Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Vårvädret igen …

Efter att ha lusläst väderprognoserna på vintern så lusläser jag dem ännu oftare nu på våren. Inte för att det hjälper på något sätt men man hoppas ju ändå att prognosen skulle ändras litet till det bättre för varje gång. Det är helt onödigt  att se på samma prognos varje halvtimme men man kan inte låta bli …

Vintern kom tillbaka men inte tillräckligt. Jag borde ännu köra ut flisveden. Det går för all del också om det är torrt men nu hotar 10-dygnsprognosen med regn – på onsdag hela 18 mm. Någon tidig vår blir det nu inte men det hade jag inte heller väntat mej efter den varma vintern (då kommer det lätt en kall vår). Helst skulle jag vilja ha kalla nätter och torra dagar just nu för att få ut veden och sedan skulle det får komma regn och därefter värme. Sådetså ! Beakta det här alla metereologer …

Grannen hade sett tiotals tranor på våra åkrar förra veckan (han kör där förbi oftare än vad vi gör). Det är nånting nytt. Gäss och svanar börjar man redan vänja sej vid. Fast jag tycker mera om tranorna. De är hjärtligt välkomna. Men jag undrar vad tofsviporna tycker om invasionen av stora fåglar ? Förr hade vi inte en enda stor fågel på åkrarna och alls inte svanar. Så nånting måste ha ändrats. Förstås gör direktsådden också att det finns mycket mera spillsäd lätt tillgängligt på fältena.

Kallt och blåsigt är det ännu och ett riktigt aprilväder: Ibland kommer det snöbyar och ibland skiner solen riktigt varmt. Om man nu tror på prognosen så skall det i alla fall blir varmare väder från och med Wappen – men vi får se då den dagen kommer.

Jag har inte ännu kört ut Rapiden (såmaskinen) men det är knappast någon brådska med den ännu. Sprutmedlen är beställda och jag har avlagt byråkraternas examen på nätet så det viktigaste är avklarat. Sedan gäller det att få utsädet i jorden men det är väl mindre viktigt …

P.S. Bilarna tycks fungera bra (peppar, peppar …) så någon nytta var det med de varma veckorna i mars då jag inte kunde fara till skogs.

 

Kuddse, kuddse, kuddseee …

Vid städandet så hittade jag följande ovanliga bild. Trots att vi tog in kossorna för mjölkning varje dag så är det här den enda bild som finns av den dagliga promenaden. Man måste vara i tid till åkern (klockan fem) för annars bröt de sej ut och började gå hemåt på egen hand. Och då kunde de riva sej på taggtråden.. Vanligen stod alla vid porten då man kom men annars var det bara att ropa: “Kuddse, kuddse, kuddseee …” så kom de galopperande. Vanligen lunkade de ganska fredligt längs vägen men ibland kunde det bli litet stångande ifall nån ungko vågat gå före de gamla. Vi hade vidjor som vi smällde på kossorna då de tog fel väg men de brydde sej inte mycket om dem.

(Klicka på bilden för att se en större version)

Bilden är tagen för ganska exakt 50 år sedan. Då fanns det ännu taggtråd och telefonstolpar. Ribackhuset (bakom första kossan) byggdes först 10 år senare. Lägg märke till hur snyggt radade propsarna är (för hand) på andra sidan vägen. Årets rad som jag radat med griplastaren är inte alls lika snygg.

Då kossorna skulle hem så var det man ur huse. Man skulle stå och vakta så de inte tog fel väg eller fortsatte ned till byn. De var för det mesta bara intresserade av att komma in i ladugården och bli mjölkade men alltid var det någon ungkossa som kunde få i skallen att ställa till med krångel och så måste den jagas tillbaka. Bäst att ha cykeln tillhands för det blev tungt att springa efter dem. Och så behövde man en spraddjå (lång och tunn björk) för att styra dem.

Men nu skall jag till skogs för vi har haft -5 grader hela natten och man vågar sej kanske över åkern igen.

 

Vårvindar friska

“Vårvindar friska
Leka och viska,”

skrev Julia Nyberg (1785-1854) i tiderna men fortsättningen är så sorglig att jag inte ids citera den. Visan heter egentligen “Den stackars Anna” eller “Molltoner från Norrland” och handlar förstås om olycklig kärlek. Men jag gillar speciellt melodin (efter en svensk folkvisa). På Youtube finns en hel del inspelningar men Lunds studentsångare står för en av de finaste.

Vi har haft vårvindar friska här förra veckan så det finns en del nya vindfällen i skogarna men jag fick göra ett uppehåll i skogsarbetet igen för det började bli spår på åkern. Å andra sidan har jag haft tid att sköta litet pappersarbete (även om det numera är datamaskinsarbete). Planeringen av vårsådden går vidare och nu gällde det att beställa sprutmedel.

Vanligen köper jag jag MCPA och något grammedel men i år tänkte jag försöka med florasulam  och pyroxsulam (alltså Broadway). Inte för att jag köper det “riktiga” Broadway utan ett parallellmedel – som vanligt. Jag har i många år skaffat medel över nätet (från Finland) och inte haft problem alls. Tanken är att slippa skild besprutning av flyghavren men det blir spännande att se om det fungerar i verkligheten. Medlet skall också klara av flyghavre men man vet aldrig. Ett medel mot flyghavre gjorde nog att de stora viporna försvann men i stället fanns det en mängd korta flyghavrestrån vilket var mycket värre för då kunde man inte ens plocka …

Ett nytt problem för i år är att jag tänkte så in en åker med klövervall och då kan man inte spruta mot flyghavre där. Jag kollade i den utmärkta skriften “Växtskydd för åkergrödor” och det var inte så många medel som man kunde använda i klöverinsådd. Det blev sist och slutligen Express och MCPA för insådden.

Vi har vanligen mest problem med leidärgres (målla) och nata (våtarv) och ibland med snärjmåra. Baldersbrå har blivit mera problematiskt nu då vi börjat med direktsådd. Fläckvis kan det vara problem med tistlar. Och så har vi förstås kvickroten men den är vanligen ett höstproblem. De flesta ogräsen är sådana som nästan alla medel tar på men beroende på vädret kan nån av dessa bli mera problematiska. Man vet aldrig förrän man börjar se eländet mitt på sommaren men då är det så dags.

Och nä, det blir inga stråstärkare eller medel mot sjukdomar och skadedjur. Jag försöker i stället odla stråstarka sorter som är motståndskraftiga. Den bättre hälften som är biolog tycker att det är bekymmersamt med sådana medel för de tar ofta bort de naturliga fienderna också så vi litar på att naturen hjälper oss. I många tiotals år har jag lämnat bort dessa medel och inte sett alltför stora problem. Med dessa priser så lönar det sej hellre att ta en mindre skörd än att kasta pengar på firmorna.

Men vissa ogräs klarar jag inte av utan sprutmedel. Vi har kvickrot och baldersbrå som tar över hela åkern annars. Man kan sätta en lägre dos men inte låta bli att spruta. Sorry bara, eko-odlare, men jag är för dålig odlare för att klara mej utan sprutmedel. Tro mej, jag skulle gärna låta bli att betala nånting alls åt gödsel- och kemikaliefirmorna om det bara skulle gå. Tyvärr så minns jag ännu helvetet efter miljövårdsåkern ett år där man inte fick spruta ..

Kanske allt går åt fanders i sommar för man vet aldrig hurudant vädret blir. Jag tycker att det lutar åt en kall och våt försommar eftersom det varit en alldeles för varm vinter med liten nederbörd. Så vintern slår tillbaka i juni stället ?

Men just nu skiner solen och det är varmt. Jag städar för hela ladan skall tömmas, golvet upp och så skall det gjutas cementplattor under stenarna. På vår lerjord sjunker nämligen alla hus långsamt ned i jorden och nu har stockarna under golvet (och tröskan) ruttnat. Men jag vill absolut ha kvar trägolvet med luft under. Det ger ett mycket torrt klimat inne i ladan.

Problemet med städandet är att man fastnar vid gamla saker och papper så det går långsamt …

 

Byråkratexamen

Så har jag äntligen tagit mej samman och avlagt “miljöersättningstentamen” för att “uppfylla det utbildningskrav som är ett villkor för miljöersättningsåtgärden balanserad användning av näringsämnen”. Jag missade av nån anledning den kurs som ordnades i januari av producentförbundet så jag avlade nättentamen. Och det var en ruskig uplevelse.

Jag trodde det skulle komma frågor som hur breda skyddremsor det behövs och liknande praktiska saker. Sådana fanns också men det var en hel del fullständigt onödigt byråkrattjafs som inte intresserar nån annan än ett par-tre byråkrater i hela landet. Vem tusan bryr sej om  vilka direktiv och lagar som villkoren bygger på ? Vad vi behöver veta är VILKA villkoren ÄR. Bara insnöade kommateckensoptimerare har något som helst intresse av ännu snårigare texter än de tjocka guider som vi måste läsa igenom.

Jag gillar de gamla landskapslagarna från vikingatiden som hade ett mycket kort och kraftigt språk av typen “Nöd bryter lag”. I ställer för att skriva allt längre och mera invecklade direktiv så skulle byråkraterna sätta sin arbetstid på att skapa korta direktiv. Varför inte skriva “Spruta inte i diket” eller “Sätt 10 % i grönträda”. Nu finns det en massa olika vallar som alla är exakt desamma – utom i byråkraternas papper där de kan ha en mängd olika beteckningar.

Och så eländet med “miljöförbindelse” och “miljöavtal”. Om man räknar ut hur mycket förlorad arbetstid som det går åt att en massa människor sitter och funderar på vilka skillnaderna är så blir det dyra begrepp. Men byråkraterna behöver inte betala det ur egen ficka. Hmm, kanske man borde ändra systemet så att de skulle vara ersättningsskyldiga då de hittar på nya begrepp som slösar bort folks tid …

Stödbyråkratin har “förenklats” nu i flera omgångar så den blivit riktigt krånglig. I förra Landsbygdens Folk såg jag att EUministrar vill ha enklare CAP men om man ser på tidigare “förenklingar” så kan vi vänta oss ännu mera krångel …

Jag klarade nättentamen med 19 poäng av 25 möjliga (15 är gränsen) men är fortfarande arg. Inte vet jag heller mycket mera om villkoren än förut. De elektroniska guiderna som man måste läsa är riktigt dåliga och det är svårt att hitta de uppgifter man behöver. Varför inte skapa ett program som leder en in på de frågor man behöver ? Det finns sådana program så det är bäst att inte börja skapa egna. Då kunde man lämna bort all onödig information som bara råddar till allting. Nu har man bara tagit den tryckta texten och satt ut den som en PDF men i motsats till pappersversionen så kan man inte bläddra i PDF-versionen.

Ministerierna borde inte få sköta informationen för de är hopplösa byråkrater men lantbrukssällskapet har  kompetenta personer som vet vilka saker man skall ta upp så att bonden får den information han mest behöver. Jag har varit på byråkraternas “informationstillfällen” där de bara läst innantill i de tjocka guiderna (vilket man kan göra hemma lika bra) och jag går inte mera på sådana tillfällen. Däremot tänker jag besöka lantbrukssällskapets tillfälle. Synd att jag missade januaritillfället.

Som litet motvikt måste jag ännu berömma de nya stödansökningssystemen. Jag kan kopiera fjolårets uppgifter med en knapptryckning och sedan ändra bara det som behöver ändras. Mycket smidigt. Systemet kollar också att allt är rätt ifyllt så man lär sej samtidigt en hel del.

Nu skall jag dricka kaffe och lugna ner mej och sedan fundera ut vad som behöver göras härnäst. Skogsarbete går inte eftersom det är för varmt idag men jag såg nyss att det kan bli kallt till slutet på veckan så än ställer jag inte undan motorsågen. Det finns en hel del aspar och björkar som borde tas bort även om jag fick de största i går morse. Få se om det blir ett kallt april efter det varma mars ? Men bättre kyla i april än i maj.

 

Morgonen ljusnar …

I morse var det minusgrader så jag tog en sväng till skogen och fällde aspar. Det har varit dåligt skogsväder och det blev det igen på eftermiddagen. Då jag satte värme på Zetorn så blev jag igen påmind om varför vi har det så bra trots usla inkomster. Fåglarna sjöng och himlen började ljusna.

(Klicka på bilden för att få en större och tydligare bild !)

Det är fint att på morgonen få se den här synen från trappan. Ofta är det tyst och vindstilla. En annan trevlig sak i morse var att nu har jag åter bil. Ducaton är ihopskruvad och verkar fungera. Det blev litet extra lagat med detsamma som den var inne i verkstaden och upplyft. Jag har länge tänkt sätta in temperaturmätare för vägen (framför motorn) och har haft själva mätaren installerad men det har varit problem att få ut kabeln ur hytten. Nu drog jag ned den längs ett rör men måste skarva den för att få givaren på rätt ställe. Det var inte precis enkelt eftersom det är så eländigt trångt.

Samtidigt märkte jag att balken framför motorn börjat rosta så det blev litet rostbehandling också. Och en hel del småarbeten som inte blivit gjorda förut. Bilreparationerna tog däremot inte slut för jag måste byta de bakre bromsskivorna på Volvon. Ducaton ut och Volvon in …

Det hade varit så kallt i natt att det var tjockt med is på rutorna på morgonen. Det gick bra att köra på åkern på morgonen men redan klockan tolv började det bli spår. Skogsvädret är snart slut. Eller så kommer vintern tillbaka i slutet på nästa vecka. Då skall det bli både snö och minusgrader på dagarna. Om nu prognosen stämmer …

 

Fy Fiat, fy !

Efter en lång kamp med fastrostade muttrar på helt omöjliga ställen lyckades jag äntligen få bort växellådan på Fiat Ducato. Och det var värre än jag kunnat tro … De ärans förbenade typerna som byggt bilen hade satt in ett lager av PLAST som trycklager !

Den svarta klimpen är plasten som smält ned till oigenkännelighet. Varför i all fridens namn de har satt in ett sådant skräplager där det är ett stort arbete att byta är helt obegripligt. Kanske någon ekonom hade fått billigt ett parti av skräpet eller nånting. Troligen hade säljaren svurit att det håller lika länge som ett riktigt lager men försäljarsnack är ju lika med förbannad lögn.

Jag har bytt trycklager på en mängd bilar och traktorer men aldrig sett ett lager så fullständigt förstört. Vanligen har trycklagret bara börjat föra oljud men inte har det gått i bitar … Det här var absolut bottennapp för dumma konstruktioner. Skall man sätta in skräp för att spara nån cent så borde man välja platser där det är lätt att byta eländet och inte där man måste skilja åt halva bilen.

Nu vet jag åtminstone hur Ducaton är konstruerad efter att ha legat i nån vecka under bilen. Det blev inte långa dagar för jag måste kravla mej bort och göra annat emellanåt för att mjuka upp mej litet. Den här veckan gick åter till skogsarbete då det blev kalla nätter och bra före på förmiddagarna. Bilen är nästan ihopskruvad men endel  rör och ledningar skall ännu sättas tillbaka.

Jag har kört Fiat sedan 70-talet (Lada hör ju till samma släkt) och varit ganska nöjd men nu börjar jag allvarligt fundera på att byta märke. Fast de är väl alla lika dåliga nuförtiden. Konkurrensen ger inte bättre kvalitet utan tvärtom mera skräp – både billigt och dyrt. I alla fall säjer jag för första gången nu: Fy Fiat !