Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

Hinner inte med sånt!

– Jag skulle kunna skriva ut några dagar sjukledigt åt dej… sa läkaren.

-Vad ska jag med det? Inte hinner jag me sånt, fåren lammar ju nu! Svarade jag…

Efter nästan två veckor i knockad av flunssa fick jag tryck under ögonen… Bihåleinflammation? Ja, sinuit var det sa läkaren, och så blev det en kur på. Sjukledighet? Sånt existerar inte om man bara har flunssa. Så länge man hittar till fårhuset så går det nog. Om man sen måste stanna och vila på vägen, men bar man hittar är det ok. Jo, man kan bli kaputt och slut av flunssa, och flunssa har jag haft många gånger, men det här….

Nu får jag det att låta förskräckligt, så illa är det nog inte, men, man är absolut inte arbetsför, men vad gör man? Tackorna har just satt igång att lamma. Det kommer lamm lite nu och då, och ingen av tackorna har ännu frågat när jag sku orka. Det kommer om det kommer, och kommer gör det. Ibland ett och en har fått fyra, de klarar sej bra, tackorna är för det mesta duktiga, men, sen finns det såna där knepigheter som tar på nerver, tålamodet, humöret och orken.

Två lamm har jag för tillfället som tackorna inte vill ha. Det bara smäller i väggen när man för in lammen till dem, men lammen lär sej, att ligger man stilla under lampan, eller i en knut, klarar men sej bäst, men man svälter ju nog också ihjäl då. Men de fattar ju inte dom, dom vill bara inte ha stryk. Så, ja, vad gör man? Jo, man bär in dem i badrummet, så dom får värme och finns nära till hands. Matar dem med någon timmes mellanrum och hoppas de klarar sej. Ena lammet, en bagge, han har en sån otrolig livsvilja. Han skriker och skrapar med klöven i lådan så fort han hör att man kommer. Han slukar allt han får och sen vilar han så snällt någon timme. Den andra, ett tacklamm matvägrar i badrummet. Hon har antagligen bestämt sej för att hon är ett får. Och får bor i fårhus. Inte badrum. Och där med basta. Så hon vill INTE äta inne. Ute i fårhuset äter hon. När hon får vara bland de andra lammen och fåren, men inte inne i badrummet fast hon har kompis med sej, hö under klövarna osv. NEJ. HON ÄTER INTE! Nåå… Då får jag väl springa till fårhuset då… Suck.

Så, i pyjamas kan man numer se en liten figur smyga sej upp till fårhuset sent om kvällarna, en gång mitt i natten och en gång ohemult tidigt om morgonen, med en dl mjölk i en nappflaska. Det är inte någon myrling eller näcken, det är bara holmlollan Lotta som försöker rädda livet på ett lamm… Återstår att se hur det går…

Får jag presentera årets första lamm

Jag frågade Mathias: -Vad ska lammet heta? Det ska börja på K.

-Konny eller Kajsa.

Jaha, då får det bli Konny då!

Och här är Konny, 5 dagar gammal och helt ensam med mamma i stora kätten reserverad för lammen. Jag brukar gå in till dem och se om Konny kunde tänka sej att bli ett tamt litet lamm, eller om han mera är inställd på att bli en vildbasare. Den här dagen var det lite svårt att avgöra, men det verkar i alla fall som att han tycker det är kul med besök. Snart får han lekkompisar 🙂

Nu är det torrt i skogen.

Torrt i skogen? Mitt i vintern?

Jo, det är torrt! Jag vet inte om jag ska våga elda så stora brasor, håller dem små och låga, och vaktar på dem tills de slocknat. Det är ju inte sommartorrt i skogen, men, inte är det plojskigt heller, ska visa hur torrt det är i tät granskog…

Så lite behövs det. Visserligen har jag ju radat ihop brasan på ett sånt sätt att den ska ta sej lätt, inga snötyngda blöta kvistar närmast tändboet, men det är ändå nysågat, för bara ca 10 minuter sen var det granskog. Blåste lite lagom gjorde det också den här dagen, inte stormen, men det drog en frisk nordvästlig vind genom skogen, som skötte om att röken for rätt söderut. Jag fortsatte såga i sakta mak norrut…

En bild, fotograferad 14.2 från köksfönstret talar för sej själv om hur mycket snö vi har, inte mycket att skida på det inte…

utsikten från köksfönstret — Utsikten från köksfönstret

En liten filmsnutt från skogen

Tyyyyssstnad ……. Tagning!

Och så blev det som det blev. Nu när jag ser på mästerverket efteråt tänkte jag att nä, dehär kommer ju ingen att begripa någonting av! Jag gör som jag brukar, öser på en salig röra ord, vinglar iväg genom granarna och än var det hit, än dit, nutid-dåtid och har varit och ska bli. Så jag ska försöka skriva en liten medföljande text till filmen, så blir den kanske en gnutt lättare att förstå.

Jag rydjar på samma åker som jag gjorde ifjol. Men i andra änden. Den gamla åkern är tänkt att bli bete åt fåren. Åkern har inte varit mej jättebekant särskilt länge, den har alltså inte hört till min släkts historia sedan “hedenhös”, alltså är den lite främmande, men den är ju på samma holme, så helt obekant är den inte, men man har liksom inte ägnat den några tankar förrän jag nu fått för mej att, 1000an, nu ska den upp!

När jag har gått där har jag inte haft någon karta över åkern i huvudet, nu har vi hittat en gammal karta och det klarnade med en gång hur alla små tegar egentligen ska se ut. Ska försöka återkomma till den i något skede…

I filmsnutten filosoferar jag över när åkern senast var i bruk, träden som här växer är ca 30 år gamla, några äldre, men poängen är att man kanske odlade åkern senast för över 30 år sedan, kanske 50. Det vet jag inte. Men det spelar inte så stor roll när allt kommer omkring. Nu är nu, och som den ser ut nu så gråter och suckar nog han som inte orkade och hade makt att hålla alla knutar av den gamla gården i prima skick. Han sitter på molnen sedan ca 15 år tillbaka, men, han finns i mina och våra tankar lite nu som då. Han skulle antagligen säga nåt i stil mej, “håhå, nej en ni ork hald på och spela me hetenn”. Till lika vet jag att han ler när tallarna faller. När han gick bort trodde han nog inte att en envis liten tjej sku ställa sej och ge sej “den” på att åkern skulle upp, nej, han såg nog hela holmen som en obebodd ö i framtiden, en ö, övergiven 10 av årets 12 månader, en av många andra likadana.

Men, så blev det inte, återstår att se hur det går med holmen i framtiden. Nåja, nu är nu, och för nån dag sedan gick jag som sagt och tassade runt med telefonkameran på det som bete skall bli. Jag tog “landmärke” på mönkkisen, och brasan och så gick jag en “rund” lov och filmade åt alla håll och kanter. Det är knappt så jag själv håller ordning nu efteråt, åt vilket håll jag filmar i alla skeden, men det är inte det som är poängen, poängen återstår det att se om det blir någon av alls, men jag ska försöka filma en gång till sen när jag kommit en bit, så man ser skillnad på då och nu.

Nu blev ju inte formatet på filmen riktigt som jag önskade, men, ja, kanske man ser lite av dikesjakten, granväggen och brasan ändå 🙂

Viri-viri-tööt-tööt-förklarad?

Ut i skogen ska vi gå jophejdi, jophejda… Fälla granar varje dag jophejdihejda… Truddelutt, truddelaa, truddeluttanlejanlejanla….

Kvista, kvista, kvista… Brumm brummmm… Riktskär… Fällskär och så KRABAM!

Kvist, kvist. kvist, kvist, kvist, kvist, kvist oho, vad kommer det där framme då? Kvist, kvist, kvist… Ett fågelbo.

-FÖRLÅT!

Men, det ser inte ut som de brukar. Oftast är fågelbona man hittar i träden runda och “öppna”, men det här var som en boll. Vems månne det kan vara?

Jag kastade min handske bredvid för att man skulle kunna få ett perspektiv på hur stort det är. Handske storl 8.

Jag snurrade lite på “risukasan” och fick syn på ett litet hål. Eftersom boet kommit ner, tänkte jag att nu kommer nog ingen att bo i det igen, så tänkte jag att jag öppnar det för att se vad det innehåller. Det visade sej innehålla en hel del. Kvistar, riskor, mossa av olika slag, lite dun och ull.

Bilden är dålig, men kanske ni ser hur det är tillställt ändå. Massor, massor med ull. Det lilla hålet jag hittade ledde in till ett välfodrat litet bo av brun ull. Inte frös fågelungarna i det boet vill jag lova… Till lika isolerar ull mot både värme och kyla, så det är väl kanske idealiskt att bygga bo av, och ull finns det. Det växer alla dagar på fåren i fårhuset, och till våren ska de klippas igen, så jag hoppas att pippifåglarna som byggt detta bo inte är alltför arga på mej för att jag druttade ner deras bo, och att de hittar en ny boplats åt sej i sommar. Ull ska de få att bygga av. Kanske jag skulle föra ut lite ull åt dem till skogen. Tänk er synen. Lotta med en korg på armen, tassandes runt i skogen och breda ut små ulltossar här som där… Nog kunde man bli lite “viri-viri-tööt-tööt-förklarad med sånt också 😉

Poff sa det – borta!

Inspirationen sa poff. Och vart tog den vägen?

Ibland tänker jag, att nä… De får va, finns annat att syssla med. Tror jag gör slag i saken imorgon. Har ju inte skrivit nåt på länge. Jag kan inte släpa på, på bloggen heller. Måste ju skriva. Men, egentligen ska man inte det, skriva om man inte har nåt att berätta, som är nåt att läsa för någon annan. Huvudet är tomt. När man ska skriva nåt, blir det bara hackat och malet, och nä. Stop. Dags att gå ut. Att sitta och grubbla ihop nåt blir ALDRIG bra.

Så går man ut, och sågar lite. Efter en stund känner man sej otroligt nöjd och duktig. Och så börjar man fundera… traskar runt och så kommer man på att dehär, det sku kunna bli ett blogginlägg. Jag bara måst få skriva om dehär. Kanske man kan få in en liten filmsnutt… Prövar igen, det är knepigt och egentligen vet jag inte riktigt hur man ska göra, men dit har jag fått de tidigare klippen, så nog ska det väl gå. Om jag börjar där, och går runt dit och så tillbaka. Joo…, de blir bra, men, jag måst ju berätta vad det är jag filmar… Jag som hatar att höra mej själv, fel säger jag, rörigt brukar de bli, äh, strunt i de, inte är det nån skillnad. Det blir vad det blir… PLAY!

Att upplysa folk om att bönder inte ligger och spottar i taket bara för att det blivit vinter är ju en av orsakerna till att jag började blogga över huvud taget. Ibland får man på sommaren av sommargäster frågan att “-vad gör du på vintern då?” … Jag kan ju förstå att de frågar. Åkrarna ligger med täcke på, fåren står inomhus och ska bara matas 2 ggr/dag, och när man svarar nånting i stil med att “-nåjaa, jag brukar nu pynja på lite i skogen och sådäär… ett som annat”… Då kan de se på mej och endel tänker nog säkert, “-jahaja, och jag går till jobbet klockan 8 på morgonen kommer hem när det blivit mörkt vid 17 tiden och du pynjar på i skogen”… Till mitt direkta försvar brukar höra att jag svarar nåt i stil med: Jag jobbar dubbelt upp sommartid, har 24h/dygn, 365dgr/år ansvar för att X antal djur skall hållas i livet och må bra. Nåja, det är ju “bara” får, men det är också liv att respektera, osv osv habbla babbla bla…

Och så inser jag än en gång att det behövs att folk berättar om bondelivet och hur det fungerar. Varför??? Enkelt – Bondelivet liknar ingenting annat. Dessutom är det en invecklad värld, som sist och slutligen hela mänskligheten är i behov av. Fast det i dagens priskrigarvärld inte verkar så… Men, när åt du senast nåt som inte hade med bönder att göra?

Nä, svårt det där…

Och just därför skriver jag på. Kanske inte alla dagar, och ibland mer sällan, men det är främst för att det inte hänt nåt nytt. Jag tror alla skulle bli lite nerviga i trådarna om jag skrev om varje gran som kommit ner, eller varje får jag skrapat bakom örat 🙂 Men, liksom de andra av mina kollegor här på bloggen, så bloggar även jag på, ibland mer intensivt och ibland ordentligt mer sällan.

Ha de gött alla som läser, säg gärna hej om vi möts 🙂