När tiden är betydelsefull.

I går och idag har sysslor där tiden har betydelse varit i fokus. Igår gällde det att på möjligast korta tid avverka 52 km i BotniaVasaspåret och ikväll kl. 23:59 går tiden för inlämnandet av växthusstödsanmälan och skattedeklarationerna ut.

Två av skattedeklarationerna, pojkens dödsbos och en sammanslutning klarade jag av i början av eftermiddagen och dem lät jag yngsta dottern lämna in i pappersformat direkt till skattebyrån i stan i samband med andra ärenden. Jag har inga bank- eller katsokoder för dessa så det är bäst att göra dem på gammalt vis, likadant gjorde jag med bränsleaccisanmälan. Mina skatteblanketter, 2, 2c och momsdeklarationen skötte jag däremot elektroniskt för första gången. Och tur var det för det görs automatiskt en koll av materialet innan det sänds och det ledde till ett felmeddelande i en av punkterna. Vid en ny genomgång av materialet visade det sig att jag vid omläggningen av ett banklån kontofört uppgifterna fel. Det tog en liten stund att hitta felet men nu är det fixat. Hoppas jag, för det har nu på heder och samvete utförts och skickats in. Visst är det behändigt med elektronisk anmälan när det fungerar men ändå känns det lite osäkert om uppgifterna gått fram till rätt adress när man inte själv handgripligen lämnar in deklarationen.

Också växthusanmälan sköttes för första gången via vipu programmet som denna gång fungerade snabbt och smärtfritt. I det fallet får man en kvittering till e-posten som bevis ifall inlämnandet av någon anledning skulle ifrågasättas.

Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång :)
Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång 🙂
En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid :)
En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid 🙂

Det har sina sidor att lämna deklarerandet till sista stund och visst kunde det ha gjorts några dagar tidigare men de var så fint skogsväder i veckan att jag inte kunde hållas inne. I och för sig var det fint väder idag med men det kunde man ju inte veta då. Dessutom dök det upp lite uppdrag som jag inte hade planerat in, återkommer kanske till det i ett senare inlägg.

Ett evenemang som jag däremot haft med  länge i planerna är deltagandet i mitt tionde BotniaVasalopp. Det hade jag inplanerat redan i somras även om jag anmälde mig först till nyår. Det var ju tänkt att det skulle gå av stapeln redan för 2 veckor sen men snöbristen och regnet satte p för det och loppet flyttades fram. Jag tänkte då att det inte var så lämpligt med flera deadlines samma veckoslut men trodde att det kanske inte skulle bli nåt lopp överhuvudtaget i år. Men vädret blev kallare och det kom lite snö så loppet ordnades i riktigt goda förhållanden under gårdagen.

Vädret, min kroppsliga ohälsa och mina aningar om att det inte skulle bli nåt lopp har lite dämpat träningsivern men ändå vill det bli bråttom i spåret då numret hängs på och startskottet går trots att man bara är motionär. Lite märkligt att man vill få det undan på möjligast korta tid då man kunde njuta av naturen, det fina vädret, sällskapet och bespisningen vid saftkontrollerna i stället för att tänja på gränserna till vad kroppen tål 🙂

Nu tävlar jag ju inte om tätplaceringarna men man vill ju åtminstone för sig själv ……. och kanske lite för vänner och bekanta 🙂 ….. bevisa att åldern ännu inte börjat ta ut sin rätt. De senaste åren har det tyvärr lagts till ett par minuter åktid för vart år och jag började komma hotfullt nära 4 timmars gränsen. Så jag bestämde redan innan start att i år skulle jag åtminstone försöka bättra på tiden något trots att de kroppsliga förutsättningarna inte var de bästa. Det fick bära eller brista men jag gick ut hårt och nådde mellantiden i Komossa på min tredje bästa tid. Lite straffade det sig mot slutet och farten avtog något men jag kunde i alla fall gå i mål på min femte bästa tid och 12 minuter snabbare än i fjol. Lite underlättades farthållningen i början av att det var få deltagare och därmed lätt att hålla egen fart från start.

Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp :)Foto Ines Tuohimaa
Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp 🙂      (Foto Ines Tuohimaa)

 

 

 

Det bär trots allt.

Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.

Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.

Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.
Skogskipaget och ett lass flisved.
Skogskipaget och ett lass flisved.

Åter till skogs.

Efter en ofrivillig paus med skogsarbetet på grund av en livlös arm gjorde jag idag åter en mjukstart med skogsarbetet för att testa kroppens funktionalitet. Sågade tre tankar och kroppen höll bra men nog tusan var det blött efter nattens blötsnö. Det var kanske inte riktigt den bästa dagen att återvända till skogen men det var ju varmt så inte behövde man frysa trots att man blev våt inpå bara kroppen. Kanske är också skogsarbetet rena hälsokuren, åtminstone om man får tro en riktig hejare till skogshuggare som presenterades i Maaseudun tulevaisuus. 200.000 m³ och 75 motorsågar avverkade, jag säger då det 🙂

Jag var ju lite nyfiken att se hur läget såg ut efter den varma veckan och om virket låg kvar eller om det följt med i vårfloden. Virket låg nog kvar om än i 20 cm djupt vatten som samlats ovanpå isen i dikena. Det var nog väldigt vått överallt både på marken där det syntes vatten i stövelspåren liksom i grenverket ovanom skogsbonden.

Nu utlovas några kallare dagar och jag får väl lov att inleda utkörningen av det jag avverkat hittills. Tror ändå att det är bättre att låta marken frysa till lite igen så att inte den lilla tjäle som fortfarande finns smulas sönder. Det brukar vara svårt att få sönderkörd mark att ta ihop på nytt  så jag tar risken att vänta trots att virket som ligger i vattnet blir tyngre att transportera och riskerar frysa fast.

Flisveden blötläggs i "vårfloden"
Flisveden blötläggs i “vårfloden”
Vattenfyllda spår efter skogsbonden.
Vattenfyllda spår efter skogsbonden.

Att vara handikappad…..

….har jag fått en liten känning av den gångna veckan.

Vet inte riktigt vad som hänt eller vad som orsakat att armen hängt livlös och värkt så in i norden. Till och med så pass att jag som annars är ytterst återhållsam vad gäller pilleranvändning blivit tvungen att proppa i mig upp till 6 burana vissa dagar för att kunna hålla tyst och inte vråla ut min smärta och för att få sova lite nattetid.

Antingen är det nåt elakt virus som vandrar runt i kroppen eller nåt som hör ihop med den återkommande envisa förkylningen som jag haft från och till sen slutet av november. Eller så uppstod det nån liten sen- eller muskelbristning som inflammerats efter att jag bråkade med en fastfälld björk i skogen senaste lördag. Björken satt trots litet grenverk hårt fast i en gran och jag kände mig tvungen att ta ner den trots att jag inte hade traktorn med då avverkningen ligger relativt nära en vandringsled. Så här vintertid är det inte många som vandrar längs leden men man vet ju aldrig och jag fick lära mig under skogsbrukar utbildningen att man aldrig lämnar ett avsågat träd ståendes i skogen. Så det var bara att bita i hop och med hjälp av fälljärnet baxa ned björken. Alternativet  hade varit att skärma av området med märkband men något sådant hade jag nu inte med mig denna gång.

Kände ändå inte av att något skulle ha hänt och dagen efter var det heller inte så sjukt, det var först två tre dagar senare som förlamningen och smärtan slog till. Nåå, nu en vecka senare börjar armen lyda igen och smärtan har gett med sig så pass att det nu till och med går att vrida ratten på traktor och truck så månne inte det ger med sig av sig självt.

Det blev ändå återigen några dagars försening av skogsarbetet och även slutspurten på träningen inför BotniaVasan nästa veckoslut blev ogjord. Kanske kan jag få ihop någon träningskilometer i början av veckan men får väl vara lite återhållsam så att det inte åter blir problem.

Det är ändå, till all lycka, sällan jag har så här grava problem med hälsan men det får en att tänka på dem som lider av långvariga sjukdomar och handikapp. En påminnelse om hur högt man skall värdera god hälsa och sköta om sig.

En blankettomgång mindre.

Det är knappt man kan tro att det är sant…. nås nämligen av nyheten att den för mig till huvudsak virtuellt gjorda stödansökan i månadsskiftet april-maj faller bort och att det nu räcker med stödansökan i medlet av juni. Länk till meddelandet.

Ändå är jag lite undrande över om det  faktiskt är med omtanke om oss bönder eller om man ligger efter med datorprogrammeringen. Men oberoende av orsak så sparar det in på lite onödig byråkrati.

Trots meddelandet så finns det antagligen ett och annat som fortfarande skall lämnas in den gamla ansökningstiden…. vill minnas att till exempel den femåriga växtföljdsplanen ska in den tiden så det gäller att kolla upp deadline för övriga blanketter!

Eko vs konventionellt.

Charlotta hade ett väldigt intressant inlägg i höstas angående ekologiskt. Tyvärr hade jag just då väldigt bråttom med skörden så jag hade inte tid att delta med mina funderingar och frågor. Tråden har kanske tappats lite så jag väljer att göra ett nytt inlägg med mina funderingar.

Jag får också ibland frågan varför jag inte odlar ekologiskt och det har jag också ibland frågat mig själv och jag har till och med prövat på ekologisk grönsaksodling, eller “naturenlig odling” som det kallades då, i samband med den förra “gröna vågen” i slutet av -80-talet. Jag har även praktiska erfarenheter av biodynamisk odling från tiden på trädgårdsskolan där vi prövade på olika odlingsmetoder för att ge eleverna så bred bas som möjligt.

Så joo jag vet att det skulle gå och att jag förmodligen skulle klara av att odla ekologiskt även om det är lite svårare på en gård utan husdjur. Natur- eller ekogodkänd gödsel finns att fås så det är inget större problem men avsaknaden av husdjur gör det lite svårare att få vettig avsättning för vallen. Största problemet ser jag i arealbehovet, nu kör jag med en 4-5-årig växtföljd i grönsaksodlingen som omfattar 12ha men i och med att ekoskörden är 40-70% lägre (lite beroende på odlingsväxt) så borde jag åtminstone dubblera odlingsarealen för att få tillräckliga mängder att skörda och sälja. Och med ekoodling av grönsaker borde man säkert utöka växtföljden med 2-3 år för att klara ogräs, insekter och växtsjukdomar samt hålla jordens bördighet i skick. Det betyder att jag borde ha 150-200ha åker lämplig för grönsaksodling att röra mig på. Det säger sig självt att dylika arealer inte går att få tag på inom vettigt avstånd.

Som jag nämnde i inledningen så frågas det ibland efter ekologiska produkter, mest då i  samband med REKO-utdelningarna och vid marknadsförsäljningstillfällen så visst borde man få en del av varorna att gå åt till ett högre pris som också är nödvändigt för att kompensera skördebortfall och merarbete med bland annat ogräsbekämpning. Av erfarenhet från andra odlare vet jag att jag ändå skulle bli tvungen att sälja en hel del till “konventionellt pris” och då blir det ju lite som med “Valiobluffen” som man i Sverige ondgjort sig åt.

När jag undrar varför det frågas efter ekogrönsaker så får jag ofta kommentarer som att de är giftfria och smakar bättre samt är bättre för miljön.

Vad gäller giftfriheten så hävdar jag att också mina konventionellt odlade grönsaker är giftfria. Jag följer godkända karenstider och bekämpar först då det verkligen är nödvändigt, dessutom brukar jag i första hand använda mig av de preparat som är godkända inom den ekologiska odlingen. Prover som tagits och analyserats har alltid resulterat i att spår av bekämpningsmedel inte har kunnat noteras. I utlandet förekommer det också att ekoodlingarna gödslas med slam från reningsverken och det är inte enbart gödsel som ingår där. Jag tror dock att det inte brukas här i Finland numera. Nåå, konstgödselns totalinnehåll finns inte heller deklarerat på säckarna så det kan finnas ett som annat där med.

Smaken då? Jaa den är ju delad som baken och det sägs ju att dagens ungdom föredrar artificiella smaker framom de naturliga så där är det svårt. Hur som så noterade jag då när jag höll en del av arealen som “naturenlig odling” att många kunder som föredrog de naturenligt odlade och efter att de tagit slut prövade på våra konventionellt odlade ofta utbrast att “de konventionellt odlade var ju goda de också”. Vilket ofta ledde till att följande säsong köpte dom av de konventionella grönsakerna. Själv tyckte jag att dom konventionellt odlade smakade bättre för det är så mycket lättare att få god smak i en produkt som gödslas enligt vad växten behöver. Till saken hör att jag också medvetet satsar på välsmakande sorter framom de som ger högsta möjliga skörd. På trädgårdsskolan där vi odlade enligt flera odlingsmetoder gjorde vi också en hel del blindtester för att se om det fanns någon skillnad men inget signifikant resultat fick vi där heller.

Miljöfrågorna har ju diskuterats flitigt på senare tid och inte är det där heller entydigt att ekoodlingen skulle vara något bättre alternativ. Stallgödseln är svår att tillföra då när den bäst behövs och växer inte grödorna optimalt så tas inte heller gödseln upp utan läcker ut i vattendragen precis som vilken annan gödsel som helst. Om det nu läcker så mycket gödsel överhuvudtaget? Det verkar komma nya undersökningar som visar att övergödningen av vattendragen inte entydigt är jordbrukets fel.

Sen är det det här med certifieringen, för att få kalla en produkt för Eko eller Luomu så ska det certifieras och det betyder en hel del extra papper och dokument att fylla i och pappersarbete är inte produktivt arbete. Dessutom kommer det en hel del kostnader med granskningar och kontroller. Jag har dessutom börjat att alltmer ifrågasätta det här med certifieringar, det har ju uppdagats en hel massa fusk med pappren senast nu i Sverige bland annat. Att man genom att fixa lite papper får ut ett mervärde verkar allt för frestande och det gäller naturligtvis inte enbart ekocertifieringen.

I rubriken satte jag lite provokativt  eko mot konventionellt och så vill det gärna bli i debatten men det behöver ju naturligtvis inte vara så. Så som jag nämnde i “giftfrågan” så använder jag då det går de växtskyddsmedel som utvecklats och godkänts för ekoodling och jag är också mån om jordens bördighet och egna produktionsförmåga, på så vis kan jag också spara kostnader i den konventionella odlingen. Där har jag lärt mig en del genom att studera ekoodlingen. Så egentligen går odlingsmetoderna hand i hand vad gäller en hel del.

Sist och slutligen så är det konsumenten som väljer och  det är viktigt att vi producenter producerar det som efterfrågas. Gör vi inte det så kanske varorna söks från något annat håll och det är nu varken miljövänligt eller nationalekonomiskt förnuftigt.

Det som jag mest ifrågasätter är om det faktiskt lobbas och hjärntvättas för mycket vad gäller ekoodlingens fördelar. Andra tycks också tycka det.

Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten.... som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.
Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten…. som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.