alltså upp mitten på åkern och lägger en rygg där. Sedan plöjer jag runt den tills det är lika mycket kvar på sidorna som i ändarna och kör till sist runt åkern.

Det är inte bara på åkern som moderna verktyg används. Jag tittade på Volvon och konstaterade snabbt att det behövs datamaskin och program för att kunna felsöka då allt mer börjar bli elektroniskt. Detsamma gäller Ducato från 2006. Till all tur hittade jag en firma i Örebro (eller Hong Kong) som säljer program för felsökning och programmering av bilstyrsystem. Trimmarna brukar använda dessa. Nu väntar jag på leverans från Hong Kong och till dess får bilen stå för inte får man nån reda på vad där är fel utan elektronisk felsökare. I alla fall fick jag Volvos verkstadsprogram installerade.

Det var inte lätt för de måste installeras på Windows. Jag har ju bara Linux på alla datorer så jag måste köpa en gammal bärbar med Windows. Folk påstår att Linux är besvärligt men det är rena barnleken mot att slåss med Windows då man använder nånting utöver det allra vanligaste. Linux är ett öppet system och man kan lätt gå in och ändra på det som behövs (med litet hjälp från nätet) men Windows är ett stängt system och det krävs en massa knep för att få igång nånting. Bland annat måste jag byta version på Internet Explorer tillbaka till 8 förrän programmen fungerade. Och så måste jag stänga av alla uppdateringar för de får programmen att sluta fungera.

Ibland så vill man tilbaka till den tid då allting var enkelt. Det var tungt arbete rent fysiskt men det tog inte på nerverna som de nya krångliga systemen gör. Utveckligen gör det lättare på en front men den är minsann inte utan nackdelar heller. Så det är mest två steg framåt och ett tillbaka och i värsta fall ett steg framåt och två tillbaka utom inom byggbranschen där det har varit ett steg framåt och tio tillbaka med alla mögelhusen.

Farsan var ganska intresserad av nya uppfinningar och åkte ned till smedjan allt emellanåt för att genomföra förbättringar och tillverka nya maskiner. En del hamnade på högen med oanvändbara maskiner (där också nya fabrikstillverkade maskiner fanns). Få nu se hur de nya programmen och elektroniken klarar sej. Det finns en hög för oanvändbara på den sidan också …

/Nisse

Höstblöta

Det är så varmt att man kunde bygga och göra en hel del utomhus men det är nu så obarmhärtigt blött att man snällt får hållas inomhus. Traktorn vill man inte alls köra ut på åkern fastän det håller upp nån dag för det blir djupa spår i leran. Fast det finns ju en massa jobb inomhus också. Bilar, traktorer och tröska skall gås igenom och repareras. Mera lampor och LED-slingor skall installeras. Och om det kniper så finns det mycket att städa.

Belarusen måste fixas för jag tror vattenpumpen blivit dålig (den är bara 30 år) och så är glödreläet dåligt vilket gör att man inte kan starta den på vintern utan att värma länge. Så jag tog bort den nya lastaren som är ganska stor så ryms traktorn lättare in i verkstaden. Det var första gången jag tog bort lastaren och förstås var det problem. Den måste släppas ned ganska nära marken för att stå stadigt och en kabel hade jag klippt av för kort. Då jag monterade ihop den så stod den inte på marken och jag kom inte att tänka på avställningen. Inget problem annars men det var just kabeln till ena foten och då kontakten kom ur så fungerade inte alls hydrauliken för den foten. Jag behövde nämligen ett extra uttag till processorns svängning och valde då fotens uttag som jag kopplade till en elektrisk omkopplare. Men det blev fel. Hade jag kopplat tvärtom så att svängaren måste ha ström för att fungera så hade allt varit bra. Nu måste foten ha ström för att fungera och jag var tvungen att börja skarva trådarna. Men det skall ändras innan jag sätter på den på nytt.

De senaste dagarna har jag bråkat med gamla Volvon (855 -96) som har problem att starta. Men mest har jag suttit vid datamaskinen och svurit för numera är verkstadshandböckerna elektroniska. Jag kör Linux som folk tycker är svårt men det är rena barnleken mot Windows som är alldeles hopplöst om nånting börjar krångla. Och handböckerna måste ha Windows. Tanken är god men det är ett rent helvete att få programmen att fungera. Jag fick igång ett program till sist men nu tänker jag ta ut allt på papper för att utifall datamaskinen börjar krångla. Och det gör den lätt då det kommer en massa uppdateringar och nya versioner.

Jag köpte också nya OBD-grunkor som kopplas till bilens felkodssystem. Den första fungerade ibland till hälften så få nu se om de nyare fungerar bättre. Tanken är också god i det fallet – ifall man får eländet att fungera. Jag läste på nätet att OBD2 är standard – jo, men så har varje bilmärke sina egna “tillägg” till OBD2. Och där sitter man igen med skägget i brevluckan.

Inte lönar det sej att lappa ihop en gammal Volvo 855. Man får en begagnad fungerande och besiktad 850:a för 5500 kronor (under 600 euro) vilket är billigare än att köpa en ny insprutningspump (ifall det nu är den som krånglar). Men vår Volvo är riktigt fin i karossen och jag tycker inte om att kasta bort nånting om man kan reparera det. Allting går också att reparera med massor av tid, arbete och pengar …

Sedan började jag fundera på hur vi skall hitta en ny bil då den här är slutgiltigt slut (läs: rostig). Man kan ju inte köpa nyare bilar än V70 från 1999 (med samma kaross som 850). Därefter har de en massa äcklig elektronik och blir bara värre och värre (jag är ju elektronikingenjör). För att nu inte tala om de nyaste modellerna som är fula som stryk. Man börjar snart tänka på gamla Lada med en tår i ögonvrån. Visst krånglade den också men den var så enkelt byggd att den alltid gick att reparera – utan datamaskiner.

Nä, jag skall flytta verkstadsprogrammet till Linux och köra det i en virtuell Windowsmaskin där och så köper jag reservdelar i all min tid från skrotfirmorna till Volvon. Och i värsta fall måste jag köpa en ny Volvo från 1999 om 10-20 år.

I går var vi med brorsan till Atomlinjen (högspänningsledning) som går tvärs igenom vår skog. Där hade de kört omkull en massa träd så nu vet vi var vi skall börja med skogsarbetet i vinter. Men först då det är ordentligt tillfruset för det är inte roligt att köra ned i groparna som processorn gjort då den körde på den blöta marken. Det är mest berg men där finns en mängd stora stenar och djupa gropar. Sist och slutligen blev det en massa virke (inklusive stock) från den “lilla putsningen” av elgatan. Få nu se när det blir ordentlig vinter. I värsta fall får vi vänta till februari. Så det finns troligen tid att syssla med verkstadsarbete.

Tungt vete

Vetet har torkat litet trots det olämpliga vädret. Nu flyttar jag det från lår till lår så att det blandas om och klimparna löses upp. Problemet är att det är förskräckligt tungt så fläktarna orkar inte riktigt tömma lårarna. Jag har alltså hålplåt (ögonlocksplåt) i lårarna så att fläktarna blåser vetet i riktning mot uttaget. Det måste vara högt tryck för att det skall gå och även om det går bra med torrt vete så är det nu för tungt. Jag måste hoppa ned och skyffla vete allt emellanåt. Bra motion förstås.

Man märker att tyngden är onormalt stor. Jag undrar om det bara beror på att vetet ännu innehåller en hel del fukt (18-23 %) eller om det verkligen är extra tungt i år. Det är inte stor idé att mäta hektolitervikten förrän det är torrt. Då vi var i Sverige så berättade grannen som kör all säd till torken i Köping (20 km) att han trodde det var fel på traktorn som inte ville orka uppför backarna med sädlassen. Men då han kippade lasset och såg vikten så insåg han att det inte var fel på traktorn. Han hade ovanligt höga hektolitervikter fastän de haft en riktigt torr sommar. Möjligen har vi också tung säd i år.

Som jag tidigare skrev så har vi lyckats kyla ned vårt vete till ungefär noll grader även om det inte är så torrt. Nu då jag flyttat om lårarna så märker man att vetet inte alls är så kompakt som det var då vi tog in det. Jag mätte fukthalten och i den första låren så meddelade mätaren att den inte klarade temperaturen (som var under noll). Jag tog in mätaren i stallet och efter en stund så visade den på 17,8 % vilket är ganska bra. Jag lämnade mätaren med vete i och följande dag så mätte jag på nytt och då visade den på 20,3 % …

Det är klart att mätaren visar olika vid olika temperaturer men det borde finnas kompensation i mätaren för temperaturen. Frågan är bara om elementet mäter mätarens temperatur eller vetets ? Vetet värms nämligen mycket långsamt upp medan mätarens temperatur stiger relativt snabbt. Då kan det bli ordentlig felvisning. På våren är det värst eftersom man borde ha fukthalten under 14 % då man säljer men om vetet håller kölden ända fram till midsommar så kan det lätt bli en felvisning på över en procent och det är illa. Man borde ha mätaren med vetet i ett dygn inomhus så att temperaturen jämnar ut sej.

Därför brukar jag använda lampmätaren förrän jag säljer. Den torkar nämligen upp vetet och väger det före och efter. Dessutom mal jag det i en gammal kaffekvarn så där blir inga felvisningar. Det tar 20-30 minuter per mätning så det är inte så snabbt. Den snabbmätare som jag använder är en kapacitiv mätare där man häller säden i en kopp och skruvar fast ett lock hårt så säden pressas ihop. Men den blir ju riktigt långsam om man måste vänta ett dygn innan man kan lita på resultatet.

Vetet som flyttats är i alla fall i så bra skick att det nog klarar vintern – speciellt om vi blåser litet då det är minusgrader. Den högsta fukthalt som jag mätt upp är litet under 23 % men också den säden var lös och såg bra ut. Nästa vår blir det intressant att mäta hl-vikten då vetet är nedtorkat under 14 %.

Man borde aldrig ta ledigt

Det här var ett krångligt år. Säden blev aldrig färdig och tröskandet blev aldrig färdigt. Vi smet iväg till Sverige den 24 oktober för jag bokade färjan för flera månader sedan då jag tänkte att det måste var klart med skörden i slutet på oktober. Men när man än tar ledigt så är det olämpligt. Till all tur har vi fina ungdomar som tog upp potatisen i leran medan vi var borta.

Sedan kom kölden på allvar och vi hade -10 grader på torsdag morgon. Jag vaknade klockan sex och steg upp för att sätta värme på traktorerna för säkerhets skull för det blev kallare ända fram till klockan nio. Vattnet till växthuset hade jag tömt och blåst rent röret med tryckluft förrän vi for. Men man undrar ändå varje år vad man glömt att ta in då kölden kommer.

Torsdagen var fin för skogsarbete och det var inga problem att köra över åkern och på skogsvägen. Ovanligt tidig början i alla fall. Fast nu ser det ut som om blöthösten kommer tilbaka (+6 grader nu). Det är bra för en massa byggarbeten är på hälft därför att det aldrig blev något slut på tröskandet. Man står i valet och kvalet om man skall köra över de sista hektarerna med tröskan eller med hacken. Gröngödslingsvallen på bilden nedan borde hackas och plöjas ännu.

Värmen måste också fixas. Jag har i ett par månader väntat på nytt brännhuvud till flismataren men Säätötuli gick i konkurs och köptes upp av Ariterm i början på september så få nu se om jag får något nytt brännhuvud alls. Jag har lappat ihop det gamla med svetsen men är inte säker på att det klarar vintern. Styrsystemet börjar också krångla men i går funderade jag ut ett nytt eget styrsystem som dess bättre inte kostar mer än 8 euro med två reläkort från Kina (hemkörda till verandan) . Det är styrkort med inställbar tid för på och av mellan noll och 1000 minuter i en ändlös cykel. Nu har jag 15 sekunder på och 10 sekunder av för matningen och 10 sekunder på och 3 minuter av för att hålla elden vid liv.

Elektroniken har verkligen blivit billig och via nätet har man ett mycket stort urval olika moduler. Det är biligt men tar mycket tid att beställa från Kina så jag måste samtidigt lägga upp ett reservdelslager. Det gör inget för korten kostar mellan en och fyra euro. De här elektronikstyrda reläkorten har jag använt i många sammanhang. Jag byggde också fjärrstyrning över nätet för fläktarna i den nya torken och pannan är på tur att få fjärrstyrning också.

I Sverige hade man fått en bra skörd trots att sommaren varit mycket torr. Grannen som brukar “våra” åkrar (åkern runt huset) hade nyss fått plöjningen klar så de är betydligt före oss. Tröskandet gick också bra utom i Norrland fastän det också i Sverige regnade ordentligt på hösten. Då vi kom så regnade det hela dagen men sedan blev det sol och varmt. Vi hade +9 grader då det snöade i Finland.

Som vanligt då vi har ledigt så sysslar vi med att bygga och sköta äppelträd – liksom hemma. Skillnaden är bara den att man inte har piskan på ryggen och långa listor på ogjorda arbeten som borde ha varit klara för långe sedan. Men varför skulle vi ligga och slöa då våra intressen är jordbruk (med skog) och trädgård …

I alla fall så var vi till Elsa Anderssons konditori i Norberg (grundat 1916) samtidigt som vi hämtade byggmaterial. Vi var där för några år sedan före mordbranden i fjol som förstörde ett otroligt fint hus med dalamålningar. Det nya konditoriet byggdes upp nästan likadant som det gamla och visst är det fint men dalamålningarna kunde ju inte ersättas. Kaffet och princesstårtan var i alla fall lika bra som förr. Det tyckte tydligen andra också för det var lång kö då vi kom.

På hemvägen tittade vi på ungdomarnas nya hus i Borgå. Nåja, nytt och nytt – det var byggt 1952 vilket är en ganska bra årgång. Efter 1960 har det byggts nästan bara skräp och fula mögelhus. Det som slog mej var den enorma murade pipan omkring 70×200 cm med åtta hål plus en stor rökgång för den gamla vedpannan (som nu är ersatt med bergsvärme). Pannans rökgång var dessutom isolerad med dubbla väggar så det var verkligen toppteknik från 1950-talet. Borgå var lämpligast för ungdomarna för det är mitt emellan Helsingfors där de jobbar och Hindersby som är världens centrum :-). Huset ligger på Prästgårdsbacken invid domkyrkan ganska nära till Borgbacken där det finns en gammal borg från gamla tider. Lugnt läge men nära centrum. Så nu har ungdomarna två hus att sköta om. Inga fritidsproblem i sikte på länge.

Just nu flyttar jag vetet från en lår till en annan så det skall blandas om och luckras upp. Vi har torkat och speciellt kylt ned det till minustemperatur men måste få bort eventuella klumpar. Problemet är att det är så tungt (innehåller mycket vatten ännu) att fläktarna inte riktigt orkar blåsa ut det ur låren så jag får skyffla en hel del. Det är förstås bättre än det våta året på 80-talet då vete var så lätt att det var som agnar.

Sedan står det en mängd maskiner som skall repareras, tröskan skall blåsas ren och ställas undan och skogsmaskinerna skall sättas i skick. Jag har tagit bort ytterfönstren från mitt arbetsrum men inte hunnit laga dem ännu så det blir att sätta upp ett par lager med plast utanför fönstren innan vintern kommer på allvar. Och så skall det lagas ved för de riktigt kalla dagar som är på kommande – hoppeligen inte veckor. Det är skönt att sätta ved under spisen en kall vintermorgon och ha riktig spisvärme om en kvart. Lustigt nog är spisvärmen annorlunda än värmen från batterierna.

Nu är det bråttom och man får sota för ledigheten. Egentligen skulle man inte alls ha tid att åka bort men det behövs litet omväxling ibland. Annars blir man slö och gårdsblind.

Frosten kom

I går morse var det ordentligt fruset för första gången. Nå, nån liten minusgrad har vi haft tidigare men det var mest på skoj. Och i natt var det riktigt kallt. Annars har hösten varit fuktig men relativt varm. Ingen frost ens i augusti-september.

Jag klagar inte – det är betydligt torrare luft nu och då solen lyser så torkar faktiskt vetet. Luftfukten var i går på eftermiddagen nere i 75 %. Det torkar långsamt för kall luft kan inte transportera bort många gram vatten per kubikmeter. Men samtidigt kyls vetet ner och mögeltillväxten tar slut.

Vintern har knappast kommit än även om det kommer snö på torsdag. Sedan blir det åter varmare och man vet aldrig hur varmt det blir i november och december. Årstiderna är litet huller om buller numera …

P.S: Dagens Runebergscitat: “...och kölden kom och tog vad övrigt …” (från Högt bland Saarijärvis moar”).

/Nisse

Vildsvinsmat ?

Att torka eller inte torka, det är frågan. Visst borde vetet torkas men om det i alla fall bara blir mat för vildsvinen så forlorar man på att slösa energi på torkning. Riktigt illa är det inte nu då solen tittar fram ibland men ett tag såg det ganska illa ut då det bara var fuktigt och varmt. I dag har säden faktiskt torkat på eftermiddagen och nu kyler jag ned den. Inkommande temperatur börjar ligga under noll så inte varmnar säden åtminstone.

I det tidigast tröskade låren var fukthalten redan kring 18 % på ytan (och det är alltid torrare under för kalluftstorkarna torkar nedifrån). Den låren klarar nog vintern utan problem. Men på sina håll var fukthalten för säden upp till 23 %. Man behöver inte ens sätta vetet i mätaren för då man slår mätkäppen i säden så märker man genast om det är vått eller torrt. Om det är lätt att slå i käppen så är fukthalten ganska säkert under 20 %.

Det var litet problem med lår nr. 4 eftersom den hade över 50 cm med fuktigt vete. Nu flyttade vi hälften till en annan lår så lagret blev tunnare och man märkte genast att luften gick igenom bättre och att säden torkade. Henrik skyfflade om säden i nya torken för där man hade kippat lassen så var vetet ganska hårt packat. Lagret är inte så tjockt – bara kring 40 cm. Nu borde luften gå igenom betydligt bättre.

Fodersäd blir det i år men det gör detsamma för priset på brödsäd är inte mycket högre. Nu gäller det bara att få det att hålla sej över vintern. Prognoserna lovar kallt och torrt väder så det skall väl lyckas med att torka och kyla ned vetet tillräckligt. Mätsystemet övervakar lårarna hela tiden så om det börjar varmna så är det bara att sätta på fläktarna i vinter.

Vi har reparerat tröskan och om vädret håller sej torrt så kanske vi försöker tröska de sista hektarerna. Om inte annat så borde man få halmen hackad för åkern är insådd i timotej och klöver. Och klövern var fin såg jag då vi tröskade. Ganska bra gick det i år med tröskandet i den meningen att det inte blev så farliga hjulspår. Det är viktigt med tanke på direktsådden nästa vår. Längst bak ser man ännu den otröskade biten på bilden nedan.

Men kvickrotsbekämpningen gick i putten i år. I dag tömde jag och satte bort sprutan för det hann bli för kallt och då är det bortkastat att spruta. Nu måste vi spruta på våren före sådden. Ett år försökte jag spruta sent på hösten men det var helt onödigt för glyfosatet tog inte på kvickroten alls då det var så kallt.

Medan det regnade så sysslade jag med att bygga ny mät- och styrelektronik i den nya torken. Men sedan blev det för bråttom så den fungerar ännu inte utan behöver en liten felsökning som får bli till nästa år. Lådan nere skall mäta trycket i den nya torken och sätta på och stänga av fläktarna över Internet.

Det har varit problem med den ena fläkten i den nya torken. Den startar men bränner säkringen i startkretsen. Den behövs inte för vi kan inte köra mer än tre fläktar tillika annars går huvudsäkringarna sönder. Med tunna lager behövs inte heller så mycket tryck.

Det var ett besvärligt år i år. Vetet grodde ganska bra och såg hyfsat ut i början på juli men sedan kom aldrig den värme som fodrades. Skörden blev ganska svag och kvaliteten for åt skogen på grund av den regniga hösten. Till all tur har vi överårs utsäde.

Men om vi får vetet att bli fodersäd så får vi vara nöjda för det var nog nära att det skulle ha blivit vildsvinsmat. Och om vi kan tröska den sista biten i början på nästa vecka så är våra höstarbeten undan (utom torkandet) och vi behöver bara vänta på ett nytt år och en ny vår som hoppeligen blir bättre. Litet besvärligare blir vårarbetena på grund av att besprutningen måste flyttas till våren men det kan man leva med.

Byggarbetena gick också åt skogen i år på grund av regnandet men om det är vackert väder i november och december så kanske vi hinner få en del uträttat ännu.

/Nisse