Midtime review- halvtidsrapport

Hej. Känner för att skriva av mig lite så här mitt i säsongen och kom att tänka på ordet i rubriken vars engelska version kom mig till kännedom via EU byråkratin. Har gjort några noteringar som jag taggat med #bondbloggen för att inte helt lämna er vind för våg. Men eftersom det inte går att göra offentliga inlägg på facebook längre, utan att få en massa skräpaviseringar, så är det väl så att de som inte är mina “vänner” där inte ser mina inlägg. Så denna skrivelse för er som inte följer mig på facebook.

Såg i tidningen att spannmåls- och gräsbönderna är riktigt nöjda med vädret och skördeutsikterna och gläds med dem, det börjar vara dags för ett gott skördeår. Tyvärr är det inte lika muntert hos grönsaksbonden, de återkommande regnen har förhindrat planterandet de senaste 3 veckorna och nu börjar tiden rinna ut för att planteringarna skall hinna bli skördeklara innan vintern. Jag brukar ha 5:e augusti som deadline vad gäller de sena planteringarna, planterade 10: augusti för några år sen men det hann inte bli klart innan kylan satte stopp för tillväxten.

En del av de 75000 plantor som väntar på tjänligt väder.

Idag hade vi den 4:e uppehållsdagen sen 14:e juli och vi fick blott 0,2mm nederbörd igår här hemma, tyvärr kom det mera där vi ämnat plantera men tänkte ändå göra ett desperat försök att få ner lite plantor imorgon. Bäddar har varit körda och åkern gödslad sen flera veckor tillbaka så kanske det ändå är värt ett försök. Dessutom lovas varmt ännu några dagar så plantorna borde få en snabb start.

Bäddar gödslade och klara blott det torkar upp.
Så länge man kan göra jordbollar av jorden är det inte lönt att försöka.

Det har annars varit ett varierande år så här långt. Maj var fantastisk med stabilt väder och blott 6,8mm regn, det är länge sen man kunde släppa allt ur händerna för några timmars sömn under vårbruket. Det brukar allt som oftast komma några regnskurar som gör att gödsel, utsäde och maskiner ska under tak men i år va det torrt och varmt samt som sagt väldigt stabilt väder. I slutet av maj och början av juni var det dock lite onödigt torrt och varmt så vi kunde inte plantera mera än vi hann vattna för dagen vilket begränsade takten. 8:e juni fick vi ett rejält åskväder med hagel som dödade 80% av de nyplanterade frilandsgurkorna, dom tyckte inte alls om att stå dränkta i det kalla vattnet. Squashen som vi planterat ett par dagar tidigare klarade sig bättre. Lika illa gick det med plantlöken så den stannade av i tillväxt och kom sena aldrig i gång igen. Det regnade sen 10 dagar i sträck och nu blev det för våta åkrar som begränsade planteringstakten så vi lämnade en vecka efter i tidtabellen. Efter midsommar redde det upp sig igen och vi kom ikapp planeringen. Juni gav oss 79,7 mm nederbörd vilket är ungefär dubbelt det normala. Början av juli var rätt hyffsad men sen började nästa regnperiod som alltså fortsatt till dags dato. Julis nederbördsmängd skrivs 126,3mm här vid gården men återigen mera på grönsaksåkern, vi justerade såplanen lite så att vi sådde kinakål och kålrötter för lager här hemma istället för där vi ursprungligen hade tänkt så. Jag brukar helst vilja ha det sist planterade här i närheten för att snabbare kunna täcka ifall av hotande nattfrost.

Sånt så här långt……

Kall inledning av 2024.

God fortsättning på Er gott folk. Och då tänker jag i första hand på det nya året och inte på vädret som råder.

I skrivandes stund ligger termometern på -31°C och det har varit blott en par-tre grader varmare under dagen. Ytterligare ett par kalla dagar med dylika temperaturer utlovas innan det svänger. Påbörjade lite bottenröjning av en rotpost i mellandagarna men hann bara börja innan det blev onödigt kallt i skogen. Lite vägar har jag kört upp så dom fryser till bra nu och bär säkert tunga fordon sen när avverkningen inleds. Bottenröjer själv för att på så vis kunna ta tillvara lite flisvirke och det kan behövas om det fortsätter så här kallt i vinter för även om det är blott hallen och bostaden som värms så här års så går det åt en del.

Som tur var flisade jag innan jul och fyllde silon förra veckan medan det ännu var varmt så jag har inte behövt bråka med traktorerna i denna kyla. Ny fyllning behövs nästa vecka men då lovas till och med lite plusgrader. Om det sen blir så varmt återstår att se.

Olav flisade ett par lass innan jul.
Lite rågblandad flis i silon som borde räcka till nästa vecka.
Fyr i pannan 🙂
Inga problem hålla inställd temperatur trots kyla då växthuset är stängt.
Sotar man lite mellan varven så hålls rökgastemperaturen på moderat nivå.
Är glad över att jag valde panna med sotning från sidan, blir oftare gjort när det är lätt.
Ljus färg tyder på ren förbränning och i det blå tycks någon fly kylan.

Att åren inte är syskon är ändå en välsignelse, för 4 år sen denna dag höll jag på med lite “höst”-plöjning. Nu är allt så nersnöat att man får väl börja fundera vad man hann plöja när “höst”-anmälan ska göras om ett par veckor, om dom nu fått ordning på programmet tills dess.

Bifogar bild så känns det kanske lite varmare 🙂

“Höst”-plöjning 4 januari 2020

Med önskan om ett gott nytt odlingsår 2024 från grönsaksbonden.

33%

Det gled in på plöjning i kommentarerna i förra inlägget så jag gör ett skilt inlägg i saken då det varit lite knepigt med plöjandet i höst.

På satellitbilden från 28:e oktober ser man att det var många som plöjde efter snöfallet veckan innan.

Vädret ställde till problem med skördandet vilket jag beskrev i förra inlägget och det ledde till att plöjningen också blev på hälft. Man vill ju inte ge sig tid till plöjning innan skörden är klar. Vanligtvis räknar jag oktober till skördemånad och november viker jag åt plöjningen. Men när snön kom tidigt och det blev för kallt för skörd så kopplade jag i plogen lite tidigare i år och körde några skiften under de dagar då det var lite varmare eller blott några minusgrader. Valde några mindre åkrar som man kunde plöja klart på några timmar för under kalla nätter fryser vändtegarna och där man kör i snön, som annars isolerar bra, till så det kan vara svårt att fortsätta en ny dag. Lite fruset får det vara men jag brukar sätta gränsen vid en 2-3 cm tjälskorpa, skivristerna bör lätt skära igenom i alla fall. För även om det går så blir det inte så snyggt plöjt och påfrestningarna på utrustningen samt bränsleförbrukningen ökar när det är fruset.

14.11.2023. Ännu en åker vänds i goda förhållanden.

Läste i en plöjningsgrupp jag följer hur man neråt Europa förundrade sig över hur vi plöjer när det är snö på marken. Man menade att man aldrig ska plöja ner snö då det kyler ner jorden och leder till sänkta skördar. Jag blandade mig i diskussionen och skrev att lite snö gör väl varken till eller ifrån då marken ändå oftast fryser en fot eller två. Jag har ofta plöjt i snö och 10 cm snö är i alla fall inget problem snarare tvärtom, det är ljust och fint och traktor och plog hålls rena. Är det lös och torr snö flyger den iväg samtidigt som jorden vänds så tiltorna lägger sig väl. Prövade plöja lite i medlet av förra veckan, det gick men blev inte så snyggt då det fanns små frusna fläckar här och där så nu får jag nog förklara plöjningen avslutad för i år.

Ett annat problem som störde plöjningen i höst är kravet på 33% växttäcke, det blev inte heller enklare av de något oklara reglerna över vad man fick plöja eller inte och vad som räknas som godkänt växttäcke. En del grödor som morot, lök och potatis godkändes inte och permanenta vallar fick man inte heller räkna in. Jag gillar överhuvudtaget inte dylika schablonmässiga krav, det hade nog varit bättre med nån form av “morot” åt dem som har möjlighet och intresse av att hålla grönt över vintern. Att den våta hösten försvårade sådd av höstgrödor gjorde ju inte saken bättre. Har förstått att växttäckeskravet är något som omfattar hela EU men nog har dom betydligt lättare att uppfylla kravet längre söderut där höstsådda grödor är lättare att förverkliga än här i norr. Ställvis finns också här jordarter som är svåra att plöja på våren och vårbrukestiden är kortare så att plöja stora arealer på våren är inte så lätt.

Själv hade jag tänkt täcka halva växttäckeskravet med höstvete och hade gödsel och utsäde klart men regnet och den utdragna skörden gav inte tid eller möjlighet till sådd. Jag tyckte att det blev för sent men i och för sig så kunde en sen sådd ha lyckats i höst då det var varmt ännu en bit in i oktober. Räknade just att jag har närmare 60ha att plöja i vår och även om jag säkert sår en del saneringsgrödor som det inte är så bråttom med så är det nog lite väl mycket att plöja under bråda vårbrukstider.

Denna åker godkänns inte som växttäcke ty här har det odlats morot. I mitt tycke är åkern “grönare” än mången lättbearbetad stubbåker. Dagens kultivatorer och tallriksredskap är så pass effektiva.

Sätter in en favorit i repris från början av bondbloggskarriären 🙂 vi har kanske nytillkomna följare som inte sett den tidigare.

Blåst av meteorologen.

Jag ogillar folk som skyller på andra och försöker också själv undvika att göra detsamma men nu har jag ändå svårt att hålla mig. I höst lämnar nog en del oskördat för oss och det är till stor del meteorologernas fel.

Vi har ju blivit lite bortskämda med varma höstar så här i klimatuppvärmningens tidevarv så en varm höst förväntades speciellt som 3 månaders prognosen i början av oktober utlovade betydligt varmare väder än normalt i nordeuropa och norra Sibirien. Ännu i medlet av oktober höll meteorologerna fast vid att det skulle hållas varmt en tid framöver om än det kunde bli lite snö och ett par tre dagar kallare väder till veckoslutet för en månad sen. Följande vecka, den sista i oktober, skulle det åter bli varmare med upp till 5 plusgrader på dagarna och kring nollan på nätterna samt framför allt så lovades det uppehåll mer eller mindre hela veckan. Och det sistnämnda var ju något man gått och väntat på hela hösten. Men nu gick det inte riktigt så, utan istället för två tre dagar kallt så blev det två tre veckor med fortsatt kallt väder.

14.10.2023 Handplockning av lök.
Effektiv tänjning av musklerna på “FinneFarm outdoor gym”

Under den våta perioden i början av oktober skördade vi in kålen, som växer ovan gjord och på så vis inte är lika väderberoende, i väntan på den torra veckan som brukar komma varje höst. Löken och morötterna planerade vi ta in då det torkade upp för även om åkrarna bar maskinerna rätt hyffsat så kom det väldigt mycket jord med vid upptagningen. I medlet av oktober började vi ändå misströsta och konstaterade att ska vi ha nån lök i lager så är det nog till att börja plocka för hand, så under veckoslutet plockade vi lök för brinnkära livet. Det blev att gå böjd några dagar och musklerna bak på låren töjdes till den milda grad att man blev så vig att det inte var några problem att se sig själv där bak.

Efter att det mesta av löken var bärgad tog vi in rödbetor och gulbetor maskinellt eftersom dom lättare fryser ifall det blir kallt som det då lovades bli ett par dagar. Morötterna skulle vi satsa på under den torra veckan som skulle följa. Onsdag 18 oktober kom det som utlovat 4 cm snö och det blev också kallare men snön skyddade marken så den hölls tinad. Jag oroade mig inte för nästa vecka skulle det ju bli varmare och lite snö under upptagningen är ju inget ovanligt.

20.10.2023 Handskörd av morot i väntan på varmare väder.
Inte ens daggmaskarna väntade vinter ännu.

Under veckoslutet ändrades rapporterna och det kalla vädret väntades fortsätta ännu några dagar. Dessutom så hade en del av snön där solen kommit åt smultit så att jorden börjat synas och kylan fick på så vis fritt fram. Nu började jag bli orolig och beslöt att för att åtminstone rädda morötterna att täcka in åtminstone en del med halm som isolering. Efterlyste sålunda halm eller hö och halmspridare och fick faktiskt tag på både och i den egna byn. Tisdag den 24:e halmade jag in ungefär en tredjedel av morötterna. Det visade sig senare att de också var de enda som klarade den långa kalla perioden som följde. Såtillvida hade meteorologerna rätt att det blev uppehåll i hela 10 dagar men istället för kring fem plusgrader blev det snarare minus fem.

24.10.2023 Halmtäckning av morot.

2.11.2023 Full vinter i Långmossen.
6.11.2023 Snön smälter och skörden kan fortsätta.

Ett rejält snöfall i månadsskiftet gav ytterligare isolering och jag närde förhoppning om att den lilla tjäle som fanns innan täckningen skulle tina underifrån av jordvärmen. Några dagar in i november blev det varmare och kom regn så snön smalt bort och skörden kunde fortsätta. Det var fortfarande lite fruset under halmen, tydligen hann jordvärmen gå ur jorden innan jag fick dem täckta men morötterna verkade ok. Blasten hade ändå farit så pass illa att det nu blev att skörda för hand. Vi hann ändå få alla halmade morötter skördade innan ny snö och det åter blev kallare väder.

10.11.2023 Det mesta av de halmtäckta morötterna skördade.

1992 i repris?

Det är inte första gången under min över 40 åriga odlarkarriär som vintern överraskat. Det börjar allt mer likna året 1992 då det började snöa redan den 9:e oktober och temperaturen föll med 10 grader. Vi hade då liksom i år haft en varm och fuktig höst när, precis som i år, ostliga vindar förde med sig snö och kyla. Då blev det ändå både snörikare och kallare än i höst, vi hade ner mot -23 grader och 30 cm snö i slutet av oktober medan vädret i november var varierande. I början av december blev det så varmt att skörden och höstplöjningen kunde slutföras, det blev sen ingen riktig vinter det året. Inför och under julen hade vi flera stormar som drog förbi. Få se hur vintern fortsätter i år?

Vetenskapsredaktör Marcus Rosenlund som vi diskuterade med i programmet Lördax under bondbloggens tidiga år brukar nämna NAO index och El Niño-/ La Niñafenomen som delaktiga i vädrets utveckling. Det vore intressant att ta del av uppgifter om dessa från 1992 för att se om förhållandena var likadana då som i höst.

Har det öppna kulturlandskapet en framtid?

Deltog i Finlandialoppet igår så det blev en lite lugnare dag idag i återhämtningens tecken med främst skrivbordsarbeten. Hann också ägna mig åt lite bänkidrott med parsprinter och lagtävling i kombinerat. De finländska framgångarna i Planica tangerade de egna framgångarna i Lahtis men de egna berodde nog främst på för lite träning, jag går inte närmare in på framgångarna eller snarare bristen på desamma i VM.

Redo för nästa Worldlopp och en ny stämpel i passet.

Det som ska bestå ska skötas det må sen gälla kondition eller landskap, det fick man en påminnelse om i ett av pausinslagen i television idag. Janne Ahonen besökte backen i Murau i Österrike där han hoppade världscup 1994. 1994 låter inte alltför länge sen, åtminstone inte i mina öron, men ändå var backen helt igenväxt och knappt skönjbar. Men Ahonen hittade den till sist. Man konstaterar än en gång att naturen nog återställer sig självt på några årtionden om den inte sköts, så i praktiken behövs det nog inga aktiva återställningsåtgärder.

När det nu pratas om att återställa skogsbruket till 50-talsnivå så kanske man tänker sig milsvida orörda skogar men efter att jag tagit del av de historiska flygfotona som man ser i länken vi tidigare blev tipsad om här i kommentarerna av ja-bond77 så kan man förundras över hur lite skog det fanns på 50-talet speciellt nära byarna. I min hemby är det ganska kalt och trädlöst, det är nästan bara träden runt begravningsplan som ögonen fastnar på då man letar träd i byn och skogarna ser också glesa ut så ska vi återställa får vi nog hugga en hel del.

Sen frågar man sig varför det nu är enbart landsbygden som ska återställas är inte naturen i tätorterna lika värde- och betydelsefull? Har man en romantisk bild av hur landsbygden såg ut på 50-talet och tycker att det är så det ska se ut? Kanske lite betande djur, höstörar m.m, lite som Astrid Lindgrens böcker?

Jag har deltagit i några byaplaneringsgrupper och man har allmänt betonat det öppna kulturlandskapet och hur man ska sköta det för att få det bevarat. Jag brukar fråga om dom reflekterat över vem som skapat det dom vill bevara.

“Jo det är bonden som skapat kulturlandskapet och mår bonden bra så sköts det nog framöver också utan desto vidare projekt”.

Gallringen i pelarsalen fortskrider.

Mycket av min tid går nu åt till redovisning av fjolåret och planering av kommande säsong men jag försöker nog nästan dagligen köra nån tank med motorsågen också. Figuren som jag håller på med ligger lättillgänglig och blott någon kilometer från hemmet så har man någon timme till övers så är det bara att åka dit, slipper till och med med bil till beståndsgränsen. Jag skrev ju kort om pelarsalen tidigare och kom ihåg att jag lovade posta en “efter” bild också, så här kommer den. Bilden nedan borde vara tagen på ungefär samma plats.

Bild från samma ställe som i inlägget om batterisågen. Glesare än så här gör jag inte i detta skede.

Det har på sistone varit en hel del skriverier i pressen om att gallringarna är för glesa och körstråken för breda men det tycker jag inte att man kan påstå i detta fall åtminstone. Snarare tvärtom men det är ett medvetet val för jag tänker låta stammarna stabilisera sig och svälla till lite några år innan jag glesar ur bland huvudstammarna. Så kan man göra då man gör arbetet själv och inte sätter det ekonomiska utfallet som första prioritet.

Som Ni kanske minns så nämnde jag att jag själv var med och planterade här i medlet av 70-talet och plantskogsröjde gjorde jag i början av 80-talet. Det här är nu den första gallringen som görs och visst borde den ha gjorts för ungefär 15 år sen för att tillväxtpotentialen skulle ha utnyttjats mera men å andra sidan så skulle kanske kvistrensningen blivit sämre istället. Minns nog att jag lekte med tanken att göra en stamkvistning av huvudstammarna ett tidevarv men tiden vill inte räcka till och än så länge får man ju betalt per kubik så kanske det inte är lönt?

Nu hugger jag upp körstråken och plockar bort de undertryckta träden, greniga träd med flera toppar och kvistvargar samt de som står onödigt nära varandra. Jag har inte gjort någon relaskopmätning av grundytan (som enligt skogsbruksplan ligger på 35 m² per hektar, borde kanske göra en egen mätning då det nog ibland inte riktigt stämmer) utan ögat får stå som bedömare, det är ju mest “skräp” som jag plockar bort i detta skede. Övre höjden ligger på en 18-20 meter så boniteten borde vara nåt mellan T24-T27, vilket borgar för god tillväxt.

3-3,5m körstråk är lagom. Kör bort det som blir till bränsleflis på bilden.

Studiebesök.

Oftast är jag ensam i skogen men häromdagen fick jag talrikt besök. Jag brukar bistå producentförbundet med besöksmål för studeranden och andra som vill bekanta sig med primärnäringarna och oftast brukar det bli växtodling samt grönsaker på programmet. Men det är ju inte riktigt säsong för det nu och då det är så mycket prat om biodiversitet, taxonomi, kolsänkor, kontinuerligt skogsbruk med mera nu just så tyckte ombudsmannen att det passade bra med ett besök i skogen. Och då jag nu råkar vara nära skogsbilvägen som var farbar för buss så var det lätt att arrangera transporten.

Blivande småbarnspedagoger på besök i skogen.

Jag beskrev mitt skogsbrukande i allmänhet och arbetet just på denna figur i synnerhet och jag hoppas att det ledde till lite mera kunskaper om skogsbruket. Jag förklarade att enligt skogsbruksplan har jag en årstillväxt om 7,5-8 m³ per hektar och år medan jag avverkar ungefär hälften av den mängden så det totala skogsinnehavet växer lite hela tiden och att risken nog är liten att vi skulle bli utan skog i framtiden vilket man lätt fås att tro om man bara läser rubrikerna i tidningarna. Den energived och tallmassaved som nu tas ut här är också till huvuddelen sådant som aldrig skulle komma att bli till, eller duga som, timmer och på så vis en beständigare kolsänka utan de undertryckta träden skulle så småningom självdö och sakta men säkert ruttna bort. Så varför inte låta dem göra lite nytta som råvara i pappersfabriken eller ersätta fossila bränslen vid uppvärmningen av mina byggnader i stället? Dessutom riktas nu, då “skräpet” avlägsnas, växtkraften till de bättre stammarna som i framtiden kan ge timmer till byggnader och konstruktioner. Vi gick också igenom lite yrkestermer så nu finns det flera nya ord att ta till i alfapetspelet. 🙂

Jag tycker det är viktigt att just pedagogerna får rätt bild av det vi sysslar med för dom står ju i en nyckelroll vad gäller fostrandet av kommande generationer. Det är också brist på kunnigt skogsfolk och många trotjänare närmar sig pensionsåldern så min sista hälsning till gruppen var att dom ska ta ut barnen i skogen och lära dem att skogen inte är bara träd eller något hotfullt. Skogen är full av både stort och smått liv och det finns mycket att upptäcka för alla sinnen, dessutom får man frisk luft och positiva tankar och vandrandet i ojämn terräng bland ris, stubbar och stenar tränar både balans och motorik. Man hoppas ju att om barnen får en positiv minnesbild av skogen i unga år så kanske en karriär inom skogsbruket inte känns främmande den dagen yrkesvalet är aktuellt.

Man ska ju lämna död ved för biodiversiteten så dom får stå kvar……..
…..eller så kapar jag och gör en håla, kanske intresserar den någon rödstjärt eller annan pippi?
Man behöver inte städa bort allt skräp heller, kanske kan skogshöns ha rede här under granen?