Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

För tidig jul!

Om nu julen kom tidigt i fjol så är det än värre i år. Vet ej om det beror på det varma snöfria vädret, på bökandet i jorden (rörlägger lite diken för tillfället) eller om jag håller på att bli gammal. Jag skulle hursomhelst inte ha tid med jul nu men det är inget jag rår över, den är nu här oberoende om jag vill eller inte. Ej heller rår jag över vädret och där är jag lite kluven vad gäller om jag gillar läget eller inte. För visst är jag glad över att det är varmt så att jag kan förbereda kommande säsong med att jobba på åkern men tillika skulle jag också gärna jobba i skogen och framförallt träna lite skidåkning då jag redan på nyårsdagen åker på vinterns skidäventyr. Härom natten när jag gick till sängs visade termometern +8,2°C, så det är inte så konstigt att jag inte stått på skidorna förrän igår, jag blev helt enkelt tvungen att ta mig till konstsnöspåret i Vörå så pass stor började abstinensen bli. Spåret i Vörå var i bra skick trots att det varit så varmt, lite trångt men det får man räkna med när läget är som det är. I övrigt så har ”träningen” så här långt fått bestå av kroppsarbete på åkern, jag är hopplöst dålig på det här med förberedande barmarksträning. Kanske kunde jag tänka mig rullskidsåkning ifall jag ägde ett par rullskidor.

Lagergranskning.

Att jag inte riktigt hunnit förbereda mig för julen bidrar också förra veckans lagergranskning till. Jag tyckte mig ha alla behövliga dokument i skick men kontrollräknade ändå för säkerhets skull att inskördade och utförsålda varor stämde överens med lageranmälan. Med vårt sortiment och på grund av den sena skördesäsongen är det inte helt lätt att få allt rätt trots att våra lager inte är så stora. Den sena skörden har inneburit att en del sålts direkt utan att ha lagrats och att hålla allt skilt är svårt så det tog mig framåt halvtretiden på natten innan jag vågade gå till sängs. De lokala granskarna besitter dock en hel del bondförnuft och var nöjda med den redovisning jag håller. Så allt OK denna gång men visst är det som Charlotta skrev i sitt senaste inlägg stressande med den här byråkratin och hotet om sanktioner som i mitt tycke inte står i proportion till skadans storlek ifall nu nåt glömts bort eller i skördebrådskan räknats fel.

Sen har jag också försökt få undan lite möten och dylikt som hör årstiden till. Jaa, en del har jag haft liggande ganska länge måste jag erkänna, men har man blivit vald till nåt utan att vara närvarande på mötet eller tillfrågad så brukar det inte få högsta prioritet. Dikesbolaget här hade slutmöte på dikningsprojektet 1999 och valde då nya sysslomän med mig som sammankallare utan medgivande. Så pappren har legat här nån dag 🙂 till all lycka hade jag dem i vindsarkivet i huset när hallen brann så alla dokument fanns i behåll. Likaså motboken (om någon minns vad det är för nåt) med lite kvarlämnade medel från tidigare projekt. Nåå, dikningen utfördes grundligt senast så vattenfårorna har i det stora hela fungerat bra fram till hösten 2012 då stora regnmängder i kombination med skogsdikesrensningar fick vattnet att stiga till bräddarna. Lite slam men mest en rejäl gräsväxt har därtill medfört att vattenströmningen inte löpt som den skall på senaste tid. För att nu inte bli utpekad till bov ifall rikliga regn skulle orsaka översvämningar kände jag mig nödd och tvungen till att sammankalla sysslomän och markägare till möte för att besluta om nödvändiga åtgärder. Mötet med nödvändiga förberedelser tog också det ett par dagar i anspråk och att jag därtill valdes att fungera som huvudsyssloman framdels lär väl medföra att ytterligare någon dag går till spillo. Men det är så det fungerar här på landsbygden vi får sköta dylika frågor vid sidan om det dagliga arbetet, i tätorten sköts det av tjänstemännen.

Som sagt julförberedelserna har lämnat lite på sidan om men nu är den här och jag har sent omsider fått iväg lite hälsningar och dylikt. Tre “normala” arbetsdagar återstår av året och eventuellt hinner man ännu om det behövs och finns möjlighet till göra lite bokslutsinköp men det betyder att man nog får sätta ner någon av helgdagarna till kalkylerande för att hinna i tid.

Med dessa tankar en julaftonskväll vill jag hälsa bondbloggens följare och bloggande kollegor en riktigt god fortsättning på julfirandet. GOD JUL.

Långa armar.

Efter att ha skyfflat nåt tiotal ton krossgrus börjar armarna kännas lite långa men jag tar det som välbehövlig träning inför skidsäsongen. Och den är närmare än vad man egentligen önskat men det har varken funnits tid eller möjlighet till nån form av träning förutom vattengymnastiken en gång i veckan. Så nu när förkylningen äntligen håller på att ge med sig så det passar det bra att skyffla lite grus.

Nå nu skyfflar jag inte bara för träningens skull det är nog lite nytta med skyfflandet också. Jag har förstående arrendatorer som begriper nyttan med god arrondering så dom låter mig lägga igen några tegdiken för att få lättare brukbara åkrar. Förstås så är det nu inte att bara att så där fylla igen utan det skall ju läggas dräneringsrör också och kring dem fyllas grus och det är där som skyfflandet kommer in i bilden.

Och joo, jag vet att det går att göra maskinellt också fast då blir man ju tvungen att boka tid till ett gym eller nåt dylikt 🙂

Blir det vinter nu?

Termometern visar -7°C och det är klart väder ute så det kan nog krypa ner mot en -10° under natten. Så gott som snöfritt har vi också så kanske det fryser på lite.

Under dagens julgransletande som också blev en runda runt en del av skogsskiftena kunde ändå konstateras att det fortfarande är vått och ofruset i skogen. Konstaterade också att nu växer skogen bra tack vare långa växtsäsonger, det har ju varit några år med lite tjäle så att tillväxten kommit bra igång på våren och långa varma höstar hjälper ju till de med. Och vatten har träden också fått i år, vi börjar ligga på samma nivå som rekordåret 2012 så det blir nog ett nytt nederbördsrekord och då har jag beaktat nederbörden här i byn sen medlet av -60-talet eller under 50 år.

Skogens goda tillväxt är ju glädjande men tillika betyder det också en hel del jobb och nu vore det bra att komma igång med röjningarna innan snön blir besvärande, om vi nu får nån? Det som man undrar över är ju just hur vintern kommer att bli, ska man hålla sig till de fastare markerna där man säkert får ut virket eller vågar man söka sig ut på mossarna? Tidigare i höst menade långtidsprognoserna att det blir en hård vinter men nu tycker jag det låter som om det inte blir nån vinter överhuvudtaget. Nåå, säkrast är väl att börja på där marken bär man kan ju alltid flytta på sig om det fryser på, huvudsaken är att man kommer igång. Dessutom är det bra att börja på den här tiden på året då dagarna är korta så att kroppen hänger med…… jag hör ju till dem som fortfarande brukar motorsågen vid röjningsarbetet.

Lång växtsäsong.

Det är inte enbart i skogen som växtsäsongen blivit längre på sistone, även på åkern har arbetet dragit ut på tiden. Vet sen inte om det beror på att värmen hållit i sig eller om grönsaksbonden börjar bli gammal och långsam. Det känns nog lite som om luften börjat gå ur en de senaste veckorna.

Hur som så skördade vi bort de sista kålrabbina, grönkålen och brysselkålen nu under slutet av veckan och jag plöjde lite till igår lördag. Ännu idag skulle det varit möjligt att skörda och plöja men hur det är efter i morgon återstår att se. Har ännu lite kålrot kvar samt större delen av palsternackorna men dem försöker jag övervintra på åkern för skörd till våren. Kålrötterna kan eventuellt gå att skörda senare om det skulle råka bli varmare igen.

Nisse skrev om den långa säsongen för en tid sen och visst har den blivit lång, vi startade med plantdrivningen under senare halvan av mars så närmare 9 månader har man petat i jorden 🙂

Att säsongen är lång beaktas ändå inte av de statistikförande byråerna. Vi grönsaksodlare har ju i lag skyldighet att meddela odlingsarealer och skördemängder och det står i anvisningarna att man skall beakta hela året. Men det är ju lite svårt att i medlet av november meddela uppgifterna då skörd fortfarande pågår. Därför har blanketten blivit liggande med den påföljd att dom ringde upp häromdagen och undrade hur det är med skördemängderna. Det blev nu tvunget att uppskatta vad som sist och slutligen kan skördas och damen försäkrade att jag inte polisanmäls även om jag inte lyckas få det uppskattade skördat……. det står nämligen inget i lagen om att de lämnade uppgifterna skall vara sanningsenliga 😀 Dessutom var jag inte den enda som fortfarande höll på med skörden.

Kålrabbiskörd 11.12.2015. Ser ut som om min Iranske jobbare också är glad över att ytterligare en åker tömts på produkter :) — Kålrabbiskörd 11.12.2015. Ser ut som om min iranske jobbare också är glad över att ytterligare en åker tömts på produkter 🙂

Klimatfrågor.

Plusgrader dygnet runt i början av december, till och med under dagar och nätter med klart väder, får en att undra över om det ändå är som expertisen menar att människan håller på att rubba klimatförhållandena. Och med det förorsaka vittgående följder med extrema väderförhållanden. November lär globalt sett ha varit den varmaste november som någonsin uppmätts och det är väl globalt man måste se på saken för lokalt kan det ändå vara naturliga svängningar i vädret som noteras. Klimat diskuterade vi också med anledning av den varma hösten och pågående klimatkonferens i Paris under fredagens diskussionstillfälle “fredagsklubben”.

Vad gäller varma höstar så är det inget den senfärdiga grönsaksbonden ogillar precis. Nisse skrev för en tid sen om den långa säsongen och här är säsongen fortfarande igång. Ännu pågår lite skörd av bland annat kålrötter och även lite plöjning återstår. Jag kunde väl ha börjat vara klar om inte förkylningen slagit till, det gick några dagar “i haisk” men nu börjar näsan torka upp och styrkan återvända 🙂

Kålrotsskörd i varmt och soligt väder under självständighetsdagen 2015.

Några fina skördedagar har också “slarvats” bort med möten som hör senhösten till men det kan inte hjälpas. Nu senast har det mest varit skogliga frågor på tapeten och under skogsvårdsföreningens fullmäktigemöte förra veckan besökte vi kraftverket på Vasklot där man nu satsat i en stationär flistugg av den grövre sorten. Tyvärr var silon full under vårt besök så vi kunde inte med egna ögon se den i drift men tuggen lär ha kapacitet att på 20 minuter tugga i sig ett helt långtradarekipage med flisved. I princip motsvarar det vad chauffören med bilens kran klarar av att lossa lasten. Tanken med den stationära tuggen är att man sparar in lite på transporterna i och med att flisved tar mindre utrymme än färdig flis. Omlastningarna blir också färre då veden hämtas direkt från upplaget skogen och ibland kan det vara svårt att på smala skogsvägar få plats för flistugg och transportfordon. Eldriven stationär tugg är dessutom både resurs- och klimatvänligare än dieseldriven dito. Flisråvara finns det gott om här vid kusten och varmare klimat gynnar tillväxten. Vi borde öka uttaget ur skogen för Finland utnyttjar nu endast 70% av den årliga skogstillväxten, fortsätter det så här blir mycken energi kvar i skogen och från ruttnande ved frigörs ytterligare koldioxid som lär vara en av bovarna till klimatförändringarna. Blott nu klimatet tillåter arbete i skogen för om den senfärdiga grönsaksbonden gläds åt varma höstar så önskar sig skogsbonden kyla på barmark så att marken fryser till så att bärighet för skogsmaskinerna fås. Det har varit litet dåligt med det de senaste vintrarna.

Flistugg av det grövre slaget vid kraftverket på Vasklot.

Ett billass flisved i väntan på "tuggning". — Ett billass flisved i väntan på “tuggning”.

Kongressdeltagande med efterverkningar.

I början av veckan blev det ett välkommet avbrott i de dagliga rutinerna med anledning av deltagande i SLC:s (Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund:s) kongress i Nådendal. Dagarna innan hade det, som vanligt när man skall åka hemifrån, varit brått med plöjning och förberedelser inför vintervädret som förväntades. Trots att man gått igenom allt flera gånger gnagde ändå funderingarna kring om allt var i ordning under bussresan ner på söndag eftermiddag. Hade man tömt allt frostömt på vatten, hade man tagit in allt som riskerar frysa sönder och är cirkulation och tillräcklig värme påsatt i varma utrymmen och så vidare? Trots bråda tider valde jag ändå att åka ner redan på söndag eftermiddag eftersom fullmäktige skulle hålla höstmöte på måndag morgon. Dessutom kändes det som om jag skulle ha gjort rätt för en kväll i spa-avdelningen.

Kongressen som i år gick under devisen “Vi skapar landet” och numera hålls vart tredje år är en trevlig och givande tillställning för förutom dryftande av fackliga frågor så finns det tillfälle att träffa kollegor från hela Svenskfinland. Efter att ha deltagit några gånger så är många av de lite på 200 deltagarna mer eller mindre bekanta och några nya bekantskaper gör man dessutom varje gång man deltar. I år deltog också tacknämligt många unga producenter tack vare ett ungdomsseminarium på söndag kväll.

Vi hade också förmånen att bland annat få höra hur läget är i Sverige genom Kristina Yngwes föredrag och i mångt och mycket är problemen, eller ska vi hellre säga möjligheterna, likadana där som här. En avsevärd skillnad råder dock vad gäller självförsörjningsgraden som i Sverige är betydligt sämre än här i Finland.

Bekanta frågor även från andra sidan Östersjön.

Jag hade under årets kongress den stora äran att tillsammans med nio andra “trotjänare” föräras förbundets förtjänstmärke i guld och vill här utrycka ytterligare ett TACK för det. Personligen tycker jag mig inte ha gjort rätt för utmärkelsen men det är ju roligt att andra uppskattar ens insatser och visst är det lättare att ta sig an ytterligare frågor näringen till fromma efter lite “dunk i ryggen” 🙂 Gästföreläsaren Yngwe gratulerade mig till utmärkelsen under kaffepausen och menade att i Sverige är mottagarna av förtjänsttecken ofta i 70-80 årsåldern medan de här verkade vara betydligt yngre. Kanske betydelsen där mera är att ses som ett tack för väl uträttat värv medan det här är tänkt som uppmuntran till fortsatt arbete?

Sen var det det där med efterverkningarna………

…några glada dagar med lite avslappnad verksamhet mellan varven har sitt pris. Jag kände redan under hemfärden på tisdag att halsen blev sträv men tänkte att det kanske berodde på lite högljutt prat i baren eller luftkonditioneringen i samlingslokalen. Under onsdagen tappade jag rösten allt mer men for ändå för att plöja rågåkern medan det fanns snö kvar på marken. Snön hade då börjat smälta men hjälpte till att hålla styr på stubb och halm så plöjningen löpte riktigt bra trots den stora mängden växtrester. Jag hade tänkt att jag nog blir tvungen att med slykrossen finfördela halmen för att få plöjningen att löpa men nu var det som sagt inga problem. Torsdag och fredag blev det hosta, snor och feberfrossa så det var nog förkylning i antågande i alla fall 🙁

Nu idag söndag börjar livet återvända så förhoppningsvis blir det inte så svåra efterverkningar trots allt men några kålrötter orkade jag inte som planerat skörda under veckoslutet och inte blev det någon försäljning på dagens julmarknad på Stundars.

Det är ändå ganska märkligt att när man trött, våt och frusen knegar på med skörden under hösten så hålls man frisk trots att många i ens näromgivning insjuknar, men så fort man lite slappnar av då slår eländet till. Att jag redan på tisdag kände av symptom menar väl att smittan fanns där redan innan jag åkte på kongress så det är inte där jag smittades. Jag tror nog att kroppen har ett särskilt försvar (åtminstone för oss bönder) som ser till att man hålls på fötterna så länge som det är bråda dagar.

Föresten så finns det nu på grund av poststrejken möjlighet att digitalt ta del av innehållet på kongressen i veckans Landsbygdens Folk, den kan undantagsvis läsas av alla intresserade på adress: http://www.slc.fi/files/lf_onlineversion_4815/#1

Plöja eller ploga?

Rent språkligt är det väl inte så stor skillnad men i praktiken är det helt olika saker. Och det är många som blandar ihop begreppen kanske beroende på att på dialekt pratar man om att man plogar oberoende om det gäller att vända jorden eller ploga snö.

Men ikväll har jag faktiskt gjort bägge två och samtidigt dessutom 🙂

Vinterns första snöfall som inleddes senaste natt blev riktigt långvarigt och gav en hel del snö. Det börjar närma sig en 15 cm ställvis, jorden är ofrusen så den har ställvis smultit lite underifrån. Det började som slask men nu har kvicksilvret krupit under nollsträcket så snön på ytan är torr. Jag har ännu både en del att skörda och plöja så arbetsfördelningen har varit den att när det är ljust och vi har haft tid så har vi skördat och under kvällarna har jag plöjt i mörkret. Och mörkt har det varit men ikväll var det betydligt ljusare på grund av det vita snötäcket. Fast jag gjorde det ju mörkt igen med att plöja eller ploga -hur var det nu?- in snön.

21.11.2015. Plöjning av hemåkern i 15cm snö.

Nu utlovas kallare väder till måndag så det blir knappast mera plöjt på några dagar då jag måste tömma värmesystemet i växthuset och bevattningsmaskin samt vakuumkylen på vatten. Men från tisdag framåt lär det bli varmare igen så plogen får stå kopplad till traktorn tillsvidare. Eftersom marken är ofrusen och snön isolerar så borde marken inte frysa ihop ännu så det finns förhoppningar om att fortsätta plöjandet senare. Snön vi har fått orsakade inga problem med plöjandet men det kan ju bli lite blött senare när och om den börjar smälta.

Och jag räknar också med att fortsätta skördandet 🙂