Författare: Charlotta

Inte idealiska tider för plättar nu, inte tomtegröt heller för den delen. Varför det? Jo för att till plättar och gröt behövs främst tunga och färska ingredienser. Mjölk är tungt. Och vi sitter i menföre. Ännu. Vad som helst bara det blir en förändring. Varmare så isen ger sej av, eller kallare så det fryser på. Som det nu är så har vi det besvärligast föret man kan tänka sej. Vårtemperaturer mitt i vintern, och vinter kvar att vänta, så att lägga ut någon båt och börja bråka is har man inget för. Vädret kan slå om närsomhelst. Alla står och trampar och mårrar över läget. Gångbron är vår livlina, men en besvärlig sådan. Blir det vinter kommer det bli några åboresor på raken. Dum var man som inte for till stads och handlade medan det gick att köra mönkkiä över. Visst gjorde man det också, någon resa, men när man skall handla för en lång tid framöver så räcker det inte med en resa. Man hoppades ju att det skulle kunna smälla till, och bli så kallt att det skulle gå att köra med bil ända fram till trappan. Nu börjar det loppet vara kört, och man får försöka sikta på att få hem det man ska ha på släpvagn, och hänga vagnen efter fyrhjulingen när man kommer ner till stranden där man måste lämna bilen, och sen dra hem varor på det viset. Men tiden rinner iväg och snart börjar fåren lamma. Bara någon vecka kvar nu tills de första skall börja komma. Jag har en säck mjölkpulver kvar sen ifjol, om datumen gått ut eller inte spelar mindre roll, det får lov att duga åt de första som behöver extra, OM inte vädret slår om vill säga…

På gott och ont är jag glad att jag inte bokade någon påskslakt. Har några baggar jag funderade att slakta till påsk, har stått i valet och kvalet, att ska jag våga boka slakt eller inte, men, i år ser det verkligen inte ut att gå att slakta någonting till påsk. Skall man ha slaktat till påsk ska man vara ute i god tid för att få slakttid. Endel vintrar skulle det gå, andra inte, och det vet man i princip först när påsken varit och farit. Nåja, baggarna har det bra där dom är, men det skulle ha lättat på trycket i fårhuset nu när lammen snart kommer om man skulle fått en kätte tom. Nåja, får är inga ömma djur och helst vill dom ju vara ute när vädret tillåter, så det kan hända jag kastar ut ett gäng när lammen kommer. Dom kommer för det inte att stå under bar himmel, dom har redit hus med 3 väggar och tak, med en brinnande ströbädd att gå upp på, där ute, så det går ingen nöd på dom. Men har man alla får mellan 4 väggar och tak, och betonggolv, då vet man liksom var man har dem. När de är ute är det endast fårstängslet som håller dem från förrädiska isar.

Nåja, mat finns i frysen och potatis finns i källaren, så ingen nöd på torpet. Det gick förr också brukar det sägas, så visst går det nu. Men nog drar man en ramsa om broars hållbarhet, bestämmelsernas 76 ton, när plastkassens handtag skär in i fingrarna, när man traskar över bron på väg hem, med förnödenheter.

Ja, detta är den bäst doftande “skogsfrisk-wunderbaumen”. Kanske inte att hänga i backspegeln i bilen, man måste ju tänka lite på sikten också, men i köket fungerade det fint 🙂

Det var slaskföre igår. På natten hade det kommit någon liten cm slask som låg som en våt kladdig matta över det jag fällde dagen innan. Jag fick inte brasan att brinna då, så jag tänkte att jag fäller idag och så bränner jag imorgon … Med facit i hand skulle det ha varit enklare att fara hem efter lite mer sågspån, “kanor” (“flisor av ved, barkar och sånt, som hela vedlidergolvet är fullt av”) och tidningar, och gett sej tusan på att det skulle börja ta sej i brasan. Nåja, nu var det som det var och jag fick lov att elda följande dag… Jag fick det att ta sej, men, jag blev på bara någon timme precis genomsur. Både i klädväg och i humöret. Höll ändå ångan uppe och brände allt jag fällt dagen innan, men när jag kom hem var det mycket trevligt att få dra av sej alla genomsura kläder. Jag passade på att byka skogsbyxorna, när de ändå var genomsura. Eftersom tanken var att gå till skogen igen följande dag, blev det att hänga dem på tork så nära spisen jag vågade. En underbar doft av skog spred sej i hela huset 🙂 Fast jag bykt dem fanns det skogsdoft i dem. Till natten drog jag dem en bit från spisen och följande morgon var de torra 🙂 Så nu är det bara att dra dem på sej och knalla till skogs igen, (så fort damerna kommit i mål på 10 km klassiskt i sotji 🙂 ) men i fortsättningen ska jag nog se till att bränna upp det jag fäller samma dag. Med detta oroliga väder kan det ju dimpa ner mer slask vilken dag eller natt som helst 🙂

Jaa… Det händer liksom inte så mycket. Bökar sakta men säkert på i skogen. Vintern fick ett abrupt slut, även om jag inte tror vi får ha det här till midsommar heller. Nog ska det vintras ännu, men 4 grader varmt och regn varannan dag gör ju inte att vinterfeelisen är speciellt hög. Dessutom står det så kallade sportlovet och lurar bakom knuten. Vill man se snö ska man sätta sej framför tvn, men man skulle ju gärna sporta lite själv också. Är det vinter så ska det väl vara det, och då vill man väl sporta lite vintersporter, om man alls vill sporta vill säga. Jag ordnade åt mej nya bindningar till ett par gamla skidor. Har i princip inte skidat så mycket på de senaste 10 åren, men nu tänkte jag göra ett litet ryck. Det blev med betoning på litet, har väl skrapat ihop ca 2 km vid det här laget… Så något överdrivet slitage på mina nya bindningar och monor lär det inte bli i denna vinter.

Har man ingen varm hall, så, vad gör man, jo man flyttar undan sockerskålen, kaffemuggen och Mathias diverse grejer som underligt nog inte hålls i hans rum, utan tydligen lämpar sej bäst att förvara mitt på köksbordet. Sen släpar man in skidor, hammare, skruvdragare och allt vad man kan tänkas behöva, och så byter man bindning. Bra gick det, nu har jag dock lite knepigare att få skapligt vallat. Lite sågspån på julduken gick ju för sej, men jag skulle inte vara så intresserad av att få så mycket vax utkletat kringom köket. Nåja, fart behöver jag inte så värst, och fästvalla behöver jag då inte sätta ut pengar på, det fäster automatiskt ganska bra när man skidar bland kottar, stenar och rötter. 😉

I övrigt är isen en katastrof och menföret börjar infinna sej igen. 🙁 Förhoppningsvis blir det någon kylknäpp ännu så vi får lite mer mönkkisis, bilis kan man snart glömma för denna vinter, men mönkkiäis är helt ok det också. Då kan man med släpvagn rätt enkelt frakta hem sådant man behöver. Fortsätter det såhär kommer det att bli kämpigt att få hem 10-15-20 säckar mjölkpulver, dom väger visserligen bara 10kg/st, men lite segt kan det nog bli att få hem dom. Tänkte jag skulle prova att ge lite Lammas-krossi-täysrehu också i år, har aldrig använt mej av några fullfoder förut, och kanske det inte blir i år heller, dom säckarna väger 40kg/st, så dom bär man inte gärna över bron. Rackans menföre…

Jag väntar att lamningen skall komma igång, men efter att nu och då ha krupit omkring på alla fyra bland fåren, har jag konstaterat att de för nån vecka sen börjat bygga juver, alltså tar det typ 3 veckor ännu innan lamningen drar igång. … Kanske. Antagligen kommer de första lammen något veckoslut när jag skall med Mathias till Geta, det brukar vara så, så varför skulle det vara annorlunda i år 🙂

Mata fåren, lunch, och så mot skogen, med det – klädbyte.

Att kläderna sitter bra, och är bekväma en hel arbetsdag är A och O. Så det gäller att ha alla lager rätt. På sommaren behöver man ca två lager, nu behöver man några till… Och jag tänker nu ta mina tankar om dem, lager för lager…

Närmast kroppen, det lagret som absolut behöver sitta rätt, inte skava, knöla sej och allt det där, trosor och bh. Skapliga trosor… Ingen lätt match att hitta. Det ska stretcha, inte ha någå icke-stretchande spetsjox, det kan man ha på söndagar. Dom får alltså inte bromsa rörelser, inte heller ha en nerverande lapp som ligger och skaver i svanken. NEJ. Dom om något plagg ska sitta perfekt. Och helst, för mej i alla fall, vara i ett varmt material. Inget glansigt, halt och tunt. Eftersom bakändan förhållandevis är det största jag har, fryser jag mest och främst om den. Bhn. Förmårrade, nödvändiga tvångströja. Dock, ack så viktig. Det ska varken hissa, pressa, lyfta eller det ena som det andra, det ska endast, och bara se till, att allt hålls där de ska va och inte skumpar runt fast man skenar på. Helst ska det inte heller vara en såndär som skall dras över huvudet. Dom, kan jag berätta, är lagom fräscha att tråma förbi näsan när de ska av genomsvettiga, och så rullar dom sej så allt blir till en enda korv… Suck. Axelbanden får inte vara trådsmala och tunna som tandtråd, då skär de in i axlarna, och de får inte heller på något vis halka ner från axlarna. Det finns sådana som sitter ihop ganska högt upp i ryggen, dom är bra så länge dom inte sitter ihop alltför högt upp. Då pressar det mot nackmusklerna och då känns det som en press framåt. Det gör att man får helt fel hållning och… ja, det blir inte bra helt enkelt. Och sen, samma där, inga onödiga tvättlappar och så absolut inga järnbågar!

Följande lager. Underställ. Långärmad, halvhöghalsad skjorta i mjukt tyg och bra passform är idealet. Mjukt tyg med bra passform gäller även byxorna/kalsongerna. Med andra ord är strumpbyxor helt uteslutna, tunnare som tjockare. De är enligt mej djävulens uppfinning till kvinnan. De sitter aldrig bra, är spända och besvärliga att ta på sej. Tunna strumpbyxor är ju dessutom helt värdelösa om man inte filar naglarna stup i kvarten, kommer man ens lite åt dem säger det ritch, och dit for 8.90. Dessa sömlösa underställ, som jag först läste som sömnlösa… Har jag ingen aning om hur bra dom är, men lite nyfiken på dom är jag allt, för sömmar kan vara det värsta som finns. Men till lika, har dom limmat ihop dem, eller tejpat?? Nåja, viktigast av allt, skjortan ska innanför “byxorna” / kalsongerna, kalla det vad ni vill.

Följande lager, mjukisbyxor och tröja/jumper eller vad det nusen är. Mjukisbyxor har jag inte ännu hittat ett par jag är nöjd med. Lagom lösa i benen, lagom varma, lagom tjocka, lagom, lagom, lagom… Finns inte, så man tager vad man har rent och så kör man på det. OM man har byxor, annars är man i bara kalsongerna under ytterbyxorna. Fungerar hur bra som helst om man är i rörelse och inte står och blir kall. Ner till -12 fungerar det i alla fall bra, på det viset för mej i skogsbyxorna. Problemet, som egentligen inte är ett problem, men som kan bli lite knasigt, är om man far hem till nån, och drar av sej ytterbyxorna, så står man mitt i allt i bara kalsongerna hemma hos någon… Blir lite … tja, knasigt, på något vis. Här på holmen höjer ingen på ögonbrynen om någon tassar på i bara kalsongerna mitt på blanka dagen inne, det betyder bara att den personen varit ute/är påväg ut, och har bra utekläder. Jumpern ska helst ha dragked frampå. Det är så enkelt, varmt och bra med en fleece jumper med dragked. Då kan man justera hur mycket man vill ha öppet, beroende på hur varmt man har det. Men, det gäller att få den nertråkad runtom ordentligt innanför ytterbyxorna så den inte bylsar sej. Huva är helt uteslutet, det bara knölar sej i nacken.

Utanpå det här varvet har jag ibland spänt på mej ett ryggstöd. Det borde kanske sitta längre in, men eftersom det brukar ha en benägenhet att hasa upp, är det lika bra att inte sätta det så långt in i varven av kläder.

Sen, sockor. Inte tunna strumpor som inte fyller någon annan funktion än att samla och bevara svett, utan ullstråmpår. Två par, eftersom stövlarna är lite för stora. Dom andas och håller fötterna varma hela dagen. Byxorna om man har sådana, ska vikas försiktigt, och redit på sidan, till bakpå, av vristen. Viker man byxbenet frampå vristen knölar det sej. Stövlarna skall vara vida i skaften så man får ner sockor och byxor, och hela alltihopa utan att det blir spänt. Blir det ens lite spänt “för tidigt” hänger foten upp sej, och går då inte dikt ner, utan blir att småpressa uppåt, med den påföljden att hälen glappar, vilket helt enkelt inte blir bra och skaver sönder sockorna! Ytterbyxorna/skogsbyxorna skall, tycker jag, falla utanpå stövelskaften. Man kan då enkelt tråka ner byxorna utanpå stövlarna när man kommer in. Man har inte deciliters vis sågspån/snö med sej in. Och för det tredje så ryms helt enkelt inte byxorna ner i mina stövlar, eftersom där är fullpackat med allt annat, + mina inte alltför klena ben. Byxorna skall ha hängslen som inte får sitta för tajt, då kan man inte kröka sej ordentligt, det måste finns spelrum. Men, de byxor jag har nu är lite knepiga, för de hasar lätt ner så man blir lite småbromsad när man ska gå, inte så farligt, inte så man störs av det men dom skulle gärna ha fått vara skapta så man kunde ha bälte i dem… De är de inte nu, men det får gå ändå. Kanske jag får ta till lite nål och tråd någon dag så jag får bälte i dem så jag får dem exakt där dom ska sitta.

Jacka. I detta fall skogsjackan som jag redde ut om tidigare, och ovanpå det en vanlig arbetsjacka som det får bli hål i. Eftersom jag bränner alla riskor, så kan det flyga glödar som bränner hål i kläderna.

Handskar. Görs helt enkelt inte i min hands storlek. Liten, bred och korta tjocka fingrar. Oftast är det så att mitt lillfingret får dubbelt mer tyg än det behöver i överändan, men saknar en cm i nedre ändan. Nåja, om man sen hittar ett par som passar någorlunda, brukar de vara för mycket stoppning i dom, så de är tröga att använda, eller så är de helt utan stoppning så de är kalla. Eller så hittar man ett par, som passar hyggligt och som man skulle kunna vilja ha flera par av… Men då kommer man inte ihåg i vilken butik det var man köpte dom! Tarra ska dom ha också, så de går att spänna åt vid handleden.

Eftersom jag haft nacken i ett “lite sådäär”- skick, så har jag ett nackstöd på. Ett som är lite lättare, lite mjukare, men det stadgar ändå rätt bra. Ovanpå det har jag en såndär “tygtub” som man kan ha till allt möjligt. Jag använder den som halsduk, och den går bra att vika innanför nackstödet, så tarran som där finns, inte skaver mot halsen. Svänger jag nackstödet andra vägen, spärtar tarran rätt ut, och då är tygtuben bra till att hålla in den med.

Överst och till sist, mössa. Den ska vara tunn och utan tofsar och jox så man lätt får hjälmen utanpå. Den ska gå ner i nacken, täcka öronen men inte falla ner över ögonen. Den får inte vara alltför djup för då tråkar den sej under hjälmen och den ska helst vara lagom varm. Brukar ta med mej en extra mössa, att ha utanpå tunnamössan när man tar av sej hjälmen. Jag brukar ta av mej hjälmen när jag bränner riskor för att minska tyngden på nacken så ofta det går. Men när man tar av sej hjälmen brukar huvudet bli lite kallt, i synnerhet om man har svettats så tunnamössan är lite fuktig.

Det var det.

Så tragglar man sej iväg till skogs, jobbar på nån timme och så märker man… NEJ. … nej, nej, nej… Varför, varför, varför… I det skedet hatar jag att vara kvinna, och blir så förskräckligt avundsjuk på alla män. Kissnödig…

Tänk att man kan få ett plagg att kosta så mycket! Det är ju fantastiskt! Man kan ju undra vad tillverkningskostnaderna är…

Jag tänkte investera i ett plagg som är speciellt utfunderat för just ett ändamål. En skogsjacka. Jag har tidigare använt mej av diverse olika jackor som funnits till hands. Men har de inte haft öppna fickor så att man samlar snö i dom, eller kan fastna med dom, så har de varit utan lämplig ficka att ha telefonen i, om det alls funnits ficka med kardborre. Dragked till telefonfickan ska man inte ha. De kan krångla. Eller så har de åkt upp i ryggen eller varit för bylsiga, eller… Listan kan göras lång… Nåja, nu tänkte jag att jag skulle ta mej råd med mitt livs första egna riktiga skogsjacka. Det är inte direkt som att gå in på en market, och ta den som sitter någorlunda bra och är snygg. NEJ. Det finns helt annat tankesätt med arbetskläder. Dragkedarna ska inte krångla, eller ens kunna börja krångla, det ska va någonting färggrant så man lätt syns, den ska va lång i ryggen, ha bra ficka för livsviktiga telefonen, den ska vara smidig och … ja, bra helt enkelt. Men, så finns det då olika varianter, som alla fyller dessa krav, nästan alla motorsågsmärken har egen tillhörande klädkollektion. Bra så, och alla skryter med sin vattvälling. När man börjar bena i denna soppa av jackor, så hittar man inte minst på prislappen stora skillnader. Det kan bero på att något märke kan vara hippare än något annat, eller skillnad i ett eller annat material. Skillnaden på prislappen var det som fick mej att fundera lite extra. Skillnaden, runt 200euro!!?? Kanske finns det större skillnader om man riktigt börjar skena runt överallt och kolla, men redan det som kom mej mot ögonen fick mej att fundera…

-Hallå, det är tyg, olika lager av olika sorters tyg, hur kan ett tyg vara så himla mycket mer fantastiskt än ett annat, kanske och säkert är det framforskat och harang, harang, harang, men det är ju ändå bara tyg! Allt går tydligen att sälja med mördande reklam! Jammen, no vadde helt otroligt vad det blivit dyrt att stampa ihop lite tyg! Eller, det måste ju vara själva tänket som kostat så in i himmelens fruktansvärt, för själva sömnaden kan inte vara mer speciell än någonting annat, och att stampa ihop X antal meter av det fantastiska kan väl inte heller vara det som kostar så förskräckligt, men, vad har han haft för lön som tänkt ut detta och, kanske ingenting extra än sin månadslön, men med lite extra reklamlappar och fin design på dom så går det att sälja fast de kostar kanske 10e mer att pressa fram dessa jackor mot de andra, och så är det kanske så få såna jackor som lagas att det därför blir dyrare, sånt har man ju hört om… Men måtta med allt… Alltså, vänta lite, vad läste jag egentligen, läste jag rätt? Ca 300e för en skogsjacka, som ändå bara ska vara att traggla runt i skogen i…

Så stod jag då där och funderade, kan den dyra jackan verkligen vara 200 euro bättre? Kanske om man bor i skogen, har det som yrke och skogen är livet. Då kanske det kan vara värt det. Men för mej – NÄ! Nog ska man ha bra grejjer och ofta tycker jag att bra grejjer får kosta mer, OM det är värt det! Men i detta fallet – nix, nope, nej.

Jag köpte mej i alla fall en ny jacka, en “billig”, det är det enda jag egentligen köpt butiksnytt åt mej i skogskläderväg. Byxorna jag fick av pappa i julklapp när jag var ca 16-17, passar ännu 🙂 Det måste jag säga att jag är lite nöjd över 😉 Och stövlarna råkade jag på av en slump, oanvända på loppis för 8euro. Storl 38, så lite stora, men passliga med dubbla sockor, och med det fryser jag inte så fort om fötterna heller 🙂 Hjälmen fick jag till morsdagspresent av Mats. Finemang 🙂

Varje år jomsar jag, -Hålls på land om ni inte säkert vet att isen håller!!!

I år också. HÅLLS PÅ LAND OM NI INTE SÄKERT VET ATT ISEN HÅLLER!!!

Så var det sagt.

Har kunnat notera lite funderingar på min FB om bekantas, bekanta som undrar, “-hur är det med isläget, det måste ju börja hålla så kallt som det varit såhär länge… ? ”

Nåmen nej nej nej… Det är liksom inte bara så man kan tänka. Jag sitter och tittar på öppet vatten rakt nedanför huset, “ströömin e ypin”. Det strömmar så mycket genom smala sund att det håller isen borta ganska länge än, trots kylan. Dessutom var vattnet förhållandevis varmt när vädret kastade om, så det är först nu i dagarna isen lagt sej på flera ställen, även inomskärs som man skulle kunna tro att hade lagt för längesen. Och så kom det några “obligatoriska” snöfjun ovanpå som isolerar så isen inte alls växer som den kunde ha gjort om den skulle ha fått stå bar. Finns det dessutom ännu värme där nere, så växer isen inte heller som den kan göra, en höst men några minusgrader knyckar som kyler ut vattnet ordentligt så det lägger bra och snabbt sen när kylan kommer och vattnet blivit “moget” för det.

Nåja, nog jomsat, men som dagens info, Ytterholms israpport : Fjärdarna ligger öppna, vi har mönkkisis över till Kirjais sidan, norr på Kirjais la det is för bara nån dag sen. Fast det är inomskärs, inget att lita på. Och all is, 1 cm eller 10cm, ligger förrädiskt med ett fint tunt lager snö på. Vackert så det förslår, men förrädiskt så man baxnar.