Recept! Hösten är ju inläggningarnas och tillvaratagandets tid och recepthäftet är ständigt i farten, själva principen hur man gör har jag fått inpräntat i huvudet sen jag föddes, men mängderna skriver jag upp. I recepthäftet kan det stå: koka vatten, skålla, koka och krydda – mixa. Färdigt!
Så skriver jag recept, ett annat är: 2kg + salt. 4msk frön, kronor. 1kg socker, 2,5dl ättika.
Ja, vad ska det bli?
“Bonde söker fru” drar igång igen, på tv söker glada singelbönder den stora kärleken, och alla vill ju ha en egen bonde, de e ju så tussilulligt med kalvar, lamm, hö och öppna ängar… eller?
Ja, hur rolig är en bonde egentligen… Man kan ju se sej själv i spegeln, hur ser man ut egentligen.
Ja, vad ser man… hmm… Utanpå ser man ju ut som en katastrof emellanåt, alla dagar är det inte kort kort och linne som gäller minsann, och mina fårhuskläder är ju inte direkt några wunderbaums, eller ja, visst finns det doft i dem, men inte “skogsfrisk” precis, snarare luktar de en kombo av svett, olja, ensilage, rök, mjölk, blod, fårskit, ullfett, jord, brännolja osv… listan kan göras lång… Men, jo, jag äger en bykmaskin som går varm, så man luktar ju inte allt detta helatiden, men inte doftar man rosor och violer precis… Vidare sätter jag själv i alla fall mer pengar på arbetskläder än andra kläder. Köper jag en arbetsjacka får den kosta 100e, en annan “vanlig” jacka … tja max 50e. Senaste jackan jag köpte var sommarjackan som ännu är oanvänd, den kostade mej ca 15-20e på rea förra hösten. Samma sak med byxor, arbetsbyxorna får kosta 70e, om de sitter bra och håller några år att användas 5 dagar i veckan (2 dagar i bykmaskinen) året runt, medan jag söker vanliga jeansar så billiga som jag hittar. Nåja, summa summarum, kläder till jobb satsar jag mer tid och pengar på än andra kläder. Jo, nja ingen regel utan undantag, skulle på bröllop i somras, då valde jag klänning med omsorg! Den skulle vara ljus, sitta som ett smäck, och så måste den vara lång. Mina ben är den här årstiden fulla av rispor och repor, sådana går ju att dölja med strumbyxor, men eftersom jag anser att de är påhittade av självaste hin håle, så undviker jag dylika så långt det går. Det blev en lång, rosa, luftig och lätt klänning och folk kände inte igen mej. Inte ofta man drar på sej dyligt, men så var det också en mycket speciell dag 🙂
Vidare kan man ju se till en bondes prioriteringar som ju kan falla lite udda. En solig, vindstilla söndagsmorgon tänker man inte att oj vilken härlig dag, idag ska vi fara och hälsa på… vi kan ta en tur med båten till… vi kan picknicka i parken… Nej, tankarna för en bonde går snarare åt hållet “-vilket fint sprutarväder!!!” Eller, yess nu är det fint tröskarväder, eller kanske som i mitt fall, yess nu ska fåren på någon holme äntligen få sin maskmedeldos och den dagen skenar och bökar man omkring bland får, fårskit och gräs. Och så behöver familjen inte se den bonden resten av den dagen, förrän han/hon kommer hem och luktar precis en kombo av två valfria förslag ovanifrån, + att bonden kan vara “dränkt” i damm och skit som fastnar lite här som där, där den trötte drar fram, stolsdynorna förvandlas från rosablommiga till gråblommiga och i bykkorgen far allt lite huller om buller så man i alla kläder även efter tvätt kan hitta spår från hö/halm eller ngt liknande. 😉
Jag läste nyheterna här om dagen och stötte på den finlandssvenske bonden som söker fru. Där hittade jag raderna “Du skall vara söt och snäll. Ha bra humor. Du skall våga ta egna beslut.”
Helt kort kan jag jag tro att det är rader som mången bonde skriver under på. I synnerhet “våga ta egna beslut”. Att kunna tänka själv, att saker och ting fungerar utan att det skall till ett större rådslag och 5 telefonsamtal för småsaker, det är viktigt. Det finns mycket visdomsord därute, ett av dem är “det är mycket värt om man har en där hemma som förstår”. = Stämmer! … Tänk på det lite någon gång, fruar till bönder, när nerverna skenar, middagen varit färdig en halvtimme, lasagnen blivit svart, men ingen bonde synes än…
Jag har en som förstår. Han är ju inte alltid hemma, men han förstår att jag inte heller står i givakt så fort det plingas i telefonen. Nog kan de vara lite långdraget ibland, vem har mer tid… Är det jag som får jämka med min tid och jobba ikapp några dagar när mathias får “ledig eller dagis-vecka” eller är det han… Ibland kan man nog bli så 1.. 2…. 3…… men, man bara får ta sej i kragen och inte bara tänka på sej själv. Man skall inte ställa sådana krav på den andra som man vet att man inte själv kan uppfylla…
Nu har jag nästan öst ur mej så mycket negativitet som jag kan över bondefolket, men, det är mer fakta än smutskastning, do belive me, jag vet sådär i stort sett hur bönder fungerar. Men nu ska vi inte måla “fula gubbar” på väggen. Bönder är oftast trevliga, snälla, pålästa, smarta, flitiga, jordnära, glada och, ja, det mesta i positivitet man kan komma på. För skulle man inte vara positiv, påläst och smart så blir man inte långlivad som bonde. Man måste vara ganska skarp mellan öronen för att hänga med i dagens jordbrukstider, eller så ska man kunna trolla med knäna för att få allt att gå ihop, för sådär överdrivet lätt är det inte… Nåja…
Önskar alla “bonde söker fru” – deltagare, på tv eller inte, lycka till 🙂
… till dörren.
Ja, nästan i alla fall, så nära man kan komma ambulans på Ytterholm.
Nej, det har inte hänt en katastrof, stukat foten bara, men ont gör det också! Jag skulle flytta bagglammen och så var de påväg in i potatislandet… För att förhindra att de kom in bland den höga blasten och råddade omkull stakorna skulle jag skena dit och mota dem, jag skulle skena tvärs över ett hörn av en hage och ta mej över staketet för att stoppa dem. Totala sträckan var bara några 10-tal meter, men efter 5 meter bar det omkull.
Jag trodde inte diket jag trampade i var så djupt som det var och i någon vända landade foten snett, jag hann i någon sekund känna att det inte vart bra så jag kastade mej omkull, lät hela mej bara dråscha i backen, för att försöka förhindra att det inte skulle braka till ordentligt i foten. Om det var smart att landa bland nässlorna vet jag inte, men nog kunde foten ha blivit värre. Med foten som ett dunkande paket linkade jag mårrande vidare och fick ropat på hjälp utav pappa och Mathias som så lägligt satt i grävmaskinen och grävde bara 30 meter bort. Det krävdes dock att jag tog i ända ifrån tårna för att de skulle höra mej, men när de väl gjorde det, förstod de att nu var det inte riktigt bara bra…
Baggarna fick vi snabbt motade från potatislandet och efter bara någon minut var de på rätt. Jag tog mönkkiäambulansen hem snabba ryck, och kladdade på ett tjockt lager ice-power och lindade stöd om foten.
Nu blir det att hållas lite stilla… tur att jag har hjälpredan hemma.
Baggarna skulle ha vatten och vattenbalja, vallpojken startas, gurkor skulle plockas och … ja, diverse såntdär som alltid finns att göra, men nu blir det stop på endel. Det viktigaste får man ju gjort på något vänster, men skenar gör jag inte de kommande dagarna.
Det är vid sånahär tillfällen man blir påmind om hur man bor – utan väg. Skulle det hända någonting att man skulle behöva riktig ambulans… ja, då … blir det antagligen helikopter om det är riktigt kris. Mönkkiän är fruktansvärt behändig vid såna här situationer. Med den tar man sej snabbt över holmen, och behöver inte krypa hem, om man stukat foten… Vilket har hänt sej ibland. Det är vid några tillfällen jag har haft för bråttom i fårhuset, trampat snett och fått krypa in till “kontoret” där jag har första hjälpen för diverse åkommor, men sen när man skall hem har jag ringt efter pappa att han kommit och skjutsat hem mej med mönkkiä, krypa i fårskitsblandad lervälling om hösten är ingen höjdare, tro mej – jag vet!
Man blir också påmind om att alltid ha telefonen med sej och berätta för dom övriga på holmen vad man har för planer för dagen, en olycka händer så lätt…
Solmogna bär. Inte bara en fröjd för ögat utan nytta också.
Jag har några vinbärsbuskar, med röda, svarta, vita och gröna bär. Inte många, kanske 14-17 st i olika storlekar och skick, men bär ger dom och nu ska dom plockas, helst innan trastarna far iväg med dem. Jag plockar och fryser, man kommer lindrigast undan med dem på det viset den här årstiden när det inte finns alldeles för mycket extratid. Nässlor, bromsar, myggor, skållhet sol och allt annat besvärligt ser till att tillställningen inte blir alltför munter… Men det är bara att tänka på den egna, rena vitaminbombs-saften man kan koka åt sej sen i november, när dagarna är är gråa och trista och allt vad sommar heter känns så fjärran. Då släpas saftmajan fram och jag kokar saft så det doftar sommar i hela huset! 🙂
Sjövett, vem lär ut det?
Jag bara frågar…
Trafikvett får man åtminstone när man ska ta körkort. Jag vet att reglerna ändrat sej sedan jag tog mitt körkort men då var det så, att moped fick du köra utan kort, bara du hade en moped, hjälm och ålder var det bara att gasa på. För att köra traktor måste du “skriva”, köra behövde du inte bevisa att du kunde bara du kunde kruxa rätt i rutorna på frågepappret var det ok. Så som 15 åring fick man bränna iväg med traktorer på X antal ton utan att ens ha sett en traktor, inga problem, det var bara att gasa på. Bilkortet var ju sedan en liten annan femma, jag tog både personbils och lastbilskort, och “körde upp” med båda. Man kunde väl få det smidigare att man bara körde upp med lastbil, men de föll sej så att jag körde upp med båda, inte gjorde det ngt, men jag har knappt satt mej i en lastbil sedan dess, så frågan är ju nog om jag skulle vara så säker bakom ratten på en lastbil.
För att köra båt behöver du lite ålder, flytväst och pengar. Sjövett, njah, de behöver man tydligen inte så mycket av.
Men, hur kom jag in på dehär funderingarna?
Jo, igår skulle jag flytta 5 tackor från en holme till en annan. Det har blåst ganska hårt från nordväst någon vecka, så det har varit att vänta ut blåsande till en dag med mer lagom vind, den dagen kom igår. Jag och Mathias tog då snurran och gav oss iväg. Vädret felade inget, det drog lite sakta, men inget att tala om. Allt var så perfekt för att flytta får som det kunde vara och fåren kom snällt med i båten.. Lite övertalning med några skivor bröd och så hade vi dem alla fem med oss.
Mathias satt och pratade med dem och satte mössan på dem och skrattade när de såg roliga ut och jag satt och räknade segelbåtar och tyckte att det var helt allmänt en mycket vacker arbetsplats. Sakta sakta skurrade vi på. Inte ens på halvfart. Onödigt att gasa på så det slår virvel i tanken då vi hade tid och vädret var med oss.
Jag hörde att det någonstans körde en motorbåt som överröstade skrattet och vår snurras surrande. Tänkte inte så mycket på det förrän den kom svepandes bara några 10 meter ifrån oss… Det var en stor 8-9 meters båt, fullproppad med folk i alla våningar man såg. Det var skybridge, gummibåt på aktern och allt det där tussilulliga man kan tänka sej på en båt… Dom kom i såndär svepande fart, sån fart som drar upp mesta möjliga svallvågor. … Jag såg bakåt, när det inte blåser så kan man en tid se spåret där en båt har kört, och jag kunde konstatera att de kommit körandes mot oss med mening att göra det, fjärden var inte stor, men trångt var det inte, så dom ville nog antagligen se vad det var för någonting i båten…
Kände mej som på skansen…
En utrotningshotad art som lever och bor i skärgården…
Jag höjde handen, och dom började vifta, vinka och veva någonting alldeles otroligt, men när de såg min min, att jag skakade på huvudet, och istället för att vinka så glatt satte upp handen med tummen ner, så avtog deras viftande och de styrde raskt bortåt igen. Med facit på hand skulle de ha kunnat köra några 100 meter bort, men då skulle de ju inte ha fått se spektaklet.
Dags för bergochdalbana… Jag svängde aktern mot, drog på fritt, för att inte fåren helt skulle stjälpa i svallvågorna. Vi gungade några ordentliga gungningar, dom körde ju så nära, så mängd vågor blev det inte. Alltid något och fåren hölldes att stå, fast de var ordentligt uppskärrade, ingen ramlade och vi puttrade sakta vidare. När vi kom till holmen vi skulle hoppade de glatt iland och började meddetsamma äta, på ett helnytt bete. 🙂
Fast jag är mycket ute i solen blir jag nästan inte brun. Jag är sån, min hy tycker inte om solen och jag kan lätt bränna mej. Därför aktar jag mej också för solens vassa strålar och har gärna på mej en tunn långärmad skjorta istället för ett linne. Men visst går även jag med shorts och linne när temperaturen knallar iväg uppåt.
Någonting som jag aldrig riktigt förstått mej på, men som nu även jag prövat är detta med “brun utan sol”. Uj uj så fin jag vart om benen, men kanske blev det lite väl ojämnt. Man kanske skulle gnida in klickarna med kräm lite bättre, men se det fanns inte riktigt tid till det då. Inte vet jag om jag var stressad… kanske mer åt de arga hållet… Lite som Emils pappa “den förste som kommer nu, den dräper jag!” Som tur var kom det ingen, och det smiskismaskade på mer och mer brun utan sol tills alla bagglammen fått sitt maskmedel. För det var så det gick till… Jag har bagglammen att tacka för en ny produkt att vidareutveckla till en storsäljare 😉 Nästan varje bagglamm jag skulle ge maskmedel och öppnade munnen på var inte alls av den åsikten att det behövdes, dom sparkade, stretade och strittade skit på mej med sina klövar. Sen gneds det sakta ut till ett ojämnt brun-utan-sol resultat.
Lite knasig bild, och resultatet var brunare och fulare än på bilden, men man ser ändå lite vart det barkar iväg med den 100% naturliga brun utan sol “krämen” …
Ja, snyggt är det inte, men fördelen med den här varianten av brun utan sol är att det försvinner bra i duschen 😉
