Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Kortvarig höstplöjning.

Som det ser ut nu så blir årets höstplöjning blott två dagar lång.

Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.

På torsdagskvällen hade det blivit så pass kallt att det började vara kört med skördandet, väderprognosen utlovade dock varmare väder om en vecka så eventuellt kunde det gå att återuppta skördandet av det sista då. Under tiden som det inte går att skörda kan man ju inleda höstplöjningen, tänkte jag. Demonterade därför dubbelmontagen och monterade plöjningsdäcken på torsdagskvällen och hämtade bolagsplogen på fredag förmiddag efter att ha satt igång arbetet åt dom andra här hemma. Tog en morotspåse med och for för att plöja där jag kommer att odla grönsaker nästa sommar, det är ju viktigast att få dom åkrarna i skick, spannmålsåkrarna kan jag plöja i vår om det visar sig nödvändigt.

Solfå-åkern 4.11.2016. Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.

Åtta timmar senare har jag 8,5 ha plöjt, bränsletanken tom och morotspåsen halväten. Åkte hem för att fylla på bränsle och äta lite varm mat, morötter i all ära men det kan bli för mycket av det goda om kosten blir alltför ensidig. Vi hade främmande så det blev att tillbringa en timme med dem innan jag åter for för att plöja vidare, denna gång till grannkommun Malax där jag har en åker. I kyrkbyn hade det gått riktigt bra att plöja under dagen men i Malax hade jorden redan börjat frysa till, termometern på banken i Övermalax visade -7° då jag vid ett-tiden hade plöjt klart. Iddes ändå inte påbörja plöjningen av ytterligare åkrar utan gick till sängs. I morse var det tio grader kallt så jag betvivlade att det skulle gå att plöja längre, tog ändå spaden och åkte till åkern där rågen skördats och kunde konstatera att det inte var alltför mycket fruset då den rikliga halmmängden isolerat bra. Så den åkern har jag plöjt närapå klar idag, återstår ett par vändtegar. Jorden var inte stelfrusen men ändå lite seg idag så det gick nog tyngre än igår men det kan också bero på att åkern inte plöjts på tre höstar då rågen föregicks av kummin och rågen direktsåtts.

Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?

Jorden var inte lika följsam idag så det blev inte så snygg plöjning men det är förövrigt inte lätt att plöja liggväxtrågåkrar annars heller. Nu gjorde kylan halmen spröd så det var inga problem med att den skulle ha fastnat i plogen som annars brukar vara fallet vid plöjning i lång halm.

Grönt e skönt.

Jobbar man med grönsaker så är det kanske inte så underligt att det mesta går i grönt och det blir lätt att man får egna benämningar på de olika gröna nyanserna. Benämningar som säkert känns främmande för den som inte dagligen hanterar gröna produkter som grönsaker.

Grönt e skönt sägs det och en tidigare anställd menade att grönt också ger energi och då var det inte energi via magen som han menade för grönsaker är ju de facto ganska energifattiga utan en form av energi som förmedlades via synen. En grön energi som gjorde att vi orkade arbeta långa dagar menande han. Nån färganalytiker kan säkert spinna vidare på dessa funderingar kring grön energi. I övrigt pratas det ju en hel del om grön energi idag och den typens energi är också något jag förespråkar då jag anser att det i förlängningen gynnar oss primärproducenter.

Men tillbaka till de gröna nyanserna. Vi har ju under sommaren mest hanterat sallat och då är det en något ljusare nyans av grönt vi har jobbat med men nu har vi börjat lägga in purjo till lager och då är det “purjogrönt” som gäller en mörkgrön nyans eftersom de sena purjosorterna oftast är riktigt mörkgröna.

Purjon är annars en av de mest arbetskrävande grödorna och det har varit svårt att konkurrera med purjon från mellaneuropa där odlingarna är stora med möjlighet till rationell hantering. Om jag minns rätt så fanns det närmare 250ha purjo i landet innan EG-/EU-inträdet medan odlingen nu rör sig kring knappa 40ha. Under min tid på trädgårdsskolan odlade vi en hel del purjo, till den grad att en del elever upplevde den som en förbannelse men vi hade många händer och inget skolar tålamodet som att putsa och packa purjo. På den tiden hade vi på skolan en hel del riktigt arbetsamma elever som gärna mätte sin snabbhet och styrka med lärarens 😀 Det har dessutom gått riktigt bra för dessa elever men det behöver ju nödvändigtvis inte vara purjons förtjänst…….

Jag har envist hållit fast vid lite purjoodling och det finns en efterfrågan på inhemsk sådan. Men som sagt det är svårt att få den lönsam, som exempel kan jag nämna att det för några veckor sen när vi fick ny personal så blev timlönerna med omkostnader 10 Euro dyrare än vad jag fick i betalt för den pall som dom då fick putsad och packad. Jag frågade om dom hade några förslag på hur vi ska göra för det går ju inte i längden om jag skall plocka 10 euro ur fickan för varje leverans. “Kanske vi måste jobba lite snabbare” va det en som föreslog och visst har det nu börjat gå lite snabbare, det tar ju lite tid att lära sig nya saker men nån guldgruva är det inte.

Blev ett litet sidospår där….. här nedan lite bildmaterial över vad jag menar med purjogrönt.

Purjoskörd till lager.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Ibland går det.

Det är ju inte bara jämmer och elände hela tiden. Sista raden närmast skötselgången har fått mera luft och ljus så där var blasten i gott skick och upptagningen gick ungefär som det är tänkt att det skall gå. För att den oinvigde ska få lite bättre grepp om hur det går när det går så lägger jag in en liten video här.

Billen.

En rörlig vibrerande bill skulle kanske kunna lossa jorden så att moröttern lättare kunde lyftas även då blasten är svag. Purjoupptagaren jag har har en rörlig bill för att rensa jord från rötterna men dess rörelser är nog för kraftiga tror jag för att fungera i morot. Problemet är förstås också jordartrelaterat, de jordar jag har har tendens att limma ihop sig under regniga somrar trots att mullhalten är hög, speciellt där daggmaskförekomsten är riklig. Man borde kanske försöka få in någon växt i växtföljden som skulle efterlämna grövre material som daggmaskarna inte skulle bryta ner så snabbt. Tacksam för förslag på växter med längre nedbrytningstid än halmen hos spannmålen.

Lägger in bilder på billen så får Ni som är tekniskt intresserade fundera på lite utveckling 🙂

Morotsupptagarens pickup med bill, framifrån.

Morotsupptagarens pickup med bill, bakifrån.

God morotsskörd.

Efter att vi fick in löken tog vi itu med morotsskörden till lager och den är god både vad gäller mängd och smak, men det hjälper föga om man inte får den ur åkern. För trots att morotslandet ser hyffsat ut på håll så går det inte riktigt som på Strömsö med skörden. Orsaken står nog att finna i det myckna regnandet i augusti för det är i svackorna på åkern som morotsblasten är som sämst och när det gäller morotsupptagningen så är blasten av stor betydelse eftersom skördemaskin lyfter via bladen.

Tack och lov så är det torrt så det underlättar precisionskörningen vid upptagningen, det gäller att köra på ett par tre centimeter när för att det skall fungera bra. Regnet har dock packat ihop jorden så att billen som går under morötterna för att luckra upp jorden på nåt underligt vis klyver odlingsbädden i stället för att lyfta morötterna och det gör att morötterna rör sig i sidled så att påfrestningarna på blasten ökar med den påföljd att den brister. Jag har nämligen 2 parvisa rader med 7 centimeter emellan per odlingsbädd och båda raderna tas upp samtidigt.

Det här med stark blast är delvis en sortfråga men tyvärr så verkar det som om de sorter som smakar bäst har den sämsta blasten och jag vill ju odla goda morötter så därför ingår mest sorter med svag blast i mitt sortval. Gödslingen och eventuell svampmedelsanvändning påverkar också blastens kvalitet men i det här fallet är det nog vätan som ställt till det. Sen septembers början har det varit torrt så en del nya blad har vuxit ut men dom är alltför små för att hålla att lyfta i.

Såå, det enda man kan göra om man inte vill lämna skörden i åkern är att kombinera maskinskörden med handplockning och det går ju an men det tar tid och mycket tid trots att vi är ganska många i jobb för tillfället. Men som sagt håller vädret i sig är det inga problem men blir det regn är det nog kört vad gäller maskinupptagningen i alla fall, så pass tät har jorden blivit av regnet.

Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot........ — Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot……..

.....men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa....... — …..men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa…….

....men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist. — ….men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist.

Löken skördad

Nära ögat att fjolårets bedrövelse skulle ha upprepats…….. det blev kallt medan löken låg på fälttorkning i fjol och löken höll inte lagringen utan största delen åkte på komposten under vintern. Då hade jag inte hunnit påbörja lagerskörden på grund av att allt var så sent efter sommaren som aldrig kom, nu hade jag en lökskördedag kvar när kylan kom.

I morse hade vi -4,6°C på väggen som lägst och säkert en närmare -7° på åkern, på eftermiddagen hade allt ändå tinat upp så vi kunde få in den sista direktsådda löken. Det här är nu bara en i raden av de grödor som skall in i lager men ändå känns det bra att kunna dra sträck för säsongen för en grödas del.

Blir en kall natt även i natt så vi får se hur läget är i morgon men förhoppningsvis skall det gå att få något under tak även då, sen utlovas framöver lite varmare nätter och uppehåll så förhoppningsvis kan skördearbetet fortsätta under goda förhållanden.