Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Värme

Det är inte att förvåna sej över att man på hösten arbetar med värmesystemet men i år har det blivit ovanligt mycket. Först fick jag bygga om i huset efter branden och hela slingan i stugan måste bytas förutom att boilern fick nya rör. Dessutom byggde jag om flismataren och kapade flisskruven. Sedan måste ännu Ribackstuvun kopplas in eftersom det gamla systemet där revs bort i remonten. Det gick långt över en månad allt som allt för att få igång värmen överallt.

Efter mycket planerande och skruvande fick jag värmen till Ribackan inkopplad. Jag har säkert lindat ett hundratal rörändar och nipplar. Problemet var bara att det inte cirkulerade och det blev snabbt klart varför då jag insåg att jag klåpat riktigt grundligt och kopplat stigaren till returen. Jag såg inte alls efter utan tog för givet att stigaren var till vänster. Men den var till höger …

Så gick det två dagar till för att grunna ut hur jag skulle ändra för att få det att fungera. Nåja, en dag gick att städa så att jag skulle hitta lämpliga rörstumpar. Då hittade jag också en hammare och en murslev som länge varit borta :-). Efter att ha gängat ena rörändan på de nya rören så skruvade jag ihop eländet på nytt och under över alla under – det fungerade.

Det grova röret med kulventil med rött handtag är stigaren (det varma vattnet från pannan) och det med blått handtag är returen. Och nu är alltså pumpen och stigaren till höger. Tre slingor är inkopplade: källaren, sovrummen och stuvun men det finns ännu tre lediga anslutningar. Två skall användas för golvvärme (de nya rören till höger) men de är ännu inte inkopplade. Varmvattnet har också en intressant koppling i kringelkrokarna till höger. Men just nu finns det inget varmvatten alls för först måste jag koppla in boilern. Den gamla är borttagen och ingen sörjer den.

Lägg märke till att det finns kulventiler och stängare överallt. Ibland två efter varandra. Allt för att det skall gå lätt att ändra i kopplingen utan att tömma hela systemet. Jag har efter 35 års rördragande kommit fram till att det aldrig finns för många stängare så jag sätter in mer och mer. Det är ett billigt sätt att spara arbete senare. Eller tidigare. Nu kunde jag stänga huvudventilerna och byta kopplingen utan att tömma vattnet vare sig i pannan eller radiatorerna. Det var inte många deciliter vatten jag behövde tappa ur.

Den grå kabeln som hänger på rören är för det blivande mät- och styrsystemet som liksom torken och pannrummet kommer på Internet så man kan övervaka och styra varifrån som helst.

Det finns en hel del jobb kvar än, men värmen fungerar och jag rusar vidare till nästa projekt som är byte av de eldfasta teglen i gjutjärnskaminerna som skall ge extra värme under de få dagar som vi har -25 grader eller kallare. Jag hämtade eldfasta tegel från Borgå idag för 3 euro stycket så nu gäller det bara att få upp de rostiga muttrarna i kaminernas lock så man kan rada in de nya teglen. Men det lär hålla kring noll grader ännu följande tiodygnsperiod så jag hinner väl få dem klara …

Verktyg

För en lag-allt-sjölv-bonde är ju verktygen mycket viktiga. Lång erfarenhet har emellertid lärt mej att det INTE lönar sej att köpa “märkesverktyg” – utom i vissa fall. Nuförtiden är ett varumärke närmast bedrägeri. Verktyget kan vara tillverkat i samma fabrik som ett liknande grisbilligt verktyg och ibland är enda skillnaden att den dyra grejen har ett pålimmat “varumärke”.

Man behöver en massa olika verktyg men i jordbruket kanske man bara använder dem en enda gång eller väldigt sällan. De behövs i alla fall och det lönar sej att köpa dem ändå. Men då man inte använder dem varje dag så kan man klara sej med något billigare. Så är det till exempel med min rörgängare. Det är väl tio år sedan jag använde den sist men nu behövdes den – för en enda rörända. För omkring 35 år sedan köpte jag en billig kinesisk rörgängsats (made in Shanghai) och nu använde jag den igen. Inget för rörmokare men den fungerade bra för mej. Bara man tar det försiktigt och använder en massa skärvätska så får man hyfsade gängor.

Resultatet är inte så illa. Men man bör komma ihåg att smörja gängorna redan då man tar bort gängbacken så att friktionen inte river loss dem.

Fast å andra sidan råkar man ibland ut för fullständigt odugliga verktyg. Jag köpte plåtsaxar som behöver litet justering.

Före …

under …

och efter justeringen som företogs med skärbrännare av typ Aga. Avsikten med justeringen var att man absolut inte någonsin mera ens i misstag tar med sej det helt odugliga skräpet för nån plåt går det inte att klippa med den. Knappast heller papper så den är värdelös till allting. Men jag har en bra plåtsax av typ Pelikan som är stabil och fungerar utmärkt. Dyr var den men den var värd sitt pris.

Skruvdragare är en besvärlig sak. Dem använder jag mycket så riktigt dåliga är inte bra. Å andra sidan behöver jag många så man inte behöver byta spets hela tiden. Så jag har dyrare (inte de riktigt svindyra) som jag köpt för 150 euro och så har jag billiga som jag köpt för 300 kronor (ca. 35 euro). Den billigaste är relativt svag så den lämpar sej inte för stora skruvar men är lätt och bra för små skruvar. De riktigt stora skruvarna kör jag med en proffsmaskin med pneumatiskt slag som drivs med 220 Volt. Den orkar man inte ens hålla i då skruven tar i botten.

Och snackar vi om stora maskiner så finns det en kompressor med 500 liters bytta och skruvdragae med slag och tums hylsor.. Där muttern inte kommer loss med den så blir det att ta fram gassvetsen och hylsnyckelsatsen plus ett 1 1/2 meters rör som förlängning. Då muttern är vitglödande och man vrider med den nyckeln så kommer den bort om den inte är fastsvetsad.

Hundratals gillar mina oplöjda åkrar

Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.

Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.

Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten. Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att fylla på.

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.

Låt vintern komma !

Nu har jag fått vinterbrännolja i den renoverade farmartanken i det nya bränslehuset så låt vintern komma bara ! Det började blir litet tröttsamt att köra bränsle i 200 liters tunnor hela tiden. Men det värsta är att mackarna byter till vinterkvalitet alldeles för sent. Det blev ju ett elände i fjol då paraffinet täppte till bränslefiltret i stora Zetorn. Det ville jag inte vara med om en gång till. FAst nu måste alla traktorers tankar tömmas på sommarbrännolja och fyllas med vinterkvalitet och sedan köras tills allt paraffin säkert är borta från bränslesystemet.

Nåja, riktigt färdigt är nu inte bränslehuset. …

Det var inte alls illa att en vägg saknades då vi lyfte in tanken i söndags. Dörren var nämligen precis på millimetern så genom den kom man inte då tanken var halvvägs. Vi måste ta in tanken litet snett för luftrörets skull – men det gick.De resterande väggbräderna skall jag väl få uppspikade innan yrsnön kommer.

Nu finns det en bassäng och innanför den finns det plastmatta och på plastmattan farmarfanér så tanken inte klämmer hål i plastmattan. Det kan hända att plasten inte är fullständigt tät men huvudsaken är att man upptäcker eventuella läckor i god tid. Bassängen är inte avsedd att lagra bränsle i någon längre tid. Hörnen på plastmattan är vikta – inte svetsade. Plastmattan är ju styv då det är kallt men med värme så blir den som papper och kan vikas utan problem.

I bränslehuset finns det rum för en tank till och dessutom för oljetunnor. Men jag vet inte om jag kan sätta oljetunnan där för oljan blir ganska styv då det är kallt. Men i princip kan man samla alla oljeprodukter här.

Det har varit en stressig sommar men nu är bränslehuset i bruk. Närmast gäller det att få flismataren ombyggd medan det ännu är ganska så varmt.

På tal om vädret …

Nu meddelar SMHI att den “fetaste” prognosmodellen släpps fri (för alla). För oss bonnlurkar är det en verkligt viktig sak. Åtminstone jag har vädersidan öppen dygnet runt och kollar in väderprognoserna mest av allt.

Den “feta” prognosen har en upplösning på 2,5 km så den är verkligen noggrann. Den blir anpassad inte bara för byar utan för byadelar. Och här är det ibland så att det regnar nere i byn fastän här är alldeles torrt. SMHI har redan tidigare haft fri tillgång till prognoserna men då har man räknat ut dem med 11 km upplösning. Prognoserna uppdateras minst fem gånger per dygn och innehåller 15 olika värden som temperatur, nederbörd, luftfuktighet och vind.

Nästa år kommer ännu mer såsom radarbilder. Allt började då Norge (yr.no) för ett par år sedan släppte alla sina prognoser fria för hela världen. Därefter har det kommit massor av vädersidor på nätet. Personligen använder jag mest vackertvader.se eftersom de har prognoser från alla tre länderna (Norge, Sverige och Finland). Man kan välja mellan timme för timme och längre tider upp till tiodygnsprognoser. Lantbruksvädret på Jordbruksaktuellt är också bra.

Och det är ju så att alla prognoser får man också för varenda liten by i Finland ! Jag skriver bara in Hindersby och så har jag vår egen lilla prognos. I framtiden måste jag väl skriva in Hopenbackan eller Söörneseendan :-).