Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

En bortkastad dag

Allt emellanåt händer det – och speciellt ofta i skogen. Dagen verkade bra. Det hade frusit på natten (-6 grader) och värmen hade fått snön att falla ned från träden. Nu skulle det huggas – trodde jag. Men jag hann inte ens stanna traktorn förrän jag hörde ett grymt pysande. Ventilen på ena bakhjulet hade brustit. Där jag fäller är granarna så stora att motorsågen med nöd och näppe räcker till (med 13″ svärd) och kvistarna är lika grova som armen. En av dem hade slagit av ventilen.

Tja, det var inte mycket att göra annat än att ringa hem efter skjuts och hämta stora Zetorn. Till all tur var det fredag morgon fastän allt elände vanligen händer på fredag eftermiddag. Och vi har bilväg ända fram till skogsskiftet i Tallmosan. Nattens köld gjorde att vägen till skogen höll för den stora traktorn. Sedan var det problematiskt att komma fram med den. Där vägen var rak gick det men den är så grymt lång att minsta krök gjorde att skopan tog emot träd. Jag lyckades i alla fall komma fram utan att såga ned alltför många träd.

Nu var det fint att ha lastaren fäst vid traktorns ram. Då har man inbyggd domkraft och bara sätter ned en benet och bakhjulet lyfts i vädret. Så det kunde jag skruva loss och lyfta bort med frontlastaren. De stora hjulen går inte att hantera för hand.

Därefter hämtade jag Ducaton och släpvagnen, körde ut hjulet till vägen och lastade på vagnen. Och så körde jag det till Kuggom till vår däckspecialist och fick ny innerslang monterad snabbt medan jag väntade. Hem igen och hjulet med frontlastaren tillbaka till traktorn.

Det gick bra att sätta tillbaka. Med stödfoten kunde man lätt reglera höjden på traktorn så man fick det på skruvarna.

Muttrarna på och så var det bara att dra fast dem ordentligt.

Visst gick allt bra men innan jag hade alla traktorerna och Ducaton hem från skogen var det i alla fall mörkt och dagen förbi utan att jag hunnit såga nånting alls. Utom en jättestubbe som jag måste såga ned för att komma fram till bakhjulet med frontlastaren. Åter en bortkastad dag. Och så den filosofiska frågan: Hade det hjälpt att inte alls stiga upp i morse ?

Skogsbondens arbetsväg

Jag satte tidigare in en förfalskad video, dvs. det var en stillbild men nu har jag monterat traktorkameran. Det är en billig vindrutekamera som i alla fall har en ganska bra kvalitet. Fästet är däremot uselt. Det skulle sättas fast med en sugkopp och det gick inte alls. Så jag byggde om det och satte en stark magnet i stället. I en bil kan det vara svårt med nutida plast överallt men i gamla Zetorn finns det mycket järn. Lite måste det ännu ändras för vibrationerna stör mikrofonen ganska mycket ibland. Men det borde gå att fixa med gummibussningar. Magneten är röd.

Kameran är en G1WH med HD 1080 och rätt hyfsat nattseende. Jag kollade på nätet och den fick bra vitsord. Mycket bra för under 50 euro på eBay.

Nu kan jag visa en äkta hemfärd från skogen. Musiken är också äkta. Den kommer från mina hörlurar via Blåtand som vi diskuterat tidigare.

Det har varit ett problem att ta video eftersom jag arbetar ensam och sällan har tid med att ställa upp videokamera med stativ. Nu kan jag ha kameran i traktorn och flytta den snabbt med magnetfoten till lämpligt fönster.

Tornados spelar Telstar. Det var den första telekommunikationssatelliten för civilt bruk. Nu är det redan över 50 år sedan.

På väg hem från skogen

I kväll då jag körde hem från skogen så var det en fin kvällshimmel. Samtidigt så lyssnade jag på mp3 i hörlurarna. Väl hemma så satte jag ihop en liten video (med en stillbild) bara för att experimentera. Här ser ni resultatet som är ganska så verklighetstroget. Bara Zetorns motorljud i bakgrunden saknas. Jag skall försöka få till stånd en riktig video med min nya traktorkamera men det gick ju inte i dag för kvällshimlen var fin bara under de minuter jag körde på vägen. Det är mycket kort tid man har på sej att fotografera/filma nånting fint och har man inte då allting färdigt så lyckas det inte. Bilden ändras faktiskt litet om ni orkar se till slut …

Musiken är Shadows: Ghost Riders In The Sky som är en av mina absoluta favoriter. Ren och skär 60-talsnostalgi.

Nej se, det snöar …

Men andra raden (“det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön är det fantastiskt att få vara ute i skogen …

Mobil eller telefon ?

Jag började skriva en kommentar till Christers inlägg om “Luren” men insåg snabbt att det hade blivit en mastodontkommentar. Så jag skriver hellre ett inlägg. Mobiltelefoner är dels en sak som jag funderar på å “yrkets” vägnar dels är det ett viktigt verktyg i skogen. Så det är ganska aktuellt hela tiden.

Egentligen är jag en dålig person att ge råd eftersom jag avskyr Microsoft nästan lika mycket som Apple. Det beror på den tekniska sidan där jag är helt inriktad på öppna system eftersom man lättare kan fixa saker i dem. Och efter katastrofen med N900 så hör Nokia (saligt i åminnelse) inte heller till mina favoriter. Nu är ju Jolla det som fortsatt traditionen kring N900 men jag brände mej litet för mycket på N900 så även om Sailfish är bättre än Android så …

Det finns ingen mobil som är riktigt bra men jag brukar ha som ledstjärna att köpa en vanlig modell, öppen förstås och helst billig. Risken är stor att skräpet går sönder på nolltid och reparationer är helt uteslutna om man inte kan göra dem själv. Garantireparationer brukar vara så långsamma att man måste köpa en annan telefon att ha under tiden. Riktigt nya modeller brukar jag undvika som pesten. De kan visa sej vara rena skräpet.

Av dessa orsaker så går jag in för Android. Det är det vanligaste systemet och relativt stabilt. Sailfish (Jollas system) är troligen bättre men ganska litet. Det finns också billiga Androider och jag tänker minsann inte kasta bort 700 euro på nån mobil som om ett halvår gått ned till hälften. Och man får nästan lika bra lurar för 100 euro.

Men så är det hårdvaran. I skogen passar fuktkänsliga citytelefoner absolut inte. Jag kör med en vattentät icke-android som inte kan ta bilder som man ids se på. En ren telefon alltså. Och så har jag en vattentät kamera i andra fickan. Det finns vattentäta Androidmobiler också men inget vidare kvalitet. Trenden är i alla fall att de nya telefonerna blivit tåligare. Samsungs S5 lär vara “vattentålig” men det har diskuterats vad det egentligen innebär. Problemet med de nya mobilerna är den stora skärmen som helt logiskt blir känsligare. En liten böjning och det blir ny mobil.

Rent mekaniskt är en riktig kamera med metallhölje mycket, mycket tuffare än vilken “vattentät” mobil som helst. Så jag går in för en ren telefon + en ren kamera. Men det var inte frågan om det nu.

Det har kommit nya tåliga telefoner och en av dessa är Caterpillar B15Q som vann tåliga telefoners test i Aftoblandet. Men den är dyr och stor. Dubbelt dyrare än Samsung Xcover 2 (näst bäst). Bägge kör Android. Test.se rekommenderar i alla fall Runbo Q5 (test i Ljud&Bild) som är i samma prisklass som Cat B15Q. Det är ett nytt märke för mej men visar att Samsung och de andra stora inte är ensamma mera.

Runbo och en del andra har komradio också. Det betyder att man kan ta direktkontakt till en annan telefon utan att “ringa”. Kan vara bra på byggarbetsplatser men jag behöver inte funktionen då jag jobbar ensam. Och så har den ingen 4G. Men imponerande batteritid.

Det finns ingen telefon som jag kan rekommendera utan vidare. Alla har sina svagheter. Speciellt 4G är besvärligt eftersom det inte finns “ett” 4G utan en massa frekvensband – och det kommer fler hela tiden … Själv tänker jag vänta och se men Christer måste väl köpa nånting nu då den gamla lagt av. Jag rekommenderar en billig och bra telefon med Android som tål en massa och har lång batteritid. Var man nu skall hitta en sådan ?

Personligen vill jag ha en vikbar telefon (finns inte) med knappar som man kan använda med handskarna på. Och med lång batteritid. Min första Xcover 1 blev i fjol dålig (började stänga av sej) och då kollade jag olika märken men hittade inget bra så jag köpte en likadan billigt. Sedan har jag en grisbillig Android (Samsung Gio) som jag tar med då jag åker till sta’n. Den vågar man inte ha i skogen man har annars varit oväntat bra. Åt den bättre hälften köpte jag en Samsung S3 4G som är mycket billigare än de nya modellerna men nästan lika bra. Inte heller skogstelefon. Den bästa telefonen jag har är en 100 kronors vikbar ickesmart Samsung som bara fungerar med 2G utan kamera. Nå, inte för skogsarbeten.

Möjligen måste man ha flera telefoner för olika ändamål. Allt i ett blir antingen dåligt eller stort och dyrt. Sorry …

Verkstadens viktiga verktyg: kaffekokaren

Man tycker kanske att de viktiga verktygen i verkstaden är svets, vinkelslip, borrmaskin och alla sorter nycklar. Men efter tre veckors intensivt verkstadsarbete så börjar jag luta åt att ett av de viktigaste verktygen är kaffekokaren.

Här tog jag med också den fina blomman som förgyller kaffestunden i högsta grad. Jag gillar blommor och man blir glad då man ser en fin blomma. Nu på vintern har den heller inte så stor konkurrens. Hushållassistenten och kvarnen är bara på besök – de skall flyttas till “baakstuvun” då vi får den färdig. Där kommer en mängd arbetsbänkar.

Förra veckan så bytte jag fjädrar i bromsarna på Zetorn. De gamla fjädrarna var nämligen så slöa att bromsarna låste sej hela tiden. Det är inget litet arbete. Fjädrarna kostade inte många euro men jobbet går ut på att lastarn skall bort, bakhjulena skall bort och bakaxlarna skall bort … Nåja det är andra gången på närmare 40 år (Zetorn är inköpt 1975) men det känns alldeles för ofta i alla fall.

Med en pumpkärra får man lätt bort halvaxeln efter att ha skruvat bort en massa bultar. Och inne i axeln hittar man sedan bromsarna.

Traktorerna behöver bra bromsar. Ofta måste man använda styrbromsarna för att svänga (styrbroms betyder att man bara bromsar på ena hjulet). Då jag sådde med Zetorn förr så svängde den runt kring ena hjulet med styrbroms och man kunde köra tillbaka invid föregående drag. Men det är ofta bekymmer med bromsarna. Gamla MF-165 har bromsar som hugger hur försiktigt man än försöker bromsa. Vår är årsmodell 1970 och ett år senare lär det ha kommit en modell med mycket bättre bromsar. I alla fall är det bättre med inga bromsar alls i stället för sådana som låser sej.

Men att sätta tillbaka halvaxeln var inte så enkelt. Jag måste skruva bort den ett par gånger på nytt innan jag fick hjulet att gå runt. Och då var det bäst att gå in och sätta på kaffekokaren. Mest elände ställer man till då man är arg, trött eller hungrig. Och då är det bra att dricka ett par baljor kaffe så man hinner fundera ut nånting förståndigare än att ta fram storsläggan …

I själva verket sparar kaffekokaren en massa tid och pengar. Jag har lärt mej att gå på kaffe då det blir problem i stället för att bara skruva och skaffa mera reservdelar. Man kan ta med sej verkstadsboken och läsa igenom den en gång till vid kaffebordet. I bästa fall så kommer man på en enkel förklaring till att det krånglar. Till exempel om hydrauliken inte fungerar så kan det bero på att man inte fyllt på hydrauloljan på nytt :-).

Det är förstås också bra att äta en tallrik rågmjölsgröt med lingonmos men det skrev jag om redan tidigare.