Författare: Charlotta

De senaste dagarna har jag satt ut får… Dom ska få gå ute här på hemholmen ett tag först och vänja sej, men småningom skall de köras ut till sina sommarbeten. Jag sätter ut dem lite i olika etapper beroende på hur kavata lammen är. De som är lite små får vara inne ännu och får uteträna lite senare, nu först var det den stora gruppen med de största lammen som slapp ut. Att få ut fåren ur fårhuset är inte alltid så jättelätt, i synnerhet en kätte hade jag lite knepigt med att få ut, då jag måste ta ut dem via lilla dörren…

Kom kom, 🙂 nu äntligen får ni gå ut! Jamen kom kom! Agneta, du som har lite större förstånd och vet vad som är på gång, kom nu!

Nå, ni får gå ut när ni vill, jag lämnar dörren och grinden öppen. Sådärja gumman, kom ut nu bara, klart att man ska vända ryggen till, då kommer ni väl nog… Jamen gå väl inte in tillbaka då! Ta lammen med och så går ni ut! Nånnuja,,, en, två, tre, fyra, fem, sex… en in tillbaka.. sex, sju… … alla in tillbaka, nåja, kanske det går bättre om ni alla tar ny start, visst va det roligt att komma ut? Okej, nu går du sen Anne inte genom den grinden som jag ställde framför havre tornet! Du har förrästen ditt lamm här hördu skrålla!Han gapar ju så han blir hes.

Jamen du då, vad sku du måsta häva ner alla kvastar och gafflar för då? Gå ut! Alla rymms inte ut på en gång genom grinden… och inte genom dörren heller!

PANG!

Jamen nog kan det väl va konstigt att inte dörren kan hållas öppen med brädbit i springan… Får laga ett snöre dit nångång istället… Med ögla, bara att haka på handtaget… Nåja om ni sku kunna flytta på er lite så jag kom fram till dörren så sku ni snart slippa ut…

Anne…   ANNE!!!  Int får du bråka med grinden sa jag ju! Kan ni int bara gå bort från den där havregrinden och gå ut!!! Ni har dessutom alla era lamm kvar där inne i kättan! GÅ UT! Ut sa jag inte in tillbaka… nå, gå in då, men sen ska ni ut, med lammen med! Lammen med sa jag ju, hej! Int får ni alla gå ut och lämna lammen här! Vart for dom nu då? Jaha, ett varv kring huset… två varv…

PANG!

Förmårrade dörr!!! Hammare och spik och snöre, NU! för nu orkar jag inte med den där dörren mer! Måst ni ha sån fart att dörren blakar fast? Och far in och hämta era lamm, dom gapar ju som dårar därinne! Nånnu, ska väl dörren hållas öppen, det blev ju riktigt bra det där… Hej, hörni! Inte slipper ni ut till hagen utan era lamm! Äsch sina vårdårar… Får ta långa grinden och fösa ut lammen sakta med den, för nu ska dom ut!

Men nu hörni små, e de bara att knalla på mot grinden! Nej, sluta hoppa på mej, ni kommer att klämma klövarna som ni håller på! Så, så… schas schas, gå ut!

Jaha de passar sej att komma in och söka efter lammen nu liksom, nåja, bara ni går ut tillbaka nu allihopa så ska vi se till att det här blir en dag å minnas…

ANNE!!! Inte till havren din toka! Ni ska ge 17 i havren, hej!!! Äsch, schas era små bollar, nu ska ni UT vare sej ni vill det eller inte!!!

Äntligen… ute…

Ja, att köpa maskmedlet är ju en sak, men att få det blandat och gett är en helt annan…

Före jag ger maskmedlet får fåren gå några dagar på lite “långsam diet”. En del av ensilaget byts ut mot torr hö och halm. Och så ingen havre, det har jag sakta trappat ner på för att magen inte skall ha sån sprutt på när maskmedlet skall ges. Allt för att maskmedlet skall hinna göra så mycket verkan som möjligt.

Men hur ger man pulver åt får? Jag brukar gå enligt tankesättet att man tager vad man haver och ofta ser proceduren lite olika ut från år till år. Nu har jag gjort så att jag blandat ut pulvret i en gammal sliten tuttflaska med lock. I den sätter jag mängden pulver som räcker åt fem tackor, vatten och så skakar jag om utav bara 19, så att pulvret blandar sej med vattnet och så ser jag på flaskans mått lätt hur många ml varje tacka skall ha.

Kanske lite “byngsligt”, jag vet inte? Har någon annan något annat bra knep kanske?

Så har jag då min lilla mixtur i en nappflaska, anledningen till att en nappflaska funkar bättre än en vanlig flaska är för att man med måttet som följer med pulvret ryms precis in i flaskan, så man riskerar så lite spill som möjligt och så dammar det då så lite som möjligt när man hanterar det.

Jag ger mixturen åt fåren med en stor spruta in direkt i munnen, här kommer också en fördel med flaskans stora öppning, sprutan ryms bra ner och man spiller inget …   … just då i alla fall….

Sen skall man ha fast fåret. Är de ens lite bångstyriga är det enklast att tränga in dem i en liten kätte och “plocka” ut dem därifrån en och en vartefter som man ger mixturen. När jag skulle ge mixtur åt de äldre tackorna gick jag in i kätten med dem, tog fast dem en efter en utan större krambamula… De tycker inte om det, men proceduren går ganska snabbt när man blivit van.

Här är det Anne som får maskmedel. Jag öppnar munnen med fingrarna, tråmar sprutan in i mungipan och när den ligger på plats trycker jag ut mixturen i munnen och så sväljer tackan och så är det klart. Om det går bra vill säga… Vill tackan inte alls svälja eller om hon rycker till, rinner i värsta fall, allt på utsidan om munnen. Någon gång har det hänt sej att tackan frustat/nyst till och då har man fått allting upp i ansiktet som en häftigare maskmedelsdusch.

Kommer ni ihåg stor och liten?

Den lilla trillingen som var rätt liten i jämförelse med det stora och bastanta ensamlammet

Inga radikala förändringar, såhär ser de ut idag 🙂

Liten är liten och stor är stor.

Med betes släpp inom några dagar tänkte jag att det skulle vara smart och försöka få bukt med eventuella övervintrande inälvsparasiter före jag släpper ut dem. Jag beslöt mej för att ge dem Axilur. Maskmedelsburken var som vanligt tom, så jag ringde igår morse till veterinären och pratade lite med henne och beställde två burkar axilur åt fåren. Ordinarie veterinären var ledig, så jag fick prata med en vikarie. Jag redde ut för henne antalet får, kilo per får, antalet lamm och det mesta som dom brukar vilja veta för att veta hur mycket medel dom skall skriva ut.

Vi konstaterade att en burk inte kommer att räcka utan att jag nog behövde två 500gr burkar och så får jag ju då lite kvar till senare. Nåja, hon lovade i sin tur ringa receptet till apoteket. Jag ringde apoteket och frågade om de hade hemma. Det hade de inte, men följande dag skulle det gå att få skickat ut om veterinären ringde in receptet i tid. Följande dag, idag, ringde jag och kollade, jo, veterinären hade ringt och efter klockan ett borde det komma 🙂 Klockan ett ringde jag så igen, jo, det hade kommit. Man vill gärna ringa och kolla att det säkert finns på plats när man ger sej påväg, det är ändå en liten båtresa och 20km bil innan man är vid apoteket. Nåja, när jag då ringde sade de på apoteket att: Jo, vi beställde en burk åt dej…

… VA? tänkte jag, kan de nu int få beställt tillräckligt med en gång, eller missförstod veterinären någonting. På bara några sekunder hann en hel del tankar flyga genom mitt huvud. Inte skulle det räcka med bara en burk! Måste jag ringa veterinären igen, eller är de på apoteket de blivit kolliga?

… Jaha… Svarade jag lite puttrigt fundersamt. Sekunden senare sade hon på apoteket: Ja det är ingen liten burk, det är ett 5 kilos ämbar! Så vi funderade att du kanske inte skulle behöva två sådana….

Det visade sej att axiluren inte längre finns i 500 grams burkar utan följande storlek är 5kg ämbar. Det är ju ett “litet” hopp däremellan 😉 Men väldigt glad är jag att de på apoteket inte beställde två “burkar” som veterinären skrivit recept på. Hur i hela fridens tider skulle jag svänga mej med 10kg maskmedel när jag behöver typ 1kg…. Fördelen med att bo på liten ort 🙂

En gammal tomburk och det fulla ämbaret 🙂

Men nu har jag maskmedel så det räcker några år. Hållbarheten är rätt lång, så det skall nog ordna sej. En liten törn i den ekonomiska planeringen, men inget värre än att man får sprida ut kostnaderna på det antalet år det räckt sedan när ämbaret är slut, och vad jag tror kommer jag att spara på det i sista ändan.