Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Framtidens mat.

Vetenskapsredaktören Marcus har nu och då pratat om 3D-skrivare och det samt det i Kvanthopp pågående E-nummerlotteriet har fått mig att dra mig till minnes lite filosoferande kring framtidens mat. Och det kan ju vara passligt så här i slutet av fastetiden att fundera på mat som omväxling till alla skogsrelaterade inlägg.

Det har gjorts försök att med 3D-skrivarteknik framställa konstgjort kött och om det lyckas så kan väl det mesta i matväg framställas på samma sätt. Hur det egentligen går till har jag inte mycket kännedom om men nån form av biomassa måste väl utgöra grunden? Och det får mig att för min inre syn se jordbrukaren producera någon ensilageliknande produkt som processas industriellt till lämplig konsistens.

För att rationellt hantera matproduktion och för att bibehålla tankar kring färskhet och närproducerat borde de olika maträtterna “skrivas” ut i köket, det må sen vara frågan om storkök eller hemma i den egna lilla kokvrån. Om det här slår igenom så är supermarketarnas livsmedelsavdelningars era över för jag antar att leveranserna av den behövliga biomassan kan göras direkt till kunden. Lämpligast kan det ske med samma typ av tankbil som används för pälsdjursfoder. Varje kök förses med en behållare eller silo av lämplig storlek dit tankbilen levererar lämplig mängd biomassa med jämna mellanrum.

Den i köket placerade 3D-skrivaren tar sen från behållaren åt sig biomassan anefter behov och tillsätter färg- och smakämnen enligt de förprogrammerade recepten som finns lagrade i dataminnet och “skriver” sen ut maträtter med rätt form och konsistens. Kanske behövs ytterligare nån form av upphettning i ugn eller Micro innan rätten är klar. Det här kan säkert helautomatiseras så att man via “nätet” kan ge orders om vad som önskas till frukost, lunch eller middag för dagen så att maten är klar vid den tidpunkt man önskar.

Vad tror ni? Är det här utopier eller är det möjligt? Och i så fall är det en utveckling vi vill ha? Ni får gärna kommentera eller vidareutveckla mina tankar.

GLAD PÅSK!

Skogsföret som bäst.

Nu är det fint i skogen, några grader minus, sol och snöfritt i träden. Ni får hålla tillgodo med ytterligare ett skogsinlägg för det är skogsarbetet som gäller för tillfället tids nog blir det att skriva om annat. Jag börjar ha dikeslinjerna röjda men försöker tillika hinna med en nödvändig gallring av beståndet på mossen. Återstår ännu en knapp hektar så få se om jag hinner.

Det höll på att bli lite blött i veckan men nu har det frusit till igen så det bär för lassen. Tyvärr blev det lite halt i backarna när den smältande snön frös till is, isen blev så hård att kedjorna på framhjulen inte riktigt får grepp då vikten i traktorns framända inte är så stor med fulla lass. Därför blev det sent ikväll då jag blev tvungen att samla ihop en massa ris för att bygga risbädd för att få fäste i backarna i skogen, kanske skulle det inte varit så dumt med dubbarna i bakdäcken som Micke rekommenderade.

Jag körde ut det mesta i början av veckan då prognosen lovade varmt och tog också hem ett lass på onsdagen men då hade grusvägarna redan kastat snötäcket så virket blev nedsmutsat med slask och sand. Jag blev faktiskt tvungen att tvätta flisveden vid hemkomsten annars skulle nog flisningsentrepenören hamnat på en extra vässning av betten. Då det åter utlovades kallare väder så fortsatte jag avverkningen men tog bilen eftersom jag inte kunde köra ut eller köra hem virke så nu har jag åter virke liggandes i skogen. Så det blir att passa på att ta hem ett lass för dagen så länge föret håller.

17.3.2016 Inget före för att köra hem ved.

Maskinell avverkningshjälp.

Jag lovade i inlägget i samband med skattedeklarationen vid senaste månadsskifte återkomma till ett extra oplanerat projekt så det gör jag nu när vi ändå är inne på skogstemat. Det var nämligen så att skogsteknikern ringde och undrade om de skulle få köra ut virke som avverkats på ett närliggande skifte längs rån till mitt skogsskifte då de inte fick ut virket åt det hållet de hade planerat på grund av att det var för blött. Nu var det bara det att vägen i rån hade vuxit igen och det skulle ta mig någon dag att hugga upp tillräckligt brett för deras maskiner. Och det hade jag inte riktigt tid med då jag borde ta itu med skattedeklarationen.

Jag hade tillsammans med rågrannen tidigare under hösten planerat hugga upp rån för att ta itu med gallring av skiftet i fråga men då det blev möjligt att hugga på mossen så flyttade jag dit istället. Så rån var fortfarande igenvuxen och nu stod skotarn redo att köra ut virket. Nå det löste sig på så vis att de lovade att hugga upp rån om jag märkte ut vilka trän som skulle bort. Det var med kort varsel men jag hann precis märka upp rån innan skördaren kom. Samtidigt fick jag ta del av hur snabbt det går att avverka med maskin, visst hade jag sett på när Erik körde skördare men jag hade nästan glömt bort hur fort det faktiskt går. Det blev lite motigt att fortsätta med motorsågen för några dagar men nu då solen lyser och snön försvunnit ur träden så är det inte så illa med manuellt avverkande igen 🙂

Det är stora maskiner så rån blev lite bredare upphuggen än vad den skulle ha blivit om jag huggit upp den för mina maskiner. Nå nu är det i alla fall inget tvivel om att rån inte syns 🙂 Tyvärr hann inte spåren frysa till innan utkörningen med skotarn så det blev ställvis lite väl djupa spår, få se om det går att ta sig fram med traktorn i fortsättningen.

Tunga maskiner lämnar spår i skogen. — Tunga maskiner lämnar djupa spår i skogen.

Turbonde.

Jag borde kanske ha lämnat in en lottokupong förra lördagen för när jag tog mig an reparation av hjullagret visade det sig bara vara resterna av kronmuttern som höll hjulet på plats. Hjulet satt det facto så löst att när jag innan reparationen lossade virkeslasten och vagnen gungade till lite av kranens rörelser så ramlade hjulet bort. Det kunde lika gärna ha ramlat bort när jag kurvade på under hemfärden och eventuellt kunde hela vagnen ha stjälpt i någon korsning. Kanske är det inte så dumt att ta del av radiogudstjänsterna när man syndar och arbetar på vilodagarna i alla fall 🙂

Lite väl enkel konstruktion.

Mera vaselin någon gång emellanåt skulle inte ha skadat för det visade sig att navet inte var tätat med någon stefa som jag alltid trott utan bara en enkel plåtbricka.

Så det är nog bara att ösa på med vaselin utan risk för att pressa sönder någon stefa-tätning. Lite dumt med en dylik konstruktion på en skogsvagn som nu och då körs ner i diken och mossar, det är mer eller mindre fritt fram för vatten och smuts att tränga in i lagren.

För att få reda på lagerstorlekar och tätningar blev jag tvungen att demontera ytterligare ett hjulnav och när jag nu såg hur simpelt tätade lagren var så var det bäst att ta och packa om alla hjullager med rejält med vaselin. Fann då ytterligare ett lager som var fullt med smuts så det hade antagligen varit en tidsfråga innan ytterligare ett lager hade gått sönder. Får nog lov att montera smörjnippel på navet så att vaselin kan pressas in mellan lagren i stället för som nu bara från ytterändan av navet. Det inre lagret får annars inte tillräckligt med smörjning.

Gängorna för kronmuttern på axeln hade skadats så jag försökte få tag på en 33 millimeters gängbacka med 2 millimeters stigning för att få dem fixade men någon sådan fanns inte att uppbringa i byn……

….så det blev att med hjälp av gängfilen fila upp gängorna, det var tack och lov relativt mjukt material i axeln så det gick ganska lätt. Nya lager var det inga problem att få tag i. Värre var det med kronmuttern, den lyckades jag inte hitta i stan utan den måste beställas vilket ledde till tre dagars väntan. Under hemresan från stan meddelade väderrapporten att det väntas varma fönvindar under kommande vecka så jag började nästan ångra att jag inte tog en vanlig mutter för att modifiera till kronmutter. Eller egentligen kunde man skurit loss hela axeln och svetsat dit en ny komplett med nav och allt för när jag räknar ihop reservdelskostnaderna så ligger de i samma prisklass som en komplett axel. Det hade antagligen sparat lite väntetid och gett mig möjlighet att delta i bondedemonstrationen.

Kanske blir det åter kallare och förhoppningsvis håller skogsföret även under påsken för just nu är det goda förhållanden och skogsarbete är det inte direkt brist på.

Ett steg i rätt riktning.

Mitt i arbetet med att försöka få det förb…… kärrhjulet på plats nås jag av en åtminstone för djurbönderna god nyhet. Kanske börjar den omåttliga byråkratin brytas ner så småningom 🙂

Direkthandeln underlättas

Bondedemonstration.

Har i dag varit i valet och kvalet om deltagande i morgondagens aktivitet i Helsingfors, för även om de fallerande stödutbetalningarna inte just drabbar mig så vill man visa sin solidaritet mot sina djurhållande yrkesbröder. I sak så stöder jag naturligtvis aktionen även om jag i övrigt inte är mycket för att demonstrera. Jag deltog i aktionen i Seinäjoki i förrfjol höstas och det känns lite surt att vi då utnyttjades som ett slagträ för att utverka ytterligare medel till Landsbygdsverket ett verk som ändå inte verkar kunna uppfylla sina åtaganden och löften. Jag hoppas att jag har fel men är ändå illa rädd att inte heller morgondagens aktion leder till några större förbättringar. Lite mediauppmärksamhet blir det säkert och man kan kanske förvänta sig lite större förståelse bland medborgarna. Visst är jordbruksbyråkratin komplex men att skylla på dataproblem i dagens Finland är nog förlegat, man får nog söka orsaken någon annanstans. Kanske är det så att man förhalar utbetalningarna för att statskassan är tom? Men så är kassan för många bönder också inte bara på grund av obetalda ersättningar utan också på grund av låga marknadspriser. Det kan inte vara rätt att bönderna ska betala för EU’s Rysslandssanktioner.

När man läser kommentarerna till de nyhetsinlägg som media publicerat inför demonstrationen blir man bara så ledsen eller egentligen arg (men det är kanske det som är meningen). Att den rena, etiskt producerade och högkvalitativa maten inte värdesätts högre. Den borde ju anses så värdefull att även icke bönder gick man ur huset för att delta i marschen, har förstått att så är fallet vid till exempel pridemarscher – att man vill visa sitt stöd, men kanske är det dagliga brödet inte lika viktigt? I stället verkar man haka upp sig kring stora maskiner som stör trafiken och stöden som betalas till bönderna och man jämför med stöden som betalas ut åt arbetslösa. En jämförelse som jag tycker haltar riktigt ordentligt då böndernas stöd egentligen är ersättningar som kräver motprestation i producerad vara medan de arbetslösas stöd fås utan att de gör någonting.

Nå, jag har förstått att även andra förbund som förstår kopplingen mellan jordbruk och den egna verksamheten också kommer att delta. För det är ju så att läggs jordbruket ned i Finland så är det inte endast bönderna som blir arbetslösa. Såg att gallupar i vissa tidningar stöder vår sak med över 70%.

Det skrivs och pratas mycket om hur viktigt det är att stöda exportindustrin för att få in kapital till landet men lika viktigt är det minska importen av sådant som vi kan producera själva, så det lönar sig att stöda jordbruket även av den anledningen.

Många menar att den inhemska maten är för dyr men orsaken till det skall nog sökas på annat håll än hos bönderna. Tror att också det kommer på tal i morgon.

Lycka till yrkesbröder, jag deltar i andan om denna gång.

Vilodagsförbannelse.

Jag var trött när jag kom hem från skogen på lördagskvällen så jag parkerade traktorn med fullastad skogsvagn och slängde mig på soffan efter att ha ätit en halvljummen Lasagne som stod på bordet. Därför noterade jag haveriet först idag då jag lastade över skogshuggarutrustningen från traktorn till bilen. Och joo, jag tänkte arbeta också idag trots att det är söndag som visst också kallas vilodag så haveriet fick mig att undra över om det var tänkt att jag skulle hållas hemma trots allt. Att någon högre makt försökt se till att det inte skulle bli något skogsarbete idag. Nå nu är jag varken speciellt vidskeplig eller religiös och någon tycker kanske att jag därmed inte har rätt att kommentera vilodagens vara eller inte vara. Jag har nu i vart fall gått i skriftskolan och även om det var intressantare att titta på flickorna än att följa med undervisningen så snappade jag upp ett och annat om vilodagar och dylikt. Jag är nu ändå av den åsikten att det är bättre att jobba i skogen och tänka på andliga ting än att sitta i kyrkan och tänka på jobbet hemma. För att blidka eventuella högre makter lät jag radiogudstjänsten från baptistförsamlingen i Helsingfors stå på i hörlurarna och där pratades det bland annat om det dagliga brödet. Och det är ju precis det som det är frågan om, mitt arbete ger ju både mig och Finlands befolkning det dagliga brödet. Och då man inte har månadslön utan förtjänar enligt utfört arbete så borde det ju rimligtvis vara bäst att arbeta så mycket som möjligt både för mig och för landet? Även på de så kallade vilodagarna.

I de efterföljande radionyheterna upptog de pågående samhällsfördragsförhandlingarna den mesta tiden och det verkar vara ett problem med tre dagars arbetstid eller 24 timmar, hur man nu får 24 timmar att bli tre dagar. Nå oberoende om det nu är frågan om tre dagar eller 24 timmar så är det väl inte tänkt att arbetarna ska behöva arbeta gratis dessa tre dagar, eller 24 timmar? Så jag förstår inte riktigt problemet.

Nog “fjollat” här nu, ni är antagligen mera intresserad av att få ta del av haveriet än mina funderingar. Som sagt jag tog bilen idag istället för att skramla genom Malax med traktorkedjorna, det är ju ändå söndag 🙂 Samtidigt som jag lastade över såg och övrig huggarutrustning från traktorn till bilen så tyckte jag att bakre hjulet på skogsvagnsboggien stod lite snett. Vid närmare kontroll så visade det sig att lagren gett upp på grund av varmgång och navet vilade direkt på spindeln. Av någon anledning har hjulet ändå hållits på plats trots att det satt löst. Idag då jag åkte till skogen hittade jag navkoppen (vaselinkoppen) närapå 10km hemifrån så antagligen är det där som haveriet inträffat. Vaselin fanns det så varför lagret gått varmt vet jag inte, eventuellt är det så att det inre lagret inte fått tillräcklig smörjning då det endast är möjligt att smörja från hjulets yttre sida. Kanske borde man montera en smörjnippel på navet mellan lagren så att både inre och yttre lagret garanterat skulle få smörjning? Fullföljde dagens planering, jag hade ju matsäcken packad, istället för att stanna hemma och reparera så skruvandet får anstå till i morgon. Så i nuläget vet jag inte hur pass skadat nav och spindel är, förhoppningsvis räcker det med nya lager. Att byta ut spindel och nav är en lite större, och dyrare, reparation.

Hjullagren har gått och navet vilar direkt på spindeln.