Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Nu kom värmen

Det har varit en riktigt skön sommar för mej. Inte som de somrar då man började fundera på att flytta till jordkällaren där det var litet svalare. Men det har inte varit så bra för vetet som såddes alldeles för sent. Det behöver en massa värme för att hinna bli färdigt (kveiti fäärdnar som man säjer i Hindersby). Och nu kom värmen. Tiodygnsprognoserna lovar upp emot +25 grader och bara solsken.

I går flisade vi och det går bara fortare för varje år. Nu tog det under två timmar. Det intressantaste var i alla fall om fliisbisin skulle fungera.Och visst fungerade den bra – även om jag lyckades knäcka den 25 cm planka som jag skruvat fast framför den. Stora Zetorn är så stark och tung att man lätt kör sönder allt möjligt med den. Jag måste svetsa fast en stabil U-balk bakom plankan som stöd. Men annars gick det fint. Det går dessutom att dra flis bakåt ifall man skuffat allför mycket framåt.

Ett problem med stora Zetorn är att den är så hög. Jag är tvungen att skuffa bort nästan all flis under hjulen för annars tar hytten i taket. Jag har redan kört bort en halv planka för några år sedan innan jag fattade att gräva en väg för hjulen.

Det blev att skyffla tillbaka flis i hjulspåren då jag hade slutat köra med traktorn. Och visst måste flisen jämnas ut för hand en hel del. Men det var ganska litet skyffelarbete i år i jämförelse med tidigare år då man svettats i ett par dagar innan flisen var utjämnad.

Nu torkar flisen alldeles utmärkt med hetta och starkt solsken på plåttaket. Och det är viktigt att få den nedtorkad och bort från torken innan tröskandet börjar.

I går körde jag också bort ett tiotal datamaskiner och bildskärmar som jag samlat i ladan sedan 80-talet. De är nu så föråldrade att de är alldeles oanvändbara. De små datamaskiner jag nu köper är betydligt snabbare och lika stora som en tändsticksask av den större sorten. En urgammal laserskrivare blev kvar helt enkelt för att det behövs två man att lyfta in den i bilen … Också tre gamla TV-apparater fick göra den sista resan. Tjock-TV går inte att använda mer. Men jag tänker spara vår första TV för den är en så snygg möbel – helt i trä.

I går kväll gick jag ett par varv runt en åker för att kolla flyghavre. Det klarar jag inte mera av i stark sol. Man börjar se i syne och får värmeslag. Vi hade sprutat de åkrar där vi haft flyghavre men man måste ändå gå igenom dem. Om det blir kvar ett enda strå flyghavre så har man ett hundratal strån nästa år. Till all tur hittade jag bara ett enda strå.

Den här sommaren har varit bra i trädgården. Allt regn har gjort att vattnandet inte varit övermäktigt men nu måste jag dra rör och sätta droppventiler då hettan och torkan kommit.

Det är säkert bittert för mången semesteridkare som haft ledigt i juli och återvänder till arbetet nu då sommarens första egentliga värme kommit. För mej hade det också varit bättre med hetta i juli då jag gick omkring med sjukt bakben och lekte snigel. Nu är benet bra men så knäcker hettan mej. Det gick ännu idag att arbeta i verkstaden som har lite svalka kvar eftersom jag varit noga med att hålla dörrarna stängda då det varit sol. Om den här hettan fortsätter i tio dagar till så måste jag åter fundera på att sopa jordkällaren …

Odjur av alla de slag

Det finns trevliga djur (som kossor) och mindre trevliga djur och så har vi odjuren. Allt beror förstås på perspektivet. Av naturliga skäl känner jag en mängd biologer och en del av dem är fascinerade av det som vi bönder anser vara skadedjur. En biolog var här på besök och jag ursäktade mej att jag inte hunnit städa tröskhuset men han var imponerad av de fina spindelvävarna som där fanns.

Fåglar kan vara väldigt trevliga såsom tofsvipor och svalor. Svalor hade vi i mängder i år och de byggde bo överallt. Jag lät dem hållas även om de skiter ned alldeles förskräckligt. Fast det fixar man lätt genom att sätta en pappskiva under boet. Tyvärr så har vi också skator och liksom hos Christer så förstörde de skurkarna svalornas bon och tog alla ungarna. Utom ett som fanns längst inne i gamla torken utanpå påfyllningsröret.

Då jag skulle tömma nya torken så gick det inte alls för det satt en svalunge på varje handtag till alla tre omkopplarna ! Jag stod rakt under men de rörde sej inte. Nästa morgon var de i alla fall borta och jag kunde börja tömma. Men sedan blev jag mindre glad över fåglarna (jag vet inte exakt vilken sort). De hade skitit på den nya blanka plåten i torken och det måste ha varit rena svavelsyran för den frätte bort galvaniseringen och plåten var alldeles rostig.

Det måste göras nånting för annars måste jag snart byta plåt och det är både dyrt och arbetssamt. Så jag tog en stålborste och rostskyddsfärg och målade över fläcken. Då var jag inte vän av fåglar. Troligen måste jag sätta upp fågelnät för alla luckor i torken.

Vildsvin har vi redan diskuterat. Nu är stängslet kring potatislandet styrt av en klocka som kopplar på strömmen bara till natten. På dagen rör sej vildsvinen knappast. Men jag hörde i dag att de varit bakom grannens uthus så de börjar nog röra sej på åkrarna.

I morse plockade jag flyghavre och då hade man förstås sällskap av en massa flugor och bromsar. Även om de inte förekommer i sådana mängder som då vi hade djur så räknar jag dem absolut till de värre odjuren.

I trädgården rör sej en flock trastar som ser till att bären inte hinner fara illa. Förstås skulle vi hellre plocka dem själva …

Inomhus har vi sällskap av sockermyror och jag provar olika metoder att hålla dem i schack. Gift vill man inte använda inomhus men de lär ogilla kanel. Jag prövar också curry i pulverform. De klättrar upp längs alldeles blanka kakel och sitter under hyllorna … Sådana fötter borde man ha då man bygger och klättrar på husen.

Men man får väl bara vara glad att vi inte har skallerormar och krokodiler i våra trakter. Även om man aldrig kan vara säker. Man läser ju om folk som har de mest underliga husdjur – som allt emellanåt rymmer.

Vintern kommer …

Inte riktigt än men nu gäller det att torka flis för vintern och då är det bråttom. Flisen torkas i samma tork som vetet och måste vara torr så den kan köras ned i flislagret innan vi börjar tröska.

Det har tidigare varit ett svettigt arbete att skyffla ut flisen i torken men nu är fliisbisin färdig och skall testas. Tanken är att dels breda ut flisen och dels skuffa ned den i flislagret då den är torr. Den gamla ledubisin är nu fäst vid gafflarna på frontlastaren och sticker ut tre meter framför traktorn. Det behövs för flislagret är fem meter brett.

Men det blev en grymt lång kombination. Det skall vara fritt i krökarna då man kommer med den här. Förstås kan jag lyfta den upp mot himlen så den kommer över alla hinder. Lastaren lyfter fyra meter och så tre meter till … Tur att alla luftledningar är borta nu.

Och så får vi hoppas att den fungerar som avsett och inte hamnar i hopen med misslyckade uppfinningar :-).

Julipyssel

Juli är för en veteodlare en mellantid men inte är man utan sysselsättning. Det är inga bråda arbeten – annat än i den meningen att det blir elände om de inte är gjorda då tröskningen börjar. Typiskt skall torken tömmas och ses över och så skall flyghavren kollas. Plus att en mängd byggarbeten borde klaras av så man inte behöver göra dem i januari.

Torkarbetet hör till det minst roliga i jordbruket. Det betyder damm, damm och åter damm. Helst bastu varje kväll. Det blev litet bättre då vi började tömma torken genom att suga. Men i den gamla torken får man stå i en dammstorm då man skall kontrollera tömningen för där måste vi blåsa. Det finns täta kläder och skydd men då det är hett så håller man på att förgås inne i dessa.

Som jag skrev tidigare så säljer vi vetet först följande år. Beroende på arbetsgången och priserna blir det i maj, juni eller som i år juli och augusti. Den nya torken måste i alla fall tömmas i tid så vi hinner torka flisen för nästa vinter innan tröskandet börjar. Det har varit litet funderande kring hur flishanteringen skall ordnas. Tillsvidare har det varit skyffeln som gäller men nu köpte vi pallgafflar till stora frontlastaren. Den gamla ledubisin skall fästas vid gafflarna och så skall flisen bredas ut och senare skuffas ned i flislagret med denna.

En ledubisi var en som stod inne i ladan och kastade höet vidare i knutarna då man slängt in det genom dörren. Annars skulle allt ha blivit innanför dörröppningen som kvickt hade täppts till. Därför måste man kasta det vidare i samma takt som höet lastades från vagnen. Senare då vi övergick till att vinscha upp höknippor i ladan så kunde man inte dra dem ända fram utan det behövdes en förlängning på gamla frontlastaren som man använde för att skuffa höknipporna ända till bakväggen. Den är svetsad av tjocka U-balkar och det är den som jag nu skall fästa vid gafflarna. Framför den tänkte jag fästa en tjock planka. Sedan får vi se hur det fungerar …

Nya torken är nu tom och det blir väl flisning nästa vecka.

Flyghavren har vippa men en hel del är ännu utan så det är inte så bråttom. Det kalla vädret har försenat allting. Det verkar som om sprutningen fungerat bra i år men det kan ha blivit remsor mellan sprutandet. Och så kommer det eftermiddagsskurar hela tiden. Rötmånaden har dessutom börjat.

Att sälja vete

Att köpa billigt (eller inte alls) klarar jag bra men det är sämre med säljandet. Nu är också vetepriserna mycket beroende av faktorer på världsmarknaden utanför vår kontroll så det är bara att sälja till det pris som erbjuds eller inte alls. Í år fanns det ändå en tredje möjlighet eftersom man organiserade egen export. Och jag skrev på ett avtal om 40 ton fodervete. Priset var inte så fantastiskt men det var det inte här i landet heller. Nu har priserna stigit litet men är fortfarande låga.

Det var litet problem att få exporten igång på grund av låga priser på världsmarknaden men nu verkar ett parti vara på väg. Och så fort det är klart så åker vårt vete iväg till Lovisa som ju är nära oss. Transportkostnaderna (som vi betalar) blir då inte så höga. Det är förstås fjolårets vete som vi säljer först nu. Det är alls inte ovanligt eftersom jag nästan alltid lagrat skörden över vintern. På våren är det mycket lätt (och billigt) att torka ned den sista procenten. Just nu är luftens relativa fukthalt 55 % fastän det är mulet och den sjunker ordentligt då solen lyser. Många vårar har jag torkat ned vetet under 12 % i misstag då jag inte stängt fläktarna i tid. För saluvete måste fukthalten vara under 14 % och litet marginal måste man ha.

Nu skall också nya torken tömmas så vi kan flisa för nästa vinters värme. Och flisen måste köras ned i flislagret före tröskandet. Som det nu ser ut så kan det bli tröskat med hög fukthalt på vetet och då det blir sent så är det svårt att torka. Det är ingen katastrof i en kallufttork eftersom man kan starta fläktarna och kyla ned säden vid behov. Det intressanta är att då man torkar så skall man blåsa då det är varmt men då man skall kyla ned säden så den håller över vintern så skall man blåsa då det är kallt. Också fuktig säd håller sej bara den är tillräckligt kall.

Före torktömmandet byggde jag om rörsystemet litet. Nu kan jag lätt flytta säd som innehåller stickor och agnar (i lårarnas kanter) till sorteraren medan största delen går direkt till silon. Fläktsystemet som jag köpte 1975 då vi byggde torken på ladugårdsvinden har fungerat utmärkt och gör det än i dag. Litet dyrt var det men på 40 år börjar det ha betalt sej. Det bästa är att det blåser rören helt rena så man blandar aldrig olika sorter. Dessutom är det lätt att köra runt hörn och med snabbkopplingarna kan man bygga upp tillfälliga rörsystem snabbt.

Den nedersta omkopplaren är ny och den kan flytta vetet till sorterargropen (till vänster) eller vidare uppåt där den övre omkopplaren väljer om man vill köra in till den gamla torken (uppe till vänster) eller till en av sex silos (uppe till höger). En våning lägre ned står sugfläkten som jag använder då jag kör upp vetet från den nya torken.

Fördelen med sugfläkten är att torken blir helt ren tillika. Den går tyvärr inte att använda i gamla torken som har djupa lårar utan där blåser jag ut säden med ögonlocksplåt och kör vidare med en annan flyttfläkt. Säden går till samma omkopplarpelare så jag kan med omkopplarna styra den dit jag vill. Fördelen med att blåsa ut säden i stället för att suga är att den blir litet sorterad tillika. Agnar och annat lätt material flyger nämligen över till nästa lår.

Det går lika snabbt att suga bort säden med den här fläkten som har en 22 kW motor och dubbelfläkt. Jag har ögonlocksplåt i torken med riktad luftström eftersom jag planerade att tömma torken genom att blåsa men det här systemet är egentligen bättre.

Nu är det också dags att ge sej ut på åkern för att söka flyghavre. Vetet har gått i ax och flyghavrens vippor har kommit fram. Jag har visserligen sprutat mot flyghavren men man måste i alla fall kontrollera åkrarna så de inte hinner fröa. Det bästa vädret är mulet men inte regn då man skall plocka. Bakbenet är styvt på morgonen men då man börjat röra på det så är det ganska bra.

Värkpiller

Jag har varit så lyckligt lottad att jag nästan aldrig behövt ha nånting med läkare att göra. De är förträffliga individer men jag föredrar att träffa dem sådär civilt – utanför yrkets gränser. Piller har jag också lyckats undvika med något enstaka undantag liksom all annan sorts medicin. Sjukhus har jag inte sett innanifrån sedan jag under tiden i Dragsvik krockade efter en permission och hamnade på Tilkka. Egentligen krockade jag inte utan jag låg och sov bredvid chauffören som körde in i en bil som gjorde en vänstersväng utan att blinka.

Men nu var det illa tvunget att äta värkpiller eftersom andra bakbenet inte ville följa med. Det var redan litet bättre men så en morgon blev det på riktigt dåligt humör. Det gick liksom inte att lyfta det och ta ett steg framåt utan att det började skicka en mängd signaler upp med sidan till hjärnan som sa: Aj !

Nu hjälps det inte. Torken skall tömmas så vi får in flisen som skall torkas ned och flyttas till flislagret innan tröskandet börjar. Så det blev värkpiller fastän jag vanligen undviker alla piller in i det sista. Jag vet att många går på värkpiller år efter år så inte skall jag klaga. En bonde får bara jobba antingen han är sjuk eller inte för ingen annan gör jobbet. Den som tror man kan anställa någon i stället har inte alls fattat att man då behöver ett extra lönearbete för att betala den personen. Vetepriset är så uselt att det lönar sej att låta det ruttna i stället.

Med värkpiller så går det att röra benet och det är huvudsaken. Det är som von Döbeln vid Jutas att man behöver en sats “Som gör mig för i morgon sjufalt värre, Men hjälper mig i dag på mina ben!” Jag läste aldrig Fänrik Stål utantill men farsan gjorde det i skolan och citerade så ofta att jag kan en hel del Runeberg ännu. I nästan alla sammanhang hittade han något lämpligt citat :-).

Vi har alltså kvar allt vetet från i fjol ännu. Det är torrt men priset var så uselt på våren att man undrade om man hellre borde köra det till skogen åt vildsvinen. Och så skrev jag avtal om export. För säkerhets skull sparade jag därför fjolårets vete för man vet aldrig om man får nånting i år. Det ser visserligen bra ut just nu men allt hänger på hösten. Den borde bli torr och sen om det skall gå att tröska så försenat som allt är.

Värme måste vi ha nästa vinter så fram till dess vi får flisat så är det bara att gå på piller …