Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Blomstertiden…..

…….blev kort i år. Speciellt om man jämför med fjolåret.

I år körde värmen i slutet av maj allt (nåja, inte allt men en hel del) i blom och det blommade ut snabbt. Sen kom kylan och tog en del av blomningen, jag fick en del frusna jordgubbsblommor trots täckning med täckväv. Därefter fullbordade ett par dagars storm blomningens avslutande. Vinbärsbuskarna hann pollineras ganska bra under den varma veckan men hur det är med skogsbären har jag inte hunnit kontrollera. Undrar också hur bina har hunnit med i vår när det blev så intensivt. Till exempel på Eriks minnesträd som är ett familjeträd där fem sorter samsas på samma rot hann en del sorter blomma ut innan andra hann slå ut i blom. Jag har inte i skrivande stund hunnit kontrollera hur fruktsättningen lyckats men förhoppningsvis har någon av pollinationssorterna blommat tillräckligt länge.

Blomstertiden……

……är också skolavslutningarnas tid och med dem studentdimissionerna. Speciellt de senare har jag inte förstått den stora uppståndelsen kring. Kanske för att vi inom vår familj inte haft studenter? Frugan gick faktiskt ett år i gymnasiet men hoppade av till förmån för yrkesstudier. Själv visste jag att jag ville jobba inom jord- och skogsbruk och såg därmed ingen nytta med ett studentbetyg. Farsan som jobbade som timmerman på byggen i stan tyckte att jag som hade lätt för att lära mig skulle utbilda mig till byggmästare “för dom hade ett lätt jobb” och i så fall skulle antagligen en studentexamen ha fordrats. Men jag ville som sagt annat. Att jag sen efter avslutad trädgårdsmästarutbildning i min roll som arbetslärare på trädgårdsskolan hamnade att skola jämnåriga studenter till trädgårdsmästare stärkte ju inte precis min syn på nyttan med studentbetyget. Till och med några av mina jämnåriga ifrågasatte nyttan då de nu påbörjade yrkestudier som jag redan avslutat.

Då i början av 80-talet samsades studenter och grundskolsgångna elever på samma klass och inte såg jag heller som lärare någon större skillnad i kunskap dem emellan. Studenterna hade kanske lite lättare att ta åt sig teorikunskaperna tack vare högre ålder och mer studievana än grundskoleleverna men det var nog intresset för utbildningen som avgjorde mest åtminstone vad gällde yrkesämnena.

Vad gäller yrkesexamina som de facto ger behörighet till ett arbete har uppmärksamheten inte åtminstone tidigare varit närapå lika uppskruvad även om också de med all rätt firas i större grad numera. Själv gillar jag personer med gott handalag som får praktiska saker uträttade utan desto mera beräknande. Därför beviljar vi ett litet stipendium ur Eriks minnesfond till skogsskolan, den skola där Erik trivdes bäst, för att tilldelas en elev med praktiskt kunnande och visat gott kamratskap. Också föreståndaren i lågstadiet förstod att värdesätta praktiskt kunnande och tröstade oss under en föräldrakvart då vi oroade oss över Eriks dyslexi att han märkt att de elever som haft lite svårigheter under skoltiden är de som han först möter i en fin sportbil.

Så utan att på något vis ringakta det arbete som ligger bakom ett studentbetyg så undrar jag vari uppståndelsen och “hypen” med dimission ligger. Kan någon med erfarenheter om nyttan med studentexamen förklara det för mig? Kommentarsfältet är öppet för diskussion! Och tycker någon att jag hellre ska ägna mig åt att bryta sten än dylika funderingar så är det också OK att meddela det 🙂

Bonden, spaden och järnspettet.

Stenrik är jag väl varken i ordets rätta bemärkelse eller i den vedertagna beskrivningen över någon med lite tjockare plånbok. Men det oaktat blir det att byta några bultar till betten på jordfräsen varje år, eller några och några, jag är väl uppe i ett hundratal byten denna säsong.

Allt är inte blomstermylla här i Långmossen, Nisse!

Relativt stenfritt är det ändå men någon tidigare stengrynna som uppodlats finns det här och där. En sådan ligger ett tiotal meter nedanom hallen där jag nu håller på att anlägga en ny sparrisåker. För att ge de bästa förutsättningarna för god etablering av växten gjorde jag en lite djupare fräsning än brukligt med den påföljd att stenar på plöjningsdjupet ledde till några brustna bultar. Valet stod sedan mellan att fräsa lite grundare eller ta bort stenarna, jag valde naturligtvis det tyngre alternativet 🙂

Jag är inte speciellt duktig på att hantera tyngder på gymmet men bryta sten det kan jag om jag nu får säga det själv. Det är lite teknik med allt och har man övat sen barnsben så sitter det i ryggmärgen även om man numera oftast är lite latare och använder traktorn vid stenarbeten.

Nu ville jag ju inte packa till det frästa med traktorn så efter att ha stärkt mig med ett par rågbröd och en mugg av Karins fläderblomssaft hämtade jag spade och järnspett eller “jännstaanjen” som vi brukar prata om härstedes för att på gammalt hederligt vis med mankraft lyfta stenen ur åkern.

Tröttnar man på att byta bult i fräsen får man göra något åt orsaken till bultbrotten....... — Tröttnar man på att byta bult i fräsen får man göra något åt orsaken till bultbrotten…….

.... som i det här fallet visade sig vara en jordfast sten på ett spadtagsdjup. — …. som i det här fallet visade sig vara en jordfast sten på ett spadtagsdjup.

Ojdå den var visst lite större än jag till först trodde....... — Ojdå den var visst lite större än jag till först trodde…….

.... men opp kom den :) — …. men opp kom den ….

... och bonden är nöjd. — … och bonden är nöjd. 🙂

Bumlingen fick sällskap av ett antal mindre stenar också innan kvällens gym-pass förklarades avslutat.

Det finns förövrigt stenbrytartraditioner här i gården som bör vidmakthållas. Brodern till bonden vi köpte gården av var en riktig hejare på dikning och stenbrytning.

Avslutar inlägget med en historia som jag förtäljts av en granne till en av mina åkrar. Hilding, så hette brodern, höll på med en stor sten i en grop på åkern och en annan granne gick dit för att se hur det gick. Hilding var fåordig av sig men bad ändå grannen ta tag i “löödon” (hävstången) för att bända upp stenen något så att han kunde få in fingrarna under stenen. När så lyckades sa Hilding åt grannen: “dö foår gaa nö” (du får gå nu).

Så för att hedra minnet av tidigare stenbrytande generationer tycker jag att varje bonde bör ta bort någon sten nu som då, stenarna har ändå en märklig förmåga att växa år från år.

Kortslutning.

I morse när jag skulle starta trotjänaren för att dra ut vagnen med konstgödsel så var han död, inte ett minsta klick hördes när jag vred om startnyckeln. Kunde konstatera att batteriet var tomt, ett batteri som fungerat bra och är knappa 5 år gammalt. Kunde det ha råkat ut för någon plötslig kollaps?

Försökte sätta på laddaren men den indikerade att något inte var som det ska vara. Hittade inget fel så jag plockade bort batteriet och hämtade batteriet för älgstängslet. När jag sen försökte koppla in det hördes ett sprakande ljud i närheten av startmotorn och nu kunde jag se att isoleringen nötts bort mot en skruv som håller hydraulpumpen på plats. En del av kopparkabeln och lite av aluminiumet på pumpen hade brännts bort av värmen. Man ryser när man tänker på vad som kunnat ske om kortslutningen skett under drift, nu var det antagligen nattens regn som höjde luftfuktigheten så pass att kabeln kortslöt med den påföljd att batteriet tömdes på laddning. Hade det matats på mera laddning hade det antagligen lett till en kabelbrand som kunnat få allvarliga följder.

Nu kommer säkert Kalle att peka finger och kommentera hur viktigt det är med huvudströmbrytare, och visst en sådan skulle ha förhindrat kortslutningen under tiden traktorn står parkerad men under körning skulle den inte varit till någon annan nytta än att man kunnat bryta strömmen om man upptäckt kortslutningen i tid. Faktum är att jag haft huvudströmbrytare monterad men den började krångla så jag tog bort den och jag hade till och med skaffat en ny men den brann inne då hallen brann innan jag hann montera den. Nu blir det nog att ta nya tag i den saken fast det också är mycket annat som saknas efter hallbranden. För någon ny brand vill jag inte uppleva.

Lite isoleringstejp och skyddsrör får fungera som isolering tills ny kabel monterats. Det var här mot kanten på hydraulpumpen som kortslutningen inträffat.

Hålet för nyckeln till förra huvudströmbrytaren får nog tas i bruk igen så fort jag får ny skaffad.

På nyare traktorer är huvudströmbrytare mer eller mindre standardutrustning.

En rikti bledro……..

…..var tisdagens väderprognos för onsdagen.

Nu i skrivandets stund smattrar lite regn på fönsterrutan och hur mycket det blir återstår att se. Regnet kom dock över ett dygn senare än förutspått och om det nu blir bara några millimetrar istället för de utlovade 30 så blir man inte glad. Alltsåå, för att förtydliga saken så önskar jag inga stora regn men de utlovade mängderna fick mig att ändra på arbetsschemat igår och idag.

Jag fick så gott som all spannmålsareal harvad på måndag morgon och hämtade kombisåmaskin som nu var ledig, efter lite service sådde jag ärterna på måndag kväll och tänkte påbörja kornsådden på tisdag morgon. Efter att grundligt studerat väderprognosen som utlovade stora ihållande regn under onsdag och torsdag beslöt jag skjuta upp sådden då kraftiga regn just efter sådd medför risk för skorpa som försvårar uppkomsten. Något jag bittert erfor 2013. Så istället satsade vi allt på att få så mycket grönsaksplantor i jorden som möjligt då det inte är så stora problem med skorpbildningen där. Igår kväll flyttades regnet framåt för varje uppdatering av prognosen och vi konstaterade att om vi kör lite längre så skulle vi klara av att få all lagerkål planterad innan regnet. Och skulle det nu komma så mycket regn som utlovat kunde det i värsta fall leda till att plantering inte skulle kunna utföras på flera dagar. Vilket i sin tur skulle leda till att plantorna växer sig onödigt stora med problem vid planteringen som följd.

Så hemfolket spände på pannlamporna och körde ett nattligt planteringspass. Då visade prognosen regn vid 5-tiden på morgonen. Visst var vi lite trötta efter en heldagsplantering men vi skulle ju få ta igen oss under regnet dagen efter.

25.5.2016 kl.02:00 planteringen av lagerkålen klar.

När jag sen slog upp ögonlocken i morse vid 7-tiden kunde jag konstatera att jorden fortfarande var grå…….. och grå har den varit hela dagen. Vilket innebar att vi gott kunde lagt oss vid normal tid igår och planterat idag istället. Vilket vi förstås också gjorde för vi hade lite broccoliplantor som lämpade sig för plantering ståendes på gården så helt bortkastat var inte vårt nattliga pass 🙂

MEN…. blir det nu bara några millimeter så kunde jag gott ha sått kornet igår och idag och om allt gott väl så kunde jag ha fått det mesta av spannmålen sådd. Ännu är väl ingen tid förliden men när grannarnas åkrar lyser gröna så är det lite tråkigt när de egna är gråa.

Vill med detta inlägg understryka hur värdefulla goda väderprognoser är för vår del och till meteorologernas försvar måste jag tillstå att så här långt så verkar det som om regnen gått nåt tiotal kilometer längre västerut än förutspått. Men det harmar då man kanske ändrat på planeringen i onödan.

Uppdaterad utrustning.

Harvningen som utfördes under söndagen kunde gott ha gjorts några dagar tidigare. Nu hade jorden torkat lite onödigt mycket och var hård att bruka så jag var nöjd med att ha uppdaterat harvekipaget sen i fjol. Dubbelhjulen gav jämnare gång på de hårda tiltorna och den tyngre bogserade harven jag köpte som begagnad i höstas gjorde ett mycket bättre arbete än den lätta hydraulburna jag hade från förut. En meter bredare arbetsbredd är inte heller så illa. Jag har också låtit mågen fixa en adapter så att jag kan använda stengrepen i frontlyften. Små förbättringar gör arbetet så pass mycket roligare att det lätt går att dra ut på arbetsdagen någon timme till.

Jaa, och en annan reflektion jag gjorde under årets harvning var att kummin + råg gör gott åt strukturen. Det kändes betydligt mjukare att köra på och det var helt klart lättare att få gott såbruk på den åker där dessa växter ingått i växtföljden och då är det dessutom frågan om en åker som tidigare varit mera svårbrukad än de övriga åkrarna.

Egna funderingar.

Jag har länge funderat på det här med breddningshjul för att minska markpackningen och jag har en del olika däck som kunde gå att kombinera med varandra men problemet är att det är stora variationer i fälgstorlek. Därför funderade jag om man kunde göra nån form av axelförlängning för att fästa däcken i stället för det normala med mellanringar och kedjor. De flesta av däcken har disk monterad så jag lät mågen konstruera en rörbit med påsvetsade flänsar som axelförlängning. På så vis kan man kombinera olika däck och även variera avståndet mellan däcken om så skulle behövas.

Jag var lite fundersam kring hur det skulle fungera men har nu testat konceptet under några timmars harvning och visst verkar det helt ok.

Någon annan som testat nåt motsvarande?

Ämnesrör med flänsar som axelförlängning.

Dubbelhjulen monteras behändigt med hjälp av trucken.

När tre blev ett.

Den minnesgode kanske minns att jag rörlade lite diken på senhösten. Nu har jag också fyllt igen dem med bland annat grävmassor från rensning av bäcken. Lite återstår att fylla igen men jag plöjde ändå åkern idag för nu tror jag att det får räcka med dylika projekt för en tid. Det är ändå trevligt att få tre små lappar sammanslagna till ett enhetligt skifte det sparar en hel del tid när kryssandet runt tegdikena bortfaller.

Såmaskin lär vara ledig så de närmaste dagarna blir det att satsa lite tid på spannmålssådden mellan varven jag bistår personalen med grönsaksplanteringen. Ogräsbekämpningen i rågen är också högaktuell konstaterade jag i samband med att jag hämtade plogen. Och kvickroten i kumminet borde också få sitt………det är mycket nu……..och svårt veta vad man ska prioritera.