Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

Vår… eller nåt sånt….

Ja, va e de här för en vår? Att det är kyligt och kallt, det är man ju van med på våren. Här är sjön länge kall och kyler bra ifrån sej, jämfört med hur det brukar vara inne bland stadens solvarma trottoarer. Efter en dag i staden brukar det kännas kylslaget att komma hem till kobben. Nu är det råkallt och kyligt var man än är. Och vatten, varifrån kommer allt detta vatten? Våren brukar vara sådan att man får hålla utkik i väderprognosen efter någon regnskur, sprida konstgödseln när det ser lovande ut och sen invänta det utlovade regnvädret någon vecka… För att sen kanske få konstatera att nähä, de kom inte heller…

Nu finns det vattenpottar överallt, och det har inte ännu dammat det minsta i potatislandet. Lite ogräshackande fick jag gjort när det torkade upp så mycket att man hölls på ytan…

Det är ju inte direkt ett av mina starka ben att stå på i detta yrke som tusenfoting/bonde. Men egna nypotatis är ju aldrig fel 🙂 Så lite ogräshackande blir det, om man hinner. Annars får det vara.

Det som mest fyller mina dagar är som vanligt fåren. Nu börjar det vara hög tid att skilja bagglammen från tackorna. Endel av de bagglammen som föddes först har växt till sej riktigt fint så för att undvika några oönskade “hoppsisar” så förde jag de större bagglammen till eget bete härom dagen. De hade inte direkt något emot det, sämre kan man ha det…

På betesområdet nedanför hemåkern har stängslet varit nere på nu i två år, för nån dag sedan fixade jag upp det tillbaka, och med det samma var det nog dags att sätta några slybekämpare på plats! Se hur al-slyet har tagit sej på bara en sommar…

Som en riktig urskog som man snart har svårt att ta sej igenom har det vuxit upp ett ganska stort område sånt här metershögt sly. Om inte de bekämpas nu, i år, så kommer det att bli för högt för fåren att få bukt med. När man ser sånt här, det är då man blir påmind om hur exemplariska fåren är på att bekämpa sly 🙂 På bilden ser man också röjvass, betet som baggarna går på gränsar till sjön, det är alltid lika behändigt när man inte behöver stängsla i ring, utan man behöver bara dra stängsel “ena vägen”. Nackdelen är dock att man måste vara mycket vaksam och noga med vattengårdarna. Det här betet har det effektivaste av stängsling på en ca 70 meter lång sträcka, ett stängsel ingen kommit igenom eller över ännu

Det är inte ofta som berg kan stoppa får. De kan klättra uppför de mest konstiga ställena på berg. Man tycker att de skulle vara klumpiga och ha halt under sina klövar, men jag tror de fungerar mer som sugkoppar, för de är helt fenomenala på att klättra, men här, där berget stupar rakt ner och dessutom till och med böjer sej lite inåt på sina ställen, där har de inte kommit upp ännu. I änden sej man vattengården. Nu är vattnet lite upp, vilket inte heller är ett direkt kännetecken för våren, utvatten så man kan gå torrskodd runt vattengårdarna brukar vara mer vanligt, än som nu, att man skall plumsa med stövlar för att komma nära dem.

1000 ord

Ibland säger en bild mer än 1000 ord 🙂

Inte så tokigt att vara får idag när de första slapp ut på sommarbete. Visserligen var det ju det typiska, traditionella kaoset innan man hade benat ur de fyra som fick åka första båtturen, men, det kaoset verkade de nog ha glömt 1 sekund efter landstigningen 🙂 Så nu är det “bara” resten, (hundra, eller nåt sånt) kvar att skjutsa kringom skärgården med båt. Det är lite det som är mitt vårbruk. Medan andra sitter i traktorn, harvar och sår klipper jag får och kör båt 🙂

Stödutbildning och stängsel

Jag var på stödutbildning.

Den som tror att man efter en sån här utbildningsdag kan allt om stödsystemet, den ska nog fundera om en gång. Det är lite så att före man far är man ganska på det klara med hur man skall göra med allt, men när man börjar söka sej hemåt och information sjunkit in, är man mer vilsen i systemen än när man for…

Att vara bonde = att söka stöd i dagens värld. Jag vet inte någon bonde som inte söker stöd. Mycket har det diskuterats om detta med stöd, och jag hävdar fortfarande att skulle inte bönderna få stöd så skulle det inte finnas någon som skulle ha råd att äta. Bonden får stöd för att folket skall ha råd att äta. Skulle inte bonden få stöd, skulle det behöva införas ett system där varje finländare skulle få söka ut någon form av matbidrag för att klara livhanken. Ja, kanske inte om man bor på landet och kan tänka sej ett liv som på 1920 talet, men nu fungerar inte världen riktigt så mera, och då är det såhär. Stöd åt bönderna – grattis, vi sparar en himla massa pappersjobb för alla er andra! Så kan man också uttrycka saken, men då få vara beredd att kunna springa fort 😉

Men, man känner sej lite som en snyltare.

Det förekommer med jämna mellanrum skitkastning. Och man blir ju så lessen. Jag har inte gjort något brott. Jag har inte gjort någon illa! Jag följer ett system som alla godtagit. Ändå får man med jämna mellanrum höra att det är ens fel att Östersjön mår dåligt och att man lever på skattepengar. Jag vet att många vet hur det ligger till, och de som inte förstår hur det ligger till så skulle jag vilja säga som “slalom-Stenmark” lär ha sagt någon gång, det var nåt i stil med ” det lönar sej inte förklara för en som inte begriper.” Och så tror jag också jag gör i fortsättningen. Den som nu ännu tänker att bönder är snyltare på skattepengar, så, ja, jag tänker lämna er i er tro om att de är så.

På stödutbildningsdagen fick vi lära oss det nya med kommande system. Det var inte gjort i en handvändning, och mycket fanns ännu öppet när vi var på skolning för nån vecka sedan. Nu börjar väl det mesta vara genomtänkt på 4 varv och de förhoppningsvis sista ändringarna i nya systemet skall väl snart vara spikade. För min del har det kastat lite småkäppar i hjulet med det nya systemet. Lång historia som inte går att dra “helt kort”, så jag tror jag helt enkelt lämnar den, men, do belive me, jag har fått fundera några gånger jag också hur jag ska göra… Jag som ju är i behov av vall är inte bekymrad över permanenta gräsmarker och dylikt, men till lika är det nåt man nog skall vara vaksam med. Eftersom jag har får måste jag se till att jag mitt i allt inte har alla mina åkrar som permanenta gräsmarker, jag måste ju kunna sprida och plöja fårskiten nånstans. Trädgårdslandet är inte så stort att jag kan sprida allt där. Eftersom jag har en stor del av mina åkrar på en annan holme är det krepligt att få dit skiten för då ska också plogen, sladden, harven, såmaskinen och allt vad det ska vara dit, så jag försöker i mån och möjlighet hålla skiten på hemholmen, hittills har det fungerat, men, nog kommer det en dag, förhoppningsvis vacker, när jag måste börja kajka skiten någon annanstans… Nå, det är inte aktuellt ännu, kanske hinner jag ge upp fårlivet innan den dagen…

Så nu sitter jag, många vackra dagar inomhus och gör upp planer, funderar över fårens välbefinnande, mäter boxstorlekar och räknar. Jag planerar in kommande 5 års odlingsplan, arrendekontrakt skall skrivas, och gränskorrigeringar i betesmarkerna ska ritas. Träckprov skall tas, och betesgången planeras. Till lika rusar våren fram där ute. Potatisen skulle behöva komma i jorden, och fåren klippas. Stängselreparationerna är jag delvis färdig med, men jag har ett helt nytt område som skall stängas in, och några 100 meter stängsel i ett område som skall förnyas helt. Jag började med stolparna för någon dag sedan.

Är man 160cm och stolpen 200cm, då får man lite svårt att slå ner stolpen, men står man på mönkkisen blir höjden precis lagom. Anledningen till så långa stolpar, fast nätet bara är ca 1m, är att marken är gammal sjöbotten, mjuk lera, och stolparna sjunker långt ner. I sand, mulljord och vanlig skogsmark brukar jag använda mej av 150cm stolpar, de är mer mänskliga att hantera och står hyggligt på plats bara man får ner dem 50cm. Men i mjuk lera, där ska de nog ner ordentligt för att stängslet skall stå stadigt.

Så, jag varvar inomhusjobb och utejobb. Sitta inne hela dagarna får man huvudvärk av, och nerverna klarar inte att vara ute och jobba som normalt när man vet vilken pappershög som ligger och väntar där inne. Tidspress, huvaligen, men jag tror jag fixar det! Det måste jag, annars blir det inte bra…

Nu är det nog lite vår

UT!!! Utututututututut, nuuu!!! Och där står dom och blänger på mej med munnen på vidgavel.

Att släppa ut får med lamm gick i år lika bra som alla andra år. Tackorna skenar ut, lyckliga och glada, och lammen fattar ingenting, de står och funderar hur väggen mitt i allt kunde öppna sej och dit for mamma! MAMMMMMAAAA!!!!

När tackorna sprungit något varv runt huset kommer de störtandes in tillbaka, välter omkull en 5 stegs aluminiumstege på vägen in, de brakar till och kaoset är komplett. Jag skulle få hjälp i år med att släppa ut tackor med lamm, Mathias skulle med. Ja, det går bra det sade jag och tänkte att då kan ju han hjälpa till att lite schasa på dem… De var vad jag tänkte, och trodde, men, näe, han låg på ströbädden och höll sej för magen av skratt. Suck. Men, visst, nog ser tackorna så tålloga ut när dom skuttar iväg som pompbollar på alla fyra nerför backen, och lammen springer nästan in i sej själva när dom blir så snurriga i bollen när dom kommer ut. Till sist fick vi i alla fall ut alla som skulle ut första turen. Vi släppte bara ut de äldsta lammen med sina mammor, de mindre får vara inne ännu en tid.

Så värst mycket att äta finns det inte ännu, men det är inte det som är poängen riktigt heller, jo, småningom, men nu fick dom gå ut mest för att vänja sej vid uteliv. Bagglammen som föddes först, och som var ensamma lamm, har vuxit till sej riktigt bra, men, småningom kommer de att bli könsmogna med den farten dom har på sitt växande, och viktigt skulle vara att de hunnit lära sej så mycket som möjligt om livet utomhus av sina mammor, innan de skiljs åt. Tackorna lär sina lamm så otroligt mångt och mycket,

Kläder med kvalitet

Fast kläder är av god kvalitet blir dom slut. Jag använder mina kläder tills dom är slut och sen ännu en tid. Men, nu börjar kanske den här jackan vara lagom sliten för att småningom kunna slängas, eller så lappar jag ihop den lite till och använder den ändå. Så tänkte jag ifjol på våren, och nu har jag gått med den hela vintern till fåren igen.

Bra har den varit, men nu börjar den vara så gles och sliten att det inte riktigt håller att lappa i den mera. Mellan tyglagren har det funnits stoppning och grejjer, de är nu helt ihopsäckat nånstans, eller så har det helt tagits bort genom något hål. Att ha hål i kläderna är förresten inge bra, man kan lätt fastna med kläderna och skada sej om man fastnar någonstans, så det skulle va att få fast hålen i kläderna. Ett par av mina utebyxor är inte heller sådär “jätte-wow” mera. Jag använde de något år som “bättre byxor”. Värmebyxor att dra på sej när man ska bort, åka och handla eller ut och gå eller vad som helst. När de blivit lite drygt slitna för att användas till de, klassas de ner och fungerar bra i fårhuset och till vardags. Men nu börjar de vara så möra att jag nog med gott samvete tänker slänga dem. Småningom.

Man ska använda sina kläder tills dom är slut. Det är svårt, men det går. Visst skulle jag gärna köpa nya kläder lite oftare, men många gånger tänker jag att jag ska försöka slita slut de jag har först, och det tar länge… VÄLDIGT länge… Att få slut på en jacka tar, beroende på kvalitet förstods, mellan 1 och 10 år, kanske mer, kanske mindre. Denhär grå jackan minns jag inte riktigt när jag köpte. Den kostade i runda slängar 70e, dyrt tyckte jag då, men nu, med facit i hand, när jag använt den kanske 200 dagar/år, använder den både sommar och vinter, i … ja, många år, kanske 5-7år, så blir det inte en så stor kostnad/dag. Har jag köpt någon ny jacka? – jadå. Jackor har jag. Men ändå så envisas jag med att använda den gamla, slitna, grå jackan. Den är den bekvämaste och fungerar nog något år till. Jag ser ju ut som en riktig lurjus med hål i kläderna och fårskit och träck uppåt knäna, men, vad spelar det för roll egentligen? Jag har bekväma, varma kläder på mej som jag trivs i, och, som jag brukar tänka när jag möter någon med denna utstyrsel + med en mössa som har brännhål i sej, och så riktigt skitiga stövlar, man ska inte döma hunden efter håren! 🙂

Små blå piller

Jag har fått små blå piller åt mej. Mycket underverk har man skämtat, och hört, att små blå piller kan åstadkomma… Upp till bevis, nu ska vi se!

Flunssa. Som aldrig tar slut… Snabbspolning av mina senaste 3-4 veckor: Jag fick känningar av flunssa, det bröt ut, jag var kaputt, så blev det en aningen bättre, så tog den fart igen, och så fick jag känningar i bihålorna, for till läkare, konstaterad sinuit, fick en antibiotika kur, det blev sakta bättre, var nästan som arbetsför två dagar, kuren slut, så blev jag tröttare igen, snöt och snorade nonstop och sen fick jag ont i halsen och så tryck under ögonen, for tillbaka till läkaren blev genomlyst och ingen hittade nåt konstigt i mina bihålor. Pollen?

Förmårrade små pollen. Det har väl sagt kaboom ute i skogen i det vackra vårvädret som varit, allt har en baksida. Sicket skrot! Först flunssa och sen en polleninvasion i min näsa på det. Så fick jag då en drös med antihistaminer att stoppa in överallt. Nässpary, ögondroppar och små blå piller… Först när jag knäckte ett piller i brickan, tänkte jag att va 17 … Den såg så kul ut då den va blå och diverse historier ploppade upp i huvudet, är inte van med färgade piller, så jag måste riktigt läsa en gång på asken att vad är det jag fått egentligen 🙂 Men, nog var det riktigt rätt, så nu fick jag fylla på lite i dagens pillerransonering. Jag äter annars inga medikamentpiller alls, men lite vitaminer och järn brukar jag peta i mej.

En normal, vanlig frukost för tillfället:

Rågbröd med smör, värmes i mikron tills smöret smält. Lägg på en matsked osockrad, hemkokt äppelmos och 3 skivor ost. Sköljes ner med en och en halv mugg kaffe. 🙂 Till detta 1st multitabs, en zink, en magnesium, en d-vitamin och nu också den blå lilla antihistaminen, och som grädde på moset, nässpray.

Eftersom Mathias också har egna mini-multitabsar och d-vitaminer, så står det på alla burkar skrivet vems som är vems. Han har sina och jag har mina. Jag vet ju inte om det är någon större skillnad om man äter en bunt vitaminpiller eller inte. De lär ju ska vara bra, men endel säger också att de får man i sej om man äter varierad kost, till lika sägs det att man inte får i sej tillräckligt och bla bla bla… Jag hårdäter inte vitaminpiller konstant och nonstop, men försöker iallafall peta i mej nåt lite nu och då. Kanske gör det skillnad? Kanske inte? Jag har inte provat att vara utan heller, så jag kan inte säga. I alla fall hoppas jag att de små blå skall göra skillnad, dom vill jag inte vara utan, för snart kommer hela pollenraddan att dra igång, med allt vad jag har på mina papper, hassel, björk, al, ängssvingel, timotej…. m.m. Endel läkare brukar fråga: -Vistas du mycket ute i naturen? Varpå jag svarar: – jag bor i naturen och jag jobbar i naturen och jag släpar in naturen vintertid. Kanske har jag värre med mina pollensymptomer i vår då jag haft mycket torrt ensilage som dammat lite mer, och kan innehålla mer pollen (?) än halvvått ensilage? Och plus på det har jag haft torrhö… Hmm… Möjligt… Mycket möjligt, mycket möjligt…