Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Det blir väl jul ändå?

Skrivbordsarbete hör inte precis till mina favoritsysslor men hör ändå till vardagen i dagens jordbrukande och i höst har jag tyvärr lite mera av den varan än vanligt. Jag har nämligen äran att vara uttagen till helgårdsgranskning och även om det mesta är dokumenterat så är det förstås inte i en form som andra än jag förstår. Sammanställandet av dokumentationen om mina göranden på gården har jag ändå fått lägga åt sidan för första prioritet just nu är att slutföra uppdateringen av delägarförteckningen i årensningsprojektet.

Vi har under hösten rensat närmare 11km vattendrag och det börjar bli hög tid att överlämna intressenternas uppgifter åt entreprenören för fakturering. Uppdateringen av delägarförteckningen lovade jag som huvudsyssloman för projektet att ta hand om då basmaterialet från grundförbättringen för närmare 30 år sen fanns att utnyttja som grundmaterial. Något jag säkert kan göra nån regnig dag under sommaren tänkte jag i våras då vi inledde planeringen. Nå sommaren bjöd inte på många regndagar och hösten blev fin vilket gynnade grävningsarbetet men även andra utomhusarbeten så pappren har blivit liggande då jag hellre jobbat ute.

Det visade sig dessutom vara lite mera jobb att uppdatera uppgifterna än jag till först hade tänkt. Visst förstod jag att det hänt ett och annat ägarbyte och att någon åker omvandlats till tomtmark som det ofta görs i ett aktivt och växande samhälle. Det som jag kanske inte till först tänkte på är att ändras uppgifterna för en figur så ändras beräkningsgrunderna för hela avdelningen. Hela rensningsföretaget om lite på 22km består av 15 avdelningar och nästan 500 figurer men vi har nu inte rensat mer än hälften denna gång. Tack och lov har man dator till hjälp annars hade det nog varit övermäktigt att så här på sidan om de dagliga göromålen göra beräkningarna. Basmaterialet är ändå i pappersformat så det första att göra är att mata in alla uppgifter i kalkylprogrammet och få alla beräkningsformler i ordning. Vid framtida rensningar borde således uppdateringen vara enklare om materialet fås sparat och i en sån form att nästa generation av datorer kan hantera det.

Jag börjar nu vara på slutrakan och har efter sysslomannamötet i tisdags materialet framlagt att tas del av för hugade intressenter. I julhelgen ska jag sen överlämna materialet åt entreprenörerna.

Uppdatering av delägarförteckningen i rensningsföretaget på gång.

I mellandagarna får jag väl så ta itu med gårdsgranskningspappren även om jag mycket hellre skulle dra till skogs för att gallra eller inleda skidträningen inför vinterns upplevelser med bland andra ett deltagande i MarciaLongan i Italien i slutet av januari, vilket nu inte känns så värst avlägset längre.

Aj joo, några julhälsningar har jag inte heller ännu hunnit posta, får väl sammanfatta mitt traditionella julbrev till släkt och vänner under julhelgen. Lite sent men det blir väl jul ändå?

Passar ändå på att ifall tid för ytterligare inlägg innan jul inte fås till stånd att hälsa alla bloggläsare en riktigt god och fridfull jul.

GOD JUL!

Mera priser.

Nisse skrev om vetepriserna och visst är det intressant att jämföra hur mycket (eller egentligen litet) vi får för produkterna numera. Jag hittade ett urklipp från 1937 över torgpriserna i Vasa, tyvärr överhopad av skrivbordsjobb så det blir inga inlägg skrivna nu just men hoppas att någon kan hjälpa mig med att omvandla dessa priser till dagens penningvärde.

Passar på samma gång att testa ny versionen av WordPressen med detta inlägg. Bra och roligt att få ta del av Sonjas och Charlottas vardag igen 🙂

Jag återkommer så fort det ges tillfälle…….. tjolahopp 🙂

Dyra reservdelar, höstplöjning och klassträff.

Av de alternativ jag nämnde i förra inlägget så blev det version B eller så att jag lämnade “klånten” (navreduktion) till verkstaden. Det har det varit mötestider och bra åkerväder för höstplöjning, jordtransporter och vi har faktiskt skördat lite morötter också. Med andra ord ingen tid för verkstadsarbete. Å andra sidan behöver jag nödvändigtvis inte Samen förrän vårsolen börjar värma men konstruktionen med de justerbara (spännbara) kullagren som påminner lite om ett cykelnav var lite främmande även om cykelnaven är bekanta från tiden som cykelmekaniker i Dragsvik. Kullagret har skilda bottnar och kulorna sitter i en krans (hållare) av plast, när plasthållaren går sönder kommer kulorna i oordning och ställer till elände.

Det visade sig sen när “klånten” öppnades att kulorna hade skadat de övriga komponenterna så pass illa att det är bäst att byta ut alltihopa. Tyvärr inga billiga komponenter. Nya originaldelar går lös på 3600 euro plus moms. Vi har sökt alternativa eller bättre begagnade delar men Samen är så pass ovanlig här i landet att andrahandsdelar verkar svåra att få tag på. Kanske finns det nåt utomlands bara man vet var man ska söka?

Höstplöjningen

Det blev ju lite kallare så jag tyckte det var bäst att varva morotsskördandet med plöjning och jordtransporter. Den ljusa tiden av dygnet har vi skördat men det går bra att köra traktor trots att det är mörkt så morgnar och kvällar har jag plöjt eller kört jord.

Det har annars varit ett sant nöje att plöja nu när markfukten jämnat ut sig sen de kalla nätterna i slutet av oktober. Ett av de bättre plöjningsåren, jorden har smulat sönder fint efter den torra sommaren och det har gått lätt att plöja.

En videosnutt från då jag inledde plöjningen den 13 november.

Den lagom fuktiga jorden har varit lätt att vända i höst.

Och mellan plöjningarna har det flyttats lite jord…..

Klassträff.

Nu har det ändå frusit till så pass att plöjning inte längre är att tänka på men en jordvall har jag ändå flyttat idag.

Imorgon blir det ändå andra aktiviteter, jag ska nämligen på klassträff. Det har faktiskt tro det eller ej förflutit 40 år sen jag utdimiterades från trädgårdsmästarlinjen på Överbý och nu ska vi träffas för att se om vi känner igen varandra, några har jag inte sett sen skolan slutade. Det ska bli riktigt roligt och de flesta av eleverna plus ett par av lärarna har anmält att de kommer.

Navreduktionen.

Fick så loss “klånten” till sist. Eftersom det inte verkade lyckas som jag först tänkt så blev det till att söka information på nätet. Samen är det inte lätt att hitta verkstadsmanualer till men däremot så hittade jag flera via “Maskinisten” på Deutz som är snarlik till konstruktionen.

Det gick ganska lätt sen när man lossat alla låsringar som skulle tas av. Får nu se om jag fixar resten själv eller om jag för navreduktionen till verkstaden. Det fordras antagligen lite specialverktyg och momentskaft för att få det gjort ordentligt. Hur som så var det bara att konstatera att det yttre lagret gett upp. Lite slitage på drev och dylikt kunde man också se men kanske kommer man undan med 2 bärlager och ett stödlager för axeln samt tätningar.

Här innanför koppen som jag fick loss efter att ha tillverkat ett specialverktyg gömde sig ytterligare en låsring ….

…..som höll fast hela navreduktionspaketet.

Vackert ser det inte ut kring det inre lagret heller……

….efter att kulhållaren trasats på det yttre lagret. Det mindre lagret i centrum stöder drivaxeln.

Sprängskissen som var till stor hjälp för demonteringen.

Det som kan noteras är att de båda kullagren som bär traktorn sitter ganska nära varann och på så vis belastas ganska rejält av sidokrafterna som uppstår när man vrider på hjulet med stillastående traktor. Men tydligen har man räknat med att det ska hålla.

Uppdaterar med en bild av bromsarna.

Bromslamellen är inte nött i alla fall, men så kör jag sällan med styrbromsarna.

Det tinade upp igen.

Vi hade 2 riktigt kalla dagar som avslutning på oktober och skördearbetet lades på is. I mitten av förra veckan blev det åter varmare men det tog ett par dagar innan jorden tinat upp igen, passade på att köra bort lite vallar från dikningen medan marken var frusen. I byn har jag en svacka i åkern som jag tänkte fylla upp nu när jag har material att tillgå, ville ändå inte fylla över den fina matjorden så jag bad grävaren att sätta ett par timmar på att skala av det översta matjordslagret så att jag kan fylla upp med dikesjorden som är av sämre kvalitet innan jag åter brer ut matjorden över alltihopa.

30.10.2018. Fruset och torrt , passande före för jordtransport.

Skalar av matjorden innan svackan fylls med dikesjord.

Morotsskörden fortsätter.

På lördag tyckte jag att morötterna repat sig så pass från frosten så att skördearbetet kunde fortsätta. Vasabladet hade snappat upp våra vedermödor och ville dokumentera den som dom ansåg som ovanligt sena skörden vilket sen resulterade i följande artikel. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/239925

För oss är det ändå mera regel än undantag att skörden pågår så här sent, klimatförändringen har nog redan satt sina spår i höstvädret. Skulle påstå att vi fått 2-3 veckor längre höst sen jag började odla här i Långmossen för 30 år sen.

Tyvärr är dagarna korta så här års, där har ingen förändring skett, och de kalla dagarna har satt sina spår i blasten så skördearbetet går sakta. Dessutom passade rådjur och hjort på att äta av blasten, som vi behöver för att lyfta morötterna, under tiden det var fruset och vi höll oss borta från åkern.

Verkar som om hjortdjuren hinner före med skörden 🙁

Idag drabbades vi ändå av ett större problem, traktorn som vi använder framför skördemaskin fick underliga ljud från framaxeln och jag trodde till först att det var drivknuten som börjat ge upp. Det visade sig senare att det troligen är lagren som gått sönder. Det lät så pass illa att jag inte vågade köra hem traktorn efter att ha kopplat loss skördemaskin. Blev att hämta krokvagnen för att transportera hem traktorn. Nu ikväll har jag tagit av däcket för att konstatera att stefan tryckts ut så högst troligt är det lagren innanför som gett sig. Grannen har en likadan traktor och han har också bytt hjullagren tidigare så det verkar vara en svaghet på modellen ifråga. Om någon av läsarna har erfarenhet av en dylik reparation så får ni gärna höra av Er med tips.

Händigt med krokväxlare när maskiner ska lastas.

Hur mycket ska man nu bli tvungen att skruva för att få detta fixat ?

I brist på maskiner får man skörda för hand……

Frusen står vår åker.

Kölden knäppte till och åkern frös ihop. I morse hade vi -11,2°C på husväggen och en ostlig vind medförde att kylan kröp in bra överallt. Jag hade kanske inte riktigt räknat med att det skulle bli så pass kallt, väntade kanske en -8 eller -9 grader. Men så har vi ju övergått till vintertid så annat var kanske inte att vänta?

Nu idag blev det en påtvingad paus i skördandet men ännu igår söndag skördade vi in den sista brysselkålen och en del av grönkålen för att lite gardera oss för leveranserna. Vi hade natten innan haft några minusgrader vilket jag brukar vilja ha för att smaken ska bli den rätta på brysselkålen. En kock på en av de bättre restaurangerna i Helsingfors berättade för mig att den bästa brysselkålen fick han av finländska odlare som låtit den känna av lite frost. Han menade att vi borde satsa på brysselkål här där förutsättningarna för bra kvalitet var så goda. Och visst finns det en liten inhemsk produktion trots att det är svårt att prismässigt konkurrera med storodlarna nere på kontinenten. Brysselkålen kräver lång växttid så vi får nog inte på långt när lika stor skörd här uppe i norr. Men om nu kvaliteten är god så borde det ju gå att få ett högre pris, vilket nu i praktiken inte är så lätt.

Vår brysselkålsareal har därför minskat år för år så nu håller vi oss med bara så mycket att vi kan sälja dem via de egna kanalerna.

29.10.2018. Skördade in sista Brysselkålen.

I år prövar vi även en rödaktig variant, den verkar att ge lite sämre skörd men har inte angripits av ohyra i lika stor grad som den gröna.

Idag var som sagt marken för frusen för skörd av morötter och jag tyckte att den till och med tagit ihop lite för mycket för plöjning också. Så jag satsade på att köra bort lite jordvallar som nu finns lite varstans efter rensningen av vattendragen. Det ska ju åter bli varmare så plöjningen får anstå ännu en tid. Det var ju tacksamt att köra jord nu då däcken hölls rena så att jorden inte drogs upp på landsvägen.

Dagarna blir korta så här års och nu efter omställningen till vintertid blir det tidigt mörkt om kvällarna. Men då det finns mycket jobb så får man försöka jobba lite i lampskenet också.

Underhållet av ån och bäckarna har förlöpt bra i de fina förhållandena och vi håller nu på med den sista avdelningen så snart står vi bättre rustade för nya regnsomrar. Som huvudsyssloman känns det bra att ha försökt undvika situationer som den i augusti 2016.