Författare: Charlotta

Yess! Jag hitta, jag hitta, hurra hurra hurra! Glädjen var stor när jag hittade skogsstövlar i storlek 37.

Jag har ett par stövlar i storl 38. Normalt drar jag skor och stövlar på mej i storl 36-37, lite beroende på tillverkare. Nordiska skodon är ofta tilltagna på ett sådant sätt att man reder sej bra med 36 om man inte ska ha x antal yllesockor i dem, handlar det om stövlar skall det vara 37 och är det något utländskt palleralla kan det hända att man behöver ta till 38 eller så passar de inte alls, eftersom jag har breda, höga fötter, det har man tydligen inte i tex asien.

Nåja, nu var det skogsstöveljakt och i sökandet och tittandet på nätet kom jag fram till att det inte finns så många som låter tillverka stövlar i mindre än storl 38. Det har jag redan, och i de stövlarna får jag använda tjock extra sula och två-tre par sockor för att de skall följa med överhuvudtaget, och ändå är det glappt. Inget bra. När man skall kliva över kvistar, riskor m.m så är det inte bra om man är tung och klumpig om fötterna. Det har ju fungerat någorlunda när man är försiktig och inte drar iväg med full kareta, men nu fick det vara bra. Stövlarna kommer ändå till nytta fast inte jag använder dem, min syster har ca storl 38 på sina fötter och vi har lite samsats om detta paret skogsstövlar, men nu får hon ha dem ifred. Varför det kommit ett par skogsstövlar till holmen i storl 38 har sin historia i det, att jag köpte dem oanvända för 8 euro på en loppis en gång för några år sedan. Priset för att få ett par skapliga stövlar var helt ok, så fast de var lite stora köptes de. Men, nu skulle jag försöka hitta ett par mindre. …. Inte det enklaste man kan ta sej an visade det sej. Nå, efter att pratat med diverse försäljningsgubbar som synat en från topp till tå och föreslagit alla världens stoppningar för att de inte sålde mindre stövlar än storl 38 så hittade jag, i fjärde butiken jag gick in i ett par i storl 37, de såg ut som små gulliga rumpnissestövlar bredvid alla de andra i storl 42-47… Nåja, passar väl åt en i rumpnissestorlek då!?

Glad som en lärka prövade jag dem, drog av mej mina vanliga skor, och med yllesock på foten provade jag dem, och det första som for genom huvudet var, -jösses va det var gott om rum i dom här, finns det månne storl 36? … Det fanns det naturligtvis inte, men jag köpte ändå dessa 37or och mycket nöjd med mitt köp kom jag senare på dagen hem och packade upp skönheterna.

Jag köpte ett par sulor också för att lite shimsa upp dem. Så, sen, med sula och yllesockor gick jag till skogen för att pröva stövlarna in action. Och jo, de var smidiga att röra sej med, jag behövde inte spänna fötterna för att de skulle följa med, men lite, lite glappt är det i dem, kanske jag skulle pröva med dubbla sockor iallafall? Eller skall jag låta den lilla luftspalten vara, inte bra att göra det kompakt heller. Efter att jag gått med dem ett litet tag kände jag att sulan i stöveln halkat/rört sej lite till ena sidan. Det blev en kant under foten. Vad i hela “censur” är det här nu då?Naturligtvis ja, tänkte jag… Varför tänkte och såg jag inte efter det när jag stor vid sulu-hyllan och valde. En vanlig sula i storl 37 gick bra att peta ner i stöveln, för den var smal och antagligen gjord i, och för något billigt palleralla allt tillverkat i långtbortistan där alla har fötter breda som ärtskidor, men jag då??? Jag får väl köpa ett par nya sulor i storl 45 och klippa till dem, så de passar en bredfotad rumpnisse som jag. 🙂

Ja, nog är ju julen en konstig högtid. Allt ska vara så tipptopp och tussilullandodis. Ingen får vara arg och allt ska vara skinande blankt. Nej suck sade jag, lämnade dammsugarslangen mitt på köksgolvet, struntade i städandet och släpade in en gran istället. För gran ska det vara, även om vi inte skulle komma att vara hemma. Mer kaos i röran. Barr i hela huset och en porslinsgrunka kom ner från vägen till lika som granen svepte förbi. Julgransgeneralen klädde granen själv, dock med lite hjälp av mamma så inte gran och allt skulle stjälpa utåt golvet. Jag knöt fast granen i taket ifall alla bollar skulle hängas på en och samma sida.

En bild av julgransexperten mitt i hängandet av julgransgrannlåterna.

I bästa julgranspåklädarkläderna, långkalsonger och t-skjorta klädde vi granen och den blev riktigt fin bara vi fyllt den med så mycket tingeltangel att man knappt kan se att det är en gran.

Så for vi till Åland. Har vi allt nu, när ska vi stiga upp. Är alarmet på. Packade jag alla julklappar….. NEJJJ, det ligger ju en påse under trappan också. Upp ur sängen och så packa lite till. 4 timmar sömn senare ringde klockan och vi masade oss iväg, och sen gick julen ungefär sådär som den ska. Julfreden på tv. Kalle anka på tv och så kom tomten. RIKTIGA TOMTEN!!! Sade Mathias när tomten gått. Och så åt vi mat, drack glögg och allt det där. Sen var julen slut. The end.

Ja, nog är den fin julen och nog är det lite tråkigt när den är slut, men till lika, VA SKÖNT!!!

Hem kom jag annandagen och nu ska jag göra som så många andra, dra till skogs!

Jag vet inte varför, men på något vis tycker jag mej ha märkt att det är fler, inte bara bland mina bloggkollegor, som folk drar till skogs så fort julen varit och farit. Det är någon sorts “riktigt arbete” man längtar efter, efter att ha suttit inomhus och klämt ner choklad, skinka och  marmelad i långa banor. Man hinner ut i skogen några dagar innan följande baluns, nyårsfirandet. Håhhå. Jag är så trött och slut så jag skulle lika bra kunna strunta i hela nyårsfirandet. Det lär nog bli 2015 fast inte jag står med skumppaglaset i handen och lovar en massa grejs, jag redan när jag lovar det vet att jag inte kommer att hålla/göra det. Man kan lova sej själv att börja motionera, äta hälsosamt, sluta röka/dricka eller någonting annat vilken dag på året som helst, det är i slutänden bara upp till en själv om man vill eller inte. Att man står och lovar nåt på nyårsafton är kanske lite roligare än en tisdag i september, men det är i ens eget huvud det sitter om man uppfyller det man lovat sej själv eller inte iallafall. Nåå, visst är det roligt med nyår. Ett helt nytt år, fullt av nya möjligheter, nya äventyr, ja vem vet vad det nya året kommer att föra med sej?

Entusiasmen över nyårsfirandet låter jag lägga sej en stund och istället får jag entusiastiskt dra på mej skogsbyxorna. Lika mallig i år som ifjol, och alla andra år, är jag åt att jag även i år ryms ner i mina skogsbyxor jag fick för ca 15 år sedan. 🙂

Hejsan. Med en liten filmsnutt från ett snöklätt Åland, Geta, Dånö önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år 🙂

NÅÅÅÅJAA… he ta se!

Som vanligt är ljudnivån inte av denna världen i filmsnutten, men, det blåser. Inte sådär helt hiskeligt förskräckligt, men helt hyggligt ändå 🙂 Nog har man sett värre, men nu börjar det vara sånt väder som det brukar i December. Inte kanske önskevädret och inte kanske som det ska, men som det brukar kunna vara.

Vattnet är på väg upp och är mer normalt idag, alltså man behöver inte stege för att ta sej ur båten mer 😉 Återstår att se hur högt det blir, kan hända att vi imorgon får starta några minuter tidigare hemifrån, när Mathias ska till skolan, kanske det blir att ta honom som ryggsäck de några 100 metrarna som står som lägst på skolvägen över till kirjaissidan, eller om det blir att svänga om på halva vägen till skoltaxin och söka andra vägar att ta sej till Kirjais sidan. Bara att vänta och se vart vädret tar vägen…