Författare: Charlotta

Det är väl ingen som missat att även jag varit och hälsat på hos Nisse 🙂

Uppstigning klockan 6 på morgonen, och så skulle diverse sysslor göras innan jag vred om nyckeln i hondan. Väl ute på vägarna gick själva resan riktigt fort och bra. Det tog inte länge innan jag satt i vägbyggena på ring trean. Min gps tyckte jag skulle köra raka spåret genom storstan, det tyckte inte jag. Trots vägbyggen gick allt riktigt bra, och när jag trasslat mej runt staden, med stort S, och det började dra ihop sej till att svänga av så ringde jag till Nisse för att fråga, ska vi luncha nu eller sen, eller vart ska jag komma och var ses vi … osv. Jag började bli rätt hungrig vid den tiden för klockan började närma sej 12 småningom.

Så sa Nisse, “-sväng av där, men sväng vänster istället för höger och så kör du till … en parkering  .. (typ) ….. och så kommer vi dit. ”

Jaha, tänkte jag, ok, vi kör på det. Jag hade inte riktigt hiffat exakt vart vi skulle, men, jäh…  Det ordnar sej tänkte jag och svängde av på avfarten, svängde vänster istället för höger, men, då tänkte jag att vart i hela tjottaheiti har jag nu kommit? Det var tomt, och jag undrade för en sekund om det var avtaget till 1970 jag tagit. MEN, så tänkte jag att, näää… detta måste utforskas, gps grunkan var ju helt på rätt så nog måste det ju finnas nåt här nånstans… så jag körde vidare och bara jag kom några 100meter på sidan av stora vägen, så kom jag till världens sötaste lilla by! En gata och där fanns allt. Jag blev så till mej och tänkte att nej men snälla rara söta vad trevlig liten by, så jag missade parkeringen jag skulle till, (men jag såg den,) och där var butiken och där va café och här fanns allt, och så kom kyrkan, men då svängde jag och körde tillbaka till parkeringen. Stannade bilen, sade håååhhå och tittade runt mej, och där kom ju Christer och Nisse, och “Fru Nisse”, som jag då inte kunde minnas att någonsin hett annat än “gumman” när Nisse pratat och berättat om sej och sitt och deras.

Sen blev det fart. Vi åt, vi gick, vi såg, vi åkte bil, vi fotade och hela dagen gick som i ett enda spinn med berättelser, rosor, historier, skogar, pajer, vildsvinsberättelser, äppelplantor och … Ja, alltså. Nu efteråt så är ju huvudet lite på kant. Tänk så mycket historia och information om allt möjligt som jag/vi fick berättat för oss på en dag. Helt otroligt, och dessutom roligt alltsammans!

Efter en natt, då jag sov som en stock, vaknade bara till lite när nån kråkfågel, på morgonsidan, tyckte det var roligt att sitta och kraxa utanför det öppna fönstret, var det mest frukost och hemfärd. Hemfärden gick lika bra som ditresan, men på motorvägen var det en händelse som fick mej att lite höjja på ögonbrynen, jag blev imponerad!

På en sån där ljus skylt bredvid vägen var det mitt i allt en triangel och varning att det var någon olycka på vägen. Från att alla bilar haft väldigt bråttom och swishat på i 120km/h saktade varendaste en ner till ca 70 och kröp fram. Det gick någon kilometer innan man såg någonting av någon olycka, men ändå så körde ALLA sakta och nätt, ingen körde om, alla höll sej snällt i högra filen. Så naturligtvis även jag. Småningom såg jag blå ljus en ganska lång bit där framme och kring bilarna med blåljus, slingrade de andra bilarna sej försiktigt över till vänstra filen och sen tillbaka till högra när de passerat. När jag kom närmare såg jag att det var ett hästsläp som fått punktering och de fick eskort av polisbilar och en brandbil. Så katastrofen var inte direkt i kaliber med “katastrofallvarlig!!!”, och bra var ju det. Hoppas verkligen att det gick bra för hästsläpet. Men det som rörde mej var den respekt som alla visade med en gång när det fanns en varningsskylt. Tycker det är en tummen upp.

Home Sweet home.

Men inte blev det att sitta och grubbla vad man skulle göra för det… Jobb finns det alltid att ta itu med, och lite hann jag, men sen var det bara att byta kläder och bege sej på följande rolighet. Nagu rock. Att jag råddar in ett evenemang i Bondbloggen har sin naturliga förklaring. Bland alla band som spelade det här året, så spelade också KAJ. Finns det någon bonde i detta land som missat Heimani i skick?  Och följande fråga, finns det nåt för tillfället som knyter ihop hela svenskfinland lika bra som KAJ? Dom kör på som en virvelstorm genom svenskfinland med sina finurliga texter, och drar med sej allt från nyfödda till pensionärer. GO KAJ GO!

Ja, vet ni, nu har jag varit på semester. Riktigt på riktigt, med spetsgardiner, kamera hängandes på magen, chek-in, köra fel, läsa karta och konstigt språk. Hela baletten!

Är man 8 år och ett stort intresse är lego, så lockar Legoland. Ja, vad göra, dit bar det. Mats har väntat att få se Legoland sedan han var 5 och jag var väl inte heller helt omöjlig att övertala. Så jag köpte så en Solifer husvagn mitt i allt i våras och började planera. Beställa och köpa bro-bizz, boka camping, kolla ställplatser, köpa plasttallrikar och lite ett som annat för att göra resan till plastbitarnas land så smidig som möjligt. Smidigare kan man säkert göra det genom att flyga eller köpa sej en bussresa. Men, nä, nu blev det inte så, av många randiga och rutiga orsaker. Det blev en husvagn istället. Kanske man med tiden skulle kunna bena av lite flera sånadär “nångång i livet skulle jag vilja fara och se på…”-platser.

Man ska. Har man tänkt att man nångång ska se/uppleva nåt, så ska man nog försöka bena av åtminstone sånt som finns inom räckhåll, medan man kan. Man ska nog vara lite mer carpe diem och försöka fånga det man kan. Arbete är inte allt. Visst har både Mats och jag jobbat som två tokar för att kunna åka bort en vecka. I juni. Tidiga mornar och sena kvällar har det varit, och samma blir det nu när vi kommit hem, jobben väntar, och man får försöka jobba ikapp sådant som blivit på dräll nu en vecka, men med god planering och lite tryck på jobben, envishet och lite censurerade ord både före och efter resan så är det inte helt omöjligt att slita sej några dagar. Det går. Och det har varit och är värt det. Nu, tidigt i juni gick det att klämma in en vecka, följande möjliga tidpunkt kunde vara i Januari, men det är lite väl dragit i husvagn då och så håller väl Legoland stängt vinterhalvåret, så, det fick lov att bli nu.

Nåja, iväg bar det, tur med vädret hade vi och mycket såg vi. Som bonde-turist ser man kanske på saker och ting på ett annat sätt, så vi satt mest och dreglade på bilrutorna över hur fina stora fält det fanns söderöver, + att det i Danmark var så fin jord att man nästan övervägde att stanna bilen längs motorvägen och springa ut med en sked och ösa åt sej lite från vägrenen av den fina jorden. “-Det är ju såntdär vi köper i säck ju!”

Vi tyckte vi åkte långt. Så långt att man nästan inte väntade sej nåt annat mot öronen än danska, tyska och möjligtvis riks-svenska. Men tji på det. På campingen fanns det helt gott om finska bilar och man hörde finska lite alla dagar, lite här och där. När första muggen kaffe skulle drickas, och vi stod och valde socker och lock till pappersmuggen, det fanns tre olika muggstorlekar, så stod det en man bredvid som kläckt något om att “seta loki på”. Jaha, tänkte jag, är det västnylänningar på farten, och mycket riktigt, var det Ekenäsbor som var ut och åkte. Efter kaffet gick vi till brandstationen och där stod sedan då följande bekanta. Ålänningar som då just varit och släkt en legolands-brand när det sedan blev vår tur. Men inte nog med det, när vi skulle fara in till lego-shopen andra dagen så mötte vi bekanta Nagubor. Ja, världen är liten… 🙂

Efter legolandets alla äventyr i dagarna två och det mesta som fanns att titta på, var tittat på, styrde vi hemåt. Vi stannade i Gränna för att titta på polkagrisbak. Det var roligt att se på när de bakade polkagrisar, men nästan lika roligt var det att springa runt på gräsmattan där utanför och kika på de skojiga högarna som där fanns, kan det ha varit mullvadshögar?

Så körde vi via väderstad och sedan upp mot skänninge och stannade till vi vid lantmännen. Sen började vi se att vi hade chans att hinna med sista båten från Kapellskär över till Mariehamn, planen var att åka följande morgon, men, flax hade vi, plats fanns på båten och vi hann i tid till hamnen så vi kom hem ett halvt dygn tidigare än tänkt. Tänk vad skönt det var att få lägga sej i skaplig, vanlig säng och sova. 🙂

Lite drar det nog att lägga iväg igen. Kolmården, Vimmerby och Målilla ligger på önskelistan, eller kanske Norge, fjordar, viking museum och valsafari i Andenes… eller kanske …. Ja, mitt i allt fick man blodad tand för att se sej om kring knutarna. Jag har inte haft nåt drag för att resa runt i världen, jag är en av de få som aldrig varit längre än till Danmark. Känner mej lite allergisk för flygresor. Jag har flugit, till och från Åland många gånger medan jag studerade där, det gick ju helt bra, så flygrädd kan jag inte påstå att jag är, men tex. en södernresa? Nää…  Säkert hittar jag på det ännu nån gång, men nu drar det mera mot att titta sej runt kring knutarna inom den radie man kan tänka sej att köra. Men det får nog vänta nu. Nu är det full rulle hemma igen, ensilage, får som ska flyttas och hela sommarens program med allt vad det innebär. Det är nu det händer och det är nu man ska orka vara på språng nästan dygnet runt. Direkt utvilad kan jag ju inte påstå att jag är efter semestern. Med motorvägen bakom buskhäcken eller flygfältet några 100 meter ifrån vagnen så sov vi inte direkt jättemycket. Här ute är man ju van med att det är tyst om natten… Nåja, fast man inte är direkt utsövd så känns det ändå som att man har haft huvudströmbrytaren avstängd i en vecka, så hjärnan fått pausa och nu när man slår den till “on” läge igen är det som att det är fräscha hjärnceller som arbetar istället för dom utarbetade man dragits med hela våren.

Öresundsbron är nog lite speciell, och ett fantastiskt väder hade vi.

Naturligtvis måste jag ju fotografera färjan i lego-miniland.

Utsikt över Vättern och Visingsö. Och så kläcker jag: -Si, dom har åkrar och allt som dom odlar där, man kan ju se vad dom odlar… Där e gula och lite olika grön fält… Tänk att dom odlar där ute på den holmen… hmm… Va tassigt tänkte jag ända tills jag kom på, eller om det var så att jag blev åtsagd, att vara lite tyst om det där med  “åhå! dom odlar åkrar på en holme…”

Ja, är det någon som kan hjälpa mej, kan det vara en mullvadshög eller inte? Och om inte, vad är det då? Det hade funnits fler högar på gräsmattan, men de hade blivit fast sopade av gräsklipparen.