Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Mera skogsvideor

Jag testar olika format och här kommer en video till (klicka på länken):

video (Quicktime)

och så i MOV(H.264)

lyft

Drive

Den här videon är uppladdad direkt från kameran (.MOV).

För övrigt så är jag mycket nöjd med den nya lastaren. Den har bra rörelser och man kan till och med plocka virke under traktorn ! Skillnaden till lilla Farma är stor. Den här är “generation 2” och jag trodde det bara var ett marknadsföringstrick men skillnaderna är faktiskt betydande. Lilla (gamla) Farma har dåliga rörelser och vikbommen är mycket svag i upplyft läge vilket gör att man kan få stockarna in i hytten – lastaren orkar inte hålla emot. Den här har inga sådana problem.

Gamla Nokka 3010 (från 80-talet) var inte dålig för sin tid men hade stora begränsningar i rörelsemönstret som den här inte har. Gripen är i alla fall från gamla Nokka för jag gillar gripklornas form. Farma har alltför böjda klor vilket leder till att den ibland inte släpper virket fastän gripen är öppen.

Ett problem har det varit med att dra in utskjutet men det kan bero på luft i cylindrarna för det har blivit bättre. Med bägge utskjuten ute är räckvidden faktiskt enorm – mycket bättre än Nokka 3010 som redan hade god räckvidd. Det har inte bara betydelse för att dra in träd till processorn utan också då man vill flytta undan kvistar som ju samlas vid bettena i stora mängder.

Jag kör traktorn på tomgång för att inte lastarens rörelser skall bli för snabba men gasar alltid på då jag kör ett träd genom processorn för det är viktigt att det får fart så kvistbettena hugger av kvistarna effektivt.

Just nu håller jag på att hugga upp skogslaggarna kring åkrarna så det är nära till verkstaden :-). I morse var jag redan tvungen att svetsa lappar på spännjärnen som håller fast lastaren. Den första varianten tog inte mot fästet utan blev att ligga på en bult så de spände inte fast ordentligt. Det var en liten sak att svetsa på bitar men det visar bara att det behövs litet inkörning innan jag kör upp till storskogen …

Processorvideo

Jag försöker här sätta in en ny video eftersom inte alla kunde se den förra. Klicka på länken nedan.

tall_11.12_2016.MOV

I det här formatet kan jag inte sätta in en mdiaspelare.

Det är mycket besvärligt med video på nätet. Det finns en mängd olika format men inget som alla nätläsare stöder.

Nya lastaren i skogen

Nu har den nya lastaren med processor varit i skogen första dagen.

Det gick annars bra men en planeringsmiss visade sej. Det går att svänga processorns kaphuvud men man måste stänga av oljan till ventilbordet först … Och det blir ganska krångligt att arbeta på det sättet. Så jag måste sätta in en ny ventil för svängandet. Jag försökte hitta ett ventilbord med nio ventiler men det fanns bara sådana som hade åtta.

Sällan går allt som man önskar men det är inte direkt en fatal miss – bara nya planer och mera arbete.

Sömmerskearbete

En bonde – åtminstone en gammaldags som jag – får göra allt möjligt. I dag blev det sömmerskearbete för byxorna sprack. De sprack i går också i bakändan men i dag framme på benet. Tyget är ganska slitet så det var inte så förvånansvärt. På sommaren ids jag inte lappa byxorna för det är bara bra med luftning då det är varmt men nu började det dra kallt.

Egentligen har jag sytt en hel del – men mest tygrör och trattar av tyg ute i torken. Tyg är ett ganska trevligt material. Det är starkt om man ser till att det inte rivs och ändå böjligt. Så symaskinen är inte så obekant för mej. Det är säkert i generna för min mamma berättade att min morfar var duktigt att sy och lappa sina arbetskläder. Jag hann aldrig bli bekant med honom eftersom han dog då jag bara var tre år gammal men jag har hört att han dessutom var bra på att koka gröt. Han steg upp klockan fyra och kokade morgongröt innan han for till skogen. Hans valspråk var att bra karl reder sej själv. Förstås var det nödvändigt för min mormor hade fullt upp med 12 barn.

Någon finsömmerska är jag inte men huvudsaken är att arbetsbyxorna håller ihop och är någorlunda täta nu på vintern. Ett par byxor som började vara hopplöst fall fick ge tyg till lapparna.

Det var knepigt men det blev inte alltför mycket veck och snyrpår på bakändan. Man ser på den sneda sömmen hur sprickan har gått. Dagens spricka hade blivit ganska lång innan jag började lappa den – jag ville inte sluta med arbetet så länge det var dagsljus.

Inte är det vackert men kanske byxorna håller ihop en säsong till. Fast de är så tunnslitna att jag ser att andra benet håller på att spricka snart det också. Det var inte så dyra byxor för de är köpta från svenska arméns överskottslager mycket billigt. Jag gillar dem för de har så stora fickor att jag får med mej halva verkstaden. Eftersom jag dessutom använder grön arméskjorta och stickasjoortå (tröja) så säjer lillflickan att “Faafa e gröön” och hon tycker det är alldeles fel om jag har på mej andra kläder.

Nästa reparation gäller skjortorna där armbågarna kommit igenom tyget. Men varför är det bara vänster armbåge som slits ? Jag är högerhänt även om jag kan spika bra med vänster också så kanske det beror på att jag lutar mej mest på vänster armbåge då jag skruvar med höger ?

Jag får väl knappast jobb inom den här branschen så det blir väl bara egna reparationer i framtiden också …

Klart för skogsarbete

I dag kopplade jag till processorn som underligt nog passade precis. Och det gick bra att koppla den ensam så nu får två gubbar och jäärnstavurar ledigt. Skönt att inte behöva båda upp folk då man skall ha på och av processorn.

Som av bilden synes så är huvudbommen ganska lång på den nya lastaren. Jag testade räckvidden och den är rätt så bra – se bilden nedan. Mest beror det på att den har dubbla utskjut. Man kan inte lyfta mycket med utskjutet längst ut men man kan dra virket närmare och sedan lyfta. Det frestar också mindre på materialet.

Nu är oljefiltret på processorn lätt åtkomligt och man kan lättare fylla på olja. Processorn använder hydrauloljan till att smörja svärdet så det behövs litet påfyllning då och då. Jag märkte bara att det kan behövas en tjock plåt som skydd utanpå filtret och luftningen men det går bra att skruva fast en plåt 30×40 cm i lastarens fästbultar som sticker upp ett par cm. Då man kör träd genom processorn så tar nämligen kvistarna (som ibland kan vara väldigt styva) i processorns skyddsplåt. Som av bilden synes så är den både sliten och bucklig.

Fötterna är av vikbar typ och stöder ganska bra eftersom de går långt ut på sidorna. Den gamla lastaren och lilla Farma har fötter som går nästan rakt ned. De stöder sämre men tar inte lika mycket rum som de här. Vi får se hur det går i praktiken. Nu behövs 50 cm bredare vägar. Det verkar inte mycket men då man kommer med foten mot en stor tall så kan det ha sin inverkan.

Vi har litet snö och bra tjäle så det ser ut som om skogsarbetet skulle börja tidigt den här vintern.

Skogsfästet klart (nästan)

Nu är allt svetsat och borrat och slipat. I dag borrade jag hålen för processorn i nedre fästet. Fötternas stödplattor och processorns fästplattor är nu fastskruvade och färdiga.

Både fötterna och processorns fästplattor är fastskruvade för att det skall gå lättare att göra ändringar – jag har inte testat den nya lastaren och det nya fästet än. Erfarenheten har visat att det alltid behövs förändringar och förbättringar men man måste köra ett par vintrar ibland innan man märker vad som borde ändras. Med sex M20-bultar och fastsvetsade stödjärn (20x20mm) ovanför och nedanför plattan borde den nog hålla.

Det blir i all fall spännande att koppla till processorn. Ibland visar det sej att planerna inte alls fungerar även om jag mätt och ritat om flera gånger. Och så borde det gå lättare att koppla till processorn – men vi får nu se hur det blir. Dessutom skall det vara lättare att byta oljefilter och fylla på olja. I den gamla lastaren var det omöjligt att byta filter och svårt att fylla på olja ifall processorn var tillkopplad.

Det blir inte någon kopplingstest i morgon för det skall bli ganska kallt (och igen varmare på onsdagen). I går började jag redan med skogsarbetet då vi körde bort sly från skogslaggarna. Jag har vagnen kopplad till gamla Zetorn med den lilla Farmalastaren och den passar bra till sådant. Men jag vågar mej inte in i skogen med den för jag har inga kedjor på hjulen. Då behövs det bara en liten stubbe framför bakhjulet så sitter man där. En del stubbar är nämligen otroligt hala och släta så att hjulet inte får något fäste.

Förutom det nya ventilbordet så byggde jag en ny elcentral bak i hytten. Lastaren behöver el för två elventiler och processorn har bara elventiler. Dessutom behövs en elanslutning för vinschen och så förstås för lamporna. Jag har också en fläkt för defrosterslangar till fönstren som jag skall montera i hyttaket. Det är mycket viktigt att ha defroster för fönsterrutorna bakåt och åt sidorna då man skall köra med processorn – annars ser man inte vad man gör. Med två strömbrytare för arbetslamporna blir det sex anslutningar.

Det är inte vackert men huvudsaken är att det fungerar. Centralen är byggd av en aluminiumplåt, sex strömbrytare och sex säkringar – helt heimlaga. Det finns numera så många grunkor som behöver el att jag dessutom måste sätta in en fördelare för eluttaget i främre delen av hytten. Där kopplar jag in GPS, kamera och laddare för mobilen samt en mätare för temperaturer och ackumulatorns spänning (beställd från Kina). Kommer det ännu fler apparater så måste jag bygga ut ännu mera …

Jag såg på tiodygnsprognosen och den är milt sagt vinglig. I morgon skall här bli kallt med ner till -15 på natten men sedan blir slutet av veckan igen varmt för att slå om till riktigt kallt nästa vecka. Nu börjar verkstadsarbetet vara slut (peppar, peppar – få se hur mycket ändringar jag ännu måste göra) och då får det bli byggarbete om det är för varmt för skogsarbete. Och så borde en hel del städas …

Den här hösten gick helt till verkstadsarbete och allt annat har fått vänta. Nu måste jag i alla fall se över värmen eftersom det tycks bli kallt. Jag har haft ner till +14 grader i sovrummet men det gör ju inget. Slingorna måste i alla fall spolas förrän det bli riktigt kallt för då kan batterierna frysa om varmvattnet inte cirkulerar. Värmesystemet har redan närmare 40 år på nacken och det samlas rost i rören och batterierna som måste spolas för att cirkulationen skall fungera. Det gör jag med tryck från vattenledningen. Vi har fyra olika slingor så man kan spola en åt gången.

Vintern tycks nu komma på allvar så det är väl bäst att ställa sej in på köld.