Mellan 14 och 15

Det fantastiska med jordbruket är att hur illa det än gått under året så vet man att det nya året alltid betyder ny början. Inte nödvändigtvis bättre men åren skiljer sej åt så mycket att man aldrig vet – så man kan hoppas. Och hoppet är det som håller människan uppe.

Här dominerades år 2014 fullständigt av köksbranden. Inte för att den var stor. Tvärtom var det bara fem korta brädstumpar och en skivbit som behövdes för att lappa ihop det som elden förstörde. Direkt alltså. Sedan kom det massor av rök och sot och vatten som gjorde stor skada. Hela köket plus klädrummet ovanför måste förnyas. Tamburen och hallen har vi inte alls börjat med än. Och då man började röra om de gamla rören och installationerna så växte reparationen än mer.

Så odlandet kom helt i bakgrunden och sköttes på rutin år 2014. En större ihopskruvning av tröskan som sprack det våta året behövdes men Henrik  ordnade det. Med de usla vetepriserna så känns det i alla fall som om vi inte förlorat så mycket. Tyngdpunkten är definitivt inte på några stora hektarskördar utan på minskade utgifter. Det har den varit länge redan.

Jag vet inte om Kalle kommer ihåg det år då vetepriset låg kring 78 euro ? Då började jag allvarligt fundera på det där med veteodling. Nu är det trots allt dubbelt högre (och stiger åtminstone i Mellaneuropa). Jag skulle säkert varit grön av avundsjuka för Christers 5800 kg korn per hektar men i somras var jag där och såg att hans jordar var som den bästa blommyllan. Nu är jag bara grön av avundsjuka över hans jordar – inte över hektarskördarna :-). På våra styva lerjordar kommer vi inte upp till sådana hektarskördar men det är naturligt. Dessutom satsar jag inte mer än det allra nödvändigaste på odlandet på grund av prisnivån.

Min inriktning är absolut inte spannmålsodling utan mera naturahushållning (med litet högteknologiska inslag). Helt enkelt därför att jag förtjänar mycket mer på att själv reparera en maskin än att odla en massa vete som jag måste sälja billigt och för de pengarna betala en reparatör. Så de egna reparationerna kommer före odlandet. Sådan är prisbilden och jag tänker inte bry mej om fastän jag inte kan skryta med höga hektarskördar. Fast ifall priserna skulle stiga 2-3 gånger så kanske man skulle tänka om.

Tyngdpunkten börjar allt mer ligga på skogen som ger större nettoinkomster än jordbruket. Med det “olikåldriga” eller “kontinuerliga” skogsbruk som vi haft precis hela tiden som skogsprofeterna jamsat om kalhyggen så är nästan alla inkomster från skogen lika med netto. Jag tittade i går på minskog.fi och fick mej ett gott skratt över de skötselråd som där fanns. Det var förstås trevligt att se hur mycket jag sparade på att INTE följa dem.

I december skiljde jag åt den gamla lastaren och skall nu börja svetsa den. Vi var med brorsan under helgerna ute i skogen och sågade upp vägarna. Då konstaterade vi också att där fanns massor med arbete och ett par gamla gubbar med motorsåg inte kommer långt så nu skall gallringsprocessorn igång. I början på 2014 fällde vi en hel del riktigt stora granar så där lönade det sej att arbeta med motorsåg men inte i gallringsskog. Det blir en hel del kubik med motorsåg bara träden är tillräckligt stora.

För 2015 gäller det först verkstadsarbete och sedan skogsarbete i början. Och det är bråttom för vi har bara tre månader vinter kvar. Men det är trevligt arbete bara man kommer igång och får upp konditionen litet och julfläsket bort. Jag stortrivs i skogen. Men man vet ännu inte hur vintern blir. Om det kommer massor med snö så blir det knappast gallring men om snön hålls borta och det fryser på i mossrna så kan det bli en bra gallringsvinter. Ho vet …

Vårbruket år 2015 kommer i alla fall att bli extra spännande eftersom jag varken plöjt eller tallriksharvat åkrarna. En dålig vinter utan ordentlig tjäle skulle betyda halv katastrof för mej i vårbruket för vår (#¤”#”&) lera måste frysa för att det skall gå att bruka den på våren. Förra våren var den grymt mör och lättbrukad men ingen vet hur det här året blir.

Jag har lovat att inte ge nyårslöften men tänkte i alla fall låta bli nya projekt under år 2015. Nåja, det har jag tänkt ungefär varje år men så dyker det upp det ena och det andra och så blir listan på halvgjorda projekt bara längre. I alla fall har jag kvar förra sommaren projekt ännu så de skall först fixas. Byggande blir det säkert. Uthusen borde ses över grundligt och speciellt bodvinden där gamla flistorken fanns städas upp och göras om till torrt och kallt lager. En och annan dörr håller också på att falla i bitar. Inga fritidsproblem år 2015 heller.

Sedan skall vi fira studentklassens 50-årsjubileum i maj. Det verkar underligt att det gått så många år sedan dess tills man ser sej i spegeln. Så det skall man inte göra. Då man träffar de gamla klasskamraterna så är det som om det var alldeles nyss man satt i klassen och lyssnade på lärarna.

År 2015 kan bli bra eller dåligt men åtminstone blir det spännande. Som obotlig optimist tror jag att priserna stiger och vädret blir vackert all min erfarenhet till trots …

 

Intressant början på 2015

Vi firade inte nyår i år – om man inte räknar det som firande att sitta på knä med huvudet i vessabyttan … Det är länge sedan jag haft spysjuka så jag inte ens minns när. Men nu slog den till ordentligt. Jag tänker inte sätta in någon bild av händelsen för det var inte vackert då jag inte hann få upp locket i tid.

Nu kanske det börjar bli bättre. Ett par muggar svagt te har hållits i mej och till och med en skorpa. Affärerna är stängda så vi får vänta till i morgon att köpa blåbärssoppa och gul Jaffa. De egna blåbären är det dåligt med eftersom plockaren haft annat att göra i köksremonten.

Vi hoppas att det inte är ett omen för hur 2015 kommer att se ut. Även om broschyren om stöden 2015 är ganska illavarslande. Mest harmar det att vi inte kan fälla aspar kring åkerholmarna idag. Det är perfekt väder (kunde varit litet kallare) och mycket litet snö. Men oj så det finns aspar på de här små holmarna. De växer som tokiga i åkerlaggarna. Nu har de växt in på åkrarna och är så stora att man inte kan köra med tömningsröret ut på tröskan.

Med hopp om en bättre fortsättning för år 2015.

 

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Stod2015

Speciellt kravet på “diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

 

Inte så många vindfällen

Det blåste ju ordentligt för ett par veckor sedan. Men idag körde jag upp skogsvägarna och antalet vindfällen var ganska normalt. Det enda som var illa var en fläck med torra träd. Och så var det hemskt så småskogen har växt … På sina ställen hade man svårt att hitta för den hade växt upp så mycket att allt såg annorlunda ut. Det börjar finnas en hel del gallringsskog. Man tycker att man alldeles nyss hade huggit bort de stora träden och det bara fanns litet små granar där men nu är det fullt med tät granskog.

Autostradan i Tallmosan som i fjol vintras blev byggd på vallen till kanalen använde jag nu för första gången. I fjol ville jag inte köra på den eftersom den ännu var mjuk och det kunde ha blivt djups spår. Men den har satt sej över sommaren (“Han ha lammna” som det heter på hindersbyiska) och nu var den riktigt bra. Bil kan man inte köra på den (än) eftersom där finns en hel del svackor för att låta skogsvattnet rinna ned i kanalen. Men med traktor är det rena autostradan.

DSCN4527

Trots snön verkar marken ha frusit ganska bra redan. Bara på de vanliga mjuka ställena kom det upp vatten i spåren. Men det gör det också i smällkallaste vintern. Nu har jag i alla fall kört över skogsvägarna med 165:an och det lär bli kallt i ett par dagar så månne det inte fryser ordentligt.

Nu är det bråttom att få igång stora lastaren och processorn för det behöver gallras också i Tallmosan. Först skall dock vägarna huggas upp. Ett par ställen ligger det stora träd över vägen. Jag måste ta med lastare och vagn för att få bort dem. Nu börjar den här vinterns huggande så konditionen skall väl bli bättre så småningom (och julfläsket arbetas bort).

Äntligen skogsväder

Det blev lämpligt kallt och vi hade just ingen snö så före jul var det utmärkt väder för uppknyckning av buskar. Kanalen hade fått alldeles för mycket och för stora buskar och jag vill hellre dra upp dem med rot i stället för att bara såga av dem. Då kommer de nämligen följande år att växa en meter eller mer …

DSCN4522

Nu bar åkern ganska bra och jag vill inte alls ha spår i den eftersom jag tänkte så direkt nästa vår. En del buskar kom upp med en gång som den som syns på bilden men andra hade grymt stora rötter så jag fick gräva runt dem (med gripen) och knycka av en rot åt gången. Det gick annars bra men en slang sprack och en koppling brast. Så det var bara att köra hem och börja skruva. Men bara händer för handskarna blir förstörda av oljan. Kallt blev det om fingrarna men med litet uppvärmning mellan varven vid en värmefläkt så gick det.

Det såg inte ut att vara så mycket buskar men det blev tre stora lass i alla fall. Jag körde dem till skogslaggen och där får de torka nästa sommar. Det går inte att flisa dem för det kom en hel mängd lera med rötterna.

DSCN4526

Dagarna är korta så det blev  bara ett lass per dag. Men nu är den mörkaste tiden förbi och vi går mot ljusare tider. Innan jag lastat av lasset hann det bli ganska mörkt men den ljusa kvällshimlen gav hopp om vår så småningom. Skogsranden mot himlen i väster är välbekant ända sedan barndomen. Vi har litet plattland som av bilden synes.

juulsiluett_endra_DSCN4524

Nu är spårkörning i turen så fort jag får snökedjorna på 165:an som är vår lättaste traktor. Tyvärr kom det litet snö (ca. 10 cm)  på julafton så det fryser inte utan att man plattar till den. Då skall jag också  se om det brustit många träd i blåsten för nån vecka sedan. Men själva huggandet börjar i åkerlaggarna för där finns en mängd aspar som blivit så stora att de stör körandet på åkrarna.