Och det var inte bara pannan (flismataren) som stannade. Igen blev man överraskad av vintern fastän man borde veta att det alltid blir vinter här – ibland i november. Den globala uppvärmningen har inte ändrat mycket i det lokala klimatet.
Det började med en centimeter snö som man trodde skulle smälta bort ganska snart. Men så kom det mer och mer och blev riktigt kallt – helt enkelt en ordentlig vinter. Personligen tycker jag inte alls om tidiga vintrar för det blir större sannolikhet att de egentliga vintermånaderna blir alldeles för varma och det är illa för skogsarbetet då vägarna smälter.
Mitt byggande gick i putten fullständigt i år. Jag byggde ännu på julaftonsdagen i fjol men nu kom vintern två månader tidigare. Jag hade inte ens börjat byggga för det var en hel del arbete med fästet till den nya lastaren. Tyvärr blev det också dåligt med svetsandet för som vanligt så stannade pannan. Jag hade bytt lagret till skruven (se Hurra, flismataren gick sönder) i juni. Nu var inget direkt sönder men skruvarna som håller fast lagret hade kommit loss.
Ibland undrar man vad ingenjörerna och konstruktörerna tänker på. Skruvarna till lagret var nämligen så konstruerade att de inte gick att dra åt utan att ta bort hela lagret från axeln !!?? Det var spårskruvar med huvudet bakom en liten platta Förstås kunde det inte hålla och inte kunde man spänn till muttrarna heller för skruven tvinnade. Så nu fick jag skilja åt allting och sedan bytte jag de skruvar som hade dåliga gängor och svetsade fast dem i plattan. Nu går det att dra till muttrarna utan att skilja åt halva flismataren. Det var inte så kallt då jag byggde om eländet men det blev -17 grader senare på natten. Inte roligt att ligga under flismataren på den kalla jorden.
Det är inte stor idé att köpa färdiga maskiner eftersom man nästan alltid måste bygga om dem. Konstruktörerna tycks inte orka fundera ut hur man skall sköta underhållet och reparationerna. Lika gärna kan jag göra mina misstag själv – det blir billigare.
Det blev också bråttom att tömma vattenröret till växthuset. Det hade redan frusit så att jag måste sätta en värmefläkt rakt på kranarna. Tydligen hade de ännu inte spruckit och röret hade inte frusit helt för efter ett par timmar kunde vi blåsa bort vattnet ur röret med tryckluft. Nära ögat var det i alla fall.
Först sopade jag bort snön på gångarna och utanför garaget men sedan kom det så mycket att jag var tvungen att sätta en liten dag på att köra snö med frontlastaren. Det är alltid illa att köra snö första gången eftersom marken inte har frusit ordentligt och skopan lätt far ned i jorden. I år var det speciellt illa eftersom pudersnön kom på helt ofrusen mark. Jag blev tvungen att backa med skopan snedställd så att den inte skulle ta med sej alltför mycket jord och sand. Senare på vintern då marken är frusen och det kan finnas ett ordentligt lager med is utanpå är det lättare att köra snö.
Pudersnö och blåst är en mycket dålig kombination. Då pressas snön in genom varenda liten springa och visst blev ladan full med snö. Där hade jag inte hunnit rada undan papplådor och virke och allt möjligt som jag dragit fram för att flytta en hylla. Så det blev ett grymt sopande för att få ordning på det. Till all tur är snön torr så länge det är kallt och bara man inte stiger i den så är den lätt att sopa bort.
Det var inte slut med alla sorger och bedrövelser med det. I trappan inne i huset började det droppa vatten. Problemet är att lätt snö isolerar alldeles för bra och på taket börjar den därför smälta underifrån då det läcker värme upp genom mellantaket. Vattnet från den smälta snön rinner ned till takkanten där det fryser till en vall av is. Och så har man en sjö bakom isvallen. Taken klarar bra regn som kan rinna bort men stående vatten söker sej ned genom springorna i takplattorna in i huset. Nu är det inte första gången så jag har satt värmeslingor utanpå taket som gör en kanal genom isvallen så vattnet kan rinna bort. Men jag hade förstås inte satt på värmen eftersom det var så tidigt på året.
Vårt hus fick en andra våning 1930 och då byggde de taket i de övre rummen så att de spikade pärlspunt direkt under takstolarna. Det är klart att värmen läcker rakt upp genom taket och det ryms inte heller mer isolering under det låga taket i övre våningen. Det blir troligen tvunget att bygga ett nytt tak utanpå det nuvarande för att hindra värmen att läcka upp till yttertaket.
Värmebatterierna är ännu kalla i ett par rum och jag måste troligen spola värmerören med tryck för att få igång cirkulationen. Det samlas hela tiden litet rost i rören och till sist blir cirkulationen alldeles för dålig. Ibland måste man ta loss batterierna och spola dem ordentligt med tryck. Tills vidare har jag bara tagit på mej mera kläder för nu är det bråttom att få fästet till lastaren klart innan det blir riktigt kallt. Den måste lyftas upp utomhus och det är inte så trevligt att skruva fast den i sträng köld. Nästa vecka skall det bli varmare så nu svetsar jag för brinnkära livet för att få den klar medan det är varmt.
Som lök på laxen så blev det problem med bilen efter den kalla natten med -17 grader. De eländiga bensinstationerna byter aldrig till vinterbränsle i tid och bränslefiltret blev fullt av paraffin. Sommardiesel klarar ännu -10 grader men inte -17. Jag har enbart vinterbränsle i traktorerna året runt för slippa skruva bort filtret varje vinter men man får ju inte sätta traktorbränsle i bilen. Jag skulle gladeligen betala den cent det kostar mer för vinterbränsle ända från september men man hittar ju inte nån mack med vinterbränsle i tid. Om man inte kör så mycket så borde man byta till vinterkvalitet redan tidigt på hösten. Nu måste jag ha värmefläkten under filtret i flera timmar innan bränslet började gå igenom det. Till all tur hann jag inte köra bilen bort från gårdsplanen.
Vintern är egentligen inte något problem men det gäller att förbereda sej i tid – om man kan. I skogsarbetet är det bara bra med en kall vinter. Litet byggarbeten skulle jag gärna göra ännu i år om det går men nu är svetsandet överst på listan och det går bra i verkstaden. Om man nu hinner vara där för alla andra små katastrofer.
Men vem vet – kanske vi får en indiansommar ännu i december …
