Författare: Charlotta

Hon kommer, hon kommer! Sade Tofslan och Vifslan när de låg under sängen i muminhuset. Likadant kan man också säga nu…

Vem?

Den här gången är det inte mårran, utan den nya stödperioden, men som ändå kan klassas som lika mysig.

Anledningen till att jag kom mej för att just nu skriva ett litet blogginlägg är för att jag sitter med ett litet surr av “jammen ???” i huvudet. Jag läste precis just yles nyhet om att man i kommande stödperiod skall rita kartor över grödorna på sina skiften. Jaha sade jag, det drabbar inte mej så värst, men jag kan tänka mej att det sitter en av oss bloggare och skrapar sej i huvudet, kommer att gå åt bly- och bläckpennor, eller klickningar med musen innan Christer har sitt lapptäcke uppritat. Kan jag gissa mej till i alla fall?

Det hade också kommit in en kommentar till nyheten om åkerritandet. I slutet stod det: Jordbrukare: Ni är rökta.

Varpå jag började skratta. Inte av glädje över att bli rökt, men snälla, snälla någon, förstår inte folk ännu heller att blir jordbrukare “rökta”, VEM ÄR INTE “RÖKT” DÅ DÅ???

Går jordbruket under, går var och varannan jordbrukare i konkurs, ja, inte är det bara vi som blir “rökta”…. Tänk till lite, ens en gnutta, varifrån mjölet, mjölken, potatisen kommer… Vem är sen rökt. Tänk lite längre…

I övrigt håller jag ganska långt (men inte i allt) med kommentaren, många stålleprov har det kommit från EU, endel tossigare än andra. Det här är bara ett i mängden… Väntar med spänning på vad som komma skall. Kanske skulle man föredra att ha mårran ståendes bakom knuten, hellre än den nya stödperioden, men, vem vet, kanske det blir riktigt bra ännu det här…

Ha,ha,ha, känn ironin flöda och tillåt mej att småle…

Nu fylls mitt huvud och mina dagar med skyltmålning, fårklippning, balplacering, kaffemuggsinköp, sortering i frysarna, potatisupptagning och mycket mer… Det är skördefest på gångs till inkommande helg!

Och det ska bli så roligt! 🙂

På Åland har skördefesten engagerat hela landskapet i många, många år redan, och alla vet vad det är. För några år sedan vandrade skördefest konceptet en liten bit österut, just över skiftet, och har nu funnits här några år. Skärgårdens skördefest. Jag tror jag varit med på marknaden alla, eller åtminstone de flesta åren. Det är ena dagen, men, andra dagen håller gårdar dörrarna på vidgavel, så vem som helst får komma och kika runt sej på gårdarna som håller öppet, och bekanta sej med bondelivet ute på bondgården, det ska jag göra i år. 🙂 I åboland är det få som missat Boundbirsen, som går av stapeln vartannat år mitt inne i Pargas centrum. Då drar landet in till stan, det här med skördefest fungerar lite tvärtom, det är en sådan dag då man vill dra stan ut på landet 🙂

Så nu ska jag vara med i år och hålla öppen gård. Jag är full av ideer och har mycket jag skulle vilja göra. Men, mycket fungerar inte. Det faller på det ena eller det andra, men, jag skall i alla fall göra ett försök och se om det vågar sej någon alls ut hit till holmen. Jag finns ju inte direkt sådär jätte centralt, och är det så att någon tänker komma så långt ut som hit, så vill jag ju att den som gör sej mödan värt inte skall bli besviken och komma hem och säga “där fanns nu ingenting att se…” Nej. Jag önskar ju kunna ge dem som kommer en liten upplevelse. Kanske inte en såndär “WAOUDE”-grej, men kanske ett “ahaa…”.

Hurdå? Ja, egentligen skulle jag vilja säga, kom så får du se 😉 Men, nä, de fungerar kanske inte att komma pedandes från österbotten, eller helsingfors, eller var du än sitter och läser… Men, vad kommer den som kommer hit att få se då? Jo, den kommer att å se att det går att bo och leva lite på sidan av kanalen. För att komma hit kommer de att gå genom skogen, över bron hit till holmen. De kommer att få se hur betesmark, strandängar och hagar ser ut när det är skött och betat. De kommer att få klampa runt i mitt fårhus, och kanske få sej lite information om får sådär överlag. Jag kommer att finnas på plats och klippa får. Jag tänkte klippa ett får i timmen, så folk får se hur det kan gå till. Jag säger inte att det är såhär det SKA gå till, för det finns det mycket profetsior om, utan jag kommer att visa hur jag klipper. De kommer att få klappa och pajja får. Jag kommer att svara på alla frågor jag kan. De jag inte kan svara på kan jag försöka ta reda på. De som kommer hit kommer också att få träffa och klappa blinkers och floppsy. Kaninerna. Dom hann vara på rymmen redan några dagar och jag befarade att räven tagit dem, men de är nu, i skrivande stund i allafall, till rätta igen. Återstår att se om de hålls i sin bur ända till söndagen… Men i såna fall går det att få klappa kanin också.

Varför?

Varför skall man sätta en hel veckas arbete med förberedelser för en öppethusdag?

Jaa-a, säg det egentligen… Men, det handlar väl om en sådan enkel sak som att försöka sprida lite information om bondelivet. Det är inte så enkelt att förstå sej på. Vi bönder är ett svårbegripligt folk, men kanske någon som kommer hit, får en liten hint om vad det är jag håller på med här. Jag har bråttom nästan alltid och hinner inte det ena eller det andra, och ändå har jag bara några får… Som i alla fall sommartid dessutom går ute! Men, ska jag nånting ska det planeras långt i förväg, eller inte alls. Ibland ska det planeras i en månad, eller så ska det beslutas samma dag om någonting blir av eller inte. Rörigt- ja, men, det är så det är.

Vidare, bara en sån sak, hur många har sett ett får bli klippt? Hur många har klappat ett levande får de senaste året? Hur många har varit så långt borta från en landsväg att man inte hör bilar. Hur många har hört tystnaden en vindstilla dag i september… Nu kommer det väl att spöregna på söndag och kanske pappa får för sej att ösa på med vedkapen den dagen, och grannen köra motorsåg. Men blir det är sådan söndag som dagarna varit den senaste tiden, när vinden lägger sej, luften är fuktig och fräsch och allt står still. Inget ljud hörs, inget som rör sej… Kanske lyckas någon då höra stillheten …  åtminstone när de kommit tillräckligt långt från fårhuset, för när jag klipper får, då kan det nog finnas ljud av både höga och låga decibell 🙂 Som bekant brukar det inte alltid gå som på Strömsö…

Köra från åkern och svänga upp till fårhuset med traktor och vagn. Ut långt till höger för att vagnen inte skall fara ner i diket då jag skall svänga till vänster, och så är dom där… Trafikdelarna.

Ploga snö på vintern, man vill ju gärna ta ut lite till sidan så man inte lämnar snön mitt på vägen, kommer det mycket snö fyller det hastigt upp inåt, och så är dom där igen… Trafikdelarna…

Köra med traktor och vagn längs vägen österut. Då ska jag svänga höger när jag kommer från fårhuset. Det blir att köra långt ut till vänster, lyfta frontlastaren upp ovanför stengården och så är dom där då igen, trafikdelarna…

Det känns ibland, som att vad man än skall göra i den knuten av holmen så är dom i vägen dom där trafikdelarna, som egentligen heter stenar. Men dom befinner sej mitt i en korsning, som egentligen inte är en korsning för vägar har vi ju inte alls här på holmen, vi har i princip bara stigar man eventuellt kommer fram på med traktor om man kan använda ratten, och vet på centimetern var man har sina metrar. Nåja, i vägen är dom… Har dom varit, skall jag egentligen skriva, för nu är dom flyttade 🙂 Hipp hurra för grävmaskin. Den är liten, men även smått kan åstadkomma stort!

Pappa kom med den för att gräva gropar där jag skall gjuta fast grindstolpar, men när han ändå var här med den passade jag på att be honom flytta stenarna, och så grävde vi ner ett rör under vägen, så jag kanske skulle slippa lervällingen i den korsningen i fortsättningen. Det rinner konstant vatten ner från backen ovanför och eftersom jag ofta kör och rörs i den korsningen, som är rakt nedanför fårhuset, så brukar det förvandlas till lerbad istället för väg om höstarna ända tills det fryser.

När stenarna kom bort förvandlades korsningen till ett stort torg istället för en korsning. I alla fall i Ytterholm-mått. Allt är litet här. Holmen är liten, vägarna små, maskinerna små, korsningarna små, husen förhållandevis små, och själv mäter jag inte mer än 160cm. 🙂