Kalluftstorkning och mögel

De gamla kalluftstorkarna fick dåligt rykte eftersom de var felkonstruerade – eller egentligen konstruerade för Skåne. Största felet var för små luftkanaler och för små fläktar. Då jag byggde vår tork 1975 så satte jag nästan en meter luftkaneler under plåtarna och tre 11 kW fläktar i huvudkanalen. Vi hade en liten oljekamin för tilläggsvärme men den var helt onödig och slopades kvickt. Med stor luftmängd är det onödigt med tilläggsvärme och den borde i så fall har mycket stor kapacitet. Däremot fungerar solvärme från plåttaket bra också då det är mulet. Vi tar in luft från andra sidan byggnaderna som går under plåttaket och värms upp innan den går in i fläktarna. Det räcker till för att torka ned säden så mycket att den klarar vintern och sedan torkar man ned på våren. Ibland får jag ned den till 11 % på våren (mest i misstag för det är för lågt).

Men i år kan det vara problem för allt är genomblött hela tiden. Så nu gäller det att vara noggrann med förhållandet mellan sädens fukthalt och dess temperatur. Om säden är riktigt kall så klarar den sej över vintern fastän den är fuktig. Det finns en bra rapport från JTI (Jordbrukstekniska institutet i Sverige) som behandlar mögeltillväxt. Den är skriven av Nils Jonsson och har nummer 427. Den handlar om spannmål för etanolproduktion men delen om kalluftstorkning är ganska allmän. Den kan laddas ned som PDF från

Ett diagram som finns på många ställen är förhållandet mellan luftens relativa fuktighet och hur lågt man kan torka säden. Man kan se att vid så hög luftfuktighet som 90 % så kan man komma ned till 20 % för säden och 80 % räcker till för att torka ned till 17 %. Det räcker i allmänhet för att säden skall hålla över vintern så man kan torka ned till salufukthalt på våren.

Lacey och andra har undersökt mögelsvampars tillväxt och i JTI-rapporten finns ett diagram som ett sammandrag av deras resultat. Här ser man hur fuktig säden får vara vid olika temperaturen för att mögelsvamparna inte skall växa till sej. Till exempel ser man att om man får nedtorkat säden till under 16 % så klarar den vintern om temperaturen är under +10 grader. Men får man nedkyld den till noll grader så kan den ha en fukthalt på 20 %. Så jag vill ha kalla nätter så jag kan kyla ned vetet så mycket som möjligt då det inte mera torkar på dagarna.

Men det finns också andra mögelsvampar och det här är bara ungefärliga diagram. Men man borde åtminstone hålla sej utanför de färgade delarna. Annars blir det vildsvinsmat.  Det är inte så svårt att få ned temperaturen under noll en kall vinternatt och säden håller temperaturen mycket bra så varma dagar därefter har inte stor betydelse bara man inte blåser med fläktarna. Problemet i år är att vi har varma och fuktiga nätter.

Så jag vill ha kalla nätter och torra dagar. Men man får sällan det väder man vill ha …

/Nisse

Veckans tok

I vår husblaska Landsbygdens Folk ritar signaturen ToK om landsbygdens aktuella frågor. I förra veckans ToK kände jag igen mej mycket bra.

Vi hade kört hela natten tills tröskan gick sönder och sedan började det regna. Efter det har det regnat och varit genomfuktigt hela tiden. Om jag förväntas skriva positiva inlägg så blir det mycket glest just nu. Vi har det mesta vetet tröskat men det torkar inte fastän jag blåser dag och natt. Det värsta är att nätterna inte är kalla utan lika varma som dagarna. Och det allra värsta är just varmt och fuktigt. Om man får ned temperaturen till noll så är det ingen fara för då slutar bakterierna att verka. Så nu använder jag elström till ingen annan nytta än att vetet inte far illa (ännu).

Efter tröskandet så sov jag nästan hela nästa dag och sedan fick jag kramp i en ryggmuskel. Jag vet inte om det var att man satt och spände sej med tröskspaken i 16 timmar. Liggsäden gjorde att man måste lyfta och sänka bordet precis hela tiden. Nåja, muskeln blev i bättre skick efter en ordentlig ingnuggning av hästliniment. Det är bra även om det inte går upp mot gamla tiders hästliniment som sved och hettade ordentligt.

Därefter så började vänster öga ömma och som man kunde vänta sej så blev det efter ett par dagar irit (ögoninflammation). Det är inte första gången så man börjar känna till symptomen. Till all tur så fungerar medicinen mycket bra MEN man blir alldeles galen av att droppa varje timme. Medicinen är bra eftersom den verkar genast men problemet är att komma ihåg att droppa. Det gör jag inte så jag måste ha telefonen att larma varje timme. Då man skall göra nånting så börjar eländet pipa just då man håller på med något som kräver koncentration. Till sist så blir man så irriterad att man blir en fara för omgivningen.

Kanske Kalle kan hitta på nånting positivt att skriva om. Här är det dåligt om positiva saker. Nu skall jag gå ut och dystert begrunda vetet i torken. Hösten i år hör till de värsta. Förr regnade det också – ibland mycket – men det var alltid litet torrare nån gång. Bara man får nedtorkat en del  av vetet så kan man köra om lårarna så att de blandas och eventuella klimpar löses upp men nu har det inte torkat alls. Senast jag mätte så var det 29 %. Åtminstone kunde det bli kallt så man slipper den här varma fukten. Det kan bli mycket vildsvinsmat i år …

/Nisse

 

Bra försök

I en blåsig oktobernatt lyser de kalla LED-lamporna på vetet som vajar i vinden men utanför ljuskäglan är allting becksvart. Det är ändå torrt och tröskan brummar och dunkar. Vetekorn efter vetekorn, lass efter lass körs in i torken. Fukthalten är hög men vetet kommer under tak för att så småningom torkas till mat åt världens folk och fä även om de inte uppskattar det utan bara gnäller över hur onödigt det är att vi tröskar mitt i natten – ja, tröskar över huvud taget.

Hemma ligger plättarna under en handduk tillsammans med varma smörgåsar och kaffet sprider en ljuvlig doft från Moccamastern. Klockan är två på natten och de sista hektarerna skall vara tröskade förrän dagen gryr. Tröskan har gått i ett sedan föregående dags morgon och vi ser fram emot att kunna ropa HASI då allt är klart. Snart skall den här kalla och regniga växtperioden vara slut, vintern komma med snö som täcker åkrar och ängar och köld som spränger den hårda leran och gör den mör för att på våren igen bjuda på nytt hopp och ny förväntan. Det gamla året skall snart vara glömt och kanske det nya året skall bli bättre än de föregående …

DÅ – slutar dunkandet … Föraren som suttit och spänt lyssnat på alla förändringar i brummandet och dunkandet stannar tröskan och hoppar ned från hytten. Tröskans vingar öppnas och avslöjar att skakarbordet  står stilla. På ena sidan ligger en stor remskiva patetiskt på sned och remmen hänger löst vid sidan.

Den avbrutna axeln syns genom remskivan längst uppe.

 

Jaha, sluttröskat för i natt. Axeltappen har brustit vilket alls inte är förvånansvärt då det gäller en Sampo-tröska. Under 27 år har vi svetsat både ett och annat och skakarbordet hör till de värsta. Fram- och återgående rörelse passar inte ihop med dåligt järn – spciellt inte om det är lagrat bara på en sida.

Nu har vi gott om tid att lappa ihop eländet för regnet kommer i dag klockan tolv. Förr skulle man ha kastat sej under tröskan, skruvat isär den och svetsat axeln – och tröskat färdigt före regnet. Men nu gick gubben till sängs. 20 timmars tröskande i ett börjar ta på krafterna. Fast visst hade man orkat än om det hade varit till någon nytta men nu kan de jävlarna importera sin billiga mat bäst de vill.

Livet fortsätter i alla fall. Det hade varit roligt att få in allt före regnet men man känner ju till Sampo så man är inte förvånad. Efter regn kommer uppehåll och om en vecka kanske det går att köra in resten. Kvaliteten blir ju usel efter regnet och om det kommer mycket regn så kan det bli spår efter tröskan. Det är den insådda åkern som vi har kvar (ett par hektar) så spår är inte vad man vill ha. Där finns fin klöverväxt (och en hel del baldersbrå) så man kan hoppas på bra jordförbättringseffekt och gröngödsling ifall klövern övervintrar.  Trots att det stått vatten på ytan vissa ställen har åkrarna ännu varit stadiga och spåren har bara varit ytliga.

Nu skall jag skruva sönder tröskan och lappa ihop den men det blir en vecka med torkskötsel innan vi kommer ut på åkern igen. Från lördagen blir det (kanske) torrare väder.

 

Det duggar och tröskan är sönder

Hösten verkar vara alldeles normal. Just nu duggar det och tröskan är sönder. Helt normalt.

I går kväll hade jag litet kvar på en åkerbit och körde i mörkret. Men halmen hade blivit för seg och till sist så gav hacken upp och tröskan blev full av halm. Nu fungerade i alla fall halmlarmet så jag stängde av och körde hem. För några år sedan fungerade inte halmlarmet på den gamla tröskan och den blev full av hårt packad halm som det tog många timmar att få bort för halmen var verkligen omöjlig fastän vi hackade med knivar. Fuktig halm hör till det starkaste material man kan tänka sej …

I dag började jag titta på eländet och märkte att en remskiva försvunnit men den hittade jag på åkern litet före det ställe där jag slutade i går. Det var en mellanskiva och två lager hade gått sönder. Det var inget under för hacken hade varit hårt belastad av den fuktiga halmen. Lagren är helt standard och man kan få dem för 4 euro på Biltema (även om kvaliteten kan vara tvivelaktig). Vi förlorade inte heller mycket tid eftersom allt är genomblött av duggregnet. Det enda som harmar är att det blev en liten bit kvar på åkern.

Viktigast är att få tröskan i skick till i morgon då det utlovas litet solsken. På tisdag kommer det 20-30 mm regn och då borde allt vara tröskat. Få nu se hur det går. Det vanligaste är att tröskan är sönder då det är bra väder och då man fått igång den så kommer det regn …

(Nisse)

Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för “hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är “fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)

I väntan på bättre väder

Sent, sent, alltför sent börjar det bli med årets tröskande. Vi har inte tröskat ett enda korn ännu men så har vi också bara vårvete. Man kan inte påstå att vi rullat tummarna under väntan. Det har varit fullt upp med att gå igenom den nya (20 år gamla) tröskan. Speciellt elinstallationerna har varit riktigt dåliga. I går trodde jag att jag fixat det mesta efter att ha bytt säkringsdosorna och alla flatstiftskontakterna men i dag blinkade den gula varningslampan för fullt fastän inga larm var på.

Det har varit mycket jobb med att gå igenom ritningarna för elsystemet och jag måste rita om alla scheman för att få någon ordning på eländet. Nu har jag märkt ut ledningar från batteriet med rött, från tändlåset med streckat rött, med blått för ljuskablarna och grönt för alarmen. Så småningom blev det klart att problemet låg återigen i kontakterna. Om det var dålig kontakt till kontrollamporna så trodde systemet att ett larm var på. Så nu måste jag byta 16 kontakter till.

Jag förundrar mej allt mer över hur usla kontakter Rosenlew har hittat. Metallen i kontakterna går sönder bara som man tar i dem med fingrarna … Helt otroligt. Nu börjar jag misstänka att tröskan såldes enbart för att elsystemet krånglade så in i norden. Det är inte dyrt att byta kontakter om man gör det själv och det är enkelt (utom att vissa ställen är svåråtkomliga). Men det tar en massa tid. Jag har nu bytt åtskilliga tiotals kontakter och börjar misstänka att jag kommer upp till hundra innan det är klart. Kontakterna är verkligen  helt odugliga och måste bytas innan man kan börja köra.

Samtidigt så bytte jag arbetsljusen till lysdiodlampor. De drar hälften av strömmen men ger bättre ljus. På bilden nedan är hälften utbytta (till vänster). De gamla arbetsljusen till höger ger betydligt sämre ljus fastän de drar dubbelt så mycket ström. Färgen på ljuset är också blåare på de nya lamporna vilket kan vara en smaksak. I verkligheten var skillnaden ännu större än på fotografiet.

Det var också problem med oljetryckslampan som inte lyste då man satte på strömmen. Efter att ha mätt ledningarna tvärs genom tröskan så kom jag fram till att ledningen inte alls var kopplad till nånting och jag hittade inte heller någon kontakt att koppla den till. Jag laddade ned Sisumotorns (620DSL) verkstadshandbok och sökte  ännu en gång efter oljetrycksbrytaren över hela motorn men till sist måste jag ringa montören och fråga. Han intygade att oljetrycksgivaren skall sitta mitt på motorn mellan startmotor och generator. Till allra ettans slut tog jag en spegel och såg på motorn nerifrån (jag är redan så styv att jag inte hänger upp och ned i knävecken mera) och då hittade jag givaren bakom en plåt så den inte syntes snett uppifrån. Så där är det med nya maskiner. Då man vet var allt finns så kan man känna med fingrarna men första gången kan vara besvärlig.  Tur att en stor del av tröskan känns bekant från vår gamla tröska.

Nu har jag skickat efter mera reservdelar men det blev inte så mycket sist och slutligen. Bränslepumpen skramlar obehagligt men en ny kostar bara 25 euro (en elektrisk hjälppump). Hyttfiltret var säkert inte bytt de senaste 20 åren för det var ruttet och hade stora hål. Det inverkar inte på tröskans funktion men det är trevligare med frisk luft i hytten.

Knivarna till hacken har vi slipat och de skall nu monteras tillbaka. Det är mycket viktigt då man använder direktsådd att få halmen hackad tillräckligt fin. Det var ett elände i våras med sådden då den lätta halmen släpade framför såmaskinen.

Nu har jag beställt glyfosat för kvickrots- och baldersbråbekämpandet. Samtidigt köpte jag en bytta Ruinex som är trichodermabakterier som skall bryta ned halmen. Det skall sprutas på färsk halm (tillsammans med glyfosat) och bryter hoppeligen ned halmen så den blir skör till våren. Det blir intressant att se hur det lyckas nästa vår.

För första gången på många år har vi nu liggsäd. Jag göder i allmänhet så måttligt att vetet sällan lägger sej men det kom 50 mm förra veckan så nu ser det inte så bra ut. Troligen måste vi flytta axlyftarna från den gamla tröskan till den nya. Jag minns att de fungerade bra i liggsäd.

Det gäller att gå igenom tröskan ordentligt nu då den är rätt så ren så man lär sej var allt finns och hur man öppnar allt. De nya låsen för plåtarna fungerar inte alltid så bra och man måste veta när man bryta ordentligt. Jag har också sysslat med att olja dem ordentligt.

Intressant nog fick vi upp luckan till tanken med nöd och näppe. Om tröskan varit 5 millimeter högre så hade luckan tagit i taket i verkstaden. Där hade vi tur.

Väderleksprognoserna går upp och ned hela tiden. Ett tag hotade de med 15 mm regn på fredagen, sedan gick det ned till under 1 mm och nu har det i dag varit 9 mm och senast 3 mm. Vete fåglarna vad det sist och slutligen blir … Men det syns en massa solar från lördag framåt så vi siktar på att då börja tröska och då måste det gå för att vi skall hinna få in allt det här året. Att börja tröska i slutet på september är sent (även om vi nog tröskat i oktober både ett och annat år). Det har förut varit dåliga år också – ett år var sädeskornen så lätta att de blåste ut med agnarna.

Nu får vi bara hoppas att vår väntan på bättre väder inte går på samma sätt som väntan på Godot. Det är en teaterpjäs av Samuel Beckett (1952) och inget händer egentligen och Godot kommer aldrig  …