Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

En glimt av hopp

Solen tittar litet fram bakom molnen. Det kom regn i natt men inte mer än 7 mm. Dessutom lovar tiodygnsprognoserna bara någon enstaka millimeter. Med blåst och sol torkar det snabbt upp och det finns kanske möjlighet att börja med vårsådden så småningom. Men ännu är vissa åkrar dyblöta. Speciellt svackorna i våra leråkrar är hopplösa fall. Ytan är så tät att just inget slipper nedåt till täckdikena så det skall torka uppåt,

Här går man och väntar. Stödansökan är inlämnad. Det blev en hel del skrapande i huvudet så man har stickor under naglarna. Till sist så kom jag fram till att det ändå måste lämnas in en ändringsblankett 15 juni så jag satte dit jordbruksskiften på måfå. Man vet ju aldrig hur det går med vårsådden … En mängd länder har flyttat fram ansökningsdatum till efter sådden vilket är förståndigt. Men inte Finland. Vi skall se in i framtiden och förutspå vädret. Nåja, vädret än mindre oförutsägbart än jordbrukspolitiken numera :-).

För att ha nånting att göra (man kan ju inte börja med några större arbeten) så började jag byta väderprogram. Den gamla väderstationen har mer eller mindre säckat ihop och en ny Davis Vantage Pro2 kostar alldeles för mycket. Men den gamla har regnmängder som kan vara 1200 mm per dag (!) och plastgrunkorna i vindmätaren har solen tagit kål på. Så jag tänkte bygga en egen väderstation. Redan nu har jag temperatur- och luftfuktighetsmätare kopplade till mät- och styrsystemet.

Jag har länge kört Weatherwiev men det har stannat i utvecklingen och efterföljaren Weewx är lättare att ändra enligt egen önskan. Dessutom kan den kopplas till mitt mät- och styrsystem via owfs (entrådssystemet).

Man kan titta på vädret via nätet

http://84.20.155.7/weder

men försök inte via en server i Kina, Ryssland eller Ukraina. Jag har stängt av dessa eftersom tusentals skurkar därifrån försöker bryta in sej i mina datamaskiner. De försöker givetvis med alla andra också. Folk skulle bli ganska uppskrämda om de visste hur utsatta de egentligen är. Jag har program som övervakar alla inbrottsförsök men det har de flesta inte utan är lyckligt omedvetna om vad deras maskiner används till. Om de lyckas bryta sej in i din maskin så används den nämligen därefter för allsköns kriminell aktivitet. Se till att skyddsprogrammen är i skick !

Mät- och styrsystemet är numera ett viktigt verktyg i arbetet. Dessutom har jag en bunt kameror som övervakar olika saker. Jag kan följa med vad som händer oberoende av var jag själv är. Just nu är förstås väderstationen det viktigaste. Man kan givetvis gå ut och se hurudant vädret är men det har betydelse för arbetet att veta till exempel hur mycket regn det kom på natten. Jag har kommit fram till att det skall vara automatisk mätning. En plastregnmätare är ju billig men man glömmer om man har tömt den och när. På hösten fryser den förstås sönder och på våren har man inte hunnit köpa ny då det börjar regna …

Två lass sand har jag också som skall köras ut. Bäst att fylla nu då man bra kommer ihåg var vattnet stod i groparna. Senare på sommaren börjar man glömma var problemen fanns. Och så har jag försökt gräva fram brotrummorna till åkrarna. Vissa gick bra men på sina ställen är de djupt under vägen som fylldes upp nästan en halv meter för ett antal år sedan. Sanden har rasat ned och täppt till brotrummorna. Inte blir det bättre av att man kör över kanten och drar ner mera i brons kanter.

Ännu tar det många dagar innan man kommer ut på åkrarna så det gäller att hitta på lämpligt små arbeten under tiden.

Intet är som väntans tider

Glad Mors dag ! Här sitter vi och dricker kaffe i allsköns ro – vilket känns underligt. Vanligen är man ute på åkern och sår för brinnkära livet på Mors dag (vem fasen har hittat på att sätta den mitt i vårsådden ?). Vanligen stiger jag av traktorn i Alkärret och plockar en bukett vitsippor förrän jag kör hem för att fylla på såmaskinen. Det har blivit en tradition (efter närmare 70 år) så jag måste köra till Alkärret och plocka vitsippor idag också. Men inte med såmaskin …

Här är det blött och eländigt. Inte många har sådana åkrar att de kommer ut på dem än. Visst är det sol och blåst och torkanväder men det tar ännu flera dagar innan det går att köra på åkrarna. Och så kommer det mera regn på onsdag … Det ser inte alls bra ut med vårsådden i år. Jag som tänkte så direktsådd borde ännu vänta en vecka mer än alla andra. Men om det regnar litet hela tiden så är vi snart i juni.

Såmaskinen är klar och utkörd. Gamla frontlastartraktorn har fått nya packningar i vänstra cylindern som läckte en hel del i fjol. Så nu sitter vi bara och väntar på bättre väder.

Lägg märke till den fina skuggan av fotografen :-).

Och den som inte läst Erik Axel Karlfeldt (en av mina favoritpoeter) kan under väntetiden fundera på dikten från 1898:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Slutodlat

Nästa stödansökan går inte mera i mitt namn utan Henrik kan titulera sej “primär odlare”. Jag är åtminstone i byråkratins ögon bara “övrig odlare”. Nåja, en gång är det slutodlat för oss alla.

Fast det kanske inte ändrar så mycket i praktiken. Ungdomarna har så bråttom med sina jobb och studier och familj att jag säkert får “hjälpa till” ännu en tid. Men Henrik arrenderar också min halva och har alltså besittningsrätt till gårdsenheten som det heter så fint på byråkratiska. Men inte sitter han i stan och latar sej utan är nog här och gör en massa så fort han har tid. Och det är ju trevligt.

Vi har länge haft långsam övergång mellan släktleden. Min farfar ägde länge halva gården och min pappa ägde halva till sin död. Det är enkelt eftersom det är två “numror” 9:7 och 9:8. I början på 1800-talet delades Bos-Sestu (en fjärdedel av Bosas rusthåll) i två delar: Bos-Sestu-Stuvus och Bos-Sestu-Kamars. Vi har ju traditionen att benämna stället efter boningshuset. Det delades nämligen också och den som fick stuvu-delen kallades Stuvus medan kammardelen blev Kamars. Vanligen högg man litet stockar och utvidgade sitt delade hus så det blev lika stort som vanligt. Men i slutet på 1800-talet så flyttade den som hade den andra Bos-Sestudelen till sitt hemställe eftersom brodern hade blivit sjuk. Och så köpte Moofa (min farmorsfar) den andra delen.

Den äldre generationen har vanligen fortsatt att arbeta så länge de orkat. Och visst var det skönt att veta att farsan skötte om det han orkade med då jag jobbade i Otnäs även om jag var hemma så mycket jag hann. I mitten på 80-talet flyttade vi hit till hemstället men jag jobbade ända fram till 2004 i Otnäs.

Hur känns det nu då jag inte mera är “primär odlare” ? Inte märker jag än speciellt stor skillnad. Fortfarande är jag “sista instans” och får se till att det fungerar. Men det känns bra att någon är intresserad av att fortsätta. Jag har inte försökt pressa Henrik att fortsätta och inbillar mej åtminstone att det är av eget intresse. Inte lever man av jordbruk numera men inte dör man av det heller. Jag har trivts utmärkt med bondelivet och man klarar sej om man gör allting själv och inte har några större krav.

Henrik har också hamnat in på forskarbanan vilket har sina sidor. I motsats till mina föräldrar vet vi bra vad det innebär: Mycket arbete och dåliga inkomster. Men det är intressantare än ett 8-5-jobb och ger en viss frihet (ofta att jobba nätterna igenom …). Många förundrade sej att jag jobbade som forskare och bonde tillika men det är en utmärkt kombination. Man är van att arbeta som en dåre då det behövs och det är absolut nödvändigt att syssla med kroppsarbete som motvikt till hjärngymnastiken. Ibland hakade hjärnan upp sej och fastnade i ett och samma spår och då hjälpte det bäst att arbeta kroppsligt tills man var så trött att hjärnan stängde av sej helt enkelt.

Nu gäller det bara att orka tills ungdomarna kommer över det värsta, barnbarnen växer upp och de yngre orkar ta över. Jag minns att det var tufft då barnen var små men det blev betydligt lättare då de inte mera behövde skötas om utan tvärtom hjälpte till. 80-talet gick mej förbi ganska grundligt men på 90-talet återvända man till de levandes skara.

För 40 år sedan började jag bygga torken på ladugårdsvinden (1975) och med det så tog jag allt mer över ansvaret för stället. Visst jobbade jag i Otnäs ännu närmare 30 år men det gör dagens unga bönder också ganska ofta. Jag tänkte orka i tio år ännu men kanske jag innan dess blir så gaggig att jag måste sättas på undantag :-). Och tio år är vad jag behöver för att få mina påbörjade projekt “färdiga” och stället uppstädat … Även om jag svagt misstänker att nästa släktled kommer att riva allting och ändra om – så gjorde jag också.

Den som lever får se.

Regn – ingen sådd

På lördagen kom det en hel del regn. Prognosen var kring 4 mm men det regnade sakta hela dagen så det blev en hel del mera. Mitt på dagen började prognoserna öka på regnmängden. Jag hörde att man mellan Sibbo och Borgå hade kommit igång med sådden men de är annars också ett par veckor före oss. Här har nästan ingen ens börjat harva. Inget under precis för så här såg våra åkrar ut på söndagen.

Det börjar torka upp litet nu men det skall komma 20 mm regn på torsdagen så det blir inget vårsådd i brådrasket.

Jag har de nya tallrikarna på Rapiden men det saknas ännu ett lager för en bill. Det visade sej vara svårt att hitta ett sådant. Jag beställde för en vecka sedan men inget syns till ännu. I går tröttnade jag på de inhemska firmorna och köpte både lager och filter över nätet. Det blir billigare och tydligen går det också snabbare. Leverans från Tyskland kommer på 3-4 vardagar. Tillverkaren är i bägge fallen densamma. De finländska reservdelsförsäljarna lever på lånad tid. Då den gamla generationen ersätts med ungdomar som är vana att använda nätet så ids de inte ens fråga om det finns reservdelar i Finland.

Det är inte bara fråga om priset. Det var omöjligt att hitta hyttfilter till Zetor 14245 här så jag kollade in tyska tillverkare av filter och beställde sedan rätt storlek från eBay.de. De som säljer på eBay är ofta vanliga affärer som insett nätets fördelar. Den tyska firma jag köpte ifrån hade specialiserat sej på filterhandel över nätet och hade förmånliga avtal med transportfirmor också internationellt. Det är inte bara billigare utan jag sparar en hel del tid med att få filtret levererat till verandan (vi har en hygglig postiljon) i stället för att jag skulle ta bilen och köra 100 km till Ring III och tillbaka. Vanligen går hela dagen förlorad då man åker in till Ring III.

Det gäller att se upp med utbudet på eBay. Man skall inte sortera enligt billigaste pris utan enligt pris+frakt. Många gånger har samma firma anbud på en grej för verkligt billigt pris och för ett betydligt högre pris på samma sak. Skillnaden är oftast den att frakten kan vara 99 euro eller så 7 euro … Sedan skall man också kolla vad priset på frakt blir för flera exemplar. Endel firmor multiplicerar frakten med antalet exemplar medan andra bara sätter till en liten summa för flera exemplar. Det kan göra stor skillnad om man köper många.

Nu verkar det inte vara så bråttom med att få reservdelar om det kommer mera regn. I år har jag också en enda traktor i vårbruket eftersom jag tänkte köra med direktsådd. Det är ganska stor skillnad jämfört med att man harvar allting flera omgångar. Det får växa betydligt sämre innan jag förlorar på direktsådden.

Fast om det blir en blöt vårsådd så kan det hända att jag måste harva åkrarna bara för att få dem att torka upp …Men ingen vet hur vädret blir senare i maj. Spännande det här bondelivet !

Verkstadsvedermödor

Jag tycker att Valborgsbilden (Glad Valborg) ser alldeles för idyllisk ut. I själva verket så tillbringade jag Valborg och flera dagar före och efter i de mest obekväma ställningar man kan tänka sej. Det är inte ovanligt i verkstaden men byte av tallrikar på Rapiden hör till de värre övningarna. Inte för att den är trångt konstruerad – tvärtom. Det hade gått utmärkt om jag hade haft en halv meter längre armar och fler leder på dem – helst sådana som viker sej åt alla håll …

Som vanligt så tappar man en nyckel och armarna räcker inte till utan man måste kravla sej upp och gå runt maskinen för att hämta den. Vanligt är också att rocken fastnar på något järn eller skruv. Förstås bak i ryggen så man inte kan få loss den. Rör man på huvudet så slår man det mot en kant och då man försiktigt lyckats lirka in huvudet i maskinen så märker man att man inte kan vrida det åt rätt håll för näsan tar emot.

Rapiden är välkonstruerad och där finns utrymme både på bredden och på höjden vilket är bra så torvor inte fastnar så lätt. Men att skruva på den – speciellt tallrikarna – gör att man inte kan ligga, inte sitta och inte stå på huk utan nånting däremellan. Musklerna får inte utföra arbete utan spänns bara till bristningsgränsen så man får kramp i dem på nolltid. Annars når man inte bultarna.

Och så är det intressant att få en nyckel på bulthuvudet. De korta orkar man inte dra loss dem med och de långa ryms inte. Visst har jag kompressor med skruvdragare med slag men det finns ingen möjlighet alls att få den att rymmas mellan billarna. Så det blir att dra loss alla bultar för hand. Det fina är att då de en gång kommer loss med den första knäppen så kan man skruva ur de flesta med fingrarna. De är inte rostiga alls eftersom de är välsmorda i vaselin. Men att dra loss dem kräver det längsta skaftet jag har och en hel del funderande hur man skall få dit det. Och sedan då bulten plötsligt lossnar så får man då och då ett finger i kläm trots att man försöker undvika det. Tummen på höger hand är ännu ganska sjuk och svullen men börjar bli bättre.

Ibland måste jag hasa mej på rygg under maskinen. Det går fint på underlaget av papp från gamla lådor. Tunt men värmeisolerande och mycket bättre än allsköns köpisunderlag. Men det skall vara stora lådor så det inte finns veck på pappen. Annars gick det bra men då man efter pustande och stånkande lyckats hasa sej fram till rätt bill så märkte man att man glömt den viktigaste nyckeln på bordet … Hasa bort, hämta nyckeln och hasa tillbaka.

Men annars gick det bra …

Prognoser …

Just nu är man mer än vanligt spänd på väderförändringar och läser prognoserna stup i kvarten. Vi fick en massa regn i går. Det regnade sakta men hela dagen. Och prognoserna hotade med mera regn på torsdag och nästa måndag. Men nu har de igen dragit ned regnmängderna … Långtidsprognosen verkar ändra flera gånger om dagen och ganska mycket dessutom. Det betyder att de är ganska värdelösa. Tvådygnsprognosen stämmer lite bättre men också den hade bara 4 mm regn för gårdagen (utom sedan mitt på dagen då de började höja regnmängden ordentligt).

Det blir att se ut genom fönstret om man vill veta hurudant väder det blir …