Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Reservdelar

Förr åkte man ned till Handelslaget och beställde reservdelar eller möjligen till Lovisa till Labor. Om inte smeden kunde fixa det. Senare körde jag runt till lantbruksutställningar och samlade broschyrer och sparade på Maskinjournalen. Då fick man telefonnumror och kunde beställa från hela landet. Det tog ganska mycket tid att åka omkring och skaffa information.

Redan som 11-åring började jag bygga egna rackerier – mest elektronik. Fast då var det elektronrör som gällde. En del kunde man köpa i nån radiobutik i Lovisa där jag bodde hela veckan på Elevhemmet. Men inte mycket. Vi sprang på kvällarna till Essobacken där det fanns en avstjälpningsplats och hittade gamla radiomottagare som var sönder och som man kunde plocka komponenter ifrån. Så började jag prenumerera på Teknik för Alla och beställde en katalog från ELFA i Stockholm. Då fick man helt nya möjligheter att skaffa moderna radiodelar. Men ibland fastnade paketet i tullen och man fick gå dit och lösa ut det.

På andra klassen i mellanskolan började vi med tyska och jag prenumererade på tidskriften Funkschau. Där hittade jag tyska firmor som exporterade radiodelar (transistorer, motstånd och kondensatorer) vilket var ganska besvärligt med betalning och tullar och brev fram och tillbaka. Men intresset var brinnande så det gick.

Nu har allting flyttat till Internet och EU med gemensam valuta gör att det är mycket enkelt att skaffa vad som helst. Ebay gör att man kan beställa ovanliga mojänger som inte finns i landet bara med ett klick. Jag har konto i Paypal så klicket fixar betalning och leverans.

Vi har diskuterat hur man får reservdelar och jag har varit mycket kritisk till de inhemska firmornas slöhet. Senast då jag behövde en ny kilrem till den nya generatorn på tröskan så hittade jag den nog på nätet hos en stor inhemsk firma som säljer gummi och plast. Men att beställa den gick inte. Först måste man anhålla om att få ett konto och sedan registrera sej på nätbutiken och sedan kunde man möjligen beställa kilremmen …Nå, det gjorde jag förstås inte.

Men jag råkade hitta en annan firma som hade rätt kilrem. Det var bara att klicka och remmen kom med posten följande dag. Förvånansvärt nog var det en inhemsk firma så det är inte omöjligt att starta en flexibel och snabb nätbutik i det här landet heller. Tyvärr verkar det som om de stora firmorna är de allra slöaste och omöjligaste. Men hur länge finns de alls ?

Ibland så går det inte att hitta det man behöver ens på eBay. Nu gick jag utanför EU och testade att köpa direkt från Kina via aliexpress.com. Jag hade läst på nätet att leveranserna kunde vara mycket långsamma så det var ett försök. Resultatet var blandat. Ett paket fick jag på en vecka medan ett annat tog nästan tre veckor. Men frakten var gratis som den ofta är från Kina. Priserna var löjligt låga så man kan inte förstå hur det kan gå ihop. Det var dammtäta kontakter till mätkablarna i torken och kvaliteten var utmärkt. Lustigt nog fanns de inte alls inom EU.

Det är inte bara i det här landet man är omöjlig. Jag skulle köpa stabilisatorer för 12V och hittade just rätt sort som jag visste var av bra kvalitet i Holland. Men fick till svar att de inte sålde till Finland utan jag skulle ta kontakt med importören här i landet. Nå, den firman hade inte nånting på nätet så jag beställde motsvarande stabilisatorer från Kina för halva priset – levererade till verandan. Har man inte bråttom så är det bara att glömma dessa importörer. De är värdelösa.

Inom parentes så är det besvärligt med att stabilisera +12V i ett fordon. Jag har bekymmer med mätarna på tröskan som visar fel då man kopplar på fläkten och belysningen. Men det är grymt besvärligt att få stabil 12V eftersom spänningen kan gå ned till 7V då man startar och stiga till över 14V då man kör och generatorn laddar. Så det måste vara en riktigt bra elektronik som klarar av en ingångsspänning mellan 7 och 18 Volt. Med allt mer elektronik i fordonen blir det allt mer problem med spänningen och en bra stabilisator är nödvändig.

Allting är inte billigare på nätet. Vi fick nyss ett reklamblad från en firma vid Ring III som sålde 12 Volts arbetsljus för 8 euro och då måste man köpa en hel del över nätet för att komma ned till det priset. Men vissa firmor försöker ännu ta 70 euro för likadana arbetsljus … I alla fall så är det en bra idé att kolla på nätet vilken prisnivå det finns. Och redan för det är det bra att se på eBay och Aliexpress.

Ifall nu någon skulle tycka att man borde gynna inhemska firmor så kan jag meddela att det gör jag inte så länge som det finns typer som anser att jordbruket inte behövs i det här landet utan vi kan importera maten. Så jag importerar mina delar också. Det kommer säkert nya firmor som fungerar snabbt och flexibelt till konkurrenskraftiga priser också här. Jag har redan hittat VVS, el, kilremmar och en del annat. Men ännu är det en liten minoritet. De blir inte heller fler om vi snällt köper dyrt av slöa, lata och långsamma gamla firmor.

Som jag påpekade i en annan diskussion så kan köpa en maskin ifall den någonstans är vanlig och har reservdelar – även om det är dåligt här. Till Rapiden får jag reservdelar via Lantmännen maskin i Köping och om man följer med Blocket så kan man hitta fina och billiga prylar. Just idag köpte jag två 11 kW fläktar med automatiska startanordningar från ett jordbruk vid gamla Enköpingsvägen. Jag behövde inte ens betala svensk moms så priset för alltihop var lägre än om jag skulle ha köpt en enda startanordning.

Bara vi får tröskandet undan (en åker kvar) så far vi till Medåker. Jag har köpt allt över nätet på sista tiden så jag har inte ens varit till Ring III och sällan till Lappträsk kyrkoby. Jag har bara varit hemma hela tiden och nu börjar det bli litet leidån och behov av omväxling.

Vädret har varit helt fantastiskt. Litet kallt de senaste dagarna men från måndagen skall det bli varmare och då tänker jag spruta mot kvickrot och baldersbrå. Och så är vårt höstarbete slut. Nästa vår blir det absolut direktsådd och därför blir det ingen höstbearbetning alls. Skörden var så bra att det ger mersmak.

Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren. Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …

Tröska mot kvällshimlen

Måste sätta in den traditionella tröskbilden. Det blev mörkt och jag stängde tröskan för det är ingen brådska – tiodygnsprognosen lovar bara solsken och torrt (ursäkta alla österbottningar …). Förrän jag körde hem sista lasset så tog jag en bild av tröskan mot kvällshimlen.

Efter hela dagen i bullret från tröskan var det skönt med tystnaden och med kvällshimlen. I dag var det en verklig julidag. Då solen gassade in i glashytten så kände man sej både kokt och stekt. Visst finns det luftkonditionering på tröskan men den fungerar förstås inte. En gång fyllde jag på men nästa år var den ur funktion igen så jag tröttnade på eländet. När skall de uppfinna en luftkonditionering som fungerar ?

Juliväder i oktober

Just nu är det litet paus för det kom ett litet regn men det har varit solsken och varmt de senaste dagarna. Och SMHI säjer att ett stort högtryck kommer att dominera Europa i ett par veckor. Om det stämmer så hade vi en otrolig tur med vädret. Det blev en torr och varm höst – precis vad som behövdes. Julivädret finns närmast i Skåne men här är alldeles tillräckligt varmt.

Men enligt lagen om alltings jäklighet så borde nu tröskan gå sönder och reparationen ta så lång tid att det hinner blir regnigt väder igen. Tills vidare har den hållit ihop och jag hittade också felet på den elektriska sidan. Ett stort antal säkringar har brunnit och det har varit omöjligt att hitta felet. Antagligen har det varit en tillfällig kortslutning då tröskan skakar som inte mera syns då man stängt av och börjat mäta. Nu rev jag bort kontrollamporna som satt i en eländig plasthållare. Jordningen av lamporna skedde via metallbitar som förstås lossnat från plasten och troligen förorsakat kortslutning. Man kom inte åt att se eller mäta nånting då plastbiten satt fast men jag rev sönder den och tog bort lamporna. Nu använder jag bara lamporna för oljetryck och laddning. De är absolut nödvändiga.

Temperaturmätaren har betett sej konstigt en längre tid men det beror på att den är känslig för matningsspänningen. Den visar konstant +80 grader utom då man sätter på hyttens fläkt varvid den börjar visa +90 grader. Och sätter man på lyktorna så visar den +100 grader. Det är inte bra med en felvisande temperaturmätare för den behövs verkligen. Då det dammar så fastnar gallret till kylaren fast och motorn blir för varm. Det är inget problem för det är bara att ta borsten och sopa bort det värsta dammet från gallret och så kan man köra åter. Men man måste ha en pålitlig temperaturmätare.

Nu tänker jag skaffa en regulator som från en spänning på 8-18 Volt ger ut en stabiliserad spänning på exakt +12 Volt. Det borde fixa problemet. Jag använder sådana för att mata apparaterna i fibernätet från ackumulatorer men de är kanske inte riktigt lämpade för en tröska. Det finns i alla fall bilregulatorer som är ingjutna i plast och klarar både vatten, olja och damm.

Det första lasset var 22,4 procent men det jag tröskade från den först sådda åkern var 20,4 procent vilket är ganska bra. Problemet är bara att torken fylls snabbt då jag lägger ett ganska tunt lager. Men tjocka lager torkar sämre så det är bättre att torka ned först och sedan fylla upp. Nu har jag fullt arbete att laga mätkablar till nya torken. Det behövs 36 meter kabel med tre meter mellan givarna. Givarna löder jag in direkt i kabeln och sätter krympslang utanpå.

Här kippar jag andra lasset för i år i den nya torken. Det går snabbt att fylla på så här och det är inget stort arbete att litet jämna ut det kippade lasset.

Släpvagnen är gammal och liten men vi har alla åkrarna nära (under 500 meter) på bägge sidor om vägen så det går bra att tömma litet oftare.

Nu hoppas vi bara att tröskan skall hålla ihop. Det är lättröskat i år så belastningen är liten. Och hacken fungerar utmärkt. Det lönade sej att vässa knivarna ordentligt. Man ser inga halmsträngar efter tröskan i år …

Vetetröskandet börjar

Äntligen har jag kommit igång med tröskandet. Vi har ju bara vete så jag har fått se på då de andra tröskat höstsäd, korn och havre. Men idag körde jag det första lasset och det gick bra (peppar, peppar, ta i trä …). Visst fanns det gröna korn men mätaren visade på 23 % och det är oväntat litet. Jag var rädd för att det skulle vara över 30 %.

Men det har varit ganska varmt och torrt här de senaste dagarna – utom litet morgondimma och dagg. Och tiodygnsprognosen lovar bara torrt väder. Så jag hade ingen brådska att börja utan gick grundligt igenom elsystemet som krånglat i många år. Nu har jag ny generator, ny ackumulator och nytt tändlås och det verkar fungera.

Vetet ligger bara på små områden så det är ganska lättröskat. Skördens kvalitet vet jag inte än men det kommer ganska mycket. Så där i efterhand borde jag ha dragit ned litet på konstgödseln men det visste man ju inte i våras.

Torkarna har jag lappat ihop. Det finns alltid litet springor som borde tätas också i den nya torken. Men den är snabb att fylla på – man bara backar in och kippar lasset … Visst skall det bredas ut men det är inget större arbete om man är noggrann med att kippa på rätt plats. En strålkastare till behövs där i alla fall för det blir mörkt ganska tidigt. Morgondaggen gör att man inte kommer igång med tröskandet så tidigt men på kvällen kan man köra ganska sent utom då det börjar slå dagg. I dag var det mulet och då blir det sällan dagg på kvällen. Men solvarma dagar kan det slå dagg genast då solen går ner.

Nu är det bara att tuta och köra – tills plåttröskan går sönder …

Spruta och gödsla

Förra veckan kom Yaras annonsbilaga med Landsbygdens Folk. Den har ganska mycket slagsida åt den våldsamma gödslingen till men där finns också intressanta artiklar. Optimal kvävegödsling på 210 kg rent kväve per hektar anser jag är rena smörjan. Optimal för Yara möjligen men inte för en vanlig bonde. Artikelns författare påpekar helt riktigt att man bör dimensionera gödslingen enligt skiftets förmåga att producera skörd men det stora diagrammet på sidan visar närmast ett specialfall för Kotkanniemis provrutor.

Redan länge har jag varit ytterst skeptisk till deras sätt att räkna “optimal” gödsling. Dessutom misstänker jag att de lämnar bort en mängd faktorer. Större hektarskörd ger dyrare transporter, dyrare torkning och mera arbete. För att inte tala om att vi borde få ned veteskörden med 40 % i Finland ! Varje ökning av skörden sänker bara priserna så vi förlorar på att ha stora hektarskördar. Nu betalar vi för frakten till Mellaneuropa medan vi skulle få en prishöjning som motsvarar frakten om skördarna skulle fås ned. Så det är ett riktigt dåligt råd vi får av Yara beträffande gödslingen. Förstås vill de bara sälja mera och få in mera pengar men dum är den som går på det.

Forskarna på Yara är inte några skurkar men de drar hemåt. En annan artikel handlade om bearbetningens inverkan på strukturen och det var intressant för mej. Sedan 2003 har på Kotkanniemi ett skifte plöjts, ett stubbearbetats och ett direktsåtts (med en Väderstad Rapid). De senaste fyra åren har direktsådden gett den bästa skörden och plöjningen den sämsta. Intressant var också att strukturen förbättrats mest på den direktsådda delen och var sämst på den plöjda. Men de första åren var inte så bra för direktsådden utan det tog flera år innan den började ge bra resultat. Det stämmer ganska bra med vad jag läst om direktsådd i svenska försök. Det tar tid innan förbättringen syns.

Så jag siktar på att fortsätta med direktsådden. Kvävegödslingen däremot tänker jag hålla nere. Likaså besprutningen men jag upphör inte med den. Speciellt naturvårdsåkrarna som jag testade avskräckte mej grundligt. Baldersbrå och kvickrot tog över helt eftersom man inte fick spruta. Men det är väl ändrat i de nuvarande reglerna.

I senaste Land Lantbruk finns en artikel om ett examensarbete vid Karolinska institutet och Stockholms universitet där man jämfört grönsaker och frukt från tre källor: vanliga importerade, vanligt odlade i Sverige och ekologiskt odlade. Som indikator använde man HI-indexet där HI under 1 inte förväntas ge några långsiktiga negativa hälsoeffekter. Resultatet var delvis förvånande. Importerat och vanligt odlat gav HI=0.15 medan vanligt odlat från Sverige bara gav HI=0,02. Ekologiskt odlat gav bara 0,0003 och annat hade ju varit skandal eftersom man mätte resterna av bekämpningsmedel.

Personligen är jag inte förvånad då man vet hur mycket mera bönderna måste spruta i Mellan- och Sydeuropa. Den svenska maten var mer än sju gånger bättre och låg mycket långt under indexgränsen. Men det är inte konsumenterna som får i sej mest bekämpningmedel utan bönderna som andas in medlet direkt då de sprutar. Så det är all idé att minska på besprutningen.

Ekologisk odling blir det inte för mej nu åtminstone men jag är hela tiden mycket intresserad av odlingsmetoder som kunde minska användningen av gödselmedel och kemikalier. Vall skulle gå bra på våra åkrar utan gödsling men det finns tyvärr ingen som vill ha det den producerar då kossorna nästan försvunnit från våra byar. Fram till 1975 då vi sålde kossorna så hade vi stora mängder hö utan nämnvärd gödsling och utan besprutning.

Det är värre med vetet. Jag har strävat till att minska på gödsling och besprutning och försökt minimera bearbetningen och alla kostnader och arbete. Men i princip är det i alla fall konventionell odling. Lägre hektarskördar stör mej inte alls men nånting måste man få in från veteodlingen. Och ogräsåkrar vill jag inte ha även om de inte behöver vara totalt ogräsfria. De stora problemen är närmast kvickrot och baldersbrå.

Jag tänker inte ta problem med gödsling och sprutning på den låga nivå jag håller. Undersökningen i Stockholm visar att jordbruket är renare än många tror och då har säkert bönderna i Sverige använt betydligt mera gödsel- och sprutmedel än vad jag gör.

Nya odlingsmetoder kommer hela tiden och det är möjligt att också jag kan lämna Yara och Monsanto åt sitt öde en dag.