Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Innan jag reste hemifrån tog jag ett extra träningspass med snöskotta och snöskovel för att tilläggsisolera huset. Det brukar höra till att det är kallt under tiden jag tillsammans med ett antal goda skidvänner åker på mitt årliga skidäventyr.
Bostaden byggd i början av 50-talet och sparsamt isolerad enligt dåtidens byggnormer är inte precis den varmaste men nu då det föll lättskyfflad pudersnö var det relativt enkelt att tilläggsisolera stenfoten. Stenfoten är oisolerad så när som på ett luftskikt mellan stenfoten med stort innehåll av sparsten och en invändig tegelrevertering av återanvänt rödtegel. Så genom att skotta snö mot stenfoten får man en hyfsad tilläggsisolering om än av engångskaraktär. Dessutom fick jag ett lämpligt träningspass inför resan.
Fattigmans tilläggsisolering av bostaden. Snödjupet 20.1.2019
Med hälsning från Hotel Latemar i Soraga, Italien.
Den eländiga starten på året verkar fortsätta. Inte nog med stormfällning av skog, frugans sviktande hälsa och en vän försvunnen i snöskred, nu blev det kattbegravning också.
Min trogna jaktkompis fick jag lov att förpassa till de sälla jaktmarkerna ikväll. Katten hade tydligen smitit in i stokerutrymmet i går kväll då jag kontrollerade hur mycket flis som återstod i fickan. Hon brukar följa med mig under mina kvällsrundor i hopp om att vi hittar nåt möss att jaga, igår såg jag dock inte till henne men hon hade tydligen obemärkt smugit sig in. Under natten verkar hon sen ha fastnat i inmatningsanordningen så att ena tassen blivit halverad. Fanns inget annat att göra än be grannen komma med bössan.
Spöötje (spöket) var som namnet förtäljer ingen vacker katt men en väldigt god jägare som varit med om mycket. Jag hade dömt henne till döden redan för många år sen då hon i samband med att hon ynglade lade ut hela livmodern, men under tiden jag sökte efter nåt att slå ihjäl henne med hade barnen förbarmat sig över henne och kvickt åkt till veterinären för operation. Det blev inte billigt men jag är nog sist och slutligen glad över deras tilltag för vi har med åren byggt en speciell vänskap då vi med gemensamma krafter gått igenom skrymslen och vrår i jakt på möss och råttor. Spöötje skulle ha om jag räknat rätt blivit 18 år nu till sommaren och jag kunde inte tänka mig att hon skulle bli tvungen att genomlida ålderdomen på tre ben samt klorna förstörda på andra framtassen. Hon fick nog det bättre i katthimmelen. Tack för åren och vila i frid.
Här har Spöötje gjort processen kort med en sork som smugit sig in i golvtorken.
Nu ska det förhoppningsvis bli bättre grepp på ishala vägar.
Grusvägarna i nejden har de senaste vintrarna emellanåt varit rena rama skridskobanan och med den vädertyp vi dragits med så här långt i vinter så lär det fortsätta att vara halt. Omväxlande minus- och plusföre gör att smältande snö fryser till is och traktorn som har hala Michelindäck glider omkring som en tvål i badkaret. Det är med knapp nöd som kalsongerna hållits torra under traktorfärderna.
Normalt vinterföre på landsbygdens grusvägar.
Därför tog jag till nyår hem en låda dubb och nu ikväll har jag skruvat in dubbarna i ribborna på både fram- och bakdäck. I det här fallet blev det nu 3 dubbar per ribba eller 114 per däck fram och 5 dubbar per ribba eller 200 per däck bak.
En låda dubbar, skruvdragare och dubbhylsa är allt vad som behövs. Prövar med 5 dubbar per ribba i bakdäcken……….medan det för duga med 3 per ribba där fram.
Att valet föll på dubb framom kedjor är främst av bekvämlighets- och komfortskäl, dessutom används traktorn vars däck jag dubbade mestadels till landsvägsköror vintertid. Lite billigare blir det förstås också med ett pris om lite på 80 cent stycket för dubben. Traktorn jag använder i skogen utrustas nog fortsättningsvis med kedjor. Många har pratat sig varma för dubbar så jag tänkte att varför inte pröva. Återkommer med synpunkter om det senare när jag testat lite. Det gick hur som helst enkelt att skruva in med borrmaskin utrustad med hylsa för dubben och tarvade lite på 3 timmars arbete. Man behöver inte slira mycket för att spara in den arbetstiden.
Med frugan på hospitalet så blir det lite ensamt om kvällarna så därför var det extra trevligt att bloggkollegan Charlotta med vän svängde in på en kaffekopp igår kväll. Tack för pratstunden! Tiden gick så snabbt att jag inte kom att tänka på att ta en bild som bevis men läsarna får tro på det ändå 🙂
Vi hann diskutera både det ena och det andra och bland annat så tangerade vi problemen med elektriciteten eller snarare frånvaron av elektricitet efter stormens härjningar. Här på gården klarade vi oss undan med ett par tiotal minuter långt avbrott men många har fått vänta i dagar på ström i tråden. Jag kom att undra hur det blir i framtiden då alltmer ska gå på el. Elbilens egenskaper diskuteras flitigt och det har också förts fram att även traktorerna i framtiden kommer att bli eldrivna. Men hur blir det då vid dygnslånga elavbrott utan möjlighet till att ladda batterierna? Ska man driva generatorn med eltraktorn för att få ström till produktionsbyggnaderna? El lär ju ska kunna produceras klimat-/miljövänligt i hur stora mängder som helst i kärnkraftverken men har man dem inte på egen bakgård så kommer det ingen ström till att ladda fordonsparken då distributionen fallerar.
Tjaa, frågorna är många och jag lär inte få svar den här tiden på dygnet så kanske bäst att jag avslutar dagen……..
…….men innan dess måste jag lätta upp stämningen med ett inslag av ett par av mina favoritkomiker…….
Läser i en kommentar till Charlottas inlägg att man hoppas på vädermässigt normalare år men tyvärr så ser inledningen väldigt tråkig ut.
Gjorde en snabb inventering efter nattens storm när det ljusnade i morse och det var ingen munter syn som man möttes av i skogen. Omkullblåsta och knäckta trän fanns det lite överallt och vid större öppningar så fanns en del bröten där mer eller mindre allt mejats ner av stormvindarna. Det här är nog de största stormskadorna jag haft under min 30 år långa tid som enskild skogsägare. Och ändå kunde det varit mycket värre, den torra marken gav trots allt lite bättre fäste åt rötterna än vad som skulle ha varit fallet om marken hade varit vattenmättad efter rikliga höstregn. Nu var det mest gran som stod på stenbunden mark och tallplanteringar som stjälpte. Det som gjorde saken värre var att denna gång kom stormvindarna från nordost vilket det väldigt sällan gör här i våra trakter. Skogen är mera tålig för stormar från sydväst eftersom det är den förhärskande vindriktningen.
En av mina största granar strök också med…..
…..rotvältan över tre meter hög.
Granar på stenbunden mark mest utsatt. Här nära åkerkanten har nästan allt mejats ner….. …men också gammalskog bredvid 20-25 år gamla föryngringsytor har fått ge vika.Lider med ägaren till denna figur i kanten av en par år gammal föryngringsyta 🙁
I övrigt verkar byggnader och konstruktioner att ha klarat sig här på gården. Och hur skogen i övrigt ser ut har jag ännu inte kollat men på mina skogsskiften här i närområdet så är det nog frågan om nåt hundratal träd. Ska till veckoslutet inventera de mer avlägsna områdena. Man kan kanske skatta sig lycklig för att man ännu inte hunnit ta itu med den gallring av en tallplantering som planerats, såg nämligen ett par nyss gallrade planteringar som farit väldigt illa i stormen.
God fortsättning kan man inte önska någon efter detta men kanske en bättre fortsättning av året passar?
Årets återstående timmar börjar vara lätträknade och som brukligt inför nyår försöker man betala bort det mesta innan årsskiftet för att på så vis kunna bokföra utgifterna på innevarande år. Ibland brukar det kunna göras nåt bokslutsinköp men i år är det nog bara några mindre prylar som införskaffats. Nåt egentligt mellanbokslut har jag inte gjort men en titt på kontoutdragen och i faktureringsprogrammet ger ju en sorts fingervisning om att utrymme för större utsvävningar saknas. Riktigt bedrövligt är det dock inte trots en svag skördesäsong då vi hade bra försäljning av fjolårets lagerprodukter långt in på våren. Sämre kan det nog bli med likviditeten framåt kommande vår men jag får väl försöka lappa ihop med lite virkesleveranser. En del affärer är ändå på gång men dom avgörs nog först efter nyår.
Löner och olika ersättningar blir också redovisade på detta års sida även om jag annars brukar betala månadens löner de första dagarna i påföljande månad. Speciellt i år är det nog bäst att sköta om lönerna inom december då det nya inkomstregistret tas i bruk vid årsskiftet. På så vis har man hela januari på sig att sätta sig in i systemet. Jag använder ju Palkka.fi för redovisningen och räknar med att programmet uppdateras så att det fungerar sen vid nästa lönebetalning. Så så stora bekymmer borde det inte innebära, peppar, peppar……
Säsongsavslut.
Så här lagom till nyår passade vi också på att avsluta skördesäsongen med att ta in den sista grönkålen. Det hotas med råskväder till nyår så det var lika bra att få det gjort, speciellt som vädret var riktigt fint idag med ett par plusgrader och en sol som lyste fint om än höll sig ganska lågt över horisonten. Vi hade tidigare en hel del grönkål i lager och var lite tveksamma till att skörda in det sista men nu över jul och till nyår har den gått riktigt bra åt så varför int ta in det sista också. Dessutom brukar den grönkål som skördas efter lite frost också smaka riktigt gott samt vara lite mörare i konsistensen, lagerhållbarheten brukar dock vara lite svagare än för den grönkål som skördas innan hårdare froster.
Ohi on. 29.12.2018. Säsongens sista grönkål tas in till lager.
500 blogginlägg.
Om inläggsräknaren räknar rätt så torde detta inlägg vara min femhundrade skrivelse här på bondbloggen. Mitt första inlägg skrev jag vid midnatt den 5 april 2011, då var tanken den att skrivandet skulle pågå ett eller ett par år men här är jag fortfarande till någons glädje men säkert också till någons förargelse 🙂 Som Nisse skrev tidigare så kommer vi att fortsätta ?? blogga i egen regi så länge någon läser och konceptet kanske inte ändrar så mycket men det får vi se sen in på nästa år. Jag ska nu inte gå händelserna i förväg här. Roligt är det i alla fall att Charlotta och Sonja återupptagit sina skriverier här på bondbloggen så att verksamheten blir bredare och mångsidigare.
Vill med dessa rader dra sträck för mitt bloggande för detta år med att önska läsarna och mina bloggande kollegor här ett riktigt
Gott Nytt År
vi ser framåt med tillförsikt och hoppeligen kan jag leverera nåt läsvärt framledes. Är det nåt speciellt som Ni vill att vi tar upp så går det alltid att önska via nån kommentar. Vi gillar det här med interaktivitet även om det ibland kan ta lite tid innan vi hinner svara 🙂
